Äldre fornsvenska

En genomsökning med strängen [word=”ha(f|ff|fv|fw|v|w)u?(a|æ|e)”] har gjorts i alla de äfsv delkorpusar som beskrivs i tabell 5:1. Sammanställningen av träff-resultaten ger att det i materialet förekommer två konstruktionstyper som inne-håller underordnad perfekt infinitiv: dels hjälpverbsinfinitiv (5.5a), dels en rad varianter av nexusinfinitiv (5.5b–e).

(5.5) a. lagman gøre thæt … som han sculde hawa giort vm han j rettom tima komet haffde. (Diplom, Uppsala 13620215, SDHK 8082)

’lagmannen gör det … som han skulle ha gjort om han kommit fram i tid’

b. oc sigher sic þiuf sin dræpit hawa. þy at han kunne han ei fyrræ fa. (Södermannalagen Holm B53)

’och säger sig ha dräpt sin tjuv eftersom han inte fick fatt i honom tidigare’

c. … fore þy at han sighs hawæ huxæt (Vidhemsprästens anteckningar)

’ … för att han sägs ha tänkt om’

d. Kennis Jak mik medh thetta breff hawa giwit minnæ kæra hustru, hustru bencta Røriksdotter thennæ gooz til morghengawa.

(Diplom, Lödöse 13640120, SDHK 8443)

’Jag intygar med detta brev att jag har givit min kära hustru Bencta Røriksdotter detta gods i morgongåva’

e. At war herra sigher siälwer hawa scriwath tio budhordh (Pent. MB1A)

’Att vår herre säger sig själv ha skrivit de tio budorden’

I (5.5a) ges exempel på hjälpverbsinfinitiv med modalverbet skola. De hjälp-verbsinfinitiver som påträffats har en struktur som motsvarar den som också återfinns i modern svenska, med överordnat modalverb. I (5.5b) ges exempel på nexusinfinitiv med reflexivt matrisverb. Strukturen sammanfaller med nu-svenskans variant objekt med infinitiv, och har eventuellt snävare restriktioner för objektsledet. Det är bara reflexiva pronomen som förekommer på denna plats i det äldre fornsvenska materialet. I (5.5c) illustreras nexusinfinitiv med matrisverb i passiv, sighs, och konstruktionen verkar motsvara den nusvenska variant som också kallas subjekt med infinitiv. I (5.5d) ges exempel på en va-riant av nexusinfinitiv som är särskilt vanlig bland diplomen. Strukturen utgörs typiskt av verb i passiv eller mediopassiv, som kennis, tillsammans med reflexivt pronomen. I (5.5e) avslutningsvis, visas exempel på en variant av nexusinfinitiv som inte förekommer i modern svenska. Här utgörs matrisledet av ett verb i aktiv diates, sigher, samtidigt som predikationsbasen för perfektfrasen är den-samma som subjektet i matrissatsen, war herra.

I resultatredovisningen förekommer enstaka excerpter som jag inte har kunnat hänföra till någon av de hittills beskrivna konstruktionstyperna. Det beror typiskt på en mycket avvikande formell struktur, men eftersom de innehåller perfekt infinitiv har jag valt att låta dem ingå i sammanställningen. I (5.6) ges exempel på en excerpt som bedömts ha oklar status.

(5.6) gitær þæn man lagh fore sic at gangit sum horit witis. þa wærin þön baþin

saklös. (UL, Kyrkobalken, fl. XV)

‘Kan den man, som horsmålet tillvitas, gå ed för sig, då vare de båda saklösa och likaså vit-tnesmännen.’ (Holmbäck & Wessén, 1933b:26)

Konstruktionen i (5.6) förefaller inte vara exempel på någon av konstruktio-nerna hjälpverbsinfinitiv, kontrollinfinitiv eller nexusinfinitiv. Exempel som detta redovisas under benämningen oklara.

Lagtext

Den inledande sökningen gjordes på lagtextkorpusen, som omfattar ungefär 531 000 token, och gav ett resultat om 69 konstruktioner med perfekt infi-nitiv, se tabell 5:2. I 54 av dessa, alltså i drygt 78 %, utgörs matrisverbet av ett reflexivt verb, som i (5.5b) ovan. Och bland dessa 54 utgörs matrisen hela 51 gånger av verbförbindelsen säga sig. Resterande 3 fall utgörs av veta sig.

