På många sätt är det alltså möjligt att betrakta analysarbetet som en rörelse längre och längre från det empiriska materialet. Å ena sidan kan detta anses vara en av forsk-ningens uppgifter, att finna något mer generellt i något väldigt specifikt. Å andra sidan kräver detta öppenhet och tydlighet, ett förtroende för att analysen innebär en fördjupning snarare än en förvanskning, inte minst då fokus vilar på en tolkning av andra människors vardagliga ageranden. Tillförlitlighet handlar då i det första skedet om validitet, att välja metoder som motsvarar avhandlingens syften, liksom att un-derbygga de tolkningar som görs på ett sådant sätt att läsaren kan bedöma analysens rimlighet.
I relation till valen av tillvägagångssätt har jag redan resonerat kring möjligheten att undersöka arbetets vardag genom att följa det och diskutera det, snarare än att fokusera på exempelvis enbart berättelser om eller andra former av redogörelser för
arbetet. Genom att eftersöka variation hos deltagarna har jag också strävat efter att skapa en bredd i materialet, som förmår överskrida det potentiellt enskilda i arbetet relaterat till exempelvis medicinsk inriktning på kuratorns arbetsplats eller hennes vidareutbildningar. Jag har inte funnit anledningar att anta att deltagande kurato-rers arbete eller uppfattningar om detta arbete på ett avgörande sätt skiljer sig från andra hälso- och sjukvårdskuratorer verksamma inom regionernas vuxensjukvård i Sverige. Alla deltagande kuratorer är också representerade i avhandlingen, exemplen är hämtade från dem alla. I strävan att fokusera på kärnpunkter i kuratorernas arbete har jag vidare generellt haft för avsikt att fokusera på tematik av allmän, och därmed återkommande, karaktär, snarare än det sensationella. Med det sagt finns givetvis skillnader mellan de olika kuratorerna, och också mellan olika situationer. Därför används också ibland flera exempel i analyserna, kontrasterade mot varandra.
I arbetet med analysen krävs en fördjupande diskussion, inte minst då det finns olika sätt att tänka kring frågan om tillförlitlighet relaterat såväl till fältet som till texten. Carlström (2016) väljer exempelvis att genom en tematisk analys lyfta fram och fokusera på den vokabulär och de kategorier deltagarna i hennes forskning själ-va använder. På detta sätt minskas risken för att kategorier av central betydelse för deltagarna förbises, liksom att mer teoretisk definierade begrepp framförs oreflekte-rat. Några gånger har också jag använt kuratorernas kategorier och vokabulärer som utgångspunkt, i huvudsak har jag dock istället valt att låta utvecklingen av sensiti-serande begrepp vägleda analysen. I detta arbete har jag inspirerats av bland andra Wikström (2007), som tydliggör hur en analys inspirerad av poststrukturalistiska utgångspunkter kan förstås som att göra en läsning av ett fenomen, att erbjuda för-slag på hur situationer kan förstås eller tolkas.
Jag har tidigare lyft hur Järvinen och Mik-Meyer (2005) beskriver hur verk-lighetskonstruktion handlar om kamper mellan konkurrerande utsagor. Wolcott (1994:4) diskuterar på liknande sätt hur forskarens position handlar om att ge vissa tolkningar företräde: ”The same data can have quite different meanings and uses for researchers of different persuasions”. Det centrala blir därmed inte att erbjuda den rätta läsningen, utan att på olika sätt motivera och tydliggöra den läsning forskaren väljer att göra.
