Utanför klassrummet och på rasten

Framför allt yngre elever har valt att berätta om skolan genom bil- der på raster. Eleverna vistas under rasterna i skolans korridorer men också ute på skolgården med aktiviteter och lekar. Relationer mellan elever skildras i form av kompisskap, men också utanför- skap och mobbning. Relationer mellan lärare och elever förekom- mer i några bilder. De yngre eleverna visar så gott som uteslutande att de spelar bandy, fotboll eller hoppar rep på rasterna. De äldre vistas i skolans korridorer bland elevskåpen. Nedan visar jag först en näranalys av en bild som heter ”20 över åtta” (bild 23) och där- efter ”På rasten” (bild 24).

Bild 23, 20 över åtta

Bildens denotativa plan består av en gul yta med tecknade linjer i tunn svart tusch. Bilden är stående rektangulär och linjerna är ver- tikala och horisontella och bildar del av ett rum bestående av golv, två väggar och tak. Vidare finns manifesta tecken för två dörrar, klocka, väggskåp samt åtta människogestalter. Två av dessa är del- vis dolda och i bilden representeras de genom deltecknen för del av ben. Bildkompositionen är tecknad i perspektiv och korridoren vi- sas snett ovanifrån.

Rummets bakre vägg har två dörrar varav den vänstra är delvis öppen och i vars öppning deltecken för gardinkappa synliggörs. I dörröppningen syns ett metonymiskt tecken, deltecken för sko, ben och klädesplagg. Till höger om denna öppna dörr finns en likadan dörr som är stängd. Bredvid dörren visas en person från sidan. Denne har sin högra arm framsträckt mot dörrens handtag. Ovan- för dörrarna finns en rund väggklocka med markering för siffror och som visar tiden 20 över åtta.

På den vänstra väggen finns ytterligare en stängd dörr i för- grunden och ett långt vitt skåp, som i sin tur är indelat i tolv delar med dörrar varav en dörr är öppen. Nära den del av skåpets ena gavel som syns rakt framifrån finns en väggfast papperskorg. Den hänger på väggen en bit upp från golvet med en påse nerstucken i. Gardinkappans mönster och papperskorgens utsida har likheter med ett deltecken på väggskåpets kortsida, en ventil. Dessa del- tecken bildar därmed en teckenkedja.

Förutom dessa beskrivna tecken finns i bilden åtta människoge- stalter varav två redan beskrivits. Den tredje gestalten är placerad mellan papperskorgen och dörren och sitter med ryggen lutad mot väggen. Benen är framsträckta på golvet, huvudet är nedåtböjt och blicken riktad mot en uppslagen bok som ligger i dennes knä. Över denna persons utsträckta ben är den fjärde personen placerad. Han/hon är framställd liggande raklång över golvet med benen över den förres ben. Armarna är framåtsträckta och händerna lika- så. Huvudet är placerat närmast bildens nedre kant och är riktat så att deltecken för mun, näsa och ögon framträder. Deltecknet för mun är nedåtböjt. Kläderna som personen har är svagt färglagda i ljust gulgrön ton. Ytterligare en person finns i deras närhet och öppnar eller stänger en dörr i skåpet vid väggen. En gestalt fram-

ställd från sidan i springande position är placerad i bildens högra hörn. Denna bär lila byxor, ovankroppen är vriden i en position som kan liknas vid en face. Håret är tecknat så att det ”flaxar” ef- ter personen. Den ena armen är vriden kring överkroppen och den andra armen hänger rakt ner med bok eller papper i handen. Till höger om denne finns del av en arm eller ett ben i bildens högra kant som utgör den sjunde gestalten.

Bakom denna ovan beskrivna person och till höger i bild ses en person gå över golvet. Huvudet är vridet mot oss, som betraktar bilden, och blicken är riktat nedåt mot gestaltens högerarm där ett armbandsur finns. Gestalten bär blå byxor och i högra handen finns en stor väska. Ögon och näsa är markerade. Samtliga perso- ner är klädda i tröja och långbyxor, förutom den person som är delvis skymd. Endast på en av dem är hår och ansikte detaljerat framställt, medan det på två av personerna finns antydningar till ögon och mun. De övriga personernas ansikten saknar deltecken för mun, ögon och näsa.