Tabell 5:2. Perfekt infinitiv i äldre lagtext

Antal Vanligaste lexikala instanser Hjälpverbsinfinitiv 9 vilja 4

Nexusinfinitiv

Reflexivt matrisverb 54 säga sig 51, veta sig 3

Passiv/mediopassiv 4 Matris utan refl.

Oklara 2

Totalt 69

Resultatet visar alltså, ganska väntat, att språkstrukturerna i korpusen är relativt enformiga. Det är likartade formuleringar, typiskt i presens, som genererar det narrativ som kännetecknar de äldre lagarna. Utöver de reflexiva nexuskonstruktionerna förekommer också konstruktion med matrisverbet i passiv/mediopassiv, som i (5.5c). Dessutom förekommer perfekt infinitiv med modalverb, som i (5.5a).

För att hitta fall av utelämnat hjälpverb utgick jag från att en överväldigande majoritet av alla perfekt infinitiv förekommer med reflexivt matrisverb. Typiskt består också de allra flesta beläggen av verbförbindelsen säga sig. Sökuttrycket formulerades därför [word=”s(ig|æg)h(ir|er|ær|æ)”][]<0,4>[word=”si(k|c)”]. Med angivelsen <0,4> preciseras att reflexiven kan vara placerad upp till fyra led från matrisverbet. Sökningen gav 125 träffar varav en eventuellt uppvisar ute-lämnat hjälpverb, se (5.7). I de 54 inledande träffarna är reflexiverna placerade omedelbart efter verbet, eller som andraled efter subjektet.

(5.7) Nu griper man til leezn sum i handum hauer, sigher sik köpt [haua] ællæ væþsat (MELl AM 51)

’Nu vill den som har det i sina händer leda det till fångesman, han säger sig hava köpt det, eller att det är pantsatt’ (Holmbäck & Wessén 1962)

Hakparentesen i (5.7) tyder på att hjälpverbet i excerpten saknades i origi-nalhandskriften, och att förmodligen Schlyter (1862) i sin utgåva (SSGL 10) har fört in det i efterhand. Förutom detta exempel har jag inte funnit någon enda möjlig utelämning. För att komplettera undersökningen gjordes också en sökning på den vanligaste lexikala varianten bland modalverben, will. Här på-träffades inte ens några potentiella fall av ha-bortfall.

Religiös prosa

Precis som lagtextkorpusen omfattar korpusen med religiös prosa ungefär en halv miljon token, nämligen 492 000. Mängden konstruktioner med perfekt infinitiv uppgår här till cirka 100.

Tabell 5:3. Perfekt infinitiv i äldre religiös prosa

Antal Vanligaste lexikala instanser Hjälpverbsinfinitiv 35 skola

Nexusinfinitiv 65

Reflexivt matrisverb 44 säga sig 31

Passiv/mediopassiv 12

Matris utan refl. 9 säga

Oklara 2

Totalt 102

Perfekt infinitiv uppträder i materialet ganska spritt i alla de beskrivna konstruk-tionerna. Matrisverb med reflexiv är vanligast, men de utgör ändå inte mer än knappt hälften av den totala mängden. Liksom i lagkorpusen är det säga sig som är den vanligaste lexikala instansen.

För att hitta eventuella hjälpverbsutelämningar genomfördes två sökningar: [word=”(sagþe|sagdhe|sagdho|sagde|sigher|sighir)”][]<0,4>[word=”si(k|c)”] efter de vanligaste träffarna bland reflexiverna och [word=”(skulle|sculde|sku lde|skulom)”] efter de vanligaste modalverben. De båda sökningarna gav 40 relevanta träffar vardera, men inte i något enda fall förekommer utelämning.

Diplom

Den del av korpusen Medeltidsbrev i Korp som omfattar äfsv utgörs av ungefär 292 000 token. I studien har jag undersökt den äldsta halvan som då uppgår till 146 000 token och som i tid sträcker sig från år 1244 till 1366. Trots att stor-leken alltså är avsevärt mindre än lagtext och religiös prosa framträder hela 138 konstruktioner med perfekt infinitiv i materialet.