Det kanske mest kända exemplet på hur en sådan tydlighet eller öppenhet i läsningen kan erbjudas i etnografiska studier är genom täta beskrivningar, ”thick descriptions”. Metoden, som kanske framför allt beskrivits av Geertz (1973), utgår från att genom detaljrika och omfattande redovisning av det empiriska materialet ge läsaren möjligheter att kritiskt granska den läsning som görs, liksom öppna för alternativa tolkningar. På många sätt har jag försökt efterleva ett sådant ideal, dels
genom att erbjuda läsaren längre empiriska texter, dels genom att återanvända dem i olika delar av analysen, för att tydliggöra de läsningar jag valt att göra. I fältan-teckningarna har jag vidare haft för avsikt att, genom användning av citattecken, tydliggöra var jag gjort en ordagrann anteckning av det som sades, jämfört med övrig text som innebär en högre grad av sammanfattande karaktär. I texterna som återges från fokusgruppens samtal har dessa transkriberats ordagrant. Då ord betonats har jag valt att markera detta med understrykning. Då analysen bygger på innehållet i det sagda och processen i gruppen snarare än på en mer språknära läsning har jag valt att fokusera på de ord som sades respektive om och hur de andra deltagarna gav bifall eller svarade med tystnad.
Petersson (2013) lyfter möjligheten till reflektion tillsammans med deltagarna i en studie, vars synpunkter kan tillåtas inverka på analysarbetet. Detta har hon själv bland annat gjort efter att hon samlade in material till sin avhandling. Dialoger om tolkning kan dock göras redan i fält, i synnerhet vid skuggning, då du kvarstannar hos den skuggade efter ett samtal eller ett möte. Jag har i detta avseende inspirerats av Billquists (1999) användning av reflekterande dialoger, genom att på plats fördjupa samtalet mellan mig och deltagarna. Detta kan i sin tur förstås som ett sätt att bjuda in deltagarna som etnografer, på det sätt som det beskrivs av Mol (2002; 2011). Min strävan har då dels varit att verka för en tydlighet i mina syften och tolkningar, men också att låta dessa tolkningar påverkas av deltagarna. Det innebär dock inte att jag valt att enbart fördjupa resonemang eller tolkningar jag fått gehör för, eller betraktat gehör som ett tecken på att min tolkning varit den rätta. Syftet har istället varit att uppnå det Emerson (2001) benämner konversation, att gå i dialog, och att låta den-na dialog fördjupa aden-nalysen.
Sammantaget har jag alltså strävat efter att välja tillvägagångssätt som motsvarar avhandlingens syfte och frågeställningar samt söka variation hos deltagarna för att skapa en bredd i materialet. Det har också varit min avsikt att göra min läsning av materialet på ett öppet och tillförlitligt sätt, genom att beskriva avhandlingens syfte och frågeställningar liksom sensitiserande begrepp, både i fält och sedan i text, lik-som att erbjuda läsaren täta beskrivningar lik-som öppnar för kritisk granskning av mitt arbete.
4. Livet och effektiviteten
I detta analysens inledande kapitel vilar fokus på det empiriska materialet, i syfte att ge en inblick i ett kuratorsarbete innefattande såväl samtal med patienter som kon-takter med annan personal, inom och utanför den egna organisationen. I materialet återfinns också reflekterande dialoger mellan kuratorer och mig som forskare. Det empiriska materialet varvas genom texten med en analys som successivt växer fram genom att relateras till olika teoretiska begrepp. Analysen är på detta sätt både empi-riskt och teoretiskt fokuserad och avgränsad.
Inledningsvis riktas blicken mot hur kuratorn positionerar sig och positioneras av andra, liksom hur arbetets funktioner kan förstås i relation till både patienter, den sjukvårdande organisationen och det omgivande samhällets stödinsatser. Genom att rikta uppmärksamheten mot kuratorns positioneringar och funktioner framträder en möjlighet att undersöka de sätt på vilka kuratorns arbete tar sin utgångspunkt. Från en position framträder nämligen vissa saker, samtidigt som andra hamnar ur fokus. Detta tydliggörs genom en analys av vilka bekymmer som genom kuratorns arbete formuleras som problem för henne att hantera, liksom vilka bekymmer som lämnas därhän. Kuratorns hantering av bekymmer ses på detta sätt inte som en neu-tral kartläggning. Översättningsarbetet mellan bekymmer och problem förstås inte heller som en temporär eller tillfällig relation. Genom att relateras till den position från vilket översättningen skrivs fram, blir bekymmershanteringen ett sätt att betrak-ta hur kuratorsarbetet betrak-tar riktning. För att analysera detbetrak-ta används begreppen linjer och avsteg.