Ett värdigt liv – begreppets innebörd

Varje människa har en grundläggande värdighet och ett unikt värde

bara genom att vara människa. Utifrån detta ska alla kunna få leva

ett värdigt liv. Begreppet värdigt liv har en övergripande karaktär

och innefattar flera andra värden och förhållningssätt; integritet

såsom privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande,

del-aktighet, individanpassning, insatser av god kvalitet och gott

bemötande av den äldre och hans eller hennes närstående.

Rätt till privatliv och kroppslig integritet

Till ett värdigt liv hör att äldreomsorgen värnar och respekterar

varje människas rätt till integritet, såsom privatliv och kroppslig

integritet. Rätt till privatliv kan beskrivas som personens rätt till

avskildhet, med ett område som bara han eller hon förfogar och

bestämmer över. Det handlar om det fysiska rummet och bostaden.

Den kroppsliga integriteten handlar om finkänslighet och

diskre-tion i den kroppsliga omsorgen.

Att respektera den enskildes privatliv är nödvändigt oavsett om

den äldre bor i sitt ordinära boende eller i ett särskilt boende.

Denna respekt bör innebära att alla har rätt till ett eget rum och

inte behöver dela rum med någon man inte själv valt, men också en

rättighet att få bo tillsammans med den man själv önskar. Det

innebär också att personalen måste ha respekt för att bostaden är

den äldres och att personalen är ”gäster” i hans eller hennes hem.

Med ett sådant förhållningssätt blir det naturligt att knacka och om

möjligt vänta på svar innan man går in i den äldres bostad, samt att

inte oombedd läsa posten eller avlyssna privata samtal. Det innebär

också att personalen ska be om den äldres medgivande innan de

öppnar garderober, skåp, handväskor, portföljer, dokument, osv.

Att värna om den äldres privatliv innebär också att tala om den

äldre på ett respektfullt sätt samt att inte i onödan kommentera

hans eller hennes personliga bedömningar, tycke och smak i fråga

om utseende, kläder, möbler m.m.

Rätt till kroppslig integritet innebär bland annat att kvinnan

eller mannen själv måste få bestämma eller åtminstone påverka i

frågor om den kroppsliga omsorgen. Samtidigt måste personalen

respektera den äldres behov av avskildhet i samband med av- och

påklädning, toalettbesök och annan kroppslig omvårdnad.

Under-sökningar av kroppen och andra omsorgsinsatser måste utföras

med känslighet och omdöme så att den äldres integritet inte

kränks. Det gäller att balansera vad som är nödvändigt för god

omsorg med risken att den äldre personen känner sig känslomässigt

störd eller förnedrad.

Självbestämmande

Rätten till självbestämmande är en viktig del av ett värdigt liv.

Äldreomsorgen ska respektera och stödja den äldre så att han eller

hon kan upprätthålla sitt självbestämmande och sin autonomi, dvs.

makten över sin vardag. Det innebär att den äldre ska kunna

påverka den omsorg, vård och service han eller hon får och ha

inflytande över omsorgens dagliga innehåll. Det innebär också rätt

att säga nej till den omsorg och vård som erbjuds. Till

självbestäm-mandet hör även att den äldre inte utsätts för några kränkningar

och övergrepp.

Att verka för att den äldre har inflytande över det dagliga livet

och att stödja hans eller hennes självständighet innebär att vara

lyhörd samt aktivt fråga efter och försöka förstå vad den äldre

öns-kar. Det innebär också att personalen ska kunna ta emot och beakta

synpunkter, kritik och klagomål på ett professionellt sätt.

Människans rätt att själv bestämma över sitt liv innebär att

kunna påverka utformningen av ett beslut om bistånd. Det kan

handla om att välja var man vill bo, tillsammans med vem samt att

välja hjälpinsatser. Det innebär också att kunna påverka

genom-förandet av dessa beslut när det gäller hur, när och av vem

insat-serna genomförs. Den äldre måste själv kunna påverka när han eller

hon vill stiga upp eller gå och lägga sig, när måltiderna ska intas och

vilken mat man önskar äta. Det bör också vara möjligt att påverka

vilken personal som genomför insatserna, vilket kan handla om

hänsyn till en persons religion, kultur eller erfarenheter. Det kan

vara viktigt för en person om det är en man eller kvinna som sköter

om den personliga hygienen eller någon annan del av omsorgen.

Däremot har den äldre inte möjlighet att välja en särskild person

som ska sköta ens omvårdnad eftersom det är socialnämnden som

är ytterst ansvarig för hur arbetet leds och fördelas.

