Trots att plundring var en laglig handling i krigstid var det samti-digt vanligt att offren för plundringen ställde krav på återlämning.
Sådana krav kunde som nämnts i föregående kapitel artikuleras i samband med fredsförhandlingar. För Mitauhandlingarnas del kom det redan 1622 en begäran från Kettlers söner, hertigarna av Kur-249. ”Register (…) om Archivi acters disposition” (signerad EL), Uppställ-ningsförteckningar och inventarier 1628 och följ., D II b a vol. 2, Huvud-arkiv byrå, RiksHuvud-arkivets ämbetsHuvud-arkiv, RA Marieberg.
land, om att få igen de handlingar som ”ifrån Mitau hit [till det svenska riket] fördes”. Deras förfrågan tycks inte ha gällt samtliga handlingar, åtminstone tolkades det inte så av Per Månsson Utter.
Han skrev istället i ett brev till Axel Oxenstierna att hans avsikt var att förteckna det som främst angick furstarna, och det som han bedömde var rimligt att avstå om rikskanslern tillät det.250 Några veckor senare skrev sekreteraren återigen till Oxenstierna och med-delade att han hade förtecknat de yngsta handlingarna från Mitau som han ansåg angick Kurland. I nästan samtliga fall rörde det sig om handlingar som tillkommit efter det att orden hade avvecklats och det kurländska hertigdömet inrättats, det vill säga handlingar som kom från Kettlers kansli. Utter skrev att flera av handlingarna var sönderrivna och saknade sina sigill. På grund av detta menade Utter att handlingarna inte var till någon nytta för furstarna. Det fanns, fortsatte Utter, fler handlingar som angick Kurland än de som han hade förtecknat, men han ansåg att det var onödigt att registrera dem denna gång.251 Det är tydligt att Utter ville behålla så mycket som möjligt av Mitauhandlingarna i Riksarkivet, och han nämnde även för Oxenstierna hur nöjd kungen var med de handlingar som angick ”vårt svenska Livland”.252
Genom att ge begränsad information om handlingarna, uteläm-na en del och beskriva vissa dokument som trasiga lyckades Utter få behålla det mesta. Totalt förtecknade han 17 poster med handlingar som han ansåg var intressanta för hertigarna. Den första posten innehöll åtskilliga gränsbrev, de övriga 16 tog upp enskilda hand-lingar. Det fanns också ett tillägg som tog upp ett äktenskapskon-trakt, ett odaterat kungabrev om gränsen mellan Kurland och Li-tauen samt familjen Tisenhausens brev. Förteckningen tar kort upp
250. Per Månsson Utter till Axel Oxenstierna, 23/9 1622 (en liten tillagd lapp), E 746, Oxenstiernska samlingen, RA Marieberg.
251. Per Månsson Utter till Axel Oxenstierna, 4/10 1622, E 746, Oxenstiernska samlingen, RA Marieberg.
252. Per Månsson Utter till Axel Oxenstierna, 23/9 1622 (en liten tillagd lapp), E 746, Oxenstiernska samlingen, RA Marieberg
handlingarnas innehåll, och i flera fall deras materiella tillstånd.
Den äldsta handlingen är daterad 1545 och den yngsta 1614.253 Åt-minstone elva av breven fanns kvar i Riksarkivet när handlingarna förtecknades mot slutet av 1600-talet, vilket betyder att inga eller enbart ett par handlingar verkligen återlämnades. Handlingarna från Mitau tillskrevs ett högt värde som en samling gamla doku-ment, vilken Utter ville behålla och bevara i Riksarkivet. När Utter beskrev många handlingar som trasiga kan han alltså ha överdri-vit för att försöka få samlingen att framstå som mindre värdefull, i synnerhet utifrån ett juridiskt perspektiv. Samtidigt hade Utter be-skrivit trasiga handlingar i samband med den första genomgången av Mitaubytet. Det är tydligt att även de trasiga handlingarna till-skrevs ett värde. När handlingarna från Mitau förtecknades år 1686 beskrevs nämligen Utters utvalda brev ännu en gång, en del lika trasiga då som de hade varit 1622.254
Även om de kurländska furstarna fick tillbaka en handfull handlingar 1623 så var de inte nöjda med det. I samband med att ett fördrag hade slutits i Stuhmsdorf mellan det svenska riket och Polen-Litauen 1635 blev den svenska kronan skyldig att återge handlingar som hade tagits i Mitau. Men än en gång gällde återlämnandet bara handlingar kopplade till de kurländska hertigarnas kansli, medan de äldre handlingarna inte berördes. Mitauhandlingarnas öde kompli-ceras som tidigare nämnts av det faktum att borgen intogs av svens-ka trupper 1658, och återigen blev de kurländssvens-ka hertigarnas arkiv taget som byte. Dessa handlingar skall ha lämnats tillbaka enligt den överenskommelse som gjordes vid freden i Oliva 1660. Efter-som handlingarna inte förekommer i Riksarkivets förteckningar av senare datum förefaller det troligt att handlingarna verkligen blev
