Det historiska arkivets födelse i Stockholm sammanföll med det re-dan berörda dynastiska kriget mot den polske kungen Sigismund i Livland. I borgen Mitau, belägen 45 km sydväst om Riga, togs bland annat handlingar som hade tillhört den livländska riddarorden som byte.210 Orden var upplöst sedan 1561, efter att ha kontrollerat Liv-land, Kurland och Semgallen från tidigt 1200-tal. Handlingarna hade hamnat i Mitau genom ordens siste mästare, Gotthard Kettler, 209. Cornelia Vismann, Files: law and media technology, Stanford 2008, s. xi.
210. Förutom arkivhandlingar togs föremål ur den hertigliga rustkammaren, se Nestor 2007, s. 58–59.
som konverterade till protestantismen och därefter blev hertig av Kurland. Till följd av att borgen erövrats skickades handlingarna till Stockholm och kom att bli en del av Riksarkivet, som under 1600-talet inte hade någon egen institutionell byggnad utan inhys-tes i det kungliga slottet Tre Kronor.
I föregående kapitel konstaterades att det inte finns några källor bevarade som beskriver förloppet i Mitau 1621. Ett troligt scenario är att borgen intogs och sedan plundrades på kunglig order. Otto Walde sammanfattade denna händelse i sin bok om 1600-talets by-ten på följande sätt:
På slottet [Mitau] förvarades det lifländska härmästararkivet, hvil-ket af Gotthard Kettler vid tyska ordens upplösning blifvit flyttadt hit från Wenden [nuvarande Cesis i Lettland]. Detta värdefulla arkiv lade Gustaf Adolf beslag på och lät öfversända detsamma till Stockholm, där de ännu befintliga resterna bilda en ej oväsentlig del af Riksarkivets samling Extranea.211
Så koncist och okomplicerat kunde ”Mitauarkivets” öde samman-fattats. Men varför handlingarna från Mitau var särskilt värdefulla förklarade Walde aldrig, inte heller hur handlingarna gjordes till en del av Riksarkivet. Han såg handlingarna från Mitau som ett enda arkiv, men det var ett synsätt som på flera sätt förenklade det som gjordes till byte 1621.
Handlingarna på slottet var först och främst en del av ett större byte, som bestod av olika sorters föremål. När dokumenten inven-terades i Riksarkivet 1622 hade de någon gång under vägen separe-rats från de andra föremålen.212 Tillvägagångssättet skiljer sig där-med från jesuitkollegiets samlingar i Riga som biograferas i nästa kapitel. I det fallet bestod bytet av böcker och andra föremål som liturgiska klädesplagg och husgeråd, vilka hölls samman och skicka-211. Walde 1916, s. 51.
212. Nestor 2007, s. 58–59.
des till Uppsala för att införlivas i och bidra till materialiseringen av bibliotekets samlingar. Inte heller går det att veta om kungen tog alla eller bara ett urval av befintliga handlingar i Mitau som byte 1621. Därtill kom borgen att plundras ytterligare två gånger av svenska kungars trupper, 1658 och 1701.213 Vid båda dessa tillfällen togs arkivhandlingar som byten, omständigheter som återkommer i diskussionen nedan om återlämning av handlingar.
När Gotthard Kettler blev hertig av Kurland övertog han den livländska riddarordens kansli och arkiv. Kansliets organisation var baserad på en preussisk modell. Här arbetade två sekreterare un-derställda en kansler med att sköta hertigdömets dagliga adminis-tration. En sekreterare sysslade särskilt med rättsärenden medan en annan, tillsammans med två skrivare, skötte förvaltningskorres-pondens. Den livländska riddarordens handlingar tycks ha förva-rats tillsammans med den kurländske hertigens kansli i en särskild kammare på Mitau slott. Vad de äldre ordenshandlingarna hade för betydelser i detta sammanhang är svårt att svara på. En del av dem hade förstås juridisk validitet och innehöll information om till ex-empel gränsdragningar och ägandeförhållanden. Till skillnad från de svenska kansliordningarna från 1620 och framåt tycks den kur-ländske fursten inte ha gjort skillnad mellan det dagliga kansliet och de historiska handlingarna.214 De arkivalier som togs i Mitau kom generellt ur två olika administrationer, även om administra-tionerna sköttes enligt samma princip. Men här fanns också andra sorters handlingar, exempelvis delar av familje- och klosterarkiv.
Handlingarna från Mitau bestod alltså av flera proveniensiella en-heter, även om merparten var akter efter den livländska riddaror-dens administration.
Väl i Riksarkivet kom dokumenten oftast att benämnas som 213. Beata Krajevska & Teodor Zeids, ”Zwei Kurländische Archive und ihre Schicksale”, i Ilgvars Misāns & Erwin Oberländer (red.), Das Herzogtum Kurland 1561–1795: Verfassung, Wirtschaft, Gesellschaft, Band 1, Lüneburg 1993, s. 16–17.
214. Krajevska & Zeids 1993, s. 14–16.
”handlingarna från Mitau” eller ”livländska och/eller kurländska handlingar”, men aldrig explicit som ett taget byte eller som ett sam-manhållet arkiv. I det följande kommer 1600-talets beskrivningar att användas eftersom dessa visar hur handlingarna förstods. När Mitauhandlingarna klassificerades betonades framförallt deras geo-grafiska egenskaper eftersom dessa skilde dem från mycket annat i Riksarkivet. Det riksarkiv som handlingarna kom till var inte heller ett enhetligt arkiv, utan bestod av ett kluster av samlingar av olika provenienser.215 Här fanns även fler föremål än arkivhandlingar, så-som böcker vilka innehöll historiska krönikor och mynt.
”Mitauarkivet” gjordes till ett svenskt krigsbyte av Otto Walde.
Men samlingen framstår samtidigt som det mest diffusa av de byten som analyseras i denna studie. Mot bakgrund av den administrativa utveckling som pågick parallellt i det svenska riket går det att fun-dera över om kungen och kanslern överhuvudtaget ansåg att de hade tagit ett byte i Mitau. Det livländska Estland hade nämligen knutits till det svenska riket genom Erik XIV under 1560-talet och sedan dess hade de svenska kungarna haft ett territoriellt anspråk på områ-det. Bland handlingarna från Mitau fanns en rad inkommande brev från svenska kungar och hertigar. Handlingarna berörde därmed direkt det svenska riket och kungarnas historia. I enlighet med den rådande kansliordningen kunde kungen och rikskanslern därför ha ansett att dessa handlingar tillhörde det svenska Riksarkivet per de-finition och därför skulle föras dit. Mitauhandlingarnas egenskap som byte kan alltså ifrågasättas utifrån kungens och rikskanslerns perspektiv.216 De kurländska furstarna var troligen av annan åsikt.
Oavsett om Mitauhandlingarna förstods som byte eller ej så packa-215. Jfr Randolph 2005, s. 210.
216. Mitaubytet kan i detta avseende jämföras med ockupationsarkivet från Novgorod som kom till det svenska riket under 1610-talet, se Elisabeth Löfstrand & Laila Nordquist, Accounts of an occupied city: catalogue of the Novgorod Occupation Archives 1611–1617, Series 1, Stockholm 2005. Ockupa-tionsarkivet var förvisso inte ett byte, men det var på inget sätt självklart att handlingarna skulle föras till Stockholm efter det att ockupationen upp-hörde.
des de ner i tre kistor och två tunnor, vilka skeppades till Stockholm och levererades till Riksarkivets rum i det kungliga slottet.