Till Preussenböckernas biografi hör även att delar av bytet ham-nade i andra samlingar vid sidan av Uppsala. Carl Gustaf Wrang-els bibliotek på Skokloster, domkyrkobiblioteket i Strängnäs och Kungliga Biblioteket i Stockholm är några exempel på samlingar där de geografiska provenienserna Braunsberg och/eller Frauenburg finns representerade. Enstaka böcker skildes från samlingarna redan i Preussen och senare i Stockholm. Längst bak i en av förteckning-arna har Bureus noterat några volymer som skänktes till ett antal ämbetsmän. Två polyglotta biblar behölls av Gustav II Adolf själv och en mindre bibel i kvartoformat gavs till hans utomäktenskapliga son, ”Gustavus lille”.308 Omkring tjugo år senare visade drottning Kristina och hennes bibliotekarie samlingarna från Braunsberg och Frauenburg särskild uppmärksamhet. I slutet av år 1648 hämtade drottningens dåvarande bibliotekarie Johannes Freinshemius ett 50-tal handskrifter från biblioteket i Uppsala, vilka han förde tillbaka
307. Nappi 2012, s. 33; Cowen Orlin 2002, s. 52–53.
308. Erik [Schroderus] fick bl.a. en Augustinussamling och en Machiavelli, en mäster Jacob fick Stanislaus Hosius samlade verk, en herr Nils fick ett verk av Adam Sasbont och en samling konkordanser i kvartoformat, en herr Peder en Lutherkommentar, se U272, UUB; noteringar om kungen och hans sons del av bytet finns under Biblia, både i U272 och U273, UUB.
till Stockholm där de införlivades med drottningens handskrifts-samling. Universitetsbiblioteket fick ett antal tryckta volymer i ut-byte.309 Drottningen, eller enbart hennes bibliotekarie, valde därmed ut ett antal handskrifter, som främst tycks ha varit tagna från kapi-telbiblioteket i Frauenburg.310 Detta är ytterligare en omständighet som visar att Frauenburgbytet tolkades som särskilt värdefullt av flera bibliotekarier. Kapitelbibliotekets samling var enligt Walde be-römd för sin vetenskapliga litteratur, men dess storlek tycks ha över-drivits av svenska biblioteksforskare. Mycket tyder på att samlingen inte utökades med nyförvärv efter 1500-talets mitt. Det är möjligt att bytet handplockades 1626, när Gustav II Adolf beordrade att Frauenburgböckerna skulle konfiskeras. I så fall var den person som verkställde konfiskationen troligen en av hovpredikanterna, vilken måste ha gjort urvalet utifrån samlingarna.311
En del av handskrifterna som hämtades av Freinshemius rörde sig med tiden ut i Europa igen. När Kristina lämnade det svenska riket efter sin abdikation i juni 1654 tog hon med sig stora delar av alla samlingarna på Tre Kronor. Urvalet av handskrifter gjordes av hennes dåvarande bibliotekarie Isaac Vossius. Genom honom hamnade en del av handskrifterna från Preussen och Frauenburg i Leiden, eftersom han fick välja ut dessa som lön för sitt utförda ar-bete. Andra handskrifter följde med Kristina till Rom där de efter drottningens död 1689 hamnade i Bibliotheca Apostolica Vaticana.312 Några av de handskrifter som Freinshemius hade hämtat 1648 var kvar i Stockholm och brann upp i slottsbranden 1697, medan andra finns kvar i samlingarna än idag.313
309. Handskrifterna finns förtecknade längst bak i katalogen K3, bibliotekets arkiv, UUB; se även Nilsson Nylander 2011, s. 100–101; Walde 1916, s. 101.
310. Det är möjligt att jämföra innehållet i kistorna T–α (se diskussion nedan) i Bureus förteckning U273 med Freinshemius kvitto i katalogen K3, men eftersom det enbart är korttitlar som återges så blir resultatet väl spe-kulativt.
