Instrument för behovsbedömning

Detta är en särskilt påtaglig faktor som påverkar

biståndshand-läggarnas möjligheter. Deras roll innebär att ständigt göra

avväg-ningar mellan den äldres behov, de politiska besluten och

kommu-nens ekonomiska förutsättningar. Samtidigt är det lätt att fastna i

kostnads- och finansieringsfrågor och glömma människan det

gäller.

3.9.7 Instrument för behovsbedömning

Ett av Värdighetsutredningens uppdrag är att analysera behovet av

ett gemensamt nationellt instrument för att bedöma äldre

männi-skors behov. Om det bedöms lämpligt ska utredningen dessutom

lämna förslag till ett sådant instrument.

Utredningsdirektiven anger att länsstyrelserna i sin sociala

till-syn över äldreomsorgen relativt ofta kan konstatera allvarliga

bris-ter i utredningarna om bistånd enligt socialtjänstlagen.

Socialstyrel-sen redovisar bl.a. problem med att ansökningar inte behandlas, att

kommunala riktlinjer snarare än den äldres behov riskerar att styra

behovsbedömningen, att skriftliga avslagsbeslut saknas och att

behovsbedömningen ibland enbart omfattar medicinska och

praktiska behov, medan de psykiska och sociala behoven inte alls

beaktas. Otydliga beslut gör det svårt att bedöma om den enskilde

personen får den hjälp som hon eller han har rätt till.50 En tydlig

behovsbedömning ska enligt utredningens direktiv bygga på

enhetliga termer. Detta är en viktig grund i kvalitetsarbetet så att

verksamheten kan bli bättre på att upptäcka, rätta och förebygga fel

och brister.

Flexibla former för utredning

Biståndshandläggare upplever i många fall en stark tidspress i sitt

arbete. Utredningarna kan vara komplicerade och tar i vissa fall

lång tid t.ex. genom hembesök och ibland genom ett stort antal

kontakter med personer i den äldres omvärld som är viktiga för

utredningen. Runt om i landet pågår olika försök att förenkla vissa

handläggningsrutiner, särskilt när det tidigt står klart att behoven

endast rör enklare hushållsgöromål samt trygghetslarm. Det finns

anledning att skilja på olika typer av biståndsansökningar och

50 Socialstyrelsen, Social tillsyn, rapport 2005.

handlägga dem enligt olika rutiner. Följande är exempel på olika

typer av ansökningar:

• Ansökan om hjälp med enbart enklare hushållsgöromål samt

trygghetslarm.

• Ansökan om plats i särskilt boende.

• Ansökan om annat bistånd än särskilt boende och av mer

omfat-tande karaktär än enbart enklare hushållsgöromål samt

trygg-hetslarm.

Ansökan om praktiska hjälpinsatser

Det är angeläget att förenkla handläggningen så mycket som

möj-ligt så att processen blir flexibel och ändamålsenlig utifrån de olika

typerna av ansökningar. Utredningen vill därför framhålla

kommu-nernas nuvarande möjligheter att tillämpa ett enklare

utrednings-förfarande för biståndsbeslut som enbart gäller praktiska

hjälp-insatser i form av matinköp, matdistribution, städning och

trygg-hetslarm. Det innebär en enkel och snabb handläggning men med

krav på bibehållen god kvalitet för den enskilde personen.

Hand-läggningen ska ske så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att

säkerheten eftersätts (jfr 7 § förvaltningslagen [1986:223]). Lägre

kostnader för kommunen är en annan viktig effekt. Även vid

för-enklade rutiner för handläggning av ansökningar m.m. ska detta

leda fram till biståndsbeslut. Det ska dock tydligt framgå av

ansö-kan att den äldre inte efterfrågar mer än praktiska hjälpinsatser.

Om handläggaren bedömer att personen ifråga behöver mer stöd

och hjälp än vad ansökan anger bör han eller hon erbjudas en

utred-ning om ytterligare bistånd.

Enligt lagen (2006:492) om kommunal befogenhet att

tillhanda-hålla servicetjänster åt äldre får en kommun tillhandatillhanda-hålla

service-tjänster åt personer som fyllt 67 år, utan någon föregående

indivi-duell behovsprövning. Innan den lagen tillämpas ska dock – om

den äldre begär det – hans eller hennes behov prövas enligt 4 kap.

1 § socialtjänstlagen.

Bedömningsinstrument

För att underlätta en enhetlig och rättvis behovsbedömning finns

utöver författningarna också kommunala riktlinjer för

bedömning. Till biståndshandläggarens hjälp finns också olika

sorters bedömningsinstrument, ofta lokalt utformade. I en del fall

är de starkt strukturerade i en metodik med stor detaljrikedom och

olika blanketter för att underlätta utredningsarbetet.

Under senare år har det utvecklats olika systematiska

instru-ment för att beskriva de äldres funktionsförmåga och

begräns-ningar. Instrumenten har ofta tillkommit genom forskning och de

har en systematisk konstruktion med gemensamma termer och

bedömningsvariabler. Ett exempel är WHO:s klassifikation av

häl-sorelaterade funktionsförmågor och begränsningar i

klassifika-tionssystemet ICF (International Classification of Functioning,

Disability and Health). För att ett sådant instrument ska kunna

användas som underlag för statistik krävs att alla använder samma

bedömningsfaktorer. Socialstyrelsens kartläggning av systematiska

bedömningsinstrument visar dock att sådana instrument sällan

används inom äldreomsorgen.51 Även om 45 procent av de

inter-vjuade enheterna inom äldreomsorgen var positiva till

standardi-serade instrument, så var det bara 10 procent som använde eller

planerade att använda något sådant instrument.

I bilaga sex redovisas ett exempel på ett genomarbetat

instru-ment för att utreda och bedöma människors behov av hjälpinsatser.

Instrumentet arbetades fram under 2007 av Nestor FoU-center

tillsammans med biståndshandläggarna i kommunerna Haninge,

Nynäshamn, Södertälje, Tyresö och Värmdö. Instrumentet ska nu

testas i dessa kommuner under 2008.

Bedömningsinstrument i andra länder

Flera länder har infört standardiserade bedömningsmetoder för att

bedöma äldres behov av omsorg. Japan har t.ex. ett nationellt

bedömningsinstrument som är kopplat till det försäkringssystem

som finansierar äldreomsorgen. Instrumentet är omfattande med

en stor mängd variabler som ska bedömas. Biståndsbesluten fattas i

två steg, först ett rambeslut om tid och därefter anpassas innehållet

till de behov som tydliggjorts vid bedömningen. Jämförelser mellan

Japans system och de som tillämpas i en svensk vårdsystemstudie

visar att de flesta bedömningsvariabler som används i Japan

lerar med varandra på ett tydligt sätt.52 Detta kan innebära att

endast ett fåtal variabler är nödvändiga för att uppnå en god

bedömning av en persons omsorgs- och vårdbehov. Även

Dan-mark, Finland och Norge har nationella bedömningsinstrument.

In document Värdegrund för äldreomsorgen: underlag och kommentarer (Page 66-69)