I undersökningar och utvärderingar av skolan är det vanligt att me- toder som enkäter och intervjuer används. Det är vanligtvis det ta- lade och skrivna språket som nyttjats och metoderna liknar skolans andra arbetsmetoder där fråga/svar-designen är tydlig (se vidare Lindblad & Pérez Prieto, 1995). Jag har i min undersökning valt en annan metod nämligen det visuella språket.
Att utgå från elevernas egna skriftliga berättelser och bilder är exempel på hur man kan utveckla och pröva nya metoder och stra- tegier som ett komplement till andra, mer traditionella, sätt att ut- värdera verksamheten i skolan. De båda ovan nämnda studierna från Skolverket (Lind & Åsén, 1999; Lundahl & Öquist, 1999) är exempel på hur man i utvärderingar av elevers skolsituation kan knyta an till läroplanens mål och intentioner om en helhetssyn på språk och låta eleverna använda olika språk och uttrycksformer för att berätta om skolan. I den nationella utvärderingen av grundsko- lan 1992 användes också elevers bilder i utvärderingssyfte där ett delmoment berörde skolmiljön (Folkesson, 1995).
Lundahl, Åsén och Öquist (2000) har beskrivit hur de metoder som använts i utvärderingarna har olika ”poänger” och styrkor, men också olika begränsningar. Men det finns också likheter i de metodiska ansatserna:
(a) När eleverna skriver brev eller producerar bilder skapas möjligheter och tid till eftertanke och reflektion.
(b) Skrivande och bildproduktion gör det också möjligt för ele- verna att distansera sig från sina direkta erfarenheter och dra slutsatser från dessa. När man skriver eller producerar bilder framstår erfarenheterna ofta i en ny dager.
(c) Genom att skriva brev eller uttrycka sig i bilder får eleverna själva producera något, vilket är något annat än att ta ställning till frågor som andra formulerat i t.ex. en intervju eller enkät. (d) Eleverna får i båda studierna själva välja vad de vill berätta om (a.a., ss. 96-97).
Bildspråket har också vissa egenskaper, möjligheter och begräns- ningar, jämfört med det talade och skrivna språket. När eleverna producerar bilder utnyttjar de också bildspråkets delvis unika möj-
ligheter – ofta överskrider de rena beskrivningar och laborerar med ironi, satir, allegorier och symboler för att bilderna ska bli under- hållande, upprörande eller på annat sätt väcka intresse. Att skapa egna bilder innebär inte bara att producera utan också att gestalta något, vilket är något annat än att beskriva något (jfr Åsén, 1999a). Erfarenheter visar att man i bilder ofta lyfter fram sådant som man annars aldrig skulle ha kommit på att berätta om (jfr Hohr, 1994). Ytterligare en skillnad mellan bilder och skriven text är att bilder i regel är mer mångtydiga. Varje betraktare kan därför själv "ladda" en bild med betydelse och ge den olika innebörd och mening.
Om barn och ungdomars bilder kan man i likhet med det skriv- na ordet säga att den som producerar kan tillhöra en annan epok eller diskurs än den som tar emot bildmeddelandet eller texten. Mottagaren tolkar texten/bilden och kan ge den en annan mening än producenten gör. Varje epok har sin läsning/tolkning av tex- ten/bilden. Mottagarens mening är präglad av den pågående dis- kursen. Flera samtida läsare/mottagare av en text/bild kan uppnå konsensus om en texts/bilds mening (jfr Koppfeldt, 2005).
Den ursprungliga undersökningen, som initierades av Skolverket, utgick från frågan: Hur är det att vara elev i dagens skola? Elever blev ombedda att i bilder berätta om sin syn på skolan. Insamling- en av bilderna ägde rum under åren 1994í95. Samlingen omfattar sammanlagt ca 450 elevbilder och kommer från elever i olika åld- rar, från skolans tidigare år till gymnasiet, och från olika delar av landet. Sammanhanget i vilket bilderna produceras har betydelse för vad som framställs i bilderna. Dessa bilder framställdes i skolan under lektionstid samt utifrån en elevposition. Det är alltså från denna sociala och kulturella position som elevernas erfarenheter och tankar uttrycks genom bildspråk.
