Hittills har det här kapitlet handlat om beskrivningar av olika slags praktiker som skapade byten i fält under 1600-talet. Slutligen har det blivit dags att gå så nära de skapade bytena som möjligt genom att undersöka vilka ord som direkt användes för att beskriva och därmed begripliggöra dem. Vad kallades de bortförda föremålen explicit för? Det följande kommer även att handla om vad de inte beskrevs som. Här följer en av undersökningens kanske mest över-raskande upptäckter: nämligen att varken orden ”krigsbyte” eller
”byte” användes i de studerade beskrivningarna av de här föremålen under 1600-talet.
Enligt SAOB förekom ordet ”krigsbyte” intressant nog inte i det svenska språket förrän 1712, då det första belägget registrera-des i Haquin Spegels svenska ordbok.173 Ordet kan därför ha ska-pats i början av 1700-talet som en direkt konsekvens av de många byten som hade införlivats med samlingar i det svenska riket sedan 1620-talet. Det faktum att ordet bildades tyder på att det fanns ett behov av att peka ut och identifiera denna grupp av föremål som en egen kategori. Ordet ”byte” fanns till skillnad från ”krigsbyte”
171. Oskar Planer-samlingen, nummer 45 och 47, UUB.
172. Jfr Bepler 2001, s. 953–955. Bepler tar här upp den stora cirkulation av böcker som trettioåriga kriget orsakade och hur betydelsefulla och symbol-laddade böcker var i samma konflikt.
173. Haquin Spegel, Glossarium-sveo-gothicum eller Swensk-ordabook, inrättat them til en wällmeent anledning, som om thet härliga språket willia begynna någon kun-skap inhämta, Lund 1712, s. 74; jfr ”krigsbyte”, SAOB, http://g3.spraakdata.
gu.se/saob/ (1/2 2015).
belagt i det svenska språket tidigare, men det användes förvånande nog inte särskilt ofta i de källor som har studerats för detta arbete.
Ett undantag är Gustav II Adolfs krigsartiklar, där det bland annat står att när en stad eller fästning hade intagits ”då slå [dvs. ta] sig ingen [soldat] på något byte” förrän fienden var till fullo slagen.174 Det var alltså möjligt att använda ordet byte för att beteckna de fö-remål som togs med våld i samband med plundring, och SAOB ger 174. Gustav II Adolf 1621, artikel 98.
Kopparstick med Gustav II Adolf, och jesuiter som bränner böcker.
även exempel på detta redan under 1500-talet. Samtidigt tycks or-det alltså inte ha använts särskilt ofta i praktiken, i synnerhet inte om den kulturella plundring som eliten ägnande sig åt. Byte hade därtill fler betydelser och kunde då precis som nu användas för att beskriva ett ömsesidigt utbyte, eller en ersättning för något. Ordet byte kunde även användas för att beskriva förändring eller förvand-ling, vid sidan av dess koppling till jakt.175
Här finns det anledning att återkoppla till inledningens besök i den kungliga skattkammaren. När diplomaten Charles Ogier skrev om sin tid i det svenska riket gjorde han det på latin. Det som han benämnde som spolia (spolium i singularis) har senare blivit översatt till ”byte” eller ”krigsbyte”.176 Ordet spolia kunde syfta på de vapen eller troféer som togs av fienden i krig, och dess antika betydelse hängde samman med det skinn som jägaren tog från ett nedlagt byte. I ett antikt sammanhang hade spolia en koppling till avkläd-ning, i det att någon berövade fienden en klädedräkt eller en rust-ning. Det kunde även syfta på en brottslings kläder, vilka togs ifrån honom eller henne före avrättning. Ordet var generellt kopplat till något som togs genom våldsam plundring och skändning.177 Det fanns även en arkitektonisk innebörd knuten till ordet. I romersk historia kunde spolia vara återbruk av materia när äldre byggnadsele-ment återanvändes i nya monubyggnadsele-ment.178 Den arkitektoniska innebör-den, det vill säga spolia som återbruk, är särskilt träffande eftersom 1600-talets byten verkligen återanvändes i det svenska kungarikets
175. ”Byte”, SAOB, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ (6/12 2013).
