Avhandlingen är avgränsad till fyra delstudier som följer och ana-lyserar fem byten i Riksarkivet, Uppsala universitetsbibliotek och
77. Bleichmar 2011, s. 16–17, 19, 22–24.
78. Nilsson Nylander 2011, s. 120–121; Bracken, Gáldy & Turpin 2009, s. xvii–
xviii.
79. Walde 1916, s. 15–16, 18; Hornwall 1981, s. 68.
80. Jennifer Summit, Memory’s library: medieval books in early modern England, Chicago 2008, s. 2, 215–221; Bleichmar 2011, s. 19.
Skokloster slott. Fokuseringen på dessa exempel har flera skäl.
Framförallt har bytena från Livland, Preussen och det danska riket valts ut på grund av källorna som är knutna till dem. I samtliga fall förtecknades bytena separat innan de blandades med andra föremål, vilket är en viktig omständighet för denna studie. Att de studerade bytena sedan hamnade i Riksarkivet, universitetsbiblioteket och Skokloster har gett ytterligare fördelar. Idag utgör de tre av Sveri-ges viktigaste kulturarvsinstitutioner. De rymmer interna arkiv eller annan form av äldre dokumentation där föremålens biografier är möjliga att följa. Slutligen har det varit betydelsefullt att det har fun-nits ett forskningsläge att formulera en angelägen fråga utifrån, här i synnerhet representerat av Walde och kategorin ”svenska krigs-byten”. Kombinationen av en rik empiri och orienteringen inom tidigare forskning har även lett till att analysen främst berör arkiv-handlingar och böcker.
Det är omöjligt att återskapa byten till exakt antal och inne-håll. Ett byte kunde bestå av tusentals olika föremål och utmärktes av mängd och heterogenitet. Soldaterna beordrades inte att ta en-bart en sorts föremål och bara en bråkdel av det som togs tycks ha förtecknats eller också har många förteckningar gått förlorade. Så fraktades till exempel jesuitordens boksamling från Riga tillsam-mans med en rad andra föremål, vilka alla noterades i samma för-teckning; av de arkivhandlingar och vapen som togs från borgen i Mitau (Jelgava) förtecknades bara de förra; från familjen Rothkirchs samlingar i det danska riket tog Carl Gustaf Wrangel, troligen ge-nom sin betjänt, såväl böcker som vapen och en karusellspelsköld, men det var bara böckerna som förtecknades.81
Det material som avhandlingens biografier bygger på är olika sorters beskrivningar av byten gjorda under den studerade perioden.
Bland beskrivningarna intar förteckningar, inventarier och
katalo-81. De olika bytena diskuteras utförligt i respektive biografi. Det är både möj-ligt och tromöj-ligt att fler förteckningar har gjorts i fält, som sedan förkommit eller helt enkelt inte är kända idag.
ger en särställning eftersom de sätter forskaren i relation till före-målen i en viss tid och på en särskild plats, i de flesta fall även ett visst rum.82 I några fall har det varit relevant och dessutom funnits möjlighet att jämföra 1600-talets beskrivningar med det bevarade föremålet. Carl Gustaf Wrangels bevarade boksamling på Skoklos-ter har studerats i sin helhet. Den undersökningen har inte bara varit värdefull för kapitlet som behandlar Wrangels krigsmuseer, utan har även påverkat arbetet som helhet. Genomgången, och inte minst de många diskussionerna med Skoklosters dåvarande biblio-tekarie Elisabeth Westin Berg, har bidragit med mycket kunskap om material, provenienser och boksamlingars sammansättningar under 1600-talet i stort. Besöken på Skokloster har gett mig som forskare viktiga rumsliga, visuella och taktila erfarenheter.
Vid sidan av förteckningar, inventarier, kataloger och föremål är resebeskrivningar, brev och vägledande traktater de källor som vanligen används vid undersökningar av tidigmoderna samlingar.83 Alla dessa källtyper kommer att användas i de olika biografierna, även om antalet reseskildringar från 1600-talet som tar upp bib-liotek i det svenska riket är få och det inte finns någon att tillgå för Riksarkivet.84 Under 1600-talet publicerades det många manua-ler som berörde bibliotekssamlingar, men färre som rör arkiv och museer.85 Ett undantag från detta senare är Samuel Quicchebergs traktat från 1565, som vanligen ses som den första museimanualen och i vilken han beskriver det encyklopediska museet.86 Det finns
82. Keating & Markey 2011, s. 209.
83. Brita Brenna, ”Tidligmoderne samlinger”, i Bjarne Rogan & Arne Bugge Amundsen (red.), Samling og museum: kapitler av museenes historie, praksis og ideologi, Oslo 2010, s. 33–34.
