3.6 Äldreomsorg − ett komplext och otydligt uppdrag
Många anställda inom äldreomsorgen anser att deras uppdrag är
otydligt, vilket får konsekvenser för de äldre, deras närstående,
per-sonalen samt inte minst för de chefer och politiker som ska leda
och styra verksamheten. Osäkerhet om vad det offentliga uppdraget
omfattar och hur långt det sträcker sig leder till osäkerhet kring
vilka rimliga förväntningar och krav som medborgarna kan ställa,
men också vad kommunen kan kräva av sina anställda. Problem
med otydlighet kring äldreomsorgens åtagande beskrevs i den
par-lamentariska utredningen Senior 2005.20 Enligt utredningen kan
otydligheten ta sig flera uttryck. I grund och botten handlar det
dock om hur man kan vara tydlig med vad som ingår i det
offent-liga åtagandet för omsorg och vård om äldre, och samtidigt ha ett
flexibelt förhållande till den enskilde personens behov och
sam-hällets resurser. Utredningen Senior 2005 redovisade behovet av att
tydliggöra och säkerställa det offentliga åtagandet för omsorg och
vård om äldre. Anledningen är att åtagandet uppfattas som
otyd-ligt, att det finns en risk för att förtroendet för äldreomsorgen
brister samt att det finns stora regionala skillnader inom
äldre-omsorgen trots nationell lagstiftning. Dessa skillnader kan t.ex.
gälla den enskilde personens valmöjligheter, anhöriginsatser,
möj-ligheter till rehabilitering och kostnader per person.
Flera faktorer påverkar hur äldreomsorgens uppdrag uppfattas,
bl.a. följande:
• Socialtjänstlagen är en målinriktad ramlag som ger stor
handlingsfrihet för politikerna att utforma kommunens
social-politik. Samtidigt får biståndshandläggarna stor frihet att göra
professionella bedömningar av den äldres behov samt att fatta
beslut om hur de kan tillgodoses.
• Ramlagskonstruktionen ger stort och betydelsefullt utrymme
för tolkningar av människors individuella behov och hur de ska
kunna tillgodoses. Det finns dock inga tydliga preciseringar av
vad de äldre kan förvänta sig, vilket gör att äldreomsorgen inte
är likvärdig över landet.
• Socialtjänstlagen arbetades i första hand fram för att reglera rätten
till bistånd vilket innebär att vissa aspekter inte tydliggjorts i
lagen, t.ex. etiska frågor.
• Det finns väsentliga intentioner med socialtjänstlagen som inte
direkt framgår av lagens formuleringar eftersom de bara
uttrycks i lagens förarbeten.
• Innebörden av olika termer förändras och omdefinieras med
tiden.
• Tolkningarna av lagens intentioner förändras med tiden.
Här nedan följer några exempel på otydlighet:
Socialtjänstlagen är en ramlag vilket ger möjligheter till stor
flexibilitet. Handläggarna kan dock uppfatta den stora
tolknings-friheten som att socialtjänstlagen inte ger tillräckligt stöd för hur
äldreomsorgens olika verksamheter ska utformas. Till viss del
förklaras avsikterna med socialtjänstlagen i förarbeten till lagen
som kan underlätta tolkningen, men detta förutsätter att chefer och
personal känner till dessa intentioner. En del av de aspekter som i
dag endast behandlas och synliggörs i lagens förarbeten kan därför
behöva lyftas fram i själva lagtexten. Ett exempel på brister eller
otydligheter i socialtjänstlagen är att den saknar en etisk
dimen-sion.
Termen ”skälig levnadsnivå” i socialtjänstlagen har
grund-läggande betydelse i samband med biståndshandläggning. Samtidigt
kan kommunerna och enskilda handläggare ha olika tolkningar av
innebörden i termen skälig levnadsnivå vilket kan leda till olika
beslut för en och samma situation. Tolkningarna påverkas av bl.a.
handläggarnas egna värderingar, olika lokala riktlinjer och inte
minst värderingsförskjutningar över tid. Det är
ramlagskonstruk-tionen som gör det möjligt att tolka och tillämpa lagen utan att
för-ändra den, trots att värderingar och attityder kring t.ex. termen
skälig levnadsnivå förändras med tiden. Poängen med en
ramlags-konstruktion är dock att möjliggöra tolkningar så att omsorgen
kan tillgodose behovet av individuella lösningar.
