Det första byte som donerades till Uppsala universitetsbibliotek hade konfiskerats i Riga 1621. Förutom ett tusental böcker inne-höll bytet även liturgiska föremål som altarkläden, mässärkar och rysk-ortodoxa ikoner tillsammans med föremål av koppar, tenn, mässing och trä samt andra husgeråd. Allt förtecknades separat, troligen först våren 1627 i domkyrkan i Uppsala.286 Tyvärr går det inte att säga säkert var eller när eller vem som gjorde förteckningen.
Troligast var det en av biblioteksinspektorerna (vilka berörs närmre nedan) som utförde arbetet i domkyrkan, eftersom bytet förvarades där under ett antal år. En sak är dock säker: det faktum att Rigaby-tet innehöll olika slags föremål och inte bara böcker ledde till att de senare först och främst behandlades som material och inte utifrån sitt kunskapsinnehåll.
I förteckningen över Rigabytet noterades böckerna enligt prin-cipen störst först: det vill säga efter format i fallande ordning från 285. Under 1600-talet skulle teologer snarare ha talat om de olika
konfessio-nerna som religioner, även om ordet konfession existerade i det svenska språket under samma sekel.
286. Walde 1916, s. 49; U271, UUB; en påminnelse om att inventera Rigabytet skickades 1627 från Johannes Bureus i Stockholm till rektor i Uppsala i samband med att Bureus inventerade ytterligare byten från Braunsberg och Frauenburg, se [Johannes Bureus], ”Bureus’ anteckningar”, Samlaren, fjärde årgången (1883), s. 102.
folio till duodes. Titlarna har återgetts i kortform utan impressum, vilket innebär att uppgifter om tryckår och tryckort saknas. Biblio-tekarien skilde inte på tryckta böcker och handskrifter. I något fall har han noterat om volymen är tryckt eller skriven på pergament.
Ämbetsmannen i fråga tog ingen som helst hänsyn till böckernas litterära innehåll. Efter de inbundna volymerna skapades en sär-skild kategori för vad som kallades för ”oinbundna materier”. Se-dan följde andra slags ting som beskrevs utifrån deras huvudsakliga material, såsom mässing, koppar, bly eller trä, och samlades under rubrikerna ”husgeråd” och ”tenn och mässing”. Att hantera föremål på det här sättet var vanligt under 1600-talet.287 Föremålen klassi-ficerades utefter sina material och arrangerades sedan hierarkiskt, enligt system som går tillbaka till Aristoteles naturlära.288 Principen innebar att en ädelmetall som guld kom före en legering som kop-par, att en bok i grandiost folioformat kom före en mindre kvarto, och så vidare. Eftersom böckerna kom först i Rigaförteckningen betydde det att bibliotekarien, kanske inte helt oväntat, uppfattade dem som den mest värdefulla delen av bytet.
Några år senare, 1626, anlände byten från Preussen till Stock-holm, vilka bestod av böcker från det inflytelserika jesuitkollegiet i Braunsberg och kapitelbiblioteket i Frauenburg, där den berömde astronomen och kaniken Nicolaus Copernicus en gång hade verkat.
Inventeringen utfördes av den kunglige bibliotekarien Johannes Bu-reus och minst en medhjälpare. BuBu-reus var Gustav II Adolfs gamle lärare och är än idag känd för sina antikvariska, lingvistiska och mystiska verk.289 Inventeringsarbetet utfördes på slottet Tre Kronor från hösten 1626 till och med februari 1627 och förutom de bevarade 287. U271, UUB; jfr Riello 2012, s. 134. Riello kallar det här sättet att organisera föremål för ”en tysk modell”. Camilla Mordhorsts koppling till Aristoteles är mer analytisk och i det här sammanhanget mer intressant, se följande not.
288. Mordhorst 2009, s. 85–86.
289. Bureus har nyligen behandlats av Håkan Håkansson, Vid tidens ände: om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand, Gö-teborg & Stockholm 2014.
förteckningarna beskrev bibliotekarien processen kortfattat i sina dagbokslikande anteckningar.290
Hösten 1626 återvände Gustav II Adolf från fälttåget i Preussen.
Dagen efter sin hemkomst tog han emot Bureus för att ge honom uppdraget att ”registrera böckerna från Braunsberg”. Omkring en vecka senare påbörjade bibliotekarien sitt arbete, men enligt anteck-ningarna började han med samlingen ”från Frauenburg”. Bureus strävade tydligen efter att hålla isär de geografiska provenienserna, men sammanförde dem till slut i en renskriven förteckning som
”böckerna från Preussen”.291 Han beskrev därmed omväxlande ar-betet med en och med två samlingar, vilket illustrerar spänningen mellan sammanställningen av en imponerande helhet och upprätt-hållandet av två prestigefyllda geografiska identiteter knutna till tingen.