311. Walde 1916, s. 19, 72–74, 96–99.
312. Nilsson Nylander 2011, s. 147, 152, 154.
313. Enligt mina undersökningar motsvarar åtminstone A213, B682 och X84,
Preussenhandskrifterna som hämtades i Uppsala illustrerar hur dessa begärliga rariteter kunde tillskrivas flera betydelser i egen-skap av föremål, och hur dessa betydelser gav upphov till hand-skrifternas cirkulation. De var utan tvekan viktiga på grund av sin geografiska identitet, både i universitetsbiblioteket och i Kristinas samling. I böckernas geografiska identitet fanns kopplingar till en viss plats, ett särskilt bibliotek och ibland till en viss person.314 För Kristina och hennes bibliotekarier tycks handskrifterna först och främst ha varit ett särskilt slags föremål: drottningen samlade av egen vilja eller tack vare sina bibliotekariers intressen särskilt på handskrifter. I sin samling hade hon flera olika versioner av samma texter. Hon använde handskrifterna på ett annat sätt än de tryckta böckerna. Trycken antecknade hon gärna i, men aldrig i handskrif-terna. Hennes bibliotekarier blandade inte heller handskrifter och tryck i katalogerna. Handskrifterna utgjorde där en egen materiell kategori utan närmare ämnesklassificering. Den var dessutom den första kategorin i den katalog som gjordes över Kristinas boksam-ling i Stockholm. Handskrifterna var därmed nummer ett i samboksam-ling- samling-ens hierarki, mer värdefulla än de tryckta böckerna som hanterades med hjälp av epistemologiska kategorier.315
När drottning Kristinas handskriftssamling förvarades i Antwer-pen åren 1654–1656 förtecknades den än en gång av Isaac Vossius.
Här beskrev han vilket ämne som fanns i respektive kista (teologi, historia osv.).316 I denna packlista gjordes kort senare, 1656, en rad
Kungliga biblioteket, handskrifter som förtecknades av Freinshemius som nr (15), (5) och (3), jfr förteckningen längst bak i K3, bibliotekets arkiv, UUB.
314. Nilsson Nylander har, med hjälp av Lisa Jardines studie av familjen Medicis böcker, analyserat drottning Kristinas handskriftssamling utifrån ett antal kategorier. Föremål som etablerade genealogiska band till kända samlare utgör där en egen kategori, se Nilsson Nylander 2011, s. 120–121.
315. Nilsson Nylander 2011, s. 51–52, 96, 98, 163, 177. Ett undantag är dock katalogiseringen av Petauhandskrifterna, som klassificerades av Vossius i Antwerpen 1655, se Vat. Lat 8171, index på bl. 404, BAV, Vatikanstaten.
316. Vat. Lat 8171, BAV, Vatikanstaten.
tillägg av en okänd bibliotekarie som hade efterträtt Vossius. Den anonyme bibliotekarien tog sig tid att i många fall notera hand-skrifternas geografiska ursprung, tillsammans med upplysningar om bokens materiella egenskaper som bandets färg, huruvida bladen var av papper eller pergament och vad boken hade för form och format. Vossius hade köpt två större handskriftssamlingar åt Kris-tina innan hon abdikerade. Den mindre bestod av 370 handskrifter från hennes läkare Pierre Michon Bourdelot, och den större bestod av över 2 000 dito från parisarna Paul och Alexandre Petau.317 Den senare samlingen blandades inte med de övriga handskrifterna utan förtecknades separat av Vossius i Antwerpen, trots att drottningen köpt Petauhandskrifterna redan 1650. Den anonyme biblioteka-rien noterade därtill bland de övriga handskrifterna vad som hade tillhört Bourdelot. På ett par ställen i katalogen har även hand-skrifter från Frauenburg antecknats, tillsammans med andra byten från Dietrichsteinsamlingen i Nikolsburg.318 I handskrifterna har sedan samme bibliotekarie noterat att föremålet i fråga inte kom från Petausamlingen (med beskrivningen non Petanvianum), märkt dem med ett kors och gett varje föremål ett individuellt nummer.319
Varför var det viktigt för Kristinas bibliotekarie att tillföra in-formation om böckernas geografiska identitet och förse dem med ett förflutet? Svaret är att handskrifternas geografiska och genealo-giska bakgrund var betydelsefull. De gav föremålen en historia och ökade rariteternas värde både för den som hanterade samlingen och för dem som besåg och konsulterade den. Kring årsskiftet 1654–55 hade Kristinas boksamling, tryck och handskrifter packats upp ur sina kistor och ställts ut i galleriet på börshuset i Antwerpen.
Gal-317. Nilsson Nylander 2011, s. 54–56, 59.
