De furstar som inte förstår nyttan med arkiv och bibliotek, de går förvisso i samma fotspår som Caligula och Jovinianus […]. De som däremot lämnat böcker och skrivtavlor till heliga minnes-platser – ur vilka kan hämtas fram till en senare eftervärld, liksom ur ett förråd, lärdom som man själv och efterföljarna förbigått och inte känner till – dessa efterliknar förvisso Alexander den store, Julius Caesar, Octavianus Augustus och Konstantin den store.193 Citatet är hämtat ur Baldassare Bonifacios skrift om arkiven (De ar-chivis) från 1632. Likt Alexander den store eller Julius Caesar insåg Gustav II Adolf, Axel Oxenstierna och deras närmaste ämbetsmän vikten av ett välskött riksarkiv.194 Den som hade makt över arkivet hade därigenom makt över människor, institutioner och territo-rier. I föregående kapitel framkom hur kungen och rikskanslern kunde konfiskera arkivhandlingar och böcker under krigen, precis som andra aktörer i den europeiska eliten gjorde vid samma tid.
Detta samlande var väsentligt för skapandet av de minnesplatser 193. von Ram[m]ingen & Bonifacio 2010, s. 100–101.
194. En tidigare version av detta kapitel har publicerats i Lychnos, se Emma Hagström Molin, ”Materialiseringen av Riksarkivet: en objektbiografi över krigsbytet från Mitau 1621”, Lychnos: årsbok för idé- och lärdomshistoria, 2013.
som Bonifacio beskrev i sin skrift. Men för honom var arkivet en helig plats genom sin historiska koppling till templen. Plundrare var detsamma som arkivskändare vilka gjorde sig skyldiga till både religions- och majestätsbrott.195 Bonifacio hade kanske protesterat om han hade känt till Gustav Adolfs och Oxenstiernas samlande i krigen under 1620- och 30-talen. Denna biografi studerar handling-arna från Mitau i Riksarkivet. Vad var det för slags plats som de liv-ländska handlingarna från Mitau bidrog till att skapa på slottet Tre Kronor i Stockholm och vilka olika innebörder tillskrevs de? Hur materialiserades Riksarkivet och det narrativ som skapades genom arbetet med samlingarna där?
I de senaste decenniernas kulturhistoriska forskning har arkivet som såväl fysisk plats och institution som metafor kommit att asso-cieras med makt. I både det nära och fjärran förflutna har arkivet varit en miljö där statlig kontroll utövats genom ordnande och hantering av information. Detta har i sin följd väckt ett intresse för hur olika arkivpraktiker har format historisk kunskap och erfarenhet genom tiderna.196 Flera studier har belyst att arkiv handlar om mer än att tillgängliggöra dokument för de utvalda; det inbegriper också processer av ackumulation, klassifikation och bevarande. Histori-kern som söker efter kunskap om det förflutna i ett arkiv finner en variation av material vilket kan vara organiserat i allt från exem-plarisk ordning till största oordning. Genom att interagera med arkivets materiella strukturer kan således särskilda former av indi-viduell och kollektiv kunskap skapas.197 I relation till detta måste arkiv tolkas som objekt vilka människan har fysisk kontakt med. De består av materia som oundvikligen har förändrats i ett historiskt
195. von Ram[m]ingen & Bonifacio 2010, s. 104–105.
196. Randolph C. Head, ”Preface: historical research on archives and knowledge cultures: an interdisciplinary wave”, Archival Science [elektronisk resurs], 7 (2007), s. 191–194; Blair & Milligan 2007, s. 290.
197. Francis X. Blouin & William G. Rosenberg (red.), Archives, documentation, and institutions of social memory: essays from the Sawyer Seminar, Ann Arbor 2007–2006, s. vii.
