miljömålsrådet bedömer att ansvarsfördel- ningen i fråga om uppföljning mellan de miljömåls- ansvariga myndigheterna har utvecklats och för-
bättrats. Ansvaret för att föreslå åtgärder behöver dock bli tydligare. Mer kan göras för att bistå länen i det regionala arbetet med miljömålen.
m i l j ö m å l e n – h e l a s a m h ä l l e t s a n s v a r 5 3
4.1.1 miljömålsansvariga
myndigheters uppgifter
Regeringen har gett sju myndigheter i uppgift att vara ”miljömålsansvarig” myndighet för de nationella mil- jökvalitetsmålen. Naturvårdsverket ansvarar för tio av dessa och Boverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Sveriges geologiska undersökning, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket har ansvar för var- dera ett miljökvalitetsmål. Utöver detta har Socialsty- relsen, Riksantikvarieämbetet och Boverket ansvar för de målövergripande frågorna hälsa, kulturmiljö respek- tive fysisk planering och hushållning med mark och vatten samt byggnader. Miljömålsansvaret är inskrivet i samtliga nio myndigheters instruktion.
I uppgiften ligger ett ansvar och en samordnings- funktion för att följa upp, utvärdera och driva på arbetet för att nå respektive miljökvalitetsmål. Inom många av målen ligger ansvaret för vissa delmål i sin tur på andra myndigheter än den målansvariga, ett s.k. delmålsansvar. Hur ansvaret fördelas inom res- pektive miljökvalitetsmål reglerar de berörda myn- digheterna sinsemellan.
Miljömålsrådet påtalade redan vid den föregående fördjupade utvärderingen vikten av att ansvarsför- delningen för att följa upp och föreslå åtgärder för att delmålen ska nås är tydlig. Till stor del har ansvarsfördelningen inför denna fördjupade utvärd- ering förbättrats. Ansvaret kan dock utvecklas ytterli- gare i fråga om att föreslå åtgärder. Ofta finns en brist på samordning mellan aktörer som är betydelsefulla för att målet ska nås, såväl mellan aktörer på central, regional och lokal nivå som mellan aktörer på samma nivå. Ibland är ansvarsfördelningen oklar även där flera myndigheter har olika angränsande ansvar, och ingen har tydligt tagit på sig samordningsrollen.
De miljömålsansvariga myndigheterna har ett stort ansvar i att bistå regeringen i det internationella miljöarbetet och inom EU, eftersom många av de konventioner och direktiv som beslutas där har stor bäring på miljömålen. De målansvariga myndighe- terna ska även bistå de regionala miljömålsmyndighe- terna med att regionalt anpassa de nationella delmå- len. Detta framgår av ett principbeslut där Miljömåls- rådet har betonat de nationella målansvariga myn- digheternas uppgift att i dialog med länsstyrelserna
samordna och ge stöd för regionala anpassningar. Bättre vägledning från de nationella myndigheterna i det regionala arbetet för miljömålen efterfrågas från länsstyrelserna i form av underlag, kommentarer till länsstyrelsens bedömning och eventuella förslag till ändringar i de regionaliserade målen. Hittills har de nationellt målansvariga myndigheterna gett stöd till länsstyrelserna i mycket varierande grad.
Hur målmyndigheternas resurser mest effektivt ska användas och balanseras mellan önskemålet att ge mer stöd i det regionala arbetet med miljömålen och samti- digt arbeta inom EU och i internationella forum är en avvägning som respektive målmyndighet behöver göra.
4.1.2 utvecklad samordning
mellan centrala myndigheter
Ansvaret för att följa upp och föreslå åtgärder för att nå miljökvalitetsmål och delmål är fördelat på flera myn- digheter, och genomförs under ledning av den miljö- målsansvariga myndigheten. Det har således bildats många samordnings- och samverkansgrupper i syfte att genomföra arbetet så effektivt som möjligt. Här följer endast några exempel på de samordningsfunktioner som har skapats. Det förekommer många fler. Grundvattensamordning
För de vattenanknutna målen är det särskilt framträ- dande att ansvaret delas av många myndigheter. När det gäller grundvattenfrågor har SGU genom ansvaret för miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet det övergripande ansvaret och bistår andra myndig- heter med fackkompetens och underlag för bedöm- ningar och rapporteringar. Bland andra myndigheter som i sin myndighetsutövning hanterar frågor som påverkar möjligheterna att uppnå Grundvatten av god kvalitet finns Naturvårdsverket, Livsmedels- verket, Boverket, länsstyrelserna inklusive vatten- myndigheterna, Kemikalieinspektionen, Jordbruks- verket, Vägverket, Socialstyrelsen, SGI, Räddnings- verket och Skogsstyrelsen. SGU har ett ansvar för att informera övriga centrala myndigheter om grund- vatten som recipient och om den påverkan som olika typer av verksamheter kan ha. Naturvårdsverket ger ut föreskrifter och vägledning om vattenskyddsområ- den och har genom detta avgörande betydelse för att
5 4 m i l j ö m å l e n – h e l a s a m h ä l l e t s a n s v a r
delmålet om skydd av grundvattenförande geologiska formationer ska nås. Också för delmål som berör dricksvatten är ansvaret delat mellan flera centrala myndigheter, däribland Socialstyrelsen och Livs- medelsverket beroende på om det är enskild eller kommunal vattenförsörjning.
