Skolsystemet

Bilderna som ingår i denna kategori innehåller ofta symboler och metaforer för tid. Det är framförallt bilder från elever i åldersgrup- pen 15í18 år som producerat dessa bilder. Skolsystemet skildras i bilderna som en tidssträcka som ofta känns lång men som har ett slutmål. I kategorin samlas också bilder som berör kunskaps- eller lärandeprocessen samt bilder som exempelvis visar hur bedömning, prestation och stress påverkar eleverna i skolan. Nedan redovisar

jag näranalys av bild 1 ”Elev med ryggsäck” och därefter bild 2 … och det är två år kvar. Kategorin kompletteras därefter med ytter- ligare fyra bildexempel utan analys.

Bild 1: ”Elev med ryggsäck”

Bild 1, ”Elev med ryggsäck”

Bildens denotativa nivå är en svart/vit bildyta. Bildens format är stående rektangulärt och blyertsteknik har genomgående använts. Bildytan är delad i två lika stora fält genom en vertikal linje mitt i bilden. Den högra delen av bildytan upptas till största delen av en vit yta medan det svarta fältet är betydligt mindre. I den vänstra delen av bildytan utgör det svarta fältet ungefär lika stor yta som det vita. Vad gäller förhållandet mellan svart och vitt är dessa två delar av bilden något olika.

Diagonalt i bilden finns ett deltecken för trappstegsforma- tion/trappa. Det har sin utgångspunkt i bildens högra nedre hörn

och möter motstående sidans mitt. I högra fältet är detta tecken, trappa, svart mot en vit bakgrund. I det vänstra fältet är tvärtom tecknet för trappa vitt och bakgrunden är svart. I bilden finns ock- så deltecken för två figurer. Den ena figuren är placerad i det vänstra bildfältet och den andra finns i det högra.

Beroende på olika deltecken såsom långbyxor och jacka, långt, rakt hår, figurernas huvud/ansikten framgår att dessa figurer är flickor. Den ena flickan är placerad nederst i höger hörn av bilden. Hon står rak i ryggen på det nedersta/första trappsteget. Hennes ena fot har kontakt med trappsteget medan den andra är något lyft. Figuren når upp till mitten av den högra bildytan. Hennes blick är riktad framåt, den ena armen är lätt framåtriktad. Hon har mörka långbyxor och en något ljusare lång tröja eller klänning samt en ljus påse placerad på ryggen.

Överst i vänster hörn av bilden finns den andra figuren/flickan, placerad. Hon står på näst översta trappsteget, som är vitt och syns tydligt mot en svart bakgrund. Hennes ena fot når något längre ner mot trappsteget under och är tecknad så att den visas framifrån. Hennes klädsel är likadan som den förra flickans, men är precis som hela flickan framställd i samma mörka grå ton. För övrigt ser hon ut som den först beskrivna flickan. Denna flicka är dock fram- åtböjd. Huvudet är böjt nedåt, blicken riktad nedåt och håret hänger något framför ansiktet. Vänster arm hänger rakt ner till skillnad från den högra figurens där armen var lätt böjd. Hon hål- ler en påse i handen. Detta deltecken, påse, är i nära beröring med hennes ena ben och också nära trappsteget som figuren stiger upp på.

På den konnotativa nivån bildas en teckenkedja bestående av klädsel, utseende, ålder och trappa tecknet för två flickor som går uppför en trappa. Trappan har fem trappsteg. Beroende på att frå- gan som ställdes handlade om hur det är att vara elev i skolan kan

flickorna bestämmas som skolflickor. Påsen kan i denna kontext

uppfattas som ryggsäck. Den konnotativa nivån visar en bild be- stående av två skolflickor som går uppför en trappa och där den ena bär ryggsäcken i handen medan den andra bär den på ryggen. Likheten och närheten mellan tecknen är stor mellan de båda flick- orna.Olikheten består i var de står på trappan, hur deras kroppar är framställda samt hur ryggsäcken är placerad. Håret är rakt på

den ena medan det hänger framför ansiktet på den andra. Den högra flickan har fötter och ben sammanhållna, medan den vänstra flickans högra ben står på det näst översta trappsteget och hennes vänstra ben ännu inte kommit upp dit utan är framställt på ett sätt som kan tolkas som dröjande. Ryggsäcken kan på konnotations- planet tolkas som tung och förstärker flickans dröjande steg uppför trappan, medan ryggsäcken på den högra flickan hänger på ryggen

som en tydligt tecknad ryggsäck. Det finns ett avstånd mellan

flickorna på så sätt att de inte har någon fysisk kontakt med var- andra, utan det är de kantiga trappstegen som är det sammanbin- dande tecknet och anger närhet.

Likheten i framställningen av flickorna är påfallande, vilket jag ovan beskrivit genom hår, klädsel och kroppshållning. Genom de olika teckenkedjorna, erbjuds tolkningsmöjligheten att dessa två flickor är en och samma person, som framställs i två olika sinnes- stämningar, situationer, positioner eller med en viss tidsförflytt- ning.

Bilden visar på en förändringssituation, vilket trappstegen och flickans olika uttryck är tecken för. Trappan kan tolkas som en

metafor för skolsystemet. De första åren, de första trappstegen, går skolflickan rak i ryggen, förväntansfull och målinriktad. Hon bär lätt sin välfyllda ryggsäck. Flickan står nästan på tå. Hon håller fötterna något lyfta från trappsteget, vilket också ger en signal om att det lätt att gå de första trappstegen och första åren i skolan.