318. Vat. Lat 8171, bl. 151, 154, 160, BAV, Vatikanstaten; Jfr Christian Call-mer, Königin Christina, ihre Bibliothekare und ihre Handschriften: Beiträge zur europäischen Bibliotheksgeschichte, Stockholm, 1977, s. 180; Walde 1920, s.
247–305.
319. Se t.ex. Ottob. Lat. 1429, Ottob. Lat. 638 och Reg. Lat. 941, BAV, Vatikan-staten; Nilsson Nylander 2011, s. 70–71.
leriet hade tillgängliggjorts enkom för detta. Under de år som Kris-tinas samlingar sedan fanns kvar i Antwerpen var de åtkomliga för den lärda eliten. Bland annat besökte flera jesuiter Kristinas samling i syfte att kopiera vissa hagiografiska handskrifter.320 Inom bokhis-torisk forskning har böckers geografi varit ett aktuellt ämne sedan Lucien Febvre och Henri-Jean Martins publicerade sin klassiska stu-die L’apparition du livre (The coming of the book) 1958. Böckers geo-grafiska mönster och biografier är idag en central del av forskarens förståelse av boken som föremål. Geografisk identitet bidrar till att skapa föremålets sammansättning och karaktär och det som kan skilja en bok från en annan.321 Handskrifternas materiella och geo-grafiska egenskaper var tveklöst viktiga faktorer som betonades av bibliotekarierna som arbetade med Kristinas samling.
biblioteksmaterialiseringar
Universitetsbibliotekets samlingar har, precis som Riksarkivets, för-ändrats genom förflyttningar och reduceringar vid otaliga tillfällen under nästan 400 års bibliotekshistoria. Den byggnad som samling-arna förvarades i mellan 1627 och 1691 är enbart känd genom en bevarad planskiss från sent 1600-tal.322 Det är det så kallade äldre bibliotekshusets rum som strax kommer att figurera här. Ett desto rikare material utgörs av inventarielistor och kataloger där biblio-teks samlingar, och ibland deras placering i rummet, har fixerats vid ett särskilt tillfälle. Genom dessa är det möjligt att förstå hur bib-lioteket materialiserades. Vägen till de första katalogerna kantades dock av en rad praktiska problem.
Grunden till universitetsbibliotekets samlingar var en rad gamla bok- och föremålssamlingar som hade beslagtagits från
Vasakungar-320. Callmer 1977, s. 178–179.
321. Miles Ogborn & Charles W. J. Withers, ”Introduction: book geography, book history”, i Ogborn & Withers, Geographies of the Book [elektronisk resurs], Ashgate Publishing Group 2010, s. 1–5.
322. U65, bibliotekets arkiv, UUB.
nas politiska opponenter, både inrikes och utrikes. Gustav II Adolfs donation 1620 bestod av böcker från nedlagda kloster, tillsammans med delar av Vasakungarna Johan III:s, Sigismunds och Karl IX:s bok samlingar. Troligen följde även det avrättade riksrådet Hogen-skild Bielkes konfiskerade böcker med donationen.323 Inalles innehöll kungens bokgåva omkring 4 450 volymer. Allt hade förvarats i ett nedlagt kloster på Gråmunkeholmen (dagens Riddarholmen) i Stock-holm, innan kungen skänkte samlingarna till Uppsala universitet.324 Som en direkt följd av Rigabytets ankomst till Uppsala 1622 på-börjades arbetet med att renovera ett hus för biblioteket.325 Huset var beläget nordväst om domkyrkan och rymde det gamla biblio-teket fram till 1691 och kom efter det att omdanas grundligt kring mitten av 1700-talet. Innan byggnaden var färdig förvarades bib-liotekets samlingar i domkyrkans södra kor, där det sedan tidigare fanns en mindre boksamling som tillhörde domkyrkan.326
Det finns mycket få källor som säger något om hur bibliote-ket i domkyrkan kan ha fungerat, hur det var organiserat eller hur pass tillgängligt det var. Bytena låg troligen i sina kistor och tun-nor och vissa av dem var kanske låsta. Det upprättades inte något gemensamt inventarium under de första åren som förde samman de olika samlingarna och gjorde dem överskådliga. Samtidigt fat-tades flera beslut i det akademiska konsistoriet (det vill säga uni-versitetets styrelse) om att skapa grunden för ett mer organiserat och tillgängligt bibliotek. Claes Annerstedt har pekat ut tre olika personer som han menar i praktiken fungerade som bibliotekarier från 1621 till 1627.327 År 1626 instiftade konsistoriet ett slags am-323. Bielkesamlingen har rekonstruerats av biblioteksforskaren Wolfgang Un-dorf, se Hogenskild Bielke’s library: a catalogue of the famous 16th century Swedish private collection, Uppsala 1995, s. 13.