176. Jfr Ogier & Avaux 1656, s. 252 med Ogier 1914, s. 108 (”byte”) och Ogier 1985 [1828], s. 36 (”krigsbyte”).
177. P. G. W. Glare (red.), Oxford Latin dictionary: 5: libero-pactum, Oxford 1976, s. 1808–1809.
178. ”Spolier”, SAOB, http://g3.spraakdata.gu.se/saob (18/12 2013); jfr spolia i romerska triumftåg, där ordet syftade på vapen och utrustning tagna från fienden i strid medan byte var något annat, se Martin Olin, ”Trophy triumphs in Stockholm”, i Fred Sandstedt (red.), In hoc signo vinces: a pre-sentation of the Swedish state trophy collection, Stockholm 2006, s. 51–53.
arkiv, bibliotek, museer och kyrkor.179 Ett av de mest spektakulära exemplen på plundring genomförde Karl X Gustavs soldater när de tog just arkitektoniska delar – kolonner, golv och heraldiska vägg-utsmyckningar – som byten i Warszawa under 1650-talet.180
När den engelske diplomaten Bulstrode Whitelocke besökte det svenska riket skrev han inte som Ogier explicit om byten (spolia eller
”spoils”). Istället beskrev han hur han såg böcker som var ”utförda ur Tyskland” (”brought out of Germany”) till det svenska riket.181 Whitelocke skrev till skillnad från Ogier denna passage på folkspråk, i det här fallet engelska. Skillnaden i Ogiers och Whitelockes sätt att uttrycka sig illustrerar olika sidor av 1600-talets skapande av byten.
För Whitelocke var det viktigt att beskriva böckernas geografiska identitet samtidigt som han noterade det faktum att de hade blivit bortförda. Han beskrev dem dock inte som ”spoils” eller spolia. I de 1600-talskällor som har studerats för denna avhandling – det vill säga riksregistraturet, förteckningar, inventarier, kataloger samt brev – benämner den svenska eliten och deras ämbetsmän aldrig de här föremålen som byten, varken på svenska eller latin. Istället skrevs byten som föremål vilka var ”komna ifrån” en plats, och be-toningen låg därmed på föremålens geografiska bakgrund och inte på hur de var hämtade eller komna.182 Bytenas geografiska egenska-per kommer därför att analyseras utförligare i de följande kapitlen.
179. Maria Fabricius Hansen har i en diskussion av spolia i det tidigkristna Rom betonat variationerna i återanvändningen av antika byggnader och monu-ment, se Maria Fabricius Hansen, The eloquence of appropriation: prolegomena to an understanding of spolia in early Christian Rome, Rom 2003, s. 22–25.
180. Detta uppmärksammades i Dagens Nyheter, www.dn.se/nyheter/vetenskap/
svenskt-fartyg-sjonk-med-plundrat-gods/ (10/12 2013).
181. Bulstrode Whitelocke, A journal of the Swedish embassy in the years M.DC.LIII and M.DC.LIV, volym 2, London 1772, s. 92; det finns flera olika versioner av Whitelockes dagbok i manuskriptform. Den tryckta versionen från 1772 överensstämmer med Add. ms. 4902 som tycks vara renskriften av Add.
ms. 37347, British Library, London, Storbritannien. Whitelocke utarbetade flera versioner av sin dagbok och åtminstone ett av manuskripten är än idag i privat ägo.
182. Se t.ex. U271, U272 och U273, UUB.
Den etymologiska spänningen som finns mellan orden byte och spolia är tankeväckande. Där det förra delvis pekar mot handel och ömsesidigt utbyte pekare det senare mot slagfältets segertecken och våldsamma handlingar. Orden står dock i intim relation med var-andra, eftersom båda går att koppla till jakt genom sin antika an-vändning.183 Dessutom påminner förändringskonnotationen i byte om förflyttnings- och återbrukskonnotationen i spolia.