perspektiv och när arkivens fysiska form omgestaltas så förändras även deras samhälleliga betydelser och effekter.198 Men även om ti-digare forskning har bidragit med en djupare teoretisk och historisk förståelse av de i tiden mer närliggande arkiven återstår fortfaran-de utforskningen av fortfaran-de tidigmofortfaran-derna arkiv som växte fram genom furstens konfiskationer och plundringar under krigen. En skillnad gentemot moderna offentliga arkiv är att dessa tidigmoderna arkiv inte var tillgängliga på det sätt som de förra oftast är. I början av 1600-talet var ett riksarkiv ytterst till för fursten, och han eller hon bestämde vilka som hade tillgång till rikets minnesplatser.199
Denna biografi undersöker hur handlingar från Mitau gjordes till byte av Gustav II Adolf 1621 och deras tillvaro i Riksarkivet fram till 1700-talets början. Införlivandet av Mitauhandlingarna sammanföll med de processer då delar av kungens dagliga kansli förvandlades till rikets historiska arkiv. I början av 1600-talet genomgick det svenska riket en övergripande administrativ förändring under ledning av Oxenstierna och den då unge kungen Gustav II Adolf. När Oxen-stierna blev rikskansler 1612 hamnade det kungliga kansliet un-der hans ansvar. Unun-der ett dynamiskt decennium växte ett allt mer institutionaliserat riksarkiv fram i militärstatens tjänst.200 Effekti-viseringen av kungarikets förvaltning brukar vanligen framhävas som en viktig del av statsbildningsprocessen.201 Som en del av det administrativa utvecklingsarbetet utfärdade rikskanslern 1618 den 198. John Randolph, ”On the biography of the Bakunin family archive”, i
Antoi-nette M. Burton (red.), Archive stories: facts, fictions, and the writing of history, Durham N.C. 2005, s. 209.
199. Tidskriften Archival Science utkom 2007 med ett temanummer (nr 7) som särskilt uppmärksammade tidigmoderna arkiv och kunskapskulturer; en komprimerad översikt finns även i Peter Burke, A social history of knowledge:
from Gutenberg to Diderot: based on the first series of Vonhoff Lectures given at the University of Groningen (Netherlands), Cambridge 2000, s. 138–141.
200. Thomas Götselius, ”Skriftens rike: Haquin Spegel i arkivet”, i Solveig Jü-lich, Patrik Lundell & Pelle Snickars (red.), Mediernas kulturhistoria, Stock-holm 2008, s. 54–55.
201. Olika teorier om statsbyggnadsprocessen i förhållande till det svenska riket har diskuterats utförligt av Erland Sellberg, Kyrkan och den tidigmoderna
kansliordning där orden ”riksens arkiv” för första gången användes i en offentlig svensk handling.202 I den nästföljande kansliordningen som fastställdes av kungen 1620 skilde denne tydligt mellan det nya och det gamla arkivet.203 En tydlig temporalitet infördes därmed i kansliets verksamhet och arbetsuppgifterna specificerades till väl av-gränsade uppdrag som den nya ordningen noggrant redogjorde för.
Riksarkivets verksamhet var därmed etablerad, och arkivordningen från 1620 uttryckte det som enligt idéhistorikern Zachary Sayre Schiffman skapades under renässansen: distinktionen mellan då och nu.204 Genom att kungen och rikskanslern upprättade ett antal ar-kivordningar, samtidigt som ämbetsmännen ordnade samlingarna enligt ett slags genealogiskt system, kom alltså historien för första gången i rikets historia att träda fram i organiserad form. I denna materialiserades Vasakungarnas krönikor genom de fysiska ordning-ar som ämbetsmännen skapade i ordning-arkivvalven på slottet Tre Kronor.
Enligt kansliordningarna skulle en av sekreterarna i kansliet en-bart ägna sig åt vården av rikets arkiv, vilket syftade på kansliets äldre handlingar. Ämbetet arkivsekreterare tillkom och först i tjänst var Per Månsson Utter. Han var en framstående genealog och ar-betade fram till sin död med ett större verk där han samlade upp-lysningar om den svenska adelns släktförhållanden.205 Rikskansler Oxenstierna hade enligt 1618 års ordning rätten att fritt kräva in det som han eller kungen ansåg vara rikets akter till arkivet. Om han av en händelse fann dokument som rörde rikets historia någon annanstans än på slottet Tre Kronor så hade han med andra ord rätten att föra dem dit. Ett aktivt samlande var alltså en uttalad del av kanslerns uppdrag för arkivet.
staten: en konflikt om Aristoteles, utbildning och makt, Stockholm 2010, s. 15–38;
det svenska fallet i synnerhet, se s. 36–37.
