År 2015 bedrivs sjöfarten så att spridning av främ- mande arter förhindras, avfallet tas om hand, utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen inte sker
1 6 0 m i l j ö m å l e n – u p p f ö l j n i n g o c h f ö r s l a g
och inom känsliga kust- och skärgårdsområden råder låg bullernivå.
För att delmålet ska bedömas vara uppfyllt ska följande preciseringar vara uppnådda:
• Senast år 2015 har alla fartyg i internationell trafik som anlöper svenska hamnar godkända tekniska system för behandling av barlastvatten som förhindrar spridning av främmande arter. • Fartyg i nationell sjöfart har 2015 vidtagit lämp-
liga åtgärder grundat på riskanalyser enligt rikt- linjer som stödjer barlastkonventionen. • Antalet soptunnor, toaletter och mottagnings-
anläggningar för avfall i skärgården har ökat och motsvarar behovet.
• Antalet illegala utsläpp av olja har minskat jämfört med 2007 års utsläpp.
• År 2015 finns upprättade områden med låg bullernivå i varje län.
• År 2015 har vi ökad kunskap om effekterna av undervattensbuller på marina däggdjur och fisk. Spridning av främmande arter
Främmande arter kan spridas med sjöfarten. Mer än 100 nya arter har kommit in till svenska vatten och etablerat reproducerande bestånd, de flesta under de senaste årtiondena. En organism som släpps ut med barlastvatten kan orsaka stor ekologisk och ekonomisk skada i den nya miljön genom att sprida infektioner i dricksvattentäkter, slå ut inhemska arter, förstöra fisk- och musselodlingar m.m. När en införd art väl har blivit livskraftig i sin nya miljö är den i stort sett omöjlig att utrota.
År 2016 ska alla fartyg som omfattas av IMO:s kon- vention om barlastvatten ha slutat skifta barlastvatten och ha godkända system för att behandla barlast- vatten ombord så att koncentrationen av organismer och patogener inte överstiger angivna gränsvärden.
Främmande organismer kan också spridas genom att de sitter fast på fartygsskrov. Bottenfärger inne- håller ofta olika typer av gifter för att hindra påväxten.
Avfall
Marint avfall är ett hot mot marint liv och människor både direkt och indirekt. Det skadar både djurliv och landskapsbild. Sjöfåglar, sälar och fiskar snärjer in sig i nätrester och plastmaterial eller kvävs av plast som de har uppfattat som föda. Toalettavfall ger ett ökat tillskott av näringsämnen i havsmiljön och är ett este- tiskt och sanitärt problem, särskilt om det släpps ut i skärgårdar, hamnar eller nära badplatser. Marint avfall kan även vara bärare av främmande arter. Mängden av avfall på havsbottnen skapar problem för fiskenä- ringen, och skräpiga stränder får negativa effekter för turistindustrin. Ökade kostnader och svårighet att få personal m.m. innebär att framtida strandstädning kan vara hotad.
Det är förbjudet att släppa ut avfall från fartyg. Fartyg ska enligt reglerna lämna i land det avfall som har genererats under resan från föregående hamn, och hamnarna är skyldiga att ta emot lämnat avfall.
Den svenska strategin för att klara avfallsproblemet för fritidsbåtar har varit att bygga upp infrastrukturen för att tömma avfall i land. Kustlänsstyrelserna menar, i sin redovisning av regeringsuppdrag 1 ”Handlings- plan för etablering av hänsynsområden i kust- och skärgårdsområden”, att arbetet behöver drivas på så att intentionerna med förbättrad avfallshantering och förbud mot utsläpp verkställs för hänsynsområdena. Där föreslås också att en särskild översyn görs av till- gången på toaletter och anläggningar för toalett- och hushållsavfall i hänsynsområdenas närhet, samt att åtgärder vidtas.
Utsläpp av olja och andra skadliga ämnen Trots förbud släpper fartyg i normal drift ibland ut olja från bränsletankar, maskinrum eller barlast- utrymmen. En del av utsläppen beror på slarv eller tekniska missöden, medan andra sker fullt medvetet. Antalet utsläpp i Östersjön och Kattegatt har minskat från 488 år 1999 till 224 år 2005, trots att sjötrafiken har ökat. Minskningen beror bl.a. på att antalet flyg- timmar för övervakningen har ökat, att medveten- heten har ökat ombord men också på att tekniken ombord på fartygen har förbättrats de senaste åren.
Fritidsfartyg är undantagna från oljeutsläppsförbu- det. De enkla tvåtaktsmotorer som hittills dominerat
m i l j ö m å l e n – u p p f ö l j n i n g o c h f ö r s l a g 1 6 1
bland fritidsbåtarnas utombordsmotorer kan via avga- serna släppa ut uppåt en tredjedel av bränslet i oför- bränt skick, varav ca 50 % hamnar direkt i vattnet. Låg bullernivå
Det är viktigt att tillgängligheten till kust och skär- gård är god, men samhällets och människors nyttjande måste ske så att störningar på naturen minimeras. Bullriga fritidsbåtar och vattenskotrar stör både djur och människor. Närgången båttrafik och i viss mån luftfarkoster skrämmer t.ex. bort sjöfåglar från bon och ungar, vilket medför sämre överlevnad hos ägg och ungar. Även människan har behov av ostörda områden för att uppleva viktiga delar av skärgårdens kvaliteter.
Kunskapen om effekterna av ljudstörning på marina organismer är bristfällig. Det finns dock studier som visar att fiskar, fåglar och marina däggdjur kan vara känsliga för sådan störning. Det saknas också kunskap om hur djupt ner i vattenmassan som påverkan av ljud från mänskliga aktiviteter förekommer.
Uppföljning och indikatorer
Främmande arter följs upp genom att mäta:
• Andel fartyg av dem som anlöper svenska hamnar som har dokumenterat att de har godkända system för att behandla barlastvatten (indikatorn håller på att utvecklas).
• Antal upptäckta nya främmande arter i havsmiljön. Avfall följs upp genom att mäta:
• Ökning av antalet soptunnor, toaletter och mottag- ningsanläggningar för avfall i skärgården.
• Enkätundersökningar och intervjuer om hantering och upplevelse av avfall i skärgården.
Utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen följs upp genom att mäta:
• Antal illegala oljeutsläpp. Buller följs upp genom att mäta:
• Upplevelse av buller i bullerfria områden (mäts genom enkätundersökningar och intervjuer). • Efterlevnad av begränsningar i hänsynsområden. • Antal bullerfria områden och regional fördelning
av dessa.
miljömålsrådet föreslår att ett nytt delmål införs.