På den latenta/konnotativa teckennivån visar denna bild del av rum med stående, sittande, springande och omkullfallna männi- skor. Beroende på olika deltecken som beskrivits på den denotativa nivån tolkar jag detta rum som representation av en skolkorridor tidigt på morgonen. Gestalten som går sakta med stor väska och tittar på sitt armbandsur tolkar jag som läraren beroende på fram- ställning i gester, kropp och den tunga väskan. Fyra av de övriga personerna kan tolkas som elever beroende på att de alla är syssel- satta med någon skolritual och framställda i olika positioner. En elev har snubblat över en kompis utsträckta ben och tappat böcker och papper. Hans/hennes kläder är gulgröna vilka beroende på lik- het med golvets gula färg förstärker intrycket att hon/han fallit platt till marken. Den utsträckta kroppen som snavat över någons ben och därmed tappat böcker och papper visar sin vrede genom deltecknen i ansiktet, där munnen har ett upp- och nedvänt ut- tryck. Denna rörelse förstärks också av att personen som sitter vid väggen över vars ben den förre ramlar sitter mycket stilla. Huvudet är nedsänkt och armarna hänger slappt längs sidorna. Detta ger en spänning i bilden. Likartad spänning utgörs av den person, läraren, som i sakta mak går över golvet sneglande på sitt armbandsur för att kontrollera tiden och flickan som springer med håret ”flaxan-

de” efter sig. Elever och lärare möts här och alla verkar vara på väg åt olika håll och i olika hastighet.

Eleverna är positionerade som: trött och försöker läsa läxan in- nan lektionen börjar, springer till salen med boken i handen och rädd att komma för sent samt hämtar böcker i skåpet. Någon skyndar in genom dörren precis innan den stängs, medan en annan försöker öppna den redan stängda dörren. Läraren går över golvet till synes obekymrad om eleverna – har endast ögon för tiden, sin klocka. Bildens titel, verbalt tecken, bildar tillsammans med klock- an på väggen en teckenkedja och snävar in och förankrar betydel- sen så att jag tolkar detta som en skolkorridor ”20 över åtta” på morgonen precis när lektionerna börjar.

Trots att det finns aktivitet i korridoren tolkar jag den som tom, tyst och stilla, vilket beror på teckenkedjor som bildas genom an- siktsuttryck, mellanrum, placering i rummet och fysisk distans. Att bilden känns ”tyst” och stilla kan också uppfattas eftersom perso- nerna, med undantag av en som snavar över ett ben, inte har någon fysisk kontakt med varandra. Placeringen av tecken och deltecken i en bild skapar betydelse i form av relationer mellan bildens olika beståndsdelar och hur vi tolkar dem (Nordström, 1996). Mellan- rum, ytor, som finns mellan olika tecken i en bild kan hos betrak- taren skapa betydelse som rumslighet eller till exempel värde- perspektiv. Mellanrum är vanligtvis inte bara bildytor som blivit över, utan utgör tecken som möjliggör förståelse av bilder som hel- hetstecken. De tomma ytorna i denna bild tolkar jag som att sam- tal och kommunikation mellan personerna i denna skolkorridor inte finns. Bildens i det närmaste enhetliga gula färg är ett betydel- sebärande tecken för tolkningen av rummets ödsliga rymd, men också för hur stämningen i rummet kan tolkas. Figurerna är teck- nade med tunna tuschlinjer och har ett anonymt och stereotypt ut- seende. Endast tre av personerna har antydningar till ansiktsut- tryck. De tecken som representerar lärare och elever är relaterade till varandra så att de utgör en samlad grupp på bildytan. Närhet uppstår beroende på likhet i framställningen av människorna.

Varken lärare eller elever är sedda av den andre. De uttryckslösa ansiktena förstärker osynligheten. Kanhända är den tidiga morgo- nen, när klockan är tjugo över åtta och den första lektionen ska börja, ingen bra tid för konversation. Vid denna tidpunkt är många

lite sömniga och alla har bråttom att komma i tid. I denna bild finns flera både manifesta och latenta tecken som uttrycker tid. Skolklockan kontrollerar tillsammans med läraren att eleven kommer i tid. Skolans linjära tidsinriktning, att börja en viss tid och sluta en annan, att hinna fram, kopplas här mot det cykliska, nämligen att denna situation i skolans korridor upprepas dag efter dag, vecka efter vecka, år ut och år in (Ziehe, 1993). Stress och långsamhet är de motstående krafter som präglar bilden.