324. Åke Davidsson, ”Gustav II Adolfs bokgåvor till akademien i Uppsala”, i Sven Lundström (red.), Gustav II Adolf och Uppsala universitet, Uppsala 1982, s. 93–94.
325. E1, bibliotekets arkiv, UUB.
326. Hornwall 1981, s. 66; Annerstedt 1894, s. 10.
327. Annerstedt 1894, s. 11.
bulerande inspektionsuppdrag som skulle innehas av någon av kon-sistoriets medlemmar. Första gången utnämndes två ämbetsmän till Inspectores Bibliothecae för att dela bördan, och tanken var att uppdraget i tur och ordning skulle gå vidare till alla fakulteternas professorer. Därmed fanns det ämbetsmän som var ansvariga för bibliotekets inspektion, men ingen bibliotekarie som hade vården av samlingarna som sin huvudsyssla.328 Universitetskanslern Johan Skytte befallde redan i maj 1626 att studenterna skulle ha tillträ-de till biblioteket, samtidigt som han krävtillträ-de att biblioteket skulle byggas färdigt.329 Biblioteket var därmed, lite motsägelsefullt, både samlingarna i kyrkan och en byggnad som inte var färdig än. Trots denna befallning var boksamlingarna inte särskilt tillgängliga i praktiken, i synnerhet inte för studenterna.
Konsistoriets insikt om att bibliotekssamlingarna krävde över-vak ning och hantering speglar vidare bibliotekshistoriska för-ändringar som professorerna påverkades av. Från 1500-talet och framåt professionaliserades bibliotekariens roll allt mer, den gick från att ha varit en konst till att bli ett yrke. Som en konsekvens av detta publicerades det i början av 1600-talet en rad inflytelse-rika biblioteksmanualer. Kataloger över både publika och privata bibliotekssamlingar publicerades och blev, precis som manualerna, en egen litterär genre.330 Den mest kända av handböckerna är utan tvekan Gabriel Naudés Advis pour dresser une bibliothèque (1627), det vill säga råd för upprättandet av ett bibliotek. Naudé var under en kort period drottning Kristinas bibliotekarie och hans manual åter-kommer i analysen av Carl Gustaf Wrangels bibliotek. I handboken deklarerade Naudé att ett bibliotek utan ordning inte ens förtjänade att kallas för ett bibliotek.331 Två tidiga exempel på publicerade
kata-328. Hornwall 1981, s. 69.
329. Uppsala universitet, Akademiska konsistoriet, Akademiska konsistoriets pro-tokoll. 1, 1624–1636, Uppsala 1968, s. 16.
330. Nilsson Nylander 2011, s. 81–82.
331. Gabriel Naudé, Vejledning i biblioteksarbejde [1627], Köpenhamn 1970, s.
104.
loger var universitetsbiblioteket i Leiden vars Nomenclator trycktes 1595 och Bodleian Library, universitetsbiblioteket i Oxford, vars kataloger trycktes 1605 och 1620.332 I konsistoriet diskuterades möj-ligheten att göra en resa till universitet i det tysk-romerska riket år 1631, i första hand till Wittenberg, för att införskaffa kunskaper om akademin och dess bibliotek.333 Detta visar hur kunskap om konti-nentala förhållanden kunde spridas både genom tryckta manualer och faktiska besök och upplevelser av samlingar, även om just denna resa inte tycks ha genomförts. Universitetsbibliotekets första mate-rialiseringar i domkyrkan visar tillsammans med besluten i konsis-toriet alltså hur konsiskonsis-toriets hantering av samlingarna stod i rela-tion till omvärldens och biblioteksvärldens förändringar.
Arbetet med bibliotekshuset fortskred och Rigabytet och kung-ens donation från 1620 tog plats i husets övre våning som var färdig först, i maj 1627. Även de föremål som inte var böcker följde med in i bibliotekshuset. Ungerska bordstäcken, rysk-ortodoxa ikoner, mässärkar och altarkläden tillsammans med skålar, fat, ljusstakar och astronomiska instrument av trä var till en början en del av bib-liotekets samlingar men kom successivt att försvinna från bygg-naden. När konsistoriet diskuterade en pågående inventering av samlingarna under hösten 1631 var det mesta registrerat, förutom de böcker som fanns på nedervåningen ”samt mässing, koppar och annat sådant”.334 Men när Rigaföremålen behandlades i konsisto-riet så sent som 1682 framgår att många av dem hade förkommit.
