Studentkritik

I samband med gruppintervjuerna kom en av grupperna in på att diskutera hur man lär sig på ett bra sätt och alltså vad studenterna ansåg var bra lärandesituationer och hur bra lärare agerar.

En student berättade att han särskilt uppskattade konkreta tips från lärare och gästlärare, som till exempel hur man ska göra för att sänka s-ljud på en inspelning, men också att det förekom övningar som han har svårt att se nyttan med. En sådan var en lyssningsövning som gick ut på att blindtesta mikrofoner för att bestämma lämpliga användningsområden utan att man alltså hade kännedom om sådant som fabrikat, tillverkarens specifikationer eller hur mycket mikrofonerna kostade. En annan student menade att han tyckte att det var bra övning därför att han tvingades att helt lita på vad han hörde och alltså inte påverkades av förutfattade meningar som bakgrunds-information kan ge. Men den kritiska studenten menade som replik att undervisningen på utbildningen, enligt hans uppfattning, generellt var för fokuserad på att studenterna själva skulle komma fram till lösningar och att denna metodik ofta gick till överdrift. Han sade:

Alla konkreta tips, så att säga, har man fått komma fram till själv. Man har fått någon slags provokation av lärarna men man har inte fått någon lösning.

En annan student fyllde i och menade att lärarnas pedagogik går ut på att:

Vi [lärarna] ska inte ge några tips alls utan ni [studenterna] ska själva komma fram till det som ni lär er… och det är i och för sig bra på sitt sätt men det kan vara rätt skönt ibland att få konkreta tips.

Detta uttalande fick mig att ställa frågan om det kan vara så att lärare i sin rädsla att vara normativa istället blir otydliga. Direkt svarade en student uttrycksfullt ”Ja!” och fortsatte:

Jag tror också att det är en egoism faktiskt!

Han menade att det i lärarnas metod ingick att studenterna självständigt och på egen hand kulle nå kunskap och färdighet. Men också att lärarna inte ville dela med sig av kunskaper som inneburit en stor ansträngning för dem själva att uppnå. Bakom detta resonemang låg alltså en uppfattning om att lärarna inte vill dela med sig av den mest värdefulla kunskapen. Eftersom de andra studenterna nickade instämmande tolkade jag det som att denna åsikt delads av de övriga i intervjugruppen.

5.3 Sammanfattande kommentarer

Delstudien genomfördes med högskolestudenter när de läste en kurs i musikproduktion. Syftet var att fånga uppfattningar bland studenterna om viktiga lärandemål i musikproduktion. En generell uppfattning bland studenterna som deltog i undersökningen, där både enkäter och grupp-intervjuer användes som datainsamlingsmetod, var att utbildningen ska ge dem rejäla kunskaper som leder till att de känner sig förtrogna med teknik och arbetsmetoder för musikproduktion. Sett utifrån ett lärandemåls-perspektiv ville studenterna, under utbildningen, i första hand utveckla sin färdighet och förmåga. I andra hand ville de ha kunskap och förståelse och i tredje hand ville de utveckla sin värderingsförmåga och sina förhållningssätt.

Musik var det vanligaste ämnesinnehållet i enkäterna och många svar handlade om musikproduktionsteori, musikalisk utveckling, musik-produktionspedagogik och musikteori. Ett annat vanligt ämnesinnehåll var ljud- och inspelningsteknik i olika former. Även kreativitet, personlig utveckling och olika aspekter av branschkunskap förekom som ämnes-innehåll i enkätsvaren.

Frågor om anställningsbarhet var viktiga för studenterna både i enkäterna och i gruppintervjuerna. En allmän uppfattning var att det är ovanligt med

fasta anställningar inom musikproduktion men också att det inte upplevdes som ett problem av studenterna eftersom de visade en flexibel inställning till arbete efter studierna. Överlag var studenterna öppna för olika anställnings-former eller för att bli egenföretagare och de kunde även tänka sig att jobba med annat än renodlad musik- eller ljudproduktion. Några studenter menade i sina svar att anledningen till att de valt att studera var att studierna skulle bli en väg till försörjning snarare än att man studerade av ett rent bildnings-intresse. En vanlig uppfattning bland studenterna var att branschkontakter behövs för att få arbete. Några studenter gav uttryck för en önskan att deras examen skulle fungera som en legitimation, ett bevis för att de klarar av att arbeta som musikproducenter. De menade också att examinationskraven måste vara höga om utbildningen ska ge status i musikbranschen.