Ambivalensen i Bureus arbete är även synlig i hans sätt att hantera det stora antalet föremål. Braunsberg- och Frauenburgsamlingarna innehöll tillsammans långt fler böcker än de som hade tagits i Riga.
Böcker med Braunsbergproveniens i Uppsala har nyligen (2007) räknats till drygt 2 300, vilket kan jämföras med de 2 000 volymer som Bureus räknade upp i sin förteckning över båda biblioteken.292 Frauenburgbytet utgjordes troligen av färre än ett tusental böcker, dessutom ingick en del arkivhandlingar som kungen och kanslern placerade i Riksarkivet men som varken nämndes eller inventerades av Bureus. Bibliotekssamlingarna i Uppsala har senare, i synnerhet från slutet av 1600-talet, decimerats genom duplettauktioner och andra omständigheter, vilket förstås påverkar alla rekonstruktioner gjorda efter det.293 Bytet från Preussen var utan tvekan betydligt 290. [Bureus] 1883.
291. [Bureus] 1883, s. 102, 104–105.
292. Józef Trypućko, The catalogue of the book collection of the Jesuit College in Bra-niewo held in the University Library in Uppsala, vol. 1, red. Michał Spandowski
& Sławomir Szyller, Warszawa 2007, s. 21; jfr beräkning längst bak i U272, UUB.
293. Walde 1916, s. 81, 92, 97. Enligt Walde kunde bytet från Frauenburg inte innehålla mer än 428 tryck.
större än de 2 000 böcker som Bureus noterade. Det innebar att fler böcker än de som förtecknades skickades till Uppsala.
Under arbetet på Tre Kronor spreds böckerna i olika rum på slottet. I förteckningarna har Bureus genom små notiser gett ex-empel på hur böcker mer tillfälligt kunde lämna inventeringen och kistorna. En bibel hade Bureus hemma, en annan hade kungen sett ligga i en viss kammare.294 Det här innebar att både kungen och bib-liotekarien tog till sig och använde enskilda föremål ur bytet under arbetets gång. I förteckningarna markerades vissa böcker med en pekande hand, en vanligt förekommande nota bene-symbol under 1600-talet. Den användes för att peka ut de föremål som var särskilt värdefulla i mängden.295 Sammantaget betyder det att när Bureus, hans medhjälpare och kungen interagerade med samlingarna fäste de sin uppmärksamhet vid och synliggjorde enskilda böcker i kis-torna som rymde nästan 3 000 volymer. Det handlade inte bara om att hantera ett stort antal föremål. Enstaka böcker rörde på sig, och bytena var både som helhet och till sina enskilda delar svåra att hålla isär och hålla samman på en och samma gång. Den svenska elitens samlande av byten var därmed inte bara en systematisk ackumula-tion av många böcker; tvärtom visar Bureus arbete hur han tog sig tid att synliggöra det enskilda.
I förhållande till Rigaförteckningen tillämpade Bureus nästan helt och hållet en annan systematik, förutom i fråga om en fak-tor: hans intresse för böckerna som material. Bureus förteckningar över Preussenbytet är fulla med beskrivningar av och omdömen om böckernas materiella egenskaper och kännetecken. Genomgående tog han och hans medhjälpare sig tid att notera huruvida jesuiterna hade antecknat i en bok, om volymen hade blivit av med titelsidan, om början eller slutet av ett verk fattades, om bokbandet var förlo-rat, om sidorna var trasiga eller om en volym hade en distinkt form 294. U 272, UUB, s. (3); jfr Cowen Orlin 2002, s. 71.
295. U272 och U273, UUB; nota bene-symbolen (”manicula”) har analyserats av William H. Sherman i Used Books [elektronisk resurs], University of Pennsylvania Press 2009, s. 29–45.
eller en viss sorts band, av till exempel pergament eller papper. I ett fall noterade han till och med att en bok bar biskopen av Ermlands sigill.296 Föremålets geografiska identitet och koppling till ett ämbete och kanske en viss person var därmed viktiga att beskriva. Bureus konservatoriska intressen påminner om vad rikskansler Oxenstierna uttryckte i befallningen från 1643: om tillfälle gavs skulle fiendens sköna och värdefulla bibliotek samlas och konserveras.297
Bureus förteckningar visar hur han i hanteringen av bok sam-lingarna balanserade mellan helheten och det enskilt betydelsefulla.