332. Kasper van Ommen, ”Legacy of Scaliger in the Leiden University Catalo-gues”, i Malcolm Walsby & Natasha Constantinidou (red.), Documenting the early modern book world: inventories and catalogues in manuscript and print, Leiden 2013, s. 65; Paul Nelles, ”The uses of orthodoxy and Jacobean erudi-tion: Thomas James and the Bodleian library”, i Mordechai Feingold (red.), History of universities, XXII:1 (2007), s. 23.
333. Akademiska konsistoriets protokoll. 1, 1624–1636, s. 151–152.
334. Enligt protokollet var de okatalogiserade böckerna placerade in transcusu funde vilket mer ordagrant betyder ”i bottnens genomgång”, min översätt-ning, Akademiska konsistoriets protokoll. 1, 1624–1636, s. 174.
De kan ha skänkts till olika kyrkor i Uppsala.335 Att de efterlystes så sent som 1682 tyder på att det fanns kännedom om dem, att de var saknade och fortfarande ansågs vara intressanta. Om de liturgiska Rigaföremålen skänktes till kyrkorna återfördes de till ett sakralt sammanhang som var mer likt deras vistelseort före plundringen, i jämförelse med den museala inramning som föremålen fick under åren i biblioteket. Det finns flera andra samtida exempel på hur sa-krala byten placerades i det svenska rikets kyrkor, såväl i Uppsala och Stockholm som på Skokloster.336
När kistorna och tunnorna med böcker från Braunsberg och Frauenburg anlände till Uppsala i juni 1627 placerades de i ett maga-sin vid ån. Efter att arbetet med bibliotekshusets nedervåning hade avslutats bars Preussenbytet in i biblioteket.337 Innan de första bib-liotekskatalogerna upprättades i slutet av 1630-talet var samlingarna därmed organiserade i lokalerna enligt ett slags accessionsordning, vilket underströk samlingarnas geografiska identitet. Böckerna och de andra föremålen kom att stå inställda på detta sätt i omkring tio år. Det innebar att bytenas geografi betonades även i det nya bibliotekshuset, precis som den hade spelat en roll i Bureus arbete med Preussensamlingarna på Tre Kronor. Till skillnad från Bureus satte de ansvariga i Uppsala till en början böckernas epistemologiska egenskaper helt i skymundan.
Men en geografiskt orienterad samlingsordning var inte tillräck-lig. Bureus var i Uppsala åtminstone två gånger för att ordna bib-lioteket, först i november 1627 och sedan i mars 1628.338 Det var ett arbete som han inte hade möjlighet att avsluta. I maj samma 335. Jfr U271, UUB med K6, bibliotekets arkiv, UUB; Uppsala universitet,
Aka-demiska konsistoriet, AkaAka-demiska konsistoriets protokoll. 15, 1682, Uppsala 1975, s. 239; jfr Annerstedt 1894, s. 55f; Rudbecks uttalande om föremålen som citeras av Annerstedt är inte återgivet i det tryckta protokollet.
336. Regner 2007, s. 49; Rangström 1978, s. 15, jfr med Whitelocke som skrev att Uppsala domkyrka var full av krucifix och bilder och därför inte skilde sig mycket från de katolska kyrkorna, Whitelocke 1772, s. 94.
337. E1, bibliotekets arkiv, UUB.
338. [Bureus] 1883, s. 107, 110.