När det gäller självbestämmande för personer med nedsatt

beslutsförmåga kan självbestämmandet öka genom att ett

testa-mente för viljeyttring upprättas medan personen fortfarande har

förmåga att uttrycka sin egen vilja. Se vidare avsnitt 11.3.5 ”Fler

och mer varierade möjligheter att framföra synpunkter”.

Ibland kan det vara nödvändigt att försöka påverka den äldres

handlande för att till exempel undvika att han eller hon kommer till

skada. Detta bör inte anses komma i konflikt med respekten för

självbestämmandet. Om sådan påverkan behövs bör den vara saklig

och öppen. Att använda tvång eller föra någon bakom ljuset och

andra varianter av manipulation kränker en persons värdighet och

integritet och är dessutom olagligt. Att den äldre ska slippa

kränk-ningar och övergrepp från personalen får betraktas som en

själv-klarhet, men personalen behöver också vara uppmärksam på andra

personers förhållningssätt och vid behov vidta lämpliga åtgärder. På

särskilt boende kan det handla om äldres inbördes relationer. Det

kan också vara närstående som utövar påtryckningar eller i värsta

fall våld mot den äldre.

Delaktighet

Självbestämmandebegreppet behöver inom äldreomsorgen

kom-pletteras med begreppet delaktighet. Betoningen på delaktighet

visar hur viktigt det är med samråd och samförstånd kring

omsor-gens utförande. Delaktigheten blir extra viktig i de sammanhang

när det av olika anledningar inte kan bli aktuellt med ett verkligt

självbestämmande. Det kan gälla önskemål som inte är möjliga att

realisera eller som inkräktar på andras rätt till självbestämmande.

Tillgång till tydlig, saklig och korrekt information om olika

möjlig-heter i fråga om omsorg, vård, sociala aktiviteter m.m. krävs för att

den äldre ska kunna vara delaktig i och påverka den egna vardagen.

Delaktighet innebär även att den äldres åsikter aktivt måste

efter-frågas och att det finns tid för att samtala om och överväga olika

alternativ. Det är personalens ansvar att uppträda på ett sådant sätt

att den äldre verkligen känner sig trygg i att framföra sina

syn-punkter. Den äldre ska vara i centrum vid varje möte och samtal får

inte föras över huvudet på den äldre eller på ett språk som han eller

hon inte förstår. Ibland går det dock inte att tillgodose den äldres

önskemål. I sådana fall är det särskilt viktigt med korrekt och saklig

information samt att aktivt arbeta tillsammans med den äldre

per-sonen och de närstående för att finna alternativa lösningar. Man får

dock aldrig handla mot den äldres uttalade eller underförstådda

vilja.

När en person har nedsatt beslutsförmåga och ett verkligt

själv-bestämmande därför inte är möjligt ska övervägande ske om

insat-sen skulle kunna vara i överensstämmelse med personens

uppfatt-ning och vilja. Även om personen på grund av ålder, sjukdom eller

av andra skäl har bristande beslutsförmåga måste kravet på

delak-tighet så långt det är möjligt tillgodoses. En särskild

inlevelse-förmåga krävs för att förstå vad t.ex. en person med

demens-sjukdom önskar. Det kan handla om att en person äter bättre och

ser mer nöjd ut om en viss rätt serveras till frukost till skillnad från

en annan rätt.

Individanpassning

Varje person har sin unika livshistoria och livsstil vilket leder till

olika behov, intressen och önskemål. Personalen måste därför veta

vem den äldre är och har varit, samt vara lyhörd inför varje persons

unika villkor och förutsättningar.

Till en individanpassning hör bland annat att observera

kultu-rella och etniska förhållanden samt olikheter i kvinnors och mäns

behov och önskemål. Det är viktigt att personalen i detta

samman-hang är uppmärksam på de stereotypa uppfattningar om könsroller,

fördomar och schabloner som kan finnas kring skilda kulturer som

kan motverka en individanpassning. Ett individanpassat arbetssätt

innebär att uppmärksamma och stärka de resurser en person har.

Det innebär också att särskilt uppmärksamma de personer som inte

kan föra sin egen talan så att även de får den omsorg och service de

behöver.

Anpassning till individen, liksom självbestämmande och

delak-tighet innebär krav på en betydande variation, valfrihet och

flexi-bilitet i äldreomsorgens insatser. I en individanpassad omsorg kan

den äldre få en meningsfull vardag genom social samvaro och

gemenskap, men också utrymme att leva enligt sin livsåskådning,

kultur och tro. Det kan handla om möjlighet att delta i kulturella

och religiösa aktiviteter men också om rätten att slippa delta.