Hans noggrannhet är synlig i alla de små detaljer som han bemöda-de sig om att inklubemöda-dera: bemöda-de trasiga banbemöda-den, bemöda-de fullklottrabemöda-de volymer-na, de geografiska och genealogiska egenskaperna. När han ägnade sig åt detaljer och enstaka föremål handlade det inte bara om att klassificera ett kunskapsinnehåll. Det handlade om att se och röra vid föremålet. Som Daniela Bleichmar har skildrat krävde tidigmoderna samlingar en särskild sorts seende av sin betraktare. Det fordrade förmågan att kunna zooma in och ut och därmed pendla mellan hel-heten och det särskilda. Betraktarens blick rörde sig därför från hela samlingen till grupper av föremål, till möjligheten att gripa tag i ett enda ting, hålla det nära och uppleva dess material och form genom beröring.298 Samma slags seende och handfasta praktik krävdes av den som arbetade med att inventera dessa samlingar.
Bureus arbetade med två sammantaget stora samlingar under åren 1626–1627 och de var som framgått svåra att kontrollera. För att få bukt med det stora antalet försökte han synliggöra det enskilda i mängden. Två andra metodologiska lösningar var att klassificera volymerna enligt ett för bytena skräddarsytt epistemologiskt system och att försöka hålla dem förvarade i särskilda kistor och tunnor.
Det är värt att studera dessa tillämpningar närmare. I Bureus ar-bete med samlingarna på Tre Kronor i Stockholm visar den första
296. U 273, s. (15).
297. Walde 1916, s. 344.
298. Bleichmar 2011, s. 26–27.
förteckningen, konceptet U272, hur böckerna har flyttats runt mel-lan olika kistor under arbetsprocessen. Ordningen i U272 överens-stämmer i stort med den som senare slogs fast i renskriften U273.
Det är en ordning som tycks ha speglat hur böckerna en gång pack-ades i Preussen. Ibland har till exempel kistan i fråga fått en ny bokstavsbeteckning medan dess innehåll har lämnats oförändrat.
Det innebar att böckerna i stort var packade enligt litterära klasser som Bureus gav en epistemologisk etikett. Däremot är det svårare att säga hur blandade de två geografiska provenienserna var, både från början och efter det att bibliotekarien hade avslutat sitt uppdrag.
Inom varje kategori noterade Bureus volymerna hierarkiskt, i fallande ordning från folio till duodes. Hans system inleddes med en differentierad teologiavdelning, vars innehåll visades störst om-sorg. I fråga om hanteringen av de teologiska böckerna motsvarade Bureus klassificeringspraktik de nordeuropeiska jesuiternas episte-mologi. Braunsbergkollegiets egen bibliotekskatalog var en del av bytet och var därmed tillgänglig för honom när han inventerade bytet.299 Katalogen var inte rumsligt förankrad och säger därmed inget om hur böckerna var uppställda i kollegiets bibliotek. Det är möjligt att den packordning som Bureus förteckning U272 speglar säger mer om hur kollegiets boksamling var rumsligt ordnad än vad bibliotekskatalogen gör.
Enligt Bureus renskrift U273 innehöll kista A biblar och konkor-danser, kista B bibelkommentarer, kista C evangelier, postillor och perikoper.300 I kista D2 placerade Bureus det som han kallade för
”påviska kyrkböcker” eller böcker för sakristian, det vill säga missa-len, breviarier och liknande liturgiska skrifter vilka var nödvändiga för den katolska mässan. De här böckerna finns inte med i Brauns-bergkollegiets katalog, vilket tyder på att de konfiskerades av de 299. Katalogen upprättades 1570 och reviderades sedan 1605, se U274, UUB.
300. Alfabetisk ordningsföljd blev mycket vanlig under de sekel som följde efter reformationen och sågs som en garanti för ordning. Detta har tolkats som en effekt av boktryckarkonstens spridning och det lärda Europas sökande efter nya ordningar, se Walsby 2013, s. 2–3.
svenska soldaterna i just sakristian.301 Kista D1 innehöll dogmatiskt blandade katekeser och undervisande texter och kista E och F kyr-kofäderna. Sedan följde innehållet i kistorna T, V, X, Y, Z och α.