Vissa studenter indikerade i sina enkätsvar och under gruppintervjuerna önskemål om att under utbildningen bli inskolade i en tradition och att sedan kunna arbeta inom denna tradition. Andra studenter såg snarare utbildningen som ett sätt att lära sig olika verktyg och metoder för musikproduktion för att efter utbildningen kunna uttrycka sig i musiken eller genomföra musikproduktioner med utgångspunkt från sig själva.

Från studenterna riktades kritik mot den egna utbildningen eftersom de önskade att lärarna vore mer konkreta och tydliga i sin undervisning. Bland studenterna fanns också uppfattningen att lärarna, kanske av konkurrensskäl, ibland avsiktligt lät bli att lära ut sina mest värdefulla kunskaper.

En viktig slutsats är att studenterna hade olika mål med sina studier i musikproduktion. Därför går det inte att tolka enskilda studentsvar som genomreflekterade uppfattningar om vad för slag ämnesinnehåll som bör ingå i en musikproduktionsutbildning. Däremot ger det samlade resultatet från studenternas svar i enkäterna och gruppintervjuerna en tydlig bild av att musikproduktion, enligt studenterna, är ett ämne med många olika slags innehåll. En annan slutsats är att det ämnesinnehåll som studenterna tog upp mycket väl kan beskrivas i olika topos, alltså i tankeplatser som är mer plastiska än de tydliga variabelvärden som jag använde under analysarbetet.

Det är fyra olika topos som tydligt framträder i studenternas svar:

• musik

• teknik

• bransch

• personlig utveckling

Studenternas svar omfattar många olika aspekter med tydlig koppling till musik. Det är inte särskilt förvånande i ett ämne som musikproduktion, utan musik ingen musikproduktion. Kanske lite mer överraskande är att studenterna lyfte fram olika frågor om teknik och frågor med bransch-koppling så tydligt i sina svar. Detta visar att studenterna var medvetna om att den tidigare produktionsapparaten där arbetsdelning var norm har ersatts

av en ny där snarare multikompetens är vad som krävs. Där förr musik-producenter, ljudtekniker, artister, jurister med flera arbetade sida vid sida med olika arbetsuppgifter kan idag alltså en person göra allt sådant arbete på egen hand. Musik, teknik och bransch framstår som helt centrala topos när det gäller studenternas uppfattningar om vilket ämnesinnehåll de önskade i utbildningen. Frågorna om personlig utveckling rör sig i en annan dimension och bland studenterna fanns två tydliga inriktningar. Några gick utbildningen för att utveckla sig själva, för att växa och kanske för att utveckla sidor hos sig själva om de såg som värdefulla. Andra gick utbildningen för att lära sig ett yrke och för att bli någonting. Några verkade alltså ha bildning som mål och andra önskade utbildning och möjlighen går det att spåra en konflikt mellan dessa målsättningar. Några studenter poängterade att de ville lära för att kunna genomföra sina egna produktioner. Andra studenter ville att utbildningen skulle fungera som en licens. Det senare visar på att det fanns studenter bland undersökningsdeltagarna som såg sin utbildning i musikproduktion som en professionsutbildning. Samtidigt har jag inte i materialet sett några beskrivningar av hur den yrkeskår ser ut som arbetar i den tänkta professionen musikproduktion/ -producent men det är ju heller inte vad jag har frågat om.

Den stora variationen i studenternas syn på sitt lärande är en annan aspekt som jag reflekterat över. Några studenter gav under gruppintervjuerna uttryck för att vilja ha lärare som agerar som mästare och som med en förmedlingspedagogik överför sina kunskaper. Detta står i kontrast mot den mer klassiskt bildningsinriktade och nog även högskolemässiga undervisning som andra studenter uppskattande beskrev var vanlig på utbildningen.