84. Överlag är antalet ögonvittnesskildringar från besökare i tidigmoderna samlingar få, se Bleichmar 2011, s. 22.
85. Jacob von Rammingens arkivlära från 1571 och Baldassare Bonifacios dito från 1632 är två undantag för arkiven, se von Ram[m]ingen & Bonifacio 2010; Brenna 2010, s. 34.
86. Samuel Quicche[l]berg, Der Anfang der Museumslehre in Deutschland: das Traktat ”Inscriptiones vel Tituli Theatri Amplissimi” von Samuel Quiccheberg,
dessutom manualer som exemplifierar de flytande gränserna mel-lan olika samlingar och därmed illustrerar hur orden var synonyma med varandra, som jesuiten Claude Clements instruktion för upp-förandet, vården och användningen av musei sive bibliothecæ, det vill säga av museet eller biblioteket, från 1635.87 Vid sidan av de kända manualerna, som presenterar ideala ordningar och praktiker, har brev och instruktioner från framförallt riksregistraturet inkluderats i undersökningen. Handlingar från de olika interna ämbetsarkiv som var kopplade till Riksarkivet och Uppsala universitetsbibliotek har varit mycket viktiga för förståelsen av samlingarnas rumsliga organisation. Samtliga protokoll från Uppsala universitets konsisto-rium som tar upp biblioteket mellan åren 1624–1691 har studerats.88 För Carl Gustaf Wrangel och Skokloster slotts del har det material som är relevant för undersökningen hamnat i olika enskilda arkiv, främst Skokloster- och Rydboholmsarkiven, vid sidan av det mate-rial som fortfarande finns bevarat på slottet. Dessa arkiv är mycket omfattande och deras lättillgänglighet genom arkivöversikter och databaser varierar kraftigt. Tidigare forskning har därmed fungerat vägledande vid navigeringen i de olika arkiven. Alla svenskspråkiga citat som förekommer i avhandlingen har för läsvänlighetens skull bearbetats till en mer samtida svenska.
Förteckningar, inventarier och kataloger har allt oftare använts inom kulturhistorisk forskning för att besvara frågor som liknar dem som ställs i denna avhandling. I dessa källor framgår de skif-tande relationerna mellan människa och föremål tydligast. Genom att analysera olika förteckningar gjorda över samma föremål är det möjligt att komma åt tingens komplexitet och rörlighet.
Förteck-Berlin 2000; Samuel Quicche[l]berg, Mark A. Meadow & Bruce Robert-son, The first treatise on museums: Samuel Quiccheberg’s Inscriptiones, 1565, Los Angeles 2013. Jag har främst använt mig av den engelska översättningen från 2013, men i jämförelse med den latinska texten i den tyska utgåvan från 2000.
87. Clement 1635.
88. I genomgången av protokollen har jag förlitat mig på utgivarens register.
ningar, inventarier och kataloger är ett försök att översätta det ma-teriella till språkliga utsagor, vilka ofta framstår som vaga för den forskare som försöker förstå dem långt senare. Denna typ av källor utgör en särskild genre som i regel följer vissa mönster. De inleddes ofta med ett kort förord som talade om vem som ägde föremålen el-ler samlingen i fråga, var de elel-ler den var placerade, datum för tiden då förteckningen upprättades och vem som gjorde det.89
Särskilt intressant blir materialet när det materiellas instabilitet framträder, det vill säga motsägelser, tveksamheter och glidning-ar i beskrivningglidning-arna av föremålen. Historikern Lena Cowen Orlin har i sin analys av tidigmoderna engelska bouppteckningsinventa-rier identifierat dessas ”fiktioner”. Hon har till exempel visat hur kända ägodelar har utelämnats från dessa inventarier och hur rum fyllda med saker inte togs med i samma material. Därigenom har hon kritiserat den genomsnittlige historikerns användning av detta slags dokument som transparenta texter.90 Historikern Giorgio Riel-lo har valt bort fiktionsbegreppet till förmån för förteckningarnas och inventariernas ”subjektiva representationer”. Han har framhål-lit att källorna trots allt inte kan frikopplas från de föremål som de beskriver. Istället är förteckningarna konstruerade (”framed”), och Riello menar att det är viktigare att fokusera på hur de exkluderar och inkluderar ting och rum än att se dem som fiktioner.91 En ana-lys av denna typ av källor kräver alltså vaksamhet på flera nivåer.