Frågan Hur är det att vara elev i dagens skola? har framförts ge- nom elevernas olika lärare. Inga andra direktiv har getts. Det bety- der att bilderna utförts i många olika tekniker såsom foto, film, skulpturer, collage och målningar. Den tid som eleverna lagt ner på bilderna har också varierat. Syftet har inte varit att undersöka just vad varje individ tycker, därför framgår det vanligtvis inte vem som är upphovsman. Skola och årskurs finns antecknad på (näs- tan) samtliga bilders baksida av dokumentationsskäl. Varje elev
kunde själv välja vad som skulle åskådliggöras och hur detta skulle uttryckas. De enskilda bilderna bildar tillsammans olika mönster som ger en bild av deras uppfattningar av skolan.
Denna undersöknings bildsamling täcker enligt min uppfattning mycket väl in de flesta av skolans och skoldagens händelser. Från de yngre elevernas starkt färglagda bilder i stort format eller de små diffusa teckningar, till de något äldre eleverna som valt att skildra sina uppfattningar genom serierutor placerade i ring eller i rad. De har också använt sig av blyertspennor, färgpennor och ak- varellfärger.
Mest varierade, både till format och utförande, är de bilder som de äldsta eleverna gjort. Foto, film, tredimensionell bild, serier, dip- tyker och triptyker och alla mer vanligt förekommande tekniker finns representerade här. Ingen av de bilder som finns i samlingen är digitalt utförd. Ibland har eleverna skrivit rubriker, förklaringar och prat- eller tankebubblor i bilderna. En hel del bilder är upp- monterade på kartong, medan andra verkar vara mera snabbt framställda. Många av bilderna har fått en ”titel” av den elev som producerat bilden.
Att tolka en enskild bild är delvis något annat än att avläsa många bilder i syfte att göra kategoriseringar, hitta mönster och göra tematiseringar. Att försöka greppa många bilder innebär att man fokuserar på vad kontexten bidrar att producera för typ av bilder via olika individer. Det handlar då om att undersöka på vil- ket sätt olika bilder relaterar till varandra, och sammantaget bildar mönster som är något annat eller mer än de individuella bilderna. Eleverna representerar ju inte bara sig själva utan är en del av en större helhet, kollektivet skolelever, som generellt har en viss posi- tion inom skolan och som ska förhålla sig till de traditioner som utvecklats inom skolan, till exempel vad gäller undervisningsmöns- ter och maktutövning (jfr Åsén, 1999a).
Den stora bildsamlingen på ca 450 bilder bearbetades och analy- serades i flera steg. Inledningsvis gjordes en första grov kategorise- ring i olika rum: pedagogiskt rum (bilder som visar klassrumsinte- riörer och undervisning), psykologiskt rum (bilder som visar ele- vers tankar/drömmar), socialt rum (bilder av mötesplatser på sko- lan, utanför klassrummet) och skolaíhem (ett tvärtema som skär över de tre nämnda kategorierna – bland annat bilder av skolvä-
gen, läxläsning och skolan som ockuperar elevernas fritid). Däref- ter grupperades bilderna efter olika teman som kom fram i tolk- ningsarbetet. Varje bild kan temporärt ingå i olika teman beroende på vilka diskurser som aktiveras i tolkningen. Elevernas bildberät- telser är mångtydiga och därför kan bilder samtidigt kategoriseras på flera sätt. En av flera möjliga kategoriseringar, som jag valt att stanna för i detta sammanhang, är följande:
x Skolsystemet
x Skoldagen och skolans organisation
x Skolans fysiska miljö
x Lektioner och klassrum
x Utanför klassrummet och på rasten
x Rutiner och ritualer
x Före och efter skoldagen
x Framtiden
Ett tvärtema som skär genom samtliga ovan nämnda kategorier är
tiden. I bildsamlingen om ca 450 bilder finns ett drygt hundratal bilder som på olika sätt tar upp tidens betydelse i skolan. Dessa bilder har speciellt intresserat mig och jag har redovisat mitt arbete med dem dels i min magisteruppsats (Jönsson, 1996) och dels i an- tologin En annan skola under kapitlet Skoltid – om tid i elevers bilder av skolan (Jönsson, 1999). I den sistnämnda antologin redo- visar andra medarbetare också olika tematiska analyser av elever- nas bilder.
I stora drag har de yngre eleverna (8í12 år) framför allt skildrat rasterna och själva skolsalen. Elever i åldern 13í15 år har berättat mycket om läxläsning, lektioner, skolmiljön, aktiviteter på raster och vad som händer på den fria tiden, före och efter skolan. Gym- nasieeleverna (16í18 år) har framförallt fokuserat på framtiden, betyg, prestationer och stress. Tid i form av manifesta tecken som klockor, scheman, almanackor och ritualer finns i de yngre elever- nas bilder såväl som i de äldres (jfr Westin, 1979; Westlund, 1996).