253. Per Månsson Utter till Axel Oxenstierna, 4/10 1622, E 746, Oxenstiernska samlingen, RA Marieberg.
254. Åtminstone en handling hade trots sin trasighet bevarats i arkivet mellan 1622 och 1686, jfr nr 8 hos Per Månsson Utter till Axel Oxenstierna, 4/10 1622, E 746, Oxenstiernska samlingen, RA Marieberg med nr 867 hos Schirren, 1861–1868, s. 152.
återlämnade, innan de hann blandas med andra samlingar. En lik-nande situation uppstod i början av 1700-talet under stora nordiska kriget (1700–1721).255
Om Mitauhandlingarna som togs 1621 hålls åtskilda från senare händelser förefaller bara ett mindre antal handlingar ha lämnats till-baka 1635 eftersom det kom ytterligare en förfrågan från Kurland om återlämning av handlingar 1686. Den dåvarande svenske kungen Karl XI befallde därför att Mitauhandlingarna skulle läsas igenom på nytt och förtecknas, så att det tydligt framgick om det fanns nå-got som var det svenska riket till nytta i dem. Kungen menade att det som inte var riket till nytta och som enskilt angick Kurland skulle sorteras ut och överlämnas till det kurländska sändebudet.256 Det innebar att de handlingar som hade tagits 1621 och som sedan grad-vis hade placerats i Riksarkivets olika skåp och rum (varav en min-dre del hade återlämnats) nu skulle återskapas i en förteckning. Det var förstås en omöjlig uppgift, och det objekt som materialiserades genom förteckningen skilde sig på flera sätt från det tidigare. Vissa handlingar saknades och dokument hade tillkommit som senare införts i Riksarkivet, men inte direkt från Mitau utan genom byten som hade konfiskerats i Preussen 1626. I förteckningen fanns även inrikes handlingar av svensk proveniens.257 Det är inte heller möj-ligt att avgöra om de handlingar som hade sorterats in i Gustav Va-sas, Erik XIV:s eller Johan III:s skåp blev upptagna i förteckningen från 1686 eftersom informationen om dessa är alltför knapphändig.
Förteckningen ”över de skrifter och dokument som blev tagna uti Mitau 1621” tar upp 1 095 nummer, där ett nummer i vissa fall kan rymma flera enskilda handlingar. Förteckningen är inbunden och på frampärmens insida har en arkivarie långt efter 1686 note-rat att det följande är en förteckning över kurländska handlingar som på kunglig begäran lämnats tillbaka till den kurländske fur-255. Krajevska & Zeids 1993, s. 14, 16–18; Walde 1920, s. 178, 193.
256. Karl XI till Bengt Oxenstierna, 8/2 1686, utländska registraturet, 1686, fol 46, RA Marieberg.
257. Walde 1916, s. 81–82; Schirren 1861–1868, s. 156–157.
sten. Handlingarna kunde därför inte finnas i Riksarkivet, menade arkivarien.258 Trots detta hade den kungliga orden uttryckt att även om alla handlingarna skulle förtecknas, så skulle bara de akter som enskilt berörde Kurland lämnas tillbaka.
Än idag finns en betydande del av handlingarna från Mitau kvar i Riksarkivet, 26 lådor i avdelningen utländska pergamentsbrev och 50 kartonger fyllda med pappershandlingar i Livonicasamlingen.