En annan synonym till byte som kunde användas under 1600- ta let var ordet ”trofé”. Enligt SAOB var en trofé ett segertecken, det vill säga ett föremål som hade erövrats från fienden i vunnen strid. Ofta rörde det sig om en fana, ett vapen eller en rustning, det vill säga föremål direkt knutna till slaget. Men ordet kunde även beskriva ett rest monument eller minnesmärke. Inom svensk forskning görs vanligen både en analytisk och organisatorisk åt-skillnad mellan byten och troféer: de senare var föremål som ta-gits från fienden i direkt anslutning till striden, medan byten inte var omedelbart kopplade till slagfältet.184 Distinktionen har dock en institutionell grund i statens trofésamling i vilken alla troféer har samlats på ett särskilt ställe. Uppdelningen mellan troféer och byten existerar där emot inte i internationell forskning. Den sor-tens strikta kategorisering av föremål stämmer inte heller överens med den variation av praktiker som har diskuterats ovan, eller med en processuell förståelse av hur föremål blir till. En poäng med att ta nya teoretiska grepp om det materiella har varit att lösa upp de föremålskategorier som fixerar ting vid entydiga funktioner och be-tydelser.185 Utifrån ett sådant grepp blir det svårt att skilja byten och troféer från varandra. Slutsatsen är viktig för att förstå hur kulturella byten kunde tolkas som troféer, och analysen av Carl Gustaf Wrang-els spolia selecta i det sista empiriska kapitlet kommer att visa detta.
183. När det gäller ord, dess betydelser och analogier så har jag vid sidan av (och i likhet med) Findlen tagit intryck av Michel Foucaults diskussion i The order of things: an archaeology of the human sciences, New York 1994, s. 17–25.
184. Se t.ex. Regner 2007, s. 43; Rangström 1978, s. 18.
185. Damsholt & Gert Simonsen 2009, s. 14–15, 30.
Problematiken med alltför fixerade föremålskategorier kan be-lysas genom ytterligare två empiriska exempel. Det första rör den hjälm och de sporrar som togs av Erik XIV:s soldater från Trond-heims katedral 1564. De har klassificerats som troféer och inte som byten av svenska forskare.186 Dessa föremål tillskrevs helgonet S:t Olof redan under 1500-talet och ställdes ut i katedralen som histo-riska klenoder. De användes alltså inte av fienden i striden utan var historiska föremål. Enligt de moderna museernas praxis borde de därför snarare klassificeras som byten och inte som troféer. Ett an-nat exempel är ärkehertig Leopold Vilhelm av Österrikes silverser-vis som togs som byte av Carl Gustaf Wrangel i samband med ett slag vid Leipzig 1642. Servisen brukar beskrivas som ett byte, men den togs direkt från ärkehertigens bagage under pågående strid, tillsammans med en biskopsstav.187 I Wrangels krigsmuseer, som analyseras i kapitel fem, var silverservisen utan tvekan såväl ett byte som ett segertecken och samtidigt ett monument. S:t Olofs hjälm och sporrar visar tillsammans med ärkehertigens servis och stav hur problematiska statiska föremålskategorier är eftersom de materi-ella praktiker som skapar föremål alltid är mer komplicerade. By-ten, spolia och troféer är ord som alla kunde beskriva föremål som tagits i krig. Tillsammans illustrerar de bytens mångtydighet och instabilitet: ett byte kunde vara en trofé som betecknade seger och ett beständigt monument. Det togs med våld men innebar vid den-na tid samtidigt ett legalt utbyte och ett samlande. Att ta byte var bokstavligen en förändring av sakernas tillstånd och så småningom kunde ett byte vara ett återbruk av materia när det inkorporerades i ett nytt sammanhang.
186. Fred Sandstedt & Lena Engquist Sandstedt, ”Proud symbols of victory and mute witnesses of bygone glories”, i Fred Sandstedt (red.), In hoc signo vinces: a presentation of the Swedish state trophy collection, Stockholm 2006, s.
71–72.
187. Meyerson & Rangström 1984, s. 25–26.