Insatser av god kvalitet

En aspekt av ett värdigt liv är att vid behov få tillgång till omsorg

och vård av god kvalitet. Att värna om ett värdigt liv innebär i detta

sammanhang att äldreomsorgen har goda resurser och medarbetare

med hög kompetens, att man följer lagar, policyer och riktlinjer

kring omsorg och vård, och att hälso- och sjukvården utförs i

enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. I en äldreomsorg

av hög kvalitet har personalen god kännedom om personens vanor

samt omsorgs- och vårdbehov, vilket innebär att den äldre och

dennes närstående känner sig trygga med att insatserna verkligen

genomförs och att det sker på ett korrekt sätt.

God kvalitet i äldreomsorgen innebär också att personalen

arbetar så att den äldre får använda sina egna rörelsefunktioner, och

han eller hon ska tillåtas utföra sina sysslor även om det går

lång-samt. Den äldre ska vidare få en omsorg och vård i livets slut med

tillgång till god symtomlindring, stöd för de anhöriga och

möjlig-het att påverka var han eller hon ska tillbringa sin sista tid.

Andra exempel på god kvalitet är att ett beslut om särskilt

boende blir verkställt inom rimlig tid. Motsatsen är en

samhälls-ordning som inte respekterar och uppfyller rätten till ett värdigt liv.

God kvalitet innebär också att personalen är medveten om sin

skyldighet att följa Lex Sarah, (14 kap 2 § SoL) samt andra lagar

och riktlinjer. Personalen har dessutom ett ansvar för att

verksam-heten följer och tillämpar den nationella värdegrunden.

Omsorg och vård av god kvalitet innebär också näringsriktiga,

vällagade måltider som kan intas i lugn och ro och som är spridda

över dygnet så att det inte blir ett alltför långt avstånd mellan

kvällsmålet och frukosten. Den personliga omvårdnaden måste

utföras på ett värdigt sätt med respekt för den personliga

integri-teten och så ofta att det inte uppstår dålig lukt från t.ex. blöjor,

urin och avföring.

Gott bemötande av den äldre och dennes närstående

Mötet mellan personalen och den äldre är viktigt, och i alla dessa

möten och relationer har personalen ett särskilt ansvar. Det handlar

om möten och relationer som kan pågå under mycket kort tid men

även under flera år. I dessa möten är det viktigt att de äldre och

deras närstående får ett gott bemötande.

Bemötandet ska leva upp till värdegrundens intentioner

sam-tidigt som det bidrar till att uppnå dessa syften. Mot bakgrund av

de värden och normer som utgör viktiga aspekter av ett värdigt liv

innebär ett gott bemötande en grundläggande respekt för den äldre.

Till ett gott bemötande hör vänlighet, generositet, lyhördhet,

empati, uppmärksamhet, tillit, stöd och uppmuntran. Enligt

männi-skovärdesprincipen i hälso- och sjukvårdslagen har alla rätt till ett

gott bemötande oavsett kön, etnicitet, religion, intellektuell

för-måga, funktionsnedsättningar eller social status. Till ett gott

bemötande hör även att en person som är okänd för den äldre ska

presentera sig. Det innebär också att kunna lyssna till den äldre, att

ta sig tid att förklara varför olika insatser görs och varför andra inte

kan göras, att ge besked i god tid och att hålla överenskomna tider.

Ett gott bemötande kräver att samtalen förs på ett språk som den

äldre förstår, att de anställda samtalar med och riktar sig till den

äldre och eventuella närstående som är närvarande, samt att de

anställda i den äldres eller dennes närståendes närvaro inte för

privata samtal sinsemellan. Detta gäller oavsett om den äldre själv

kan delta i ett samtal eller om han eller hon saknar denna förmåga,

t.ex. på grund av en funktionsnedsättning. Personalen bör sträva

efter att genomföra insatserna utan att den äldre känner sig

stres-sad.

Ett gott bemötande måste alltid eftersträvas, även i svåra och

komplicerade situationer och möten mellan människor. Det

före-kommer att äldre och ibland även närstående är aggressiva,

otrev-liga eller utåtagerande. Ett gott bemötande, med förståelse och

lyhördhet för den oro och ångest som kan ligga bakom, kan bidra

till en konstruktiv lösning av det problem som uppstått.

Den äldres närstående har ofta en central roll i att företräda den

äldre och bevaka hans eller hennes intressen. Dessutom får de flesta

hemmaboende äldre helt eller delvis hjälp av närstående. Det är

viktigt för de äldre hur de närstående behandlas och blir bemötta.

En god tillämpning av värdegrunden som tillgodoser den äldres

behov av värdighet kräver därför att även de närstående får ett gott

bemötande och att det finns ett samarbete mellan utföraren av

äld-reomsorg och de närstående. Vem som avses med ”närstående”, se

avsnitt 1.3 ”Termer i utredningen”.

In document Värdegrund för äldreomsorgen: underlag och kommentarer (Page 116-122)