Rutiner och ritualer

Skolan organiseras delvis genom rutiner och ritualer. I bildsamling- en visas exempel på detta genom bilder på olika situationer: att börja skolan, skolavslutningar, luciafirande, advent, att gå och äta i skolans matsal, hämta och lämna böcker i skåpet osv. Skolan styrs av ramar som att komma i tid, att börja och sluta skolan vid viss tid. Enligt Thomas Ziehe (1993) utgörs skolans vardag av ”ett nät av rutiniserade handlingsförlopp” för att både lärare och elever ska orka med vardagens jäkt, springande, letande, väntande, häl- sande och alla andra aktiviteter som händer under dagen i skolan. Flera bilder visar detta.

Bild 28, ”Välkommen till klass Må 1”

Trots att eleverna inte ombads att skriva namn på sina bilder har denna elev i nedre högra hörnet skrivit Sara 9a. Detta namn är ett verbalt, manifest och betydelsebärande deltecken och blir vägvisare för tolkningen av bilden. På denotationsplanet finns olika delteck- en som bildar ett rum med vägg och golv vilka avskiljs genom en horisontell linje. I bildens och rummets centrum finns deltecken för öppen dörr samt dörröppning mot ytterligare ett rum. Genom dörröppningen syns deltecknen: del av golv, matta och sex kuddar samt del av vägg och ett fönster. Fönstret har vertikala linjer, spjä- lor, och mellan dessa syns delar av träd, hus och mark. Genom att bilden visar två rum uppstår stor rumslighet. Men djup och rums- lighet förstärks också med att man genom ett fönster kan se natur och byggnad.

På insidan av den öppna dörren finns verbala vita och svarta del

-tecken, ”VÄLKOMMEN KLASS MÅ 1”. Dessa versaler är skriv-

na inom ett rektangulärt fält. I bildytans vänstra del finns två ma- nifesta tecken, mänskliga gestalter, där den som är längst till väns- ter är betydligt större än den andra. Denna gestalt bär fotsid lång rosa klänning. Blicken är riktad mot oss som betraktar bilden. Ar- marna hålls bakom ryggen. Fötter eller skor är dolda. Ansiktet är framställt framifrån och en stor röd mun, stora blå tydliga ögon och långt lockigt gult hår framträder. På klänningen finns en vit skylt där det står ”Eva”. Dessa uppräknade deltecken anger att det är en kvinna som är gestaltad i bildens centrum. Till vänster om denna kvinna, finns ett bord med blommor i en vas. För övrigt be- står detta främre rum av ett noggrant målat golv med rektangulära mönster i och ljusblå vägg. Något till höger om gestalten som jag beskrivit finns bildens andra gestalt som är betydligt mindre. Kläd- seln ljusblå kjol med hängslen, röd långärmad tröja och röda skor anger att det är en flicka. Håret är mörkbrunt och rakt och döljer ansiktet. Händerna hålls på ryggen och deltecken för flickans mun och ögon kan uppfattas under håret. Hon står på tröskeln i dörr- öppningen med ryggen mot rummet med fönstret i bakgrunden.

På konnotationsplanet tolkar jag att bilden är representation av ett klassrum med ingång till ett lekrum eller trivselrum. Kuddarna som är placerade i ring är ett symboliskt tecken för gemenskap, trivsel och harmoni. Den rosa färgen är en färgkod för kvinnlighet.

Denna färgkod tillsammans med deltecknen långt, lockigt ljusgult hår, stora klara, tydliga, ögon markerade röda läppar bildar en teckenkedja relaterat till det verbala tecknet ”Eva”, som ger tolk- ningsmöjligheten att detta är en ung, kvinnlig, ljuvlig kvinna som heter Eva. Gestalten med den långa rosa klänningen representerar lärarinnan, den första fröken, vilket också relateras till skylten på dörrens insida ”Välkommen Må 1”. Håret och ansiktet visar på ett skönhetsideal och Eva står för den första människan på jorden, en madonnaliknande kvinna, en ikon. Bredvid henne står den andra gestalten, den lilla flickan iklädd kjol med hängslen. De två gestal- terna står bredvid varandra och båda har blicken riktad framåt mot oss som betraktar bilden. De har ingen kontakt.

