Anhöriga svarar för de flesta insatserna

både sluten och öppen hälso- och sjukvård liksom för all

äldre-omsorg. Syftet är att anpassa verksamheterna till

kommuninvånar-nas behov genom ett samarbete mellan olika verksamheter och

yrkesgrupper. De som söker hjälp ska inte behöva känna av

pro-blem med olika gränsdragningar när det gäller ansvar för omsorgen

och vården, något som annars påverkar många olika gråzoner.

3.3.2 Äldreomsorg i privat drift

Även om kommunen ansvarar för äldreomsorgen kan den genom

upphandling köpa driften av privata utförare, enligt bestämmelser i

2 kap. 5 § socialtjänstlagen samt i lagen (2007:1091) om offentlig

upphandling. Den som vinner upphandlingen får uppdraget att

driva äldreomsorgen på entreprenad. Denna entreprenadlösning är

den vanligaste, men vissa kommuner har även kundvalssystem som

innebär att privata utförare auktoriseras av kommunen och därmed

får tillstånd att bedriva äldreomsorg, utifrån en prissättning som

man fastställt i förväg. Kommuner köper även enstaka platser i

sär-skilt boende av privata företag och organisationer. För närvarande

bedrivs cirka 11 procent av äldreomsorgen av privata företag och

organisationer.

3.3.3 Anhöriga svarar för de flesta insatserna

De anhöriga svarar för den största delen av omsorgen om äldre.

Beräkningar visar att anhöriga svarar för 62 procent av det totala

omsorgsarbetet för äldre och personer med funktionsnedsättning.11

Enligt en rapport från Socialstyrelsen12 behöver cirka 21 procent av

de hemmaboende äldre, 65 år och över, hjälp med en eller flera

ADL-sysslor13. En stor del, 80 procent, får hjälp av anhöriga och en

tredjedel, 35 procent, får hjälp från hemtjänsten. De flesta som

använder hemtjänst har också hjälp av anhöriga. I alla kategorier av

hjälpbehövande är det betydligt fler som har hjälp av närstående än

hemtjänst, utom bland de ensamstående barnlösa, där fler har

11 SOU 2005:66, Makt att forma samhället och ett eget liv; jämställdhetspolitiken mot nya

mål.

12 Likhet inför äldreomsorgen? Kommunala variationer och informell omsorg;

Socialstyrel-sen 2005.

13 Med ADL-sysslor avses dels IADL (matinköp, matlagning, tvätt och städning) och PADL

(stiga upp och lägga sig, klä av och på sig samt bada eller duscha).

hemtjänst. Skillnaderna mellan ensamboende och samboende är

dock små.

Kvinnor står för större delen av den omsorg som närstående

bidrar med. Studier visar att för gifta äldre är partnern den

vikti-gaste omsorgsgivaren, vilket gäller för både kvinnor och män. Det

är dock vanligare att en hustru ensam hjälper sin man än tvärt om.

Tre fjärdedelar av de gifta männen som behöver hjälp får all sin

hjälp av hustrun jämfört med hälften av de gifta kvinnorna. Äldre

kvinnor får större delen av hjälpen från andra anhöriga, ofta döttrar.

Nästan 70 procent av all omsorg från anhöriga ges av en kvinna.14

Jämförelser mellan åren 1994 och 2000 visar att de anhöriga får

allt större åtaganden för de äldre. Mellan åren 1994 och 2000 ökade

andelen hemmaboende, hjälpbehövande äldre som enbart får

informell hjälp, från 59 procent till 66 procent. Andelen som endast

får offentlig hemhjälp minskade under samma period från 28

pro-cent till 18 propro-cent.

Tabell: Hjälpinsatser för äldre hemmaboende 75 år och däröver, i procent

År 1994 2000

Endast informell hjälp 59 66

Både informell hjälp och offentlig hemhjälp 13 16

Endast offentlig hemhjälp 28 18

Källa: Socialstyrelsen 2000, del av tabell.15

En analys av tillgänglig statistik visade att anhöriginsatserna för

hemmaboende personer, 75 år och äldre, totalt utgjorde 60 procent

av alla omsorgstimmar 1994, jämfört med 70 procent 2000.16 Andra

studier visar också att det inte är de äldres önskemål som avgör var

hjälpen kommer ifrån. Det finns betydligt fler som får hjälp av sin

anhöriga än som önskar det. Många äldre skulle hellre vilja ha hjälp

från hemtjänsten och flera studier visar att äldre i Skandinavien

föredrar offentliga insatser framför anhörigomsorg.17

14 SOU 2005:66, Makt att forma samhället och ett eget liv; jämställdhetspolitiken mot nya

mål.