Havssamordning
Även inom miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård är ansvaret för uppföljning av delmålen delat på flera nationella myndigheter. Naturvårdsverket är miljömålsansvarig myndighet, men Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Sjöfartsverket har ansvar för olika delmål. Därtill kommer det gemensamma arbetet med att genom- föra den nationella havsmiljöstrategin. Naturvårdsver- ket har haft i uppdrag att i samråd med 15 myndig- heter ta fram ett förslag till en samlad aktionsplan för havsmiljön. Den består av 30 genomförbara åtgärder som ska komplettera det omfattande arbete som redan pågår för att förbättra havsmiljön. Några av för- slagen är att öka tillgängligheten till marina data och utse myndighetsansvar för öppet hav. Cheferna för 16 myndigheter har också bildat en grupp, SamHav, som arbetar för att bl.a. undanröja eventuella hinder för att genomföra aktionsplanen och hantera svårigheter med andra havsmiljöanknutna frågor.
Det framförs att en av orsakerna till att miljöproble- men i havet inte förbättras är att ansvaret för havs- miljön är så splittrat, både nationellt och internatio- nellt. Regleringen av de verksamheter som nyttjar havet ligger på olika myndigheter och departement i Sverige. En liknande splittring finns inom EU. Inte heller på kommunal och regional nivå är arbetet sam- ordnat. Det beror bl.a. på att det saknas en samlad kommunal och regional planering av kusten, vilket leder till att kusten exploateras och att andelen opå- verkade stränder minskar nära storstadsområdena. Samordningen behöver alltså förbättras också när det gäller skydd av områden, kustplanering och förvaltning. Samordning för Levande skogar
I arbetet med miljökvalitetsmålet Levande skogar har Skogsstyrelsen tillsatt ett nationellt sektorsråd, som är ett rådgivande organ med bred representa-
tion från bl.a. skogsnäringen, ideella organisationer, berörda myndigheter och forskningsfinansiärer. Rådet deltar i diskussioner runt miljö- och sektorsmå- len för skogen och uppföljningen och utvärderingen av målen. Det finns också 5 regionala och 43 lokala sektorsråd med motsvarande uppgifter.
För delmålet om skydd av kulturmiljövärden i skogen är tillsynsansvaret idag uppdelat på länssty- relserna, som har ansvar för fasta fornlämningar enligt kulturminneslagen (KML), och Skogsstyrelsen, som har ansvar för skogens övriga kulturmiljövärden enligt skogsvårdslagen (SVL). Det finns idag besvärande brister i koordineringen mellan myndigheterna. Detta är en bidragande faktor till varför måluppfyllelsen är låg. Ansvarsfördelningen, med bas i respektive lag- stiftning, bedöms från myndigheternas synpunkt vara tillräckligt tydlig, men ur skogsägarnas synvinkel inne- bär uppdelningen ofta krav på kontakt med två myn- digheter, vilket kan upplevas som onödigt krångligt. Samordningen mellan myndigheterna måste förbättras för att delmålet ska nås.
Ansvarsfördelning inom God bebyggd miljö Som ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet har Boverket ett viktigt åläggande i att bidra till att målet uppfylls, och verkets ansvarsområden planering, byg- gande och boende stämmer väl med inriktningen i målet. Men för flera av de frågor som ingår i God bebyggd miljö finns andra centrala myndigheter som har ett tydligare expertansvar än Boverket, t.ex. Naturvårdsverket när det gäller avfall och SGU för naturgrus. Ett samarbete har därför utvecklats mellan Boverket och dessa myndigheter när det gäller upp- följning och utvärdering av arbetet.
Ett flertal centrala myndigheter har också ansvar och befogenheter inom flera av de frågor som målet omfattar, exempelvis Naturvårdsverket, Social- styrelsen, Vägverket, Banverket och Luftfartsstyrel- sen när de gäller buller, Riksantikvarieämbetet när det gäller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och Energimyndigheten när det gäller energianvändning i byggnader.
Samarbete finns om dessa frågor, men det kan utvecklas ytterligare för att bättre ge stöd för arbetet
m i l j ö m å l e n – h e l a s a m h ä l l e t s a n s v a r 5 5
på lokal och regional nivå. För att underlätta detta är det viktigt att roller och ansvarsfördelning är tydliga. Samordning av hälsorelaterade frågor
Inom det miljömålsövergripande området hälsa har ett flertal myndigheter olika ansvar. Socialstyrelsen som har det målövergripande ansvaret och en sam- ordnande funktion håller i en samverkansgrupp. Inom denna diskuterar myndigheter med ansvar för de miljömål som har störst betydelse för människors hälsa och Statens folkhälsoinstitut, Livsmedelsverket och Sveriges Kommuner och Landsting gemen- samma hälsorelaterade miljömålsfrågor. I några fall är ansvarsfördelningen oklar, t.ex. när det gäller buller. Där har flera myndigheter olika angränsande ansvar, och ingen har tydligt tagit på sig samordningsrollen. Miljö- och hälsofrågor hör nära samman. Miljömålsrå- det anser att hälsoaspekterna behöver få en tydligare plats i arbetet med uppföljning och utvärdering av miljömålen.
Statens strålskyddsinstitut samordnar frågor som berör miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö och frå- gor om strålning. Ett aktivt och brett myndighets- samarbete pågår inom områdena UV-strålning och elektromagnetiska fält. De berörda myndigheterna föreslås få formella uppdrag att fortsättningsvis arbeta med förebyggande insatser för att minska människors exponering för UV-strålning.
5 6 m i l j ö m å l e n – h e l a s a m h ä l l e t s a n s v a r