Skillnaden i inställning kan förklaras av att studenterna i sina resonemang befann sig på olika plan och kan möjligen även hade olika bilder av sig själva. I enlighet med Belenkys lärandeteori (Belenky, 1986; Wingård, 1998) är en möjlig slutsats är att de studenter som efterfrågade en förmedlings-pedagogiskt inriktad mästarlära inte hade kommit så långt i sin utveckling när det gäller reflektion och självständighet.

Studenternas uppfattningar om ämnesinnehållet är ytterligare en aspekt som jag reflekterat mycket över. Den mångvetenskapliga syn på musik-produktion, som jag menar att studenterna beskrev att ämnet bör ha, visar att studenterna hade mogna uppfattningar om vad de behöver lära sig.

Även studenternas tankar om anställningsbarhetsfrågorna, där de överlag visade en fullt realistisk bild av den framtida arbetsmarknaden kan komma att utvecklas, ger intrycket att studenterna absolut inte visar naivitet eller oförnuft. Tvärt om handlar det om målinriktade människor som, även om de vet att de sökt sig till en tuff bransch, valt att anta utmaningen och satsa på sig själva med musiken som framtid.

uppfattningar om musikproduktion

Syftet med den tredje delstudien har varit att genom intervjuer med lärare i musikproduktion, aktiva musikproducenter och andra verksamma i musik-branschen med god kunskap om musikproduktion fånga uppfattningar om vad som är viktigt för blivande musikproducenter och blivande lärare i musikproduktion att lära sig under sin utbildning. Målsättningen med de konkreta forskningsfrågorna var att i första hand identifiera vad för slags ämnesinnehåll som intervjupersonerna ansåg som viktigt för blivande musikproducenter och blivande lärare i musikproduktion. I andra hand var målsättningen att fånga uppfattningar om lärande i samband med musik-produktion och angränsande områden.

Intervjupersonerna som deltog är lärare som undervisar i musik-produktion, professionella musikproducenter och andra yrkesverksamma från musikbranschen med god kunskap om musikproduktion. För att fånga deras uppfattningar om lärandemål i musikproduktion använde jag kvalitativa forskningsintervjuer som datainsamlingsmetod. Urvalet av intervjupersoner och sammansättningen av intervjufrågor gjordes med mål-sättningen att fånga hållbara uppfattningar om ämnet musikproduktion som kan vara giltiga utanför de sammanhang som intervjupersonerna befinner sig i. Samtidigt bör, mot bakgrund av delstudiens begränsade omfattning, mitt anspråk inte tolkas som ett försök att ge ett precist svar på vad som explicit måste ingå i utbildningar för blivande musikproducenter eller lärare i musikproduktion.

I det följande textavsnittet kommer en presentation av de metoder som jag har använt för datainsamling, analys och resultatpresentation samt beskrivningar av de deltagande intervjupersonerna. Därefter följer i tematisk form resultat från intervjuerna, både i form av direkta citat och som referat varvat med mina reflektioner och tolkningar. Kapitlet avslutas med en kort sammanfattning av resultaten med slutsatser och en egen reflektion.

6.1 Metod

Som datainsamlingsmetod har jag i den här delstudien använt semi-strukturerade kvalitativa individuella intervjuer (Kvale, 1997). I analysen av

det insamlade materialet har jag, med utgångspunkt från en textkritisk metod (Hellspong, 2001), med ett datastyrt arbetssätt utvecklat teoretiska slutsatser via kodning av insamlade data (Esaiasson, 2007; Starrin, 2001; Svensson &

Starrin, 1996).

I en tidigare studie, som ingick i ett kursutvecklingsarbete vid Södertörns högskola, intervjuade jag tre universitetslärare om olika aspekter av musik-produktion med inriktning mot datorproducerad musik eller DESKTOP MUSIC

PRODUCTION(Gullö 2003). I samband med den studien samlade jag in ett stort material där delar har relevans även för den här avhandlingens syfte.

Detta var ett viktigt skäl till att jag valde att återkomma till dessa tre universitetslärare med kompletterande intervjuer samt att utöka materialet genom att göra fler intervjuer med strategiskt valda intervjupersoner. De övriga intervjupersonerna har jag kommit i kontakt med i olika sammanhang och då, efter samtal, förstått att de har välgrundade egna uppfattningar om musikproduktion, som professionell verksamhet och i utbildning.