Genom fiktioner och subjektiva representationer visar avhandling-ens källmaterial hur 1600-talets lärda hanterade och påverkades av den materiella världen. Det avslöjar deras relationer, samverkan och konflikter.
89. Keating & Markey 2011, s. 209, 211.
90. Lena Cowen Orlin, ”Fictions of the early modern English probate inven-tory”, i Henry S. Turner (red.), The culture of capital: property, cities, and know-ledge in early modern England, London 2002, s. 52, 57–60.
91. Giorgio Riello, ”Things seen and unseen: the material culture of early modern inventories and their representation of domestic interiors”, i Paula Findlen (red.), Early modern things: objects and their histories: 1500–1800, New York 2012, s. 135–136.
disPosition
I avhandlingens empiriska kapitel analyseras byten tagna av Gustav II Adolf och Carl Gustaf Wrangel i fyra empiriska sammanhang:
från fälttågen och in i Riksarkivet, universitetsbiblioteket och de wrangelska museerna. Kapitlen kan läsas som fristående undersök-ningar men är analytiskt sammanvävda med varandra. Det första kapit-let, ”Att lägga i kistan”, fungerar som en gemensam upptakt för un-dersökningarna och behandlar skapandet och förståelsen av byten i de första sammanhang som dessa figurerade i. I kapitlet analyseras främst de källor som blev till i samband med 1600-talets krig och fälttåg, i vilka bytena eller plundringens olika praktiker beskrevs.
Därefter följer tre kapitel som utreder skapandet av byten i olika epistemologiska och rumsliga sammanhang, och hur dessa byten möjliggjorde och deltog i skapandet av olika narrativ genom sina materiella egenskaper. Det andra kapitlet, ”Vasakrönikor”, behand-lar arkivhandlingar som gjordes till byten av Gustav II Adolf i liv-ländska Mitau, och deras tillvaro i Riksarkivet från 1620-talet fram till slottsbrandens efterdyningar kring 1700. Kapitlet har fått sitt namn efter de kronologiska ordningar som ämbetsmännen i Riks-arkivet skapade genom att organisera samlingarna enligt Vasakung-arnas genealogi. I det tredje kapitlet, ”Biblioteksvariationer”, ana-lyseras byten från jesuitkollegierna i livländska Riga och preussiska Braunsberg (Braniewo) tillsammans med kapitelbibliotekets böcker från preussiska Frauenburg (Frombork). Bytena var med om att ska-pa Uppsala universitetsbibliotek från 1620-talet och följs fram till dess att samlingarna flyttades 1691 och hotades av den ryska tsarens trupper i början 1700-talet. Exemplet kommer att visa hur de olika bytena tillsammans med andra samlingar kom att materialisera flera ordningar och narrativ, därav namnet ”Biblioteksvariationer”. Slut-ligen, i det fjärde kapitlet som har rubriken ”Krigsmuseer”, analyse-ras skapandet av byten i Carl Gustaf Wrangels Skokloster. Rubriken beskriver ett slott som fylldes med olika slags samlingar, museer i museet, som tillsammans berättade historien om krigaren Wrang-el. I den berättelsen spelade hans byten en alldeles särskild roll: de
belyste Wrangels framgångar i krigen och blev därigenom till hans samlingars största triumfer. ”Krigsmuseer” är den biografi som vä-ver samman avhandlingens början och slut genom att knyta an till skapandet och omskapandet av begreppet ”krigsbyte” i senare ti-der. De byten som har bevarats på Skokloster är situerade i tidsligt trassel. Innebörden av detta och vad det har fått för konsekvenser för förståelsen av både Wrangels byten och 1600-talets byten i stort blir här en viktig analytisk final. Sist följer ett avslutande kapitel där avhandlingens resultat sammanfattas och diskuteras vidare.