I denna avhandling utgår jag från en social ontologi, och tar därmed utgångspunkt i en förståelse av det mänskliga livet som skört, beroende av andra och villkorat av sociala och ekonomiska relationer. En sådan utgångspunkt innebär att en strävan ef-ter att renodla en fysisk kropp inte låef-ter sig göras. Det innebär också att livet ses som relativt, att upprätthållandet av liv är beroende av huruvida subjekt uppmärksammas och erkänns. Det är mot denna bakgrund jag förstår hälso- och sjukvårdskuratorsyr-ket.
Att kalla på en kurator, att eftersöka en sådan kompetens inom sjukvården kan ses som försök att uppmärksamma och erkänna patienterna som sociala och sårbara mänskliga subjekt. Kuratorn kan förväntas hjälpa patienten med svårigheter som inte avhjälps av sjukvårdens övriga resurser och på så sätt ge patienten ökade möjlig-heter till ”blomstrande” (Butler 2009b:14). Kuratorn kan dock samtidigt förväntas hjälpa sjukvårdens övriga personal att behålla sina fokus på en mer avgränsad kropp, så att också de kan blomstra, i sina arbeten.
Kuratorns arbete förstår jag som riktat mot att påverka andra människors orien-tering, genom att påverka vad de gör, hur de riktar sin uppmärksamhet, hur de upplever sig själva, vad som hamnar inom eller utom räckhåll för dem, eller vart de upplever att de är på väg. All orientering har och understödjer en riktning, i form av linjer, som leder mot en tänkt horisont, riktar fokus mot vissa saker samtidigt som andra saker hamnar ur fokus. Linjerna har också normativa funktioner, de fungerar som ramar för vad som uppfattas som rimligt, riktigt och eftersträvansvärt. Ju mer väl upptrampad en linje är, desto mer självklar uppfattas den. Linjerna är också förenade med en press att följa dem, de lovar ett slags avkastning. Så länge de följs upplevs det som bekvämt, som om saker och ting är i ordning, som de ska. Det kan ändå inte tas för givet att de följs. Det kan bli avsteg på linjer, såväl genom att det händer något som får en störande effekt, som genom en frånvaro av framåtrörelse orsakad av att det förväntade inte händer.
En mångfald av linjer kan vidare existera samtidigt. Människor kan ha egna lin-jer, i form av förväntningar på det egna livet, uppfattningar om vad som är rimligt och eftersträvansvärt. Egna begär. Sjukvårdens institutioner kan också betraktas som organiserade kring linjer, genom förväntningar på hur både människor och andra objekt ska uppehålla sig i de sjukvårdande rummen eller hur vården ska framåtskri-da. Det finns också mer övergripande linjer, exempelvis i form av hur livet ska levas för att räknas som ett gott liv. Det är inte säkert att alla dessa linjer harmonierar. Ett följande av en linje kan istället bli till ett avsteg från en annan. I förhållande till kuratorns arbete kan många saker ta form av avsteg, från många linjer. Såväl vad som blir ett avsteg som från vilka linjer är empiriska frågor, vilka kommer att vara i fokus för avhandlingens analyser.
Vad som kommer att tolkas som avsteg, liksom från vad, är inga enkla processer. Inte minst eftersom kuratorn kan förväntas kunna positionera sig på många olika sätt. Dels kan hon ses som en del av sjukvården, dels kan hon ses som en länk mellan sjukvården och det övriga samhället. Dessutom kan hon förstås som positionerad i ett relativt utanförskap, från vilket hon förväntas företräda patienten. Istället för att betrakta kuratorn som en del av en människobehandlande organisation analyserar jag därför kuratorn i relation till sjukvården som ett socialt nätverk av händer.
I förhållande till detta nätverk av händer, liksom i förhållande till patienterna, förhandlar kuratorn, genom jurisdiktionsarbete, vilka bekymmer som ska göras till problem för hennes arbete, vilka svårigheter kuratorn ska arbeta med samt på vil-ka sätt. Dessa förhandlingar vil-kan betraktas som inramade av vilvil-ka linjer som svil-ka understödjas, eftersom det är linjerna som ger tillvaron dess konturer, reglerar vad som hamnar i fokus. I relation till detta kan kuratorn hantera ett visst
handlings-utrymme, men hon kan också bli en del av annan personals handlingshandlings-utrymme, exempelvis om de remitterar till kuratorn och på så sätt formulerar bekymmer som problem för kuratorn att hantera.
Kuratorns arbete kan också relateras till de resurser som finns tillgängliga för henne, eftersom det helt enkelt är lättare att erkänna bekymmer som problem om det finns en bot att erbjuda, responsen är kopplad till de resurser som finns tillgäng-liga. I denna avhandling används begreppet kapital för att förstå dessa resurser. På detta sätt blir det dels möjligt att diskutera vilka resurser kuratorn har respektive saknar tillgång till. Det blir också möjligt att diskutera på vilka sätt dessa olika ka-pital gör kuratorn beroende av relationer till andra, inte minst genom hur kuratorn i arbetet behöver balansera mellan att å ena sidan framstå som en yrkesgrupp med egen kompetens, specifika resurser att bidra med, å andra sidan vara beroende av att de resurser hon försöker omsätta tillmäts värde av andra.
Sammanfattningsvis analyserar jag alltså kuratorns arbete utifrån en förväntan om en yrkesgrupp som kan hantera flera olika funktioner, för flera mottagare. Kura-torn kan vidare förväntas positionera sig på flera olika sätt och därmed också rikta sin uppmärksamhet och sitt arbete i förhållande till linjer som skrivs från flera positio-ner. Som oundviklig utgångspunkt för arbetet framstår därmed ett slags ambivalens eller tvetydighet. Men också, potential.
3. Metod och material
I detta kapitel presenteras och diskuteras avhandlingens tillkomst: hur arbetet gått till, vilka val som gjorts, vilka som deltagit och hur jag förhållit mig till såväl fältet som det empiriska materialet. Inledningsvis diskuteras övergripande metodologiska reflektioner, varefter blicken vänds mot studiens deltagare och rekryteringsprocessen. Därefter presenteras avhandlingens konkreta metoder, inledningsvis med fokus på fältarbetet, därefter på fokusgruppen. Efter detta diskuteras mitt förhållningssätt till det empiriska materialet, tolkningsarbetet. Kapitlet avslutas sedan med en diskussion om tillförlitlighet. Etiska reflektioner görs genomgående i texten.