Utredningens slutsats mot bakgrund av tidigare redovisning, är att
de kvalitetsnivåer som behöver finnas inom äldreomsorgen i första
hand är varje kommuns ansvar. Den servicenivå som äldre ska
kunna räkna med måste därför beskrivas på annat sätt än genom i
lag fastställda normer för vad som är skälig levnadsnivå för
livs-föringen i olika fall och under olika omständigheter. En nationell
garanti kan således inte uttryckas i form av miniminivåer för olika
insatser. Utredningen har gjort sina bedömningar och formulerat
sina förslag från den utgångspunkten.
Mot den bakgrunden väljer utredningen att på annat sätt
beskriva de service- och kvalitetsnivåer som äldre personer ska
kunna räkna med i form av en nationell värdegrund. Den utgår från
de äldres rätt att i äldreomsorgen, så långt det är möjligt, kunna
leva utifrån sin identitet och personlighet. Det innebär framför allt
att de äldre ska kunna leva ett värdigt liv och kunna känna
välbefin-nande när de har insatser från äldreomsorgen (se utredningens
förslag i kapitel 6 ”Nationell värdegrund”). Värdegrunden anger
vad den äldre kan förvänta sig av en äldreomsorg som respekterar
människovärdet och som utformar sitt sätt att arbeta så att äldre
personer kan uppfatta att de har ett värdigt liv och välbefinnande i
äldreomsorgen. Värdegrunden bör enligt utredningens mening
utgöra basen för arbetet i äldreomsorgen genom fokus på etik,
bemötande och förhållningssätt i omsorgsarbetet. Metoder i
arbetet liksom arbets- och förhållningssätt som förankras i
värde-grunden minskar risken att de blir mekaniska och utan mening i ett
längre perspektiv.
Nationell uppslutning kring etik och förhållningssätt i arbetet
I samband med beskrivning av en värdighetsgaranti behöver
rela-tionen mellan begreppen skälig levnadsnivå, kvalitet, värdighet och
värdegrund klargöras. Samtliga dessa begrepp har med kvalitet att
göra. Dock med olika betydelser av kvalitet. Begreppet skälig
lev-nadsnivå förknippas ofta med materiell kvalitet som
levnads-standard eller materiella och praktiska hjälpinsatser. Frågor om
värdigt liv och välbefinnande handlar om en annan dimension av
kvalitet än skälig levnadsnivå uttryckt i t.ex. miniminivåer eller
olika hjälpinsatser. Utredningen har fokus på den sociala kvaliteten
i äldreomsorgen, på den äldres möjligheter att få vara den man är
dvs. på möjligheterna att få leva utifrån sin identitet och
personlighet även när behov av äldreomsorg uppstår.
Grundläggande frågor i det sammanhanget är snarare attityder,
värderingar, förhållningssätt i arbetet och etiska normer än
mate-riella hjälpinsatser.
Normer för skälig levnadsnivå i form av t.ex. miniminivåer kan
inte utformas nationellt enligt tidigare redovisning. De
kvalitets-nivåer som behöver finnas med avseende på materiella hjälpinsatser
är varje kommuns ansvar.
För de äldre som beviljats bistånd från äldreomsorgen handlar
kvaliteten om innehållet, utförandet och inte minst personalens
förhållningssätt i arbetet. Här är det viktigt att personalen arbetar
utifrån grundläggande attityder och värderingar. ”Värdigt liv” och
”välbefinnande” kan i det sammanhanget även ses som några
centrala uttryck för kvalitet.
När det gäller etik och förhållningssätt i arbetet är det viktigt
med en nationell uppslutning eftersom alla inom äldreomsorgen
berörs av den etiska dimensionen i omsorgsarbetet från
vård-biträden/undersköterskor till chefer och politiker. Etiska frågor
formulerade i en värdegrund kan till skillnad från miniminivåer
fastställas nationellt. Det beror på att uppgiften att skapa
förutsätt-ningar för ett värdigt liv och möjligheter till välbefinnande i
äldre-omsorgen, genom att bl.a. få leva utifrån sin identitet och
personlighet, inte är avhängigt av lokala förutsättningar som t.ex.
kommunstruktur eller socioekonomiska faktorer hos befolkningen.
