5.3 Resultat í lärarnas individuella reflektioner
5.3.1 Sammanfattning lärarnas individuella
När lärarna har fått möjlighet att skriva ner sina individuella re- flektioner om elevernas bilder av skolan tar så gott som samtliga upp ramfaktorer och andra faktorer som handlar om skolan som institution och där tidens betydelse särskilt uppmärksammas. De påtalar faktorer som utgör hinder och begränsningar och som ofta ligger utanför vad de som lärare har möjlighet att påverka. De hänvisar med andra ord till ”det pedagogiska rummet” (Pettersson & Åsén, 1989), som bland annat innefattar en viss tid till förfo- gande, en viss klasstorlek, vissa skollokaler och vissa materiella re- surser.
Lärarnas individuella reflektioner rör också den egna arbetssitu- ationen och rollen som lärare idag. De reflekterar framförallt över likheterna mellan elevernas situation och deras egen situation som lärare. Även här är ramarna för skolarbetet det som anses hindra lärarna i deras arbete. Klockan styr skoldagen och fritiden oavsett
om man är lärare eller elev. I avhandlingen Lärares förtroendear-
betstid (Lindqvist, 2002) framkommer liknade erfarenheter och tankar från de lärare som varit informanter. Lärarna upplever sig aldrig räcka till, arbetet följer dem även under icke-arbetstid och känns alltid oavslutat. Bristen på tid upplevs som stressande. Under senare tid har diskussioner om just tidens betydelse och sättet att organisera skoldagen tidsmässigt blossat upp i den pedagogiska debatten. Tanken på att slopa timplaner och införa flextid för ele- ver är exempel på detta.
När det gäller tankar om hur undervisningen ser ut reflekterar lärarna en del om hur ”det är” och hur ”det borde vara”, utan att se sig själv som en del i processen. Reflektionerna handlar mer om ett utifrånperspektiv och det är sällsynt att läraren ser sig själv som delaktig i elevernas skolsituation. Ett fåtal lärare rannsakar sig själva och undrar bland annat ”om det är deras fel att stjärne- ögonen släckts”.
Reflektionerna handlar också om skolan som en del av samhäl- let, vilket påstås vara inrutat, stressat och ockuperat av allt som man ska hinna med och man menar att detta även präglar skolan. Däremot talar man inte, med undantag av en lärare, om föräldrar- nas krav. Läroplanen eller andra styrdokument nämns inte heller.
Av de lärare som reflekterat över bilderna är ungefär hälften lä- rare som arbetar med yngre elever, medan hälften undervisar elever i årskurs 6–9. Det finns en ganska klar skiljelinje mellan de upp- fattningar som kommer fram i deras reflektioner. Lärare som un- dervisar på lägre stadier är mest förvånade över ”hur det kan vara i skolan” och menar att de själva har ett ”bättre” skolklimat, mysi- gare miljöer, mer omvårdnad och trygghet och mindre stress än man har på högre stadier. Många lärare till äldre elever reagerar till en början starkt över bilderna, men efter ett tag när de tittat och reflekterat mera ser de annat och kan till och med känna igen sig både från sin egen skoltid och från skolan idag.
Flera bilder påminner dem om hur det var när de själva gick i skolan och olika minnen dyker upp. Någon tror att bilderna lika gärna skulle kunna ha gjorts under dennes egen skoltid. Skolan handlade då som nu i stor utsträckning om att komma i tid, göra läxor och prov och drömma sig bort ut från skolan. Men det är också vissa lärare till äldre elever som tycker att det är alltför dyst- ra bilder som inte ger en riktigt rättvis bild av skolan.
Många lärare hade också förväntat sig få se en mer positiv bild av skolan och bilder som visar hur roligt skolarbetet är. Lärares ideologiska grundsyn om hur skolan och hur eleverna ska uppleva skolan kommer här i konfrontation med de bilder de reflekterar över. Deras reflektioner handlar också om att bilderna inte handlar om den direkta undervisningen. Att de bilder som äldre elever gjort, tolkas som negativa eller dystra, förklarar lärarna bland an- nat genom hur ungdomstiden alltid upplevs av ungdomar eller med
debatten som förs i media om skolan, som de menar har bidragit till att påverka eleverna i deras sätt att skildra hur det är att vara elev i skolan (Ziehe, 1993). Att eleverna har så mycket fritidsakti- viteter ses också som ett problem, dels för att det tar utrymme från elevernas tid med läxor och prov, dels för att det utgör en press på eleverna att få utrymme för alla aktiviteter under dagen (jfr Mann- heimer, 1953).
Vad vi ser styrs till stor del av vad vi förväntar oss att se, baserat på tidigare erfarenheter utifrån de kognitiva strukturer som vi ut- vecklat för att hantera våra intryck från omvärlden (Edström, 2006). David N. Perkins (1994) talar om erfarenhetsbaserade och reflektiva seendestrategier. Med erfarenhetsbaserad strategi menar han då att vi ser vad vi förväntar oss att se, medan reflektiva stra- tegier liknas vid ett medvetet seende. Att många lärare saknar vux- na i bilderna och tycker att det är en (alltför) mörk bild av skolan som framträder i elevernas bilder kan hänga samman med att lä- rarna i stora drag ”ser vad de vill se” i bilderna utan att tänka efter vad bilderna kan ge oss för kunskap. Man kan därför hävda att lä- rarna redan ”vet” vad de ser eller vill se.
Kontexten, dvs. var man tittar på bilderna, kan som jag tidigare nämnt också ha betydelse för vad man utläser ur bilderna. Dessa lärare vistades i en ”vacker”, lugn och trivsam miljö under dessa fortbildningsdagar och upplevde kontrasten till den miljö som skildrades i många av elevernas bilder. Reflektionerna rör också ofta hur tråkig den fysiska miljön är och att toaletterna är ned- klottrade.
När det gäller själva bilderna finns det överlag positiva reflektio- ner om att använda elevers bilder i utvärderingssyfte. Många av lä- rarna är också imponerade över vad bilder kan berätta och ut- trycka.