Kring 1800 lyckades en preussisk minister få ett kluster av erm-ländska handlingar återlämnade, det vill säga handlingar från det preussiska landskapet Ermland där Frauenburg var stiftsstad. Bland det som återlämnades ingick en mindre samling av det ”kurländska härmästarearkivet i Mitau”. Handlingarna fördes först till Berlin men flyttades snabbt till Königsberg.259 År 1860 bytte Riksarkivet ett antal pergamentsbrev från Mitau med en urkundsutgivare i Est-land, baron Robert von Toll.260 Samme von Toll lär samma år ha upptäckt ett register som gjordes över Mitauhandlingarna 1621.261 Det är svårt att exakt säga vilka handlingar som verkligen hamnade i det kurländska sändebudets händer i slutet av 1680-talet och vad som senare har försvunnit i förhållande till det som nu finns kvar.262
258. ”Förteckningh uppå dhe skriffter och Documenter …”, Huvudarkiv byrå, Förteckningar över handlingar rörande Sveriges forna besittningar och över Extranea, D II eg, vol. 1, 1600-talet, RA Marieberg.
259. Walde 1920, s. 464–465, citat från s. 465.
260. Riksarkivets beståndsöversikt. Del 1. Medeltiden Kungl. Maj:ts kansli Utrikesför-valtningen, Band 1, Stockholm 1996, s. 38; Riksarkivets beståndsöversikt.
Del 1 Medeltiden Kungl. Maj:ts kansli Utrikesförvaltningen, Band 2, Stockholm 1996, s. 611–612, 617–618.
261. Detta register skall enligt Schiemann ha återgivits av Schirren 1861–1868.
Det verkar som om den förra felaktigt trott att förteckningen från 1686 var gjord 1621, för det är det enda register som återges i Schirren. Jfr Theodor Schiemann, Regesten verlorener Urkunden aus dem alten livländischen Ordensar-chiv, Mitau 1873, s. I.
262. Völkersamb skall enligt Bergh ha undertecknat ett kvitto på handlingarna, se Bergh 1916, s. 389. Det är oklart om Bergh syftade på själva förteckning-en från 1686 eller om det gäller ett separat kvitto. Jag har inte funnit det senare i Riksarkivets ämbetsarkiv.
I förteckningen från 1686 finns en lös lapp ilagd som tar upp tolv nummer vilka uttryckligen rörde Kurland. Inne i själva för-teckningen är dessa tolv nummer markerade, men även andra, och det ser ut som om markeringarna är gjorda av samma hand. Mar-keringen börjar med nr 1 vid den 15:e handlingen, samma handling som också är noterad först på den lösa lappen, men löper ända upp till 186 markeringar. Markeringarna är inte gjorda i stigande ord-ning, vilket tyder på att urvalet gjordes vid flera tillfällen och att (o)ordningen därmed speglar arbetsprocessen. Det finns därtill en handfull notiser i förteckningen skrivna av en 1600-talshand som berättar att fyra handlingar hade behållits i kopia, eller att en kopia hade getts, det vill säga att en kopia hade gjorts till sändebudet.263 I Kurland gjorde en tjänsteman 1696 en förteckning över hertigarnas arkiv. I den förteckningen togs innehållet i ett antal ”svenska kis-tor” upp. Inventariet över innehållet i de svenska kistorna tog upp 107 nummer, inte 186. Att siffrorna inte överensstämmer exakt är inte konstigt med tanke på att det var olika personer som gjorde förteckningarna.264 Den kurländska förteckningen är ändå ett intyg på att ett hundratal handlingar lämnades tillbaka i samband med förfrågan och återlämning 1686.265
Jämförelsevis var det inte särskilt många av Mitauhandlingarna som lämnade arkivet 1686, mindre än tio procent av de dryga tusen nummer som förtecknades. För den kurländske fursten var de lika aktuella 1686 som 1621, sextiofem år efter det att kungen och riks-kanslern hade tagit samlingen som byte. Minnet av Mitauhandling-arna som byte bestod seklerna igenom, men den exakta kunskapen om vad bytet hade omfattat under 1620-talet gick inte att återskapa.
263. Se handling nummer 59, 99, 110, och 279, ”Förteckningh uppå dhe skriffter och Documenter …”, Förteckningar över handlingar rörande Sveriges for-na besittningar och över Extranea, D II eg, vol. 1, 1600-talet, Huvud arkiv byrå, Riksarkivets ämbetsarkiv, RA Marieberg.
264. Olika sätt att räkna föremål under tidigmodern tid kommer att diskuteras ytterligare i ”Biblioteksvariationer”.
265. ”Dem Schwedischen Kasten”, se Schiemann 1873, s. V–VI, citat från s. V.