Förutsättningar för värdigt liv och möjligheter till välbefinnande i
äldreomsorgen är en nationellt angelägen fråga som bör kunna
garanteras lokalt i kommunen.
Utredningen redovisar och preciserar i kapitel 5 ”Att få leva
utifrån sin identitet och personlighet” och i kapitel 6 ”Nationell
värdegrund” sina definitioner och tolkningar av vad som kan sägas
ingå i begreppen värdigt liv och välbefinnande samt motiverar
för-slag som ska gälla på nationell nivå.
Värdighetsgarantins omfattning
Hur förhåller sig värdegrunden till frågan om en värdighetsgaranti
och möjligheter att tillämpa en sådan garanti? Enligt utredningen
bör följande uppfyllas för att beskriva innehåll och tillämpning i en
värdighetsgaranti:
1. Att såväl kommunala som privata utförare arbetar utifrån en
lagreglerad nationell värdegrund som implementerats lokalt (se
förslag i kapitel 6 ”Nationell värdegrund”).
2. Att den enskilde kan göra egna val i äldreomsorgen inom ramen
för de insatser som beviljats den enskilde (se förslag i kapitel 11
”Ökat inflytande för äldre”).
3. Att ett nationellt instrument för behovsbedömning används (se
förslag i kapitel 13 ”Nationellt instrument för
behovsbedöm-ning”).
4. Att socialnämnden i en plan (genomförandeplan) beskriver vad
som ska uppnås med insatsen för den äldre och hur den
beslu-tade insatsen ska genomföras på individnivå (se förslag i kapitel
12 ”Fokus på resultat av insatserna”).
5. Att uppföljning av verksamhet sker på enhetsnivå t.ex. genom
värdegrundsmärkning (se förslag i kapitel 15
”Värdegrunds-märkning”).
6. Att socialnämnden offentliggör sitt arbete med den nationella
värdegrunden (se förslag i kapitel 9 ”Information till
medbor-garna”).
En garanti kan också kompletteras med utfästelse om ersättning till
enskilda personer (se förslag i kapitel 16 ”Ersättning till enskilda
personer”) och om möjligheter till fria val av utförare (förslag
läm-nas ej eftersom det inte ingår i utredningsuppdraget).
Lokala värdighetsgarantier
För att garantin ska få genomslagskraft anser utredningen att den
bör vara lokal och tillämpas på kommun- och arbetsplatsnivå.
Garantin kan tillämpas av såväl alla kommunala som privata
utfö-rare. Att garantin bör vara lokal bärs upp av det faktum att garantin
är utförarens utfästelse gentemot den äldre personen. Garantin
handlar således om relationen mellan utföraren och den enskilde.
Alternativet med en nationell garanti skulle innebära att staten
garanterade en verksamhet för vilken kommunen är ansvarig, vilket
inte är möjligt utifrån nuvarande regelsystem. Utredningen
be-dömer att de lokala garantierna bör innehålla de lagreglerade
natio-nella kraven enligt punkterna 1, 2, 4 och 6 ovan. För att uppfylla
garantin bör kommunen utarbeta det nationella instrument för
behovsbedömning som utredningen föreslår (punkt 3). Frivillig
värdegrundsmärkning kompletterar garantin (punkt 5).
Värde-grundsmärkning innebär att en verksamhet har granskats och
bedömts enligt specificerade kriterier vilket innebär att den
garan-terar en viss fastställd kvalitetsnivå som redovisas öppet. En garanti
genom värdegrundsmärkning skiljer sig därmed från de lokala
garantier som utlovar vilka insatser som kan erbjudas. I kapitel 3
”Äldreomsorg-nulägesbeskrivning” redovisas olika exempel på
lokalt utformade kommunala garantier.
In document
Värdegrund för äldreomsorgen: underlag och kommentarer
(Page 94-97)