Lave och Wenger (1991) har studerat tillträde till professionella fält. En nykomling börjar som en perifer deltagare men genom lärande av yrkets sociala koder och fältspecifika kunskaper erövrar han en position allt närmre centrum, allt närmre en position som etablerad utövare av yrket. Praxisgemenskaper reproduceras genom att nykomlingar blir ”oldtimers” och en fullständig del av praktiken, som består av sociala praktiker i en process av reproduktion, trans- formation och förändring. Kunskap är aktivitet av speciella män- niskor i speciella omständigheter och
…engaging in practice, rather than being its object, may well be a condi- tion for the effectiveness of learning.[…]…mastery resides not in the master but in the organization of the community of practice of which the master is part.
(Lave och Wenger, 1991, sid. 93 f) I alla sociala praktiker finns alltså både reproducerande processer och förändringsprocesser. Läkare kan ordinera nya revolutioneran- de mediciner till sina patienter, men formerna för hur en konsulta- tion går till förändras långsamt. En domstolsförhandling går till på ett formaliserat sätt och den enskilde domaren, advokaten eller åklagaren har sin roll att spela. En lärare har ett ämnesinnehåll som på ett lämpligt sätt ska förmedlas till en grupp elever. Alla dessa yrkesföreträdare har att handla på ett sätt som bygger på individens egenskaper i kombination med yrkets roll och tradition. Alla dessa
113
yrken uppvisar en kombination av reproducerande processer och förändringsprocesser och har yttre former för verksamheten bedri- vande. Varför ses enbart lärarens klassrum som ett problem?
Gannerud intervjuade kvinnliga klasslärare. (Gannerud 1999). De beskrev ett arbete med mycket sociala kontakter. Ständiga informel- la diskussioner med kollegor fungerar som stöd i och fördjupning av yrkesidentiteten som krisbearbetning och som fortbildning med- förande ökad undervisningsrepertoar. Detta går på tvärs med för- härskande tankar om den isolerade läraren och nödvändigheten av att ”tvinga” honom/henne till samarbete. Studier som Lorties osyn- liggör detta informella samarbete och kan leda till att lärarna på- tvingas ett formellt samarbete. Hargreaves (1994) ser en risk att det- ta administrativt kontrollerade samarbete tränger undan det välut- vecklade, spontana lärarsamarbetet. Ganneruds informanter beskrev att de ständigt är inbegripna i relationsbyggande med eleverna. De upplevde de socioemotionella delarna av yrket som centrala men ständigt under hot. Men Lortie och andra hävdar lärares sociala iso- lering. Där han ser en ovilja till förändring beskriver Ganneruds klasslärare ett försvar för det osynliggjorda socioemotionella arbe- tet. Det finns alltså fog för att ifrågasätta lärares förändrings- obe- nägenhet. Försämrings- obenägenhet vore kanske en lika adekvat term.
Det finns forskning som studerar skolan med ambitionen att fånga större bitar av den komplexa verkligheten. En forskning som när- mar sig sitt studieobjekt med respekt. En kritiskt inriktad forskning som utan att tumma på den vetenskapliga kvaliteten blir relevant för dem som på olika plan arbetar inom och intresserar sig för skolan. Den forskning som kommer att bedrivas inom Pedagogiskt arbete anser jag bör vara sådan.
Professionaliseringsdebatten
En profession kännetecknas av bestämda kunskaper, direkt relatera- de till vetenskaplig forskning. Man är hängiven sin klient och har sin egen professionella etik. Hög status, tveklös kompetens, legiti-
114
mitet i allmänhetens ögon karaktäriserar en profession men också en självständighet som kan göra yrkeskåren svår att styra. I en mål- styrd decentraliserad verksamhet, förväntas de professionella vara specialister som kan operationalisera målen. Det diskuteras om lä- raryrket med dessa definitioner är en profession, men grupper, framförallt med anknytning till lärarfacken, vill göra läraryrket till en av professionerna och jämställa sig med ex. läkare, advokater och präster (Lindensjö och Lundgren, 2000).
Det finns dock problem med att använda den traditionella definitio- nen av profession på läraryrket. Viktiga aspekter av läraryrket pas- sar inte in i denna 100 år gamla definition och detta kan belysas med en diskussion om offentlig och privat sfär och deras uppgifter. I den offentliga sfären finns betalt arbete, fullgjort under definierad tid. Skicklighet och kompetens förknippas med utbildning, arbetet är komplext och resulterar i varor eller tjänster. I den privata sfären finns obetalt arbete, fullgjort på otydligt definierad tid. Fokus ligger på människor och sociala relationer, värderingar och gemenskap. Skickligheten och kompetensen är medfödd. Läraryrket balanserar mellan ideal från den manliga offentliga och den kvinnliga privata sfären.
De traditionella professionerna karaktäriseras i allmänhet av ett konsulta- tionsförhållande, där expertisens kunskap efterfrågas i mer eller mindre avgränsade frågor, och i ofta tidsmässigt kortvariga kontakter. Det är en kontext som är mycket annorlunda än det ”medlevarskap” som framför allt klasslärarrollen, men även andra läraryrken, innebär. Detta medle- varskap bygger på kontinuitet och långsiktighet och innebär att sociala och emotionella relationer oundvikligen blir en viktig del av lärarens ar- bete. De upplevs av de flesta deltagarna i denna studie som de mest krä- vande. Ändå har dessa aspekter lika litet utrymme i forskning och debatt om lärares arbete och lärarprofessionalitet som de har i skolscheman och organisationsplaner.
(Gannerud 1999, sid. 225) Läraryrket kännetecknas av relationsbyggande. När lärare ombeds beskriva sitt arbete så är relationerna alltid det centrala. Det vill säga: egenskaper som lärare anser vara centrala i deras yrkesutöv- ning finns inte med i professionaliseringsidealet. Det är dags att
115
uppdatera definitionen på vad en profession är. En praxisnära forskning som tar sin utgångspunkt i läraryrkets verklighet är en viktig pusselbit för att skapa en modern profession.