Dessa har inte försetts med någon epistemologisk klass, och böck-erna har inte heller ordnats efter format. Det var Bureus som skrev dit rubrikerna, ”inlagda böcker i kistan T” och så vidare, men själ-va innehållet i kistorna är förtecknat av en annan hand. Det själ-var en blandning av böcker i dessa kistor; kista T innehöll till exempel verk av Aristoteles, Cicero och Vergilius tillsammans med predikningar, postillor och index till teologiska verk. Efter de sex oklassificerade kistorna återgår inventariet till en ordning där kistorna förses med en litterär klass. Kista K och L innehöll historia, kista M politik och kista N moralfilosofi med verk av Aristoteles, Philipp Melanchthon och Erasmus. Kistorna O och P innehöll juridik, Q poesi, R grekiska författare och grekisk grammatik.302
Kistor med beteckningarna G, H, I/J och S finns inte med i ren-skriften men däremot i kladden U272, som innehåller delar av olika inventeringar och system som sedan lagts samman. Enligt denna skall kista G ha innehållit kyrkofäder. Bokstaven H är eventuellt skriven ett par sidor senare (högst upp till höger på s. [49] i förteck-ningen) där teologisk litteratur förtecknats utan ämnesspecifika-tion. De nästföljande sidorna tar upp kategorierna franska, engelska och italienska böcker och motsvarade troligen kista I/J.303 Kista S lyser dessvärre med sin frånvaro i båda förteckningarna.
Om renskriften U273 var tänkt att följa alfabetisk ordning har de sex oklassificerade kistorna hamnat fel i förteckningen. Det är möjligt att detta har skett senare eftersom inventariet bundits in först under 1800-talet. Otto Walde var övertygad om att dessa kis-tor egentligen tillhörde en annan förteckning, och att böckerna i kistorna T, V, X, Y, Z och α inte var från Braunsbergsamlingen.
301. U274, UUB; en del av dem hade troligen Frauenburgproveniens, men det är ändå intressant att kollegiets katalog helt saknar denna typ av böcker.
302. U273, UUB.
303. U272, UUB.
Däremot kunde det röra sig om böcker från Frauenburg. Han drog den slutsatsen efter att ha jämfört innehållet i kistorna med Brauns-bergkollegiets katalog.304 Men om bladen i renskriften U273 har bundits in ”rätt”, och kistorna T, V, X, Y, Z och α främst tar upp bytet från Frauenburg så måste dessa böcker ha ansetts vara så pass betydelsefulla att de i Bureus hierarkiska förteckning kom direkt efter det allra viktigaste, nämligen den teologiska litteraturen. Ef-tersom anteckningarna visar hur han arbetade med två samlingar är det mycket troligt att ordningen i renskriften var korrekt. För-teckningarna speglar att han ville synliggöra bytenas geografiska identitet och bakgrund, men en viss sammanblandning av Brauns-berg och Frauenburg skapade spänningar mellan geografins kontra epistemologins betydelser.
När kistorna väl skickades från Stockholm till Uppsala gjordes det i två omgångar, vilket understryker att samlingarna ändå hölls isär. Den 22 maj skickade Bureus 29 kistor med böcker från Brauns-berg och den 4 juni skickade han nio kistor och tre tunnor. Dessa nämns utan geografisk identitet men utgjorde troligen merparten av Frauenburgbytet.305 I Uppsala tog man sammanlagt emot 36 kistor och tre tunnor, det vill säga två kistor mindre än vad Bureus hade skickat. De placerades i ett magasin vid Fyrisån i väntan på att bib-liotekets nedervåning skulle byggas färdigt.306 Det går att vrida och vända på omständigheterna utan att få det att stämma, trots att två inventarier och räkenskaper från Uppsala utgör ett rikt under-lag till bytenas biografi. Diskrepansen källorna emellan illustrerar både föremålens instabilitet och förteckningarnas fiktioner, för att knyta an till diskussioner som förts av Carla Nappi och Lena Cowen
304. Walde 1916, s. 94–95; åtminstone någon volym i de här kistorna hade dock Braunsbergproveniens, och bland biblarna som presenterades allra först finns några från Frauenburg, se t.ex. 33:60 och 37:21, UUB; C94a och C94b, västerländska handskrifter, UUB.
305. [Bureus] 1883, s. 105.
306. E1, bibliotekets arkiv, UUB.
Orlin.307 Bytena från Braunsberg och Frauenburg var två krävande samlingar vars heterogeniteter krävde olika angreppssätt. I arbetet med bytet från Riga betonades framförallt samlingens materiella egenskaper, och böckerna framträdde som ett material bland andra material. Källmaterialet är rikare kring inventeringen av bytet från Preussen, vilket paradoxalt nog visar att helheten inte alltid gick ihop. Den var svårhanterlig. Att hålla böckerna i förvar, i kistor och tunnor, var ett grundläggande sätt att upprätthålla kontrollen.
Kanske lät Bureus bli att packa upp ett antal kistor i syfte att bevara något slags ordning.