år befallde kungen genom universitetskanslern Johan Skytte, att
”Bibliotheket […] utan försummelse väl bliva disponerat och re-gistrerat”, och eftersom Bureus hade fått andra åtaganden skulle bibliotekarien se till att genomföra arbetet.339 Under det decennium som följde slutfördes aldrig uppdraget, troligen eftersom bibliote-ket saknade en bibliotekarie som uteslutande kunde ägna sin tid åt dess samlingar. Istället var det medlemmar av konsistoriet som åla-des att sköta biblioteket vid sidan av sitt professorsämbete. Under denna period diskuterade konsistoriet vid flera tillfällen behovet av en särskild bibliotekarie som skulle ha skötseln av samlingarna som huvuduppgift. Att hålla en god katalog över samlingarna var en av de arbetsuppgifter som den tänkta bibliotekarien skulle vara skyldig att utföra. De professorer som var ansvariga för biblioteket mellan åren 1627 och 1638 åberopade både tidsbrist och dålig ersättning som försvar när den ständiga frågan om den oavslutade invente-ringen kom upp på dagordningen.340
Samlingarna ansågs tveklöst ha varit ett besvär, och arbetet med dem beskrevs uttryckligen som ett ”omak” av bibliotekarien Sven Jonae.341 Den rådande oordningen hejdade dock inte professorerna från att hämta böcker från bibliotekshuset. Bibliotekarierna mena-de vid ett par tillfällen att professorernas lån från samlingarna var ett hinder för arbetet med inventeringen.342 Det var, precis som det hade varit i Stockholm, svårt att hålla samlingarna inom biblioteks-husets fyra väggar. Kungens krav på ett register 1628 understryker att samlingarna tillhörde kronan.343 Att samlingarna tvunget skulle disponeras, det vill säga placeras och organiseras i byggnadens olika rum för att bli ett fulländat bibliotek, framkommer genom de
åter-339. Johan Skytte till universitetskonsistoriet 16/5 1628, kansliets arkiv, E1b:1, UUB.
340. Akademiska konsistoriets protokoll. 1, 1624–1636, s. 76, 140, 153–154, 157, 174.
341. Akademiska konsistoriets protokoll. 1, 1624–1636, s. 168.
342. Akademiska konsistoriets protokoll. 1, 1624–1636, s. 79, 174.
343. Universitetsbiblioteket kallades ibland för det ”kungliga biblioteket”, i 1600-talets källor, se donationsboken A3, bibliotekets arkiv, UUB, s. 365.
kommande befallningarna om det under de många år som kronan fick vänta på disponeringen. År 1631 tillfrågades bibliotekarien än en gång om inte registret var färdigt så att ”böckernas bruk” skulle kunna åtnjutas.344 Det fungerande biblioteket var beroende av rums-liga ordningar: samlingarna skulle nödvändigt organiseras för att kunna användas: det vill säga läsas, vidröras och beskådas på bästa sätt.345 Ju fler byten som anlände till biblioteket, desto mer angelä-get blev det att skapa ordning, samtidigt som det blev svårare att få överblick och bibehålla en övergripande struktur eftersom sam-lingarna ständigt växte. Utan katalog överskuggade samsam-lingarnas materier bibliotekets epistemologiska potential och kunskapens möjligheter.346
samlingsordningar
År 1682 sökte konsistoriet efter en ny vice bibliotekarie. Denne skulle helst vara en erfaren ämbetsman som skulle vara kvar på tjäns-ten under en längre tidsperiod. Professorerna menade nämligen att det tog tre till fyra år innan vicebibliotekarien ”känner alla böckerna och dess materier, och dess rum”.347 Så omfattande och svåra ansågs samlingarna vara mot slutet av 1600-talet. Vid sekelskiftet innehöll de omkring 30 000 tryckta volymer och ett tusental handskrifter.348 Förutom de byten som tillkom under 1620- och 30-talen hade cirka 2 000 volymer förvärvats genom inköp under perioden, och sto-ra privata donationer hade tillfallit biblioteket, bland annat från
344. Akademiska konsistoriets protokoll. 1, 1624–1636, s. 76, 140, 174.
345. Förhållandet mellan kunskapsproduktionens möjligheter och ett ordnat bibliotek har betonats av Helmut Zedelmaier, se Zedelmaier 1992, s. 225.
346. Cornelia Vismann för ett liknande resonemang om samlingar av arkivdo-kument i Vismann, 2008, s. xi.
347. Akademiska konsistoriets protokoll. 15, 1682, s. 139. Min kursivering.
348. Annerstedts beräkningar, han menar att handskrifterna reducerades kraf-tigt under århundradenas gång, men det är svårt att veta exakt hur mycket som hade sålts eller på annat sätt förlorats under 1600-talet, se Annerstedt 1894, s. 29–30, 56–57.
riksrådet och universitetskanslern Magnus Gabriel De la Gardie.349
riksrådet och universitetskanslern Magnus Gabriel De la Gardie.349