Mattias har aldrig passat in någonstans. Själv skulle han framhålla lägenhetens ensamhet som ett lä där han kunde vila upp sig mellan framträdanden på en ofta smärtsam scen556. Han spelade roller som vred sig, kämpade och försökte skapa utrymme för självförtroendeskapande aktiviteter. Han ville skapa situa tioner av stolthet och säkerhet. Hela tiden riskerade hans sköra självkänsla att dras ner i den ångestfyllda spiral som uppstod då han upprepade gånger misslyckades och blev osynlig.
Det märker man när man ska redovisa i klassen. Klarar inte av det. Läser en mening och då märker jag att det inte går så då går jag och sätter mig. Det känns som hela kroppen bultar och att det inte finns någon luft i lungorna. Känner sig iakttagen och att alla har ögonen på en. Sitter och kollar på en. Känner att jag bara vill försvinna däri från. Om man läser nån text då går tankarna så här - tänk om jag säger nåt fel- får pa nikkänslor, tankar typ att jag säger bort mig. Då tänker jag att nu sitter alla och lyssnar på vad jag säger med spända öron och väntar på att man ska göra bort sig. Då blir jag ändå mer nervös.
När övergår ångest till att kännas som utmaningar - något man ska klara av? Vad fick Mattias att infinna sig i klassrummet dan därpå, trots den panik och smärta han visste att han skulle möta igen? Asplund557 ser människans "drift" att kommunicera som en "naturlag" - även när kommunikationen innebär smärta. Det är suget efter sociala band och den socialt responsiva förmågan som gjorde att Mattias försökte igen och om igen. Kanske ändrade han taktik nästa gång och sökte en ny infallsvinkel. Kanske förmådde han kontrollera det galopperande hjärtat något bättre? Sociala band gjorde honom synlig och res-ponsiviteten skapade oändliga variationer av kommunikationsvägar. Vägar 555 Claezon 1996 s 38.
556 Jfr Goffmans Jaget och maskerna 1988. 5571992.
som han både i förväg kunde planera eller uppfinna i stunden. Var det därför han fortsatte? Ett år senare var Komvux fortfarande den vardagliga arbetsplats han kämpade vidare på. Ångesten fanns alltid närvarande men det gick bättre och han hade nästan ingen frånvaro.
Viljan att knyta sociala band ger mänskliga rörelsemönster i det sätt de han terar både personliga svårigheter och problematiska omständigheter558. I Mat tias fall var kontakten med andra människor förenat med starka känslor av att inte duga eller räcka till. I de två familjehem han bott har han försökt anpassa sig men ständigt väntat på att de ska "avslöja honom" och se hur ointressant han egentligen var.
Ju mer man lär känna någon... /rösten dör ut/
Personalen sa att de tyckte att det var svårt att få kontakt med mig och att jag hade svårt att lita på dom. Att jag inte släppte till. Tycker... varför ska jag släppa till... jag är väl inget intressant för dom... Jag vet att jag är ointressant... Jag har inget att prata om inget att komma med. Inte tycker jag att det är kul att sitta och prata om vädret. Det är inte min stil. Skulle jag träffa en person som mig skulle jag tycka att han är skittråkig. Det här är sånt jag kopplar till att vara identitetslös...
För Mattias har droger fört med sig vinster på flera plan. Livet kring droger tillhandahöll naturligt ett tema för gemenskap559. Ett gemensamt intresseom råde kring vilket ungdomar som Mattias hade skäl att träffas, prata och hitta på saker tillsammans. Ceremonierna och ritualerna när man fixade, drack, levde ut ruset, kanske släppte på spärrarna och gav individuella uttrycksmöjligheter att göra sig en "figur". Historier om vad man gjort "i fyllan", hur man "lurat snuten" eller "snott piller" bildade snart ett gemenhetsgods som band gruppen samman. Precis som lumparminnen definierade gemensamma erfarenheter och historier "konstruktionen vi"560. Man anpassade sig och hängde med på vissa "häftiga saker" trots att man inte ville och man måste ibland "bevisa" att man "gjort nå got eget", att man "platsade" i gruppen. "Snacket" och odlandet av myter är vik tiga ingredienser i den gemensamma klädedräkt pojkgäng skapar och upprätt håller. Till och med Mattias fadäser som "att somna vid ratten sedan man stulit bilen" eller att bli tagen av snuten med ett "apotek i fickan" gav ett visst mått av status.
