Stildrag hos enskilda skribenter

I materialet framträder en rad skiftande mönster sett till varje enskild skribent. Jag ska här nämna några iakttagelser, som är av relevans för studiens syfte. I tur och ordning beskrivs härmed Karl XII:s brev, Karl XI:s brev till Nils Bielke, Columbus Mål-roo eller roo-mål, Gyllenborgs Sprätthöken och avslutningsvis görs en jämförelse mellan de båda karolinska officerarna Anders Pihlström och Adam Ludwig Lewenhaupt.

I en av de 27 texterna följer vi en enskild skribent under en längre tid, näm-ligen Karl XII. De brev som ingår i den undersökta samlingen är skrivna från och med 1693 till och med 1715. Från de tidiga åren, före 1700, finns bara nio brev totalt, vilket kan bero på att den unge Karl, som blev kung 1697 innan han var femton år fyllda, ännu befann sig hemma i Sverige. Under de resterande femton åren, när han var på ständig krigsfot, är brevskörden rikligare. En tydlig utveckling som kan följas kronologiskt i Karls XII:s brev är att han använder mer och mer hjälpverbsutelämning efter hand, se figur 4:4.

0 5 10 15 20 25 SB HK 1714-15 1712 1705 1702-04 1700-01 1693-99

Figur 4:4. Antal HK och SB i Karl XII:s brev

I figur 4:4 redovisas antalet förekomster av HK och SB, 90 totalt, i Karl XII:s brev, fördelade på sex tidsintervall av olika längd. De första åren förekommer inga utelämningar alls. Det allra första exemplet på SB är hämtat 1699, och därifrån påträffas satser utan hjälpverb på regelbunden basis. Senare ökar frek-vensen av hjälpverbslösa satser, och under de sista åren använder han uteslu-tande naket particip för underordnad perfekt och pluskvamperfekt.

Det verkar inte ovanligt att skribenter ändrar sitt personliga språkbruk i takt med att de omgivande språknormerna förändras. Johannisson (1945) uppmärk-sammade att två andra skribenter som förekommer också i min studie, Olof von Dalin och Carl Gyllenborg, med tiden ökade sin frekvens av SB, se 2.2.1 ovan.

I brevsamlingen från Karl XI framträder ett helt annat mönster. Korpusen omfattar 34 brev, som skickats från Karl XI till Nils Bielke. Breven är av privat natur och tillhör alltså inte de officiella skrivelser som skickades från majestätet till Bielke. Det råder inga större tvivel om att Karl XI hade stora läs- och skrivsvårigheter, och av de 34 breven är bara 15 skrivna av honom själv. Resterande brev har skrivits av en sekreterare och är endast undertecknade av kungen själv. Totalt har 113 bisatser excerperats från breven, och i dessa förekommer hjälp-verbsutelämning vid 11 tillfällen. Ingen av utelämningarna återfinns i de brev Karl XI själv skrivit, se tabell 4:6.

Tabell 4:6. Perfekt och pluskvamperfekt i Karl XI:s brev till Nils Bielke

Karl XI Sekreteraren Totalt

SB - 11 11

HK 38 32 70

Alla excerperade bisatser av Karl XI själv är HK, inklusive två HKeft. Kungens sekreterare gör däremot bruk av såväl SB som HKeft, och det är två vitt skilda stilar som framträder i resultatet.

Med tanke på kungens skrivsvårigheter är skillnaderna inte särskilt förvå-nande. Man kan rimligen dra slutsatsen att Karl XI:s stil är mer präglad av den egna talvarieteten, än av rådande skriftnormer. Även om generella stavnings-normer började fastställas först under 1700-talet så kan man just i stavningen notera avvikelser hos Karl XI som inte förekommer hos övriga studerade skri-benter. Udda variationer i konsonantvärde är t.ex. månnga – ’många’ och hurr – ’hur’. Avvikelser i vokalvärde syns i håken – ’vilken’ eller kåndhe – ’kunde’. Olika stavning av sj-ljud blir gärna lika; vid tiden är det vanligt att skriva siöss för sjöss. Karl XI skriver också siöna – ’sköna’, siep – ’skepp’ och siemt uth sigh – ’skämt ut sig’. För övrigt kan nämnas att bland Karl XI:s egenhändiga brev fö-rekommer hjälpverbsutelämning i huvudsats vid två tillfällen.

I Samuel Columbus Mål-roo eller roo-mål förekommer endast fyra fall av ute-lämnat hjälpverb bland de 68 excerperade bisatserna. Alla fyra SB är koncen-trerade i ett kort skämt, på en klockare, om bara några få rader. I resten av texten förekommer inga fall av utelämningar. Passagen med klockaren har också upp-märksammats i tidigare studier om ha-bortfall. Johannisson (1973:148) förklarar att avsnittet rimligen inte har funnits med i Columbus originalhandskrift, utan har tillkommit senare, av annan hand. Han (Johannisson 1945:161f) har även studerat en större mängd av Columbus alster, och funnit att han bara gör bruk av hjälpverbsutelämning i poesi.

I Gyllenborgs Svenska sprätthöken har 73 bisatser excerperats. I 56 av dem, motsvarande 77 %, är hjälpverbet utelämnat. Det som röner störst intresse i denna text är hur SB respektive HK kommer till uttryck hos de olika karak-tärerna. I avsnitt 2.2.3 ovan beskrevs att Östman (2002) funnit att SB är van-ligare i repliker avsedda för högreståndspersoner än folk av enklare börd i en mängd 1700-talsdramer. I det här undersökta utdraget kan samma mönster skönjas. Bland de fem högreståndskaraktärer som förekommer i excerperingen har samtliga en stor övervikt av SB. Totalt uttrycker de 35 SB mot 9 HK i sina repliker (80 %). Motsvarande siffror för de tre tjänstepersonerna är 17 SB och 7 HK (71 %). Totalt är det bara en person som använder HK oftare än SB och det är kammarpigan Sara.

En intressant skillnad visar sig vid jämförelsen mellan dagboksanteckningarna från Pihlström respektive Lewenhaupt. Anteckningarna har tillkommit vid samma tid runt 1710, de deltog båda i Karl XII:s ryska fälttåg och hamnade båda sedermera i rysk fångenskap. Lewenhaupt var av högadlig börd, och

upp-visade ett leverne helt i linje med det privilegium som följde därav.34 Pihlström härstammade från betydligt enklare förhållanden, och nådde som högst löjt-nants grad. Stilen hos de båda skribenterna är helt olika. Lewenhaupt använder flera av de syntaktiska drag som är på väg att försvinna. Han gör bruk av OV-ledföljd, han placerar verbet sist i bisatser, han använder ännu vara vid intrans-itiva övergångsverb och han har en för tiden låg frekvens av hjälpverbsutelämning (18 %). Lewenhaupts skriftliga språkbruk kan närmast kategoriseras som äldre nysvenska. Den samtida Pihlström däremot är en representant för yngre ny-svenska: han har nästan bara framförställda hjälpverb i bisats och utelämning i perfekt och pluskvamperfekt uppgår till 43 %.