Bild 24: På rasten

Bild 24, På rasten

Bilden ovan har på denotationsplanet linjer som är vertikala och horisontella, vilket gör att rumslighet uppstår. Dessa linjer marke- rar två fönster, väggar och tak. I bildens övre kant något till höger om mittlinjen finns ett deltecken för klocka. Klockan visas i per- spektiv, har därmed oval form och visarna anger att tiden är 14.00 eller 02.00. Det finns också fyra människogestalter i bilden. Dessa är placerade i två grupper och är bildens dominerande manifesta tecken. I centrum finns en figur upptecknad. Kläder och kropp är tecknat som en helhet i grått. Armarna hänger vid sidorna och föt-

terna är riktade utåt. Deltecken i form av streck utgår ovanför föt- terna. Huvudet är markerat med kromatiska tecken såtillvida att deltecknet för mun är rött och håret är grönt.

Bakom denna figur finns en annan i sittande position. Klädsel är ljusblå byxor, lila långärmad tröja och svarta skor. Rött långt hår omger ansiktet som också har deltecken för ögon och näsa. Perso- nens vänstra arm sträcks mot den först beskrivna personens axel och ett finger pekar framåt i bilden.

Till höger i bildytan finns de andra två figurerna. De är placera- de strax under klockan. Personerna är framställda från sidan och deras blickar är riktade mot bildens högra kant, utåt ur bilden. Den vänstra av de två bär starkt grönfärgad kjol, röd tröja och hå- ret är mörkbrunt. Benen är ljust färglagda. Den andra bär ljusblå långa byxor, gulgrön tröja och håret framställs med deltecken som vågor eller lockar. Ansiktet är markerat. Personen med röd tröja håller sin arm på den person som har gulgrön tröja och som står framför. Samtliga personer som är i stående position har deltecken för mun som är böjda uppåt och är röda.

Latenta tecken på konnotationsplanet erbjuder en tolkning om att bilden visar olika elever på en skolgård där klockan är två på eftermiddagen. De har positionerat sig i två grupper och beroende på klädsel tolkar jag det som en grupp flickor, som står tätt, har fysisk kontakt och båda tittar åt samma håll. De tittar inte på de båda andra utan tittar åt ett annat håll. Det andra elevparet tolkar jag som pojkar. En av dem sitter bakom den andra och genom att hålla sin arm på den som står framför har han kontakt och gemen- skap med den andra samtidigt som han pekar finger mot de två flickor som står eller går framför dem. Dessa pojkar är visade med så kallade punkfrisyrer och med en klädstil som skiljer sig från flickornas. Bilden visar inte bara elever av olika kön, utan de repre- senterar också olika ungdomskulturer vilket de visar genom olika klädstilar och frisyrer. Det gröna tuppkamsliknande håret är en bildkod som vi känner som punkfrisyr. Detta tyder på att eleven gillar den sorts musik som kallas punk. Eleven bakom, med rött långt hår, har närhet med den förre. Skiljer sig mot dessa gör flick- ornas korta respektive lockiga, ljusa frisyrer, vilket vi känner som kod för kvinnlighet och flickor. Detta är de tydliga betydelsebä- rande tecknen i bilden.

Att peka finger är en gest och kod som vi i vår kultur känner igen, men som vi inte anser vara ett gott uppförande. Denna gest tolkar jag som bildens punctum, vilket är ett begrepp från Barthes (1986) som menar att någon detalj i bilden ”träffar” betraktaren, ett metonymiskt tecken som man kommer ihåg. Att peka finger vi- sar också på en form av mobbning eller utstötning. Teckenkedjan med denna gest, de uppseendeväckande frisyrerna och slappa klä- derna visar på en viss ungdomskultur som är motsatt den som flickorna representerar, vilket kan tolkas som konventionell skol- klädsel. Grupperna står långt ifrån varandra både fysiskt och ur identitetssynpunkt. Att flickorna håller armen om varandra visar

på att de håller ihop mot pojkarna. Att ungdomar skaber sej selv,

dvs. konstruerar sin identitet genom bland annat genom sitt sätt att klä sig har Kirsten Drotner (1991a) forskat om. Bilden ger exem- pel på koder, identitet och ideal, ungdomskultur och relationer. Utan analys kompletteras kategorin om livet på rasterna med bil- derna 25–27.

Bild 26: ”På skåpen”