Termerna omsorg och vård men även termen äldreomsorg
används på olika sätt i skilda sammanhang. Vad betyder dessa
ter-mer och hur används de? De riskerar ofta att sammanblandas med
varandra som om de är synonymer. Ibland påstås att människor blir
alltmer vårdbehövande, vilket är ett exempel på att en
grund-läggande term – vård – i vissa sammanhang används på ett oklart
sätt. Vid närmare granskning kan det mycket väl visa sig att
männi-skor egentligen behöver ytterligare sociala insatser. Otydlighet är
ett av systemfelen inom omsorgen och vården av äldre. Mest
blematisk blir sammanblandningen för den verksamhet som
kom-munerna bedriver, där den sociala omsorgen styrs av
socialtjänst-lagen och hälso- och sjukvården styrs av hälso- och
sjukvårds-lagen.21 Tolkningen av dessa ord påverkar bl.a. synen på åldrande,
synen på hur verksamheter bör byggas upp och organiseras samt
inte minst synen på de kunskaper och kompetenser som behövs.
Samtidigt finns en risk för att synen på vad som är hälso- och
sjuk-vård och social omsorg kommer att omdefinieras, tolkas och
beskrivas på nya sätt, för att bl.a. omfördela ansvaret och
kostna-derna mellan olika vårdgivare.22
Äldreomsorgen kan t.ex. jämföras med kommunernas
förskole-verksamhet, vilken styrs av skollagen 1985:1100 (2 kap.) och
läro-plan för förskola, Lpfö98. I lagen och läroläro-planen ställer staten
mycket tydliga krav på vad förskolan ska erbjuda. Tydligheten
gäller också vad föräldrarna kan förvänta sig av förskolan.
Äldre-omsorgen saknar dock en motsvarande tydlighet på ett nationellt
plan.
Behov av en garanti
Allians för Sveriges välfärdsgrupp presenterade i februari 2006 en
slutrapport med förslag för en bättre vård och omsorg. Av
rappor-ten framgår att det behövs en garanti som ger äldreomsorgen stöd,
genom nationella kvalitetsnormer som är delvis uttryckta i form av
miniminivåer.
Välfärdsgruppen ger några exempel på vad en garanti ska ta fasta
på:
• Medicinsk kompetens, bl.a. ska det finnas en geriatriker knuten
till varje äldreboende och varje hemsjukvårdspatient.
• Värdigt omhändertagande.
• De äldre ska få fortsätta bo med sin livspartner.
• Skilda vårdenheter för demenssjuka och andra.
• Äldre ska inte behöva vänta på att en blöja byts.
• God måltidsmiljö och hög kvalitet på maten.
• Det ska finnas tillräckligt med personal för att hjälpa till med
mat och dryck.
21 Westlund, P. och Sjöberg, A. Antonovsky inte Maslow – för en salutogen omsorg och
vård. Fortbildningsförlaget 2005.
22 SOU 2004:68, Sammanhållen hemvård, betänkande från Äldrevårdsutredningen, Fritzes,
Stockholm 2004.
• Viktminskningar och fallskador ska utredas och åtgärdas.
• Det ska finnas så mycket personal att varje person får känna sig
ompysslad, observerad och personligt tilltalad.
• Det ska finnas tillräckligt med personal så att alla som orkar
hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och dessutom får komma
ut i andra miljöer än det egna rummet.
• Ett rehabiliterande synsätt i omvårdnaden för att bevara eller
öka den äldres funktioner så långt det är möjligt.
• Det ska finnas så god tillgång till personal att ingen behöver dö i
ensamhet.
• Om inte miniminivåerna uppfylls ska den äldre, de anhöriga
eller personalen kunna klaga. Följden ska då bli en sanktion mot
omsorgsutföraren.
In document
Värdegrund för äldreomsorgen: underlag och kommentarer
(Page 49-52)