Allt eftersom tiden går och hon närmar sig skoltidens slut blir det tyngre och tyngre. Håret hänger och blicken är riktad nedåt. Hela denna figur är jämnt grå till skillnad mot när hon står på för- sta trappsteget där olika grader av gråskalan använts. Ryggsäcken framställs som att den blir allt tyngre och det är knappt att benen bär.

Genom den konsekventa bildkompositionen av svart och vitt, tillsammans med den kantiga och raka form som trappan har gent- emot de detaljerat tecknade flickfigurerna, har bildens uttryck och innehåll blivit kontrasterande. Att använda svart/vitt på ett så genomgripande sätt kan ses som ett retorisktgrepp, för att just visa att det är både svårt och lätt. Denna bild är ett exempel av flera bilder, som har trappan eller steg som en tydlig symbolellermeta- for för elevers uppfattning om skoltiden och skolsystemet (se också

bild 4 och bild 6). Den anger den lineära tidsriktningen som har en klart uttalad början och slut. Enligt Jean Campbell Cooper (1984) betyder steg övergång från en nivå till en annan, från ett sätt att vara till ett annat, en ny existensnivå. Steg eller trappa är också ett hierarkiskt tecken och trappsteg betyder i den hierarkiska världen grader och kommunikationen emellan dessa grader och nivåer.

Bild 2: … och det är 2 år kvar

Bild 2, … och det är 2 år kvar

Bildytan ovan består på denotationsplanet i huvudsak av tre teck- en, nämligen ansikte, pistol och skriven text. Bilden kan indelas i två lika stora fält varav det vänstra upptas av tecken för ett ansikte av en flicka som tittar rakt fram mot oss. I högra delen av bildfältet finns tecken för en pistol sedd från sidan. Pistolen är riktad mot tinningen och tangerar flickans ansikte. Bilden är utförd med bly- ertspenna och är grå och vit. För pistol och ansikte har gråskalan använts. Bakgrunden består av papperets vita yta.

Den vänstra sidan av bilden består av en flickas ansikte visat framifrån. Håret hänger rakt ner vid sidorna av ansiktet samt i pannan. I pannan finns tre tvärgående linjer och två ögonbryn är

starkt markerade. Flickans båda öron är markerade. Håret är framdraget framför öronen. Ögonen är tydliga och ögonfransarna är långa, nedåtriktade och täta. Näsan är markerad och munnen är öppen. Underläppen är dragen mot flickans vänstra kind medan överläppen riktas något åt höger. Tänderna syns tydligt.

Till höger i bilden finns en tydligt tecknad pistol. Det finns inga tecken som markerar att någon håller i pistolen eller att den är upphängd någonstans. Pistolen ”hänger” fritt mot den vita bak- grunden. I bildens övre högra hörn finns ett verbalt tecken ” …och det är 2 år kvar”.

På konnotationsplanet framträder genom de olika tecken- kedjorna (starka linjer i pannan och för ögonbryn, den sneda mun- nen och de tydliga tandraderna) en arg och bekymrad flicka. Den mot vänster vridna underläppen kan relateras till pistolmynningen som tangerar hennes tinning och kan då tolkas som reaktion på om ett skott ska gå av. De verbala tecknen …och det är 2 år kvar, som finns på bildytans högra övre hörn är betydelsebärande tecken och styr tolkningen av bilden. Detta tecken för tidsangivelse kan bero- ende på att bilden är utförd genom frågan hur är det att vara elev

tolkas som att tiden är snart slut, att jag står knappt ut två år till. Pupillerna är riktade åt olika håll. Det vänstra ögats pupill är riktat nedåt och det högra ögats uppåt. Hur visar man i en stillbild hur det går till att blinka? Genom att teckna pupillerna i olika riktningar, ögonlock och ögonfransar likaså, kan detta tolkas som just blinkning. När man blinkar med ena ögat drar man också upp den ena mungipan. Den öppna, sneda munnen kan också tolkas som att flickan ler. Det kan också tolkas som ett ironiskt leende och att eleven som gjort denna bild har valt att på ett ironiskt vis kommunicera ”… och det är bara 2 år kvar”. Andra tolknings- möjligheter är att flickan verkligen skjuter sig och att ögonrörel- serna är reaktion på att det går ett skott av? Ljudet av ett skott kan visas genom ögonrörelserna, precis som dragningen av underläp- pen.

På det manifesta planet är detta en mycket tydlig bild: Ett ansik- te som visas framifrån och en pistol som visas från sidan. Det finns dock flera möjligheter till tolkningar på det latenta planet. Inget tecken i bilden visar att det sker just inne i skolan. Inget tecken i bilden visar på att detta handlar om skolan. Bilden kan därmed

också berätta om elevens fria tid. Att använda ett i dubbel bemär- kelse laddat tecken som pistol är ett effektivt sätt för att få betrak- taren av bilden att reagera, vakna och våga se. Den verbala texten visar på att om två år är det slut i någon bemärkelse. Dessa olika tecken kan tolkas som en blinkning till betraktaren. Akta dig du, om det tar längre tid än två år så skjuter jag mig! Blinkningen är då ettretoriskt deltecken.

Denna bild är ett exempel på bildretorik, vilket innebär att man ”skruvar till” det lite för att få betraktaren att reagera (Nordström, 1992). Det är också exempel på att ironi är vanligt i elevers bilder av skolan. Pistolen blir ett symboliskt tecken för en handling som man kan låtsas utföra. Ansiktet är del av en helhet, dvs. ett meto- nymiskt tecken såsom alla porträtt kan sägas vara. Det isolerade huvudet står ensamt men tillåts representera hela människan. Bil- derna 3–6 är ytterligare exempel från kategori Skolsystemet.

Bild 4: ”Boktrave”

Bild 6: ”Labyrinten”