Tabell 5:4. Perfekt infinitiv i äldre Diplom

Antal Vanligaste lexikala instanser Hjälpverbsinfinitiv 5 skola 4

Nexusinfinitiv

Reflexivt matrisverb 91 kännas sig 85, vittna sig 2

Passiv/mediopassiv 14 kännas 14

Matris utan refl. 22 kungöra, göra känt

Oklara

-Totalt 132

Diplomen är starkt formelbundna och den konstruktion som helt dominerar är den som illustrerades i (5.5d) ovan, kännas sig; ytterligare exempel ges i (5.8). I (5.8a–b) illustreras nexusinfinitiv i passiv/mediopassiv och i (5.8c–d) illustreras konstruktionen med aktivt matrisverb utan reflexiv.

(5.8) a. swa at wi kennomps oss hafua eghnat oc medh allom laghom wplatit alt

thet godz som wi æghom … (Rönö 13610304, SDHK 7920)

’så att vi intygar att vi tillägnat och med all rätt upplåtit hela det gods vi äger …’

b. Kannoms wij medh thenno brefue hafua antwardat Nicliss Benditzson,

alt thät godz som jak Jngeborg … (Åseda 13630729, SDHK 8345)

’Intygar vi med detta brev ha överlämnat till Nicliss Benditzson hela godset som jag Ingeborg …’

c. Kunngør iak allum mik hawa giwith […] æth gotz till prestens bordh i

Asby (Sånna 13591027, SDHK 7613)

’Intygar jag för alla att jag har givit ett gods till prästbordet i Asby’

d. Gor Jak thet allom mannom witterlighet med thesso mino nærwarande

brefve mec hava lath Enom heidarlicom riddara Herra Magnuse Gislasyne,

alla the jord (Stockholm, 13620418, SDHK 8110)

’Jag gör allmänt känt med detta brev att jag har upplåtit all min jord till riddaren Magnus Gislesson’

Det är troligt att den struktur som används i breven bygger på latinska förebilder. Kanske innebär det att matrisstrukturerna avviker en smula från det övriga ma-terialet. De infinita perfektfraserna verkar emellertid fungera på liknande sätt som i resten av det äldre fornsvenska materialet.

I syfte att hitta exempel på ha-bortfall har jag utformat två sökuttryck med de sju vanligaste varianterna av kännas: [word=”(kennes|känness|kænnis|kennis)”] samt [word=”(kennompss|kænnoms|kænnes)”]. Uttrycket gjordes utan reflexiv för att ge en större träffmängd och totalt ledde sökningarna till drygt 120 re-levanta träffar. Sökningen gav ett exempel på utelämnat hjälpverb, se (5.9).

(5.9) Ok nw kennis Jak Niclis Erlendson pantsat min goz oc minna hwstrw goz

(Nydala 13560930, SDHK 7076)

’Och nu intygas att jag har pantsatt mina och min hustrus gods’

Trots att korpusen har en relativt riklig mängd perfekt infinitiv, har jag alltså bara påträffat ett enda fall av utelämnat hjälpverb. Ha-bortfall är därmed tro-ligen inte ett konventionaliserat språkdrag heller i denna genre.

Profan prosa

Korpusen Profan prosa utgörs bara av en enda text: Konungastyrelsen. I texten förekommer bara ett enda exempel på perfekt infinitiv som verkar ingå i ett ordspråk, se (5.10).

(5.10) Han wentr ilt åt sik / Som sik wet illa hawa giort.

’Den kan förvänta sig illasinnad behandling som illasinnat gjort’ / ’som man bäddar får man ligga’

I texten har jag inte funnit något fall av utelämnat hjälpverb. Det hade förstås varit önskvärt med en större textmängd i den här genren, för att kunna dra några generella slutsatser.

Sammanfattning

Genomgången av nästan 1,2 miljoner token, fördelat på fyra olika genrer, visade att perfekt infinitiv förekommer i två konstruktionstyper i äldre fornsvenska: hjälpverbsinfinitiver och nexusinfinitiver. Det visade sig också att den sistnämnda typen förekommer i fler syntaktiska varianter än i nusvenskan. Genomgången visade också att infinit ha-bortfall inte är ett etablerat språkdrag under perioden. Jag hittade bara något enda fall, vilket kan jämföras med de mycket sparsamma förekomster av finit ha-bortfall som har observerats under ett par hundra år före spridningen under det sena 1600-talet.