På golvet som syns i dörröppningen bakom flickan ligger en blå- och vitrandig matta och rosa kuddar i en halvcirkelformation. Denna formation kan på den konnotativa nivån tolkas som att det är mjukt, behagligt och trivsamt och berättar att ”här ska vi sitta och ha samling”, vilket är en tydlig ritual i framförallt förskolan (se t.ex. Rubinstein Reich, 1993). Det kan också tolkas som tankar om ordning och reda och en pedagogiskt uttänkt aktivitet, där det ena kommer efter det andra i en linjär skoldiskurs.

Ett fönster försett med vertikala lister finns, som jag nämnt på den denotativa nivån, mitt i bilden och strax ovanför den lilla flickans huvud. Genom fönstret syns skolgården. Fönstret syns ge- nom dörröppningen och här är också en ljusgul gardinkappa inpla- cerad. Fönstret har också en fönsterbräda som det står två små krukväxter på. Detta deltecken, fönster, kan på den konnotativa nivån tolkas som utväg, framtid, genomskinlighet. Deltecknen som utgör vertikala spjälor för tankarna till instängdhet och kan där-

med uppfattas som metafor för ett fängelsefönster. Här finns en

spänning och en motsats i bilden vilken dels visar sig i denna dörr- öppning, där både rosa kuddar i ring ger en mjuk och inbjudande känsla, men också att fönstret ovan dem har fängelseliknande del- tecken.

I dörröppningen står också den lilla flickan med händerna på ryggen. Hon har sitt välkammade hår framdraget över ansiktet. Hon döljer sina händer och också ögon och ansikte, vilket kan tol- kas som blyghet. Dessa deltecken, fönsterspjälorna, flickan med

dar en teckenkedja som kan tolkas som rädsla. Detta förstärks ge- nom den lilla figurens mycket sammanhållna framställning.

Bildens helhetstecken tolkar jag som en flicka ska börja första klass i skolan och att lärarinnan har klätt sig i sin finaste klänning, håret är välkammat och läpparna målade.

Trots den rosa färgkoden både i lärarinnas långa klänning och i kuddarna som ligger i ring kan jag inte uppfatta denna mjukhet och ljuvhet i bilden för övrigt. Det finns ingen kontakt mellan ele- ven och lärarinnan. Snarare är avståndet stort, vilket också marke-

ras av hur de håller armar och händer på ryggen, för övrigt lika-

dant båda två. Bilden signalerar en viss kontroll, stillhet och

stränghet (jfr Woods, 1990). Bilden kan tolkas som en mytbild av hur det ska vara att börja första klass i skolan. Fröken är avbildad som en ikon, en madonnagestalt, och eleven bär också upp myten om att man är blyg och rädd inför skolstarten.

Det som skiljer gestalterna är att den lilla elevens hår är tydligt markerat men döljer elevens ansikte, medan lärarinnans hår är lockigt och mjukt och omger ansiktet. Lärarinnans ansikte hålls fritt och ögon och mun är tydligt markerade. Här finns i sättet att teckna ansiktet likheter med populärkulturens seriefigurer. Ljusblå och rosa färger som kodas som mjukt, romantiskt kontrasteras mot stela kantiga former i bord, golv, fönster och dörr. Motsatser- na i bildens uttryck och innehåll är flera. Fönstret är symboliskt och fysiskt både stängt och genomsläppigt, medan dörren är helt öppen och det står dessutom ”välkommen”. De verbala tecknen ”Eva” och ”Välkommen” är betydelsefulla för tolkningen. Väl- kommen är ett positivt laddat ord. Bildens helhetstecken är en

mytbild, en idealbild. Myter som upprepas blir till slut naturliga och självklara och på så sätt bildas diskurser (Barthes, 1973). Att börja skolan ska vara roligt, fröken ska vara snäll, söt och vacker och det ska vara mysigt inne i rummet – utanför ska träden växa. Men i denna bild är eleven rädd, hon döljer sitt ansikte bakom hå- ret och saknar närhet till läraren. En ny och främmande värld har börjat.

Nedan kompletterar jag kategorin rutiner och ritualer med bild 29–32.

Bild 29: ”Klassrum i advent”

Bild 31: ”Hämtar i skåpet”