15 Johansson Lennarth; Anhörig – omsorg och stöd sid. 29, Studentlitteratur 2007.

16 Johansson Lennarth; Anhörig – omsorg och stöd sid. 29–30, Studentlitteratur 2007.

17 SOU 2005:66, Makt att forma samhället och ett eget liv; jämställdhetspolitiken mot nya

mål.

3.4 Äldres möjligheter att framföra synpunkter och

önskemål

Utredningen ska, enligt direktiven, ge förslag på hur äldre ska

kunna framföra klagomål om service- och kvalitetsnivåerna inte

uppfylls, samt hur eventuella tvister mellan enskilda personer och

utföraren ska avgöras på ett så enkelt sätt som möjligt. I detta

avsnitt behandlas möjligheterna och rättigheterna att framföra

syn-punkter, önskemål och klagomål som berör det dagliga livet för den

äldre som får omsorgs- och vårdinsatser, antingen i hemmet eller

vid ett särskilt boende. Här berörs dock inte några

tillsynsfunk-tioner och inte heller anmälningsplikten av direkta

missförhållan-den (Lex Sarah, 14 kap 2 § socialtjänstlagen). I kapitel 11 beskrivs

ett antal utvecklingsområden som värdighetsutredningen anser kan

förbättras ske utan att några lagändringar krävs.

Fundamentet för ett värdigt liv är rätten och möjligheten att

göra sin röst hörd, att bli respekterad för den man är och att ens

synpunkter, önskemål och klagomål tas på allvar. Vidare innebär

värnandet om ett värdigt liv och självbestämmande att kontakten

mellan brukare och utförare karaktäriseras av respekt, artighet och

finkänslig hänsyn. Det innebär också en observans på varje persons

individualitet och en hög grad av uppmärksamhet och lyhördhet.18

Alla behöver och har rätt till inflytande över och påverkan på

främst det som rör den egna personen, men också samhället i

övrigt.

Kommunikationen människor emellan har avgörande betydelse

för möjligheten till inflytande över sin situation och därmed ett

värdigt liv. Kommunikation brukar i dagligt tal betyda att föra över

och dela information mellan människor. Kommunikationen kan

ske verbalt, t.ex. via talet eller i skrift, eller icke verbalt i form av

kroppsspråk, minspel, tecken och bilder. Med god konstruktiv

kommunikation menas i detta sammanhang att kommunikationen

kännetecknas av öppenhet och tillit samt att de inblandade har en

vilja till förståelse, förmåga att lyssna och ömsesidig respekt för

varandras synpunkter.

En god kommunikation mellan äldre personer, de närstående

och utförarna är en förutsättning för att omsorgen om den äldre

ska kunna planeras och genomföras värdigt och på ett sätt som är

så tillfredställande som möjligt för alla parter. En daglig dialog om

18 Se diskussion i bilagan Värdegrund för äldreomsorgen − underlag och kommentarer.

de enkla vardagliga situationerna bidrar till att skapa trygghet och

ge den äldre inflytande och makt över sin egen situation. Därmed

finns också möjlighet att undvika eller vid behov enkelt rätta till

missförstånd.

För att äldre ska kunna bruka sitt inflytande och sin valfrihet

måste de dock kunna överblicka och förstå kommunens

tjänste-utbud. Då är det lämpligt att brukaren har tillgång till skriftliga

dokument som beskriver tjänstens innehåll och kvalitet.19

Dess-utom måste det finnas olika vägar att framföra synpunkter och

klagomål om den dagliga kommunikationen inte fungerar väl.

Kommunen måste också ta särskild hänsyn till de allra sköraste

som av olika skäl inte kan föra sin egen talan.

In document Värdegrund för äldreomsorgen: underlag och kommentarer (Page 40-43)