202. Instruktioner för det kungliga kansliet finns utgivna i Carl Gustaf Styffe (red.), Samling af instructioner rörande den civila förvaltningen i Sverige och Finn-land, Stockholm 1856, s. 300; jfr Bergh 1916, s. 12.
203. Styffe 1856, s. 302.
204. Zachary Sayre Schiffman, The birth of the past, Baltimore 2011, s. 1, 146–149.
205. Bergh 1916, s. 145.
Riksarkivets materialiseringar och Mitauhandlingarnas del i dessa kommer att framträda genom arkivsekreterarnas praktiker och hantering av historien. Arkivets betydelse för statsbildnings-processen kommer däremot att spela en mindre roll och istället är syftet att belysa dess relation till fursten: Riksarkivets sammanflät-ning med vasarnas genealogi. Undersöksammanflät-ningen kommer att visa hur Riksarkivet fungerade som Vasakrönikor under 1600-talet genom att följa ett material av en annan geografisk proveniens som inte hade sitt ursprung i den svenske kungens administration. Histo-riker har sedan 1800-talet gått till arkivet för att finna nationella föreställningar, men tidigmoderna arkiv kunde skapas av regenter i syfte att stärka och odödliggöra kungamakten och den egna dy-nastin.206 Arkivets organisation speglade rikets styrelse,207 och i det svenska rikets fall rörde det sig om en kungaätt som var snärjd av en dynastisk konflikt. Med hjälp av arkivets ordning ville vasarna befästa sin historiska och politiska position. John Randolph har ar-gumenterat för att den biografiska metoden är särskilt meningsfull när forskaren vill komplicera arkivens fysiska historia, till skillnad från att skriva dess institutionshistoria. Det gäller särskilt statliga arkiv som i regel försöker övertyga forskaren om att det är det enda arkivet.208 Biografin över Mitauhandlingarna kommer således att visa hur Riksarkivet ordnades i syfte att legitimera vasarna som de rättmätiga kungarna.
Lejonparten av de handlingar som bevarades i Riksarkivet hade bearbetats och ordnats av kungens kansli. Men handlingarna från Mitau, tillsammans med en rad andra handlingar som på liknande sätt kom till arkivet på Tre Kronor under 1600-talet, var något an-nat. Hur hanterade ämbetsmännen de handlingar som kungen och
206. Steedman 2001, s. 38, 69.
207. Denna poäng har tydligt skrivits fram av Randolph C. Head, ”Mirroring governance: archives, inventories and political knowledge in early modern Switzerland and Europe”, Archival Science [elektronisk resurs], 7 (2007), s.
317–329, se särskilt s. 321–326.
208. Randolph 2005, s. 210
rikskanslern hade tagit från fienden och från ett annat geografiskt sammanhang? Hur förhöll de sig till de genealogiska utmaningar som handlingarna från Mitau innebar? Sökandet efter svaren på dessa frågor kan belysa handlingarnas och Riksarkivets övergripan-de betyövergripan-delser unövergripan-der övergripan-den stuövergripan-deraövergripan-de tidsperioövergripan-den. Faktisk användning av enskilda dokument som ingick i bytet kommer endast att beröras i korthet eftersom den aspekten är mindre viktig i sammanhanget.
För att knyta an till något som påpekats av den tyska rättshistori-kern Cornelia Vismann: när vi refererar till arkivhandlingar i plural istället för ett enda dokument så överskuggar handlingarnas ma-terialitet deras innehåll.209 Så handlade 1600-talets arkivordningar först och främst om olika sätt att hantera materia för att vid behov kunna tillgängliggöra den information som en gång hade fixerats i dokumenten. Alla kansliordningarna betonade vikten av ordning i arkivet, men i praktiken var samlingarna inte lätta att organisera eller att hålla i ordning. När ett praktiskt problem var löst uppstod ofta ett annat eftersom samlingarna ständigt växte. Det kungliga kansliet producerade dagligen nya handlingar, samtidigt som ar-kivsekreteraren och rikskanslern ökade beståndet genom att kon-fiskera dokumentsamlingar både inrikes och utrikes – till exempel konfiskationen som skapade bytet i Mitau 1621.