De gör inte de andra imponerade men de lockar fram en del skratt och ger en känsla att man har något att komma med. Kanske blir de impade ändå... att man törs ... eller att man kan vara så
tokig-Mattias kriminella orientering var en viss anpassning, men kanske till största del en medveten strategi i jakten på gemenskap561. För honom var det viktigt
558 Scheff 1994, Antonovsky 1994, Hirschi 1969 samt Asplund 1992.
559 Precis som i andra sociala världar där t ex idrott, datorer eller hästar kan förena människor och knyta dem närmare varandra.
560 Wulff i Chaib, 1993, menar att grupper bygger upp en gemensam kultur beroende på per sonligheter i gruppen och lokala omständigheter.
att göra så lite som möjligt för att duga inför de andra. Han har inte gjort avvi-karkarriär för att "han var bra på droger eller kriminalitet"562 utan för att "göra något" och ge liv åt gemenskapen med Z. Han gjorde det för att göra något med
någon.
Man gör det för att göra något med någon. Tre inbrott kanske som vi har bytt mot tjack. Sen när det gäller bilarna vi snott har vi kört och tävlat och inte åkt fast om vi inte kraschat.
Drogerna hade också en ångestdämpande sida som var viktig för honom. På verkad kunde han prata, vara rolig, stöta på tjejer - allt han inte förmådde i det vardagliga livet. Mattias var mycket klarsynt och medveten när han vägde ris ker mot vinster när det gäller droger och kriminalitet. Amfetamin gav den stärkste känslan av frihet men bar också med sig de största riskerna i form av knarkstatus, risk för beroende och kriminell identitet. Av dessa skäl valde han att inte injicera drogen utan tog den enbart i flytande form, s k amfetamingrog gar. Under de två senaste åren lyckades han, trots starka positiva upplevelser av drogeffekterna, hålla sig till "bara ibland" och "bara på helger". Han upplev de ständigt rädsla att beroendet skulle överrumpla honom och i hans tankar fanns dagligen frågeställningar om hur nära gränsen han tordes gå. Varje inter vjutillfälle blev även ett informationstillfälle där han kunde pressa ur mig hur de fungerade och vad jag visste om deras eventuella skadeverkningar. Hur mycket törs jag ta? Vilka biverkningar finns det? När känner man beroende? Hur märker man det på tankeförmågan? Blir det minnesluckor? Kan man bli galen?
Jag tycker att jag är tråkig och då är det kul att bli nån annan istället. Nu tycker jag inte spriten ger nånting. Dricker man nu känns det som att vara nykter. Jag b lir mindre hämmad av sprit, det ger ju också mycket men det är en bagatell mot vad tjacket ger. Det ger en verklig verkan fast det ger en värre verkan när man blir nykter istället, då får jag ångest. Då sitter man rätt upp och ner och inte gör nånting. Bara s itter, först so ver man inget på natten så sen sitter man lutad mot väggen, har tv:n på tänker inte på nåt, sen kan man sitta så 7-8 timmar. Känner ingenting....Hur känner man när man känner ångest? Är det då man vill ta självmord?/Stänger bandspelaren/
Livssituationer kan inte förenklas alltför mycket. Ofta görs missbruk till något som omfattar hela identitetsgestalten. Man blir "en missbrukare" och drogen och drogandet blir epiteter, förkrympta beskrivningar av vem man är. Verklig heten är betydligt mer mångfascetterad. Mattias var varken identitetslös eller missbrukare - han var mycket mer än så! De olika val som drog honom mot en kriminell eller missbruksorienterad livsstil gjordes i sammanhang där bristen på alternativa nätverk begränsade alternativen. I ryggsäcken bar han också med sig starka känslor av personlig otillräcklighet i kontakten med andra. Känslor som begränsade tilltron till den egna förmågan av att "duga" i det vanliga livet. I hans fall var asociala livsstilsval ett av flera sätt att ta sig ur en smärtsam ano nymitet och visa upp en kompetens på något område - bli någon - för någon. 562 Vilket Marcos till stor del gjorde.
Det var också ett aktivt val där han vägde de negativa konsekvenserna mot de positiva och balanserade sitt handlande utifrån överväganden och erfarenhets-baserat omdöme.