• No results found

Flickor och pojkar har skilda utvecklingslinjer för sin socialisation mot vuxenli­ vet. Vägen att bli autonom och självständig präglar könstypiska sätt att hands­ kas med processer inom olika sociala världar. Strävan efter självständighet har könsmässigt både olika förutsättningar och tar sig olika former221.

Utan att alltför mycket fördjupa mig i utvecklingspsykologiska resonemang finns det vissa grundskillnader i könsvillkor som starkt slår igenom när det gäller konstruktion av identitet222. Den tidiga anknytningen och de tidiga rela­ tionerna sker, oavsett om barnet är en flicka eller en pojke, oftast och starkast till modern, dvs en kvinna223. Hierarkin, uppdelningen av omsorgsansvaret i hemmet och det könsspecifika sättet att relatera, kommer oundvikligen att for­ ma könsmenyer för identitetsarbetet. Relationer och relationsskapande är själva nyckeln till känslan att vara någon224. De t sätt man blir bemött på ger respon-ser i form av självbilder som bygger upp självkänsla och egenvärde, hela tiden speglat i andras ögon225. Även om jag med "ögon" avser en bredare, symbolisk betydelse finns "i verkligheten" ögon och blickar ständigt verksamma i interak­ tioner mellan människor. Siltala uttrycker det:

... den interaktion som sker via blicken är den mest intima, eftersom man då är medvet­ en både om det egna jaget och den andres. Den största njutningen är att betrakta den andres godkännande ansikte på samma sätt som det lilla barnet när det matas22^. Relationen med mamman är givetvis central. Det är med henne den första inti­ miteten, den första blicken och bildningen för relationsskapande tar sin början. Ur denna relation tar sedan barn mer eller mindre flick- och pojktypiska vägar ut i livet227.

221 Messerschmidt 1993,1997, Chodorow 1988, Gilligan 1985.

222 Jag har avstått från att fördjupa mig i de mest slående grundskillnaderna - de biologiska. Sen vill jag betona den skeptiska hållning jag tidigare anfört till att använda identitetsbegrepp. Man kan lätt luras in i att det handlar om något fast och bestående.

223 Även om en del forskare t ex Bergman i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1/93, Jalmert 1983 och Hyvönen 1994 menar att en förändring skett i fädernas sätt att knyta an till sina barn. 224 Med ett vardagligt språkbruk kunde man säga att individen är summan av de relationer man bär upp. Se t ex Restivo 1995.

225 Vi styrs av andras föreställningar om oss och speglar oss i deras respons, symboliskt, i den andres ögon. Se Cooleys 1922 begrepp "spegeljaget" och Levin & Trost 1996.

2261 Nordiskt Sosialt Arbeid 3/95, s 168 med hänvisning till Silvan Thomas. 227 Bjerrum Nielsen & Rudberg 1991.

Skillnaderna i det könsmässiga bemötandet och de könsmässiga responserna tar fart redan vid de första kontakterna med omvärlden. Flickan och pojken upplever en identitetskänsla i samma stund de slår upp sina ögon och blir ett relaterande själv228. Från den stunden söker de bejaka relationer från omgiv­ ningen och hitta sätt att uttrycka sig själv. Efterhand börjar söners och mödrars, respektive döttrars och mödrars relaterande urskilja olika lösningar på den se­ parationsproblematik som är temat i denna tidigaste intimitet229. Pojkar upp­ muntras och söker sig till strategier att bryta upp från en alltför närgången re­ lation med den andra könsrepresentationen och kommer därför att mer anam­ ma sätt att "vända sig bort" från djupa relationer. Bergman230 menar att upp­ brottet, separationen från "en av den andra sorten" lär pojkar att ta avstånd från "det relationella sättet att vara". Det är här "manliga" personligheter, behov och känslor börjar formas genom det man upplever som "fri" vilja, smak och intres­ seinriktning. Det manliga projektet går ut på att bli "sin egen" - lära sig härbär­ gera existensiell ensamhet231, ständigt mäta sig med andra, tävla, utmana och söka sina gränser. Baksidan av samma projekt innehåller ständiga bekräftelse­ behov och svårigheter att knyta an, på ett djupare plan, till andra.

Flickor däremot upplever inte alls samma hets över att kontrollera och av­ gränsa intimitet utan bygger in relationsskapande och relationsfördjupande strategier i den fortsatta konstruktionen av sin identitet och sitt sociala kön232. För henne är samhörigheten med mamman inget hot utan en långvarig identi­ fikation. I dessa interaktioner uppstår det Gilligan233 kallar moraliskt tänkande, dvs sätt att läsa världen. Flickornas glasögon färgas mer av behovet av person­ lig bekräftelse, vilja till samhörighet och nära relationer. Miller234 menar att kvinnors självkänsla byggs upp kring förmågan att skapa och upprätthålla nära vänskapsband och relationer. Hon menar också att många kvinnor uppfattar hot mot relationer som ett hot mot jaget, vilket är att starkt betona de relations­ fördjupande strategier Gilligan pratar om.

228 Med fokus på en aktivt skapande individ, en aktör, som kommunicerar med sin omgiv­ ning.

229 Chodorow 1988.

230 Kvinnovetenskaplig Tidskrift 1/93.

231 Bergman pratar i samma artikel om en livslång ensamhetsorientering vilket liknar den danske pedagogen Nordahls resonemang om att lära sig leva med existensiell ensamhet. I Pe­ dagogiskt magasin 1996:122 s 36, menar han att separationen från mamman gör att pojkarna lär sig att de bara kan räkna med sig själva när det kommer till kritan. Detta är principresone­ mang. Verkligheten innehåller givetvis ett betydligt bredare spektrum av möjligheter för att agera både på typiskt manligt respektive kvinnligt vis.

232 Chodorow 1988 visar med hjälp av psykoanalytiska och sociologiska teorier hur samspelet med mamman under den tidiga intimiteten blir till en socialisationsprocess där upplevelsen av biologiskt och socialt kön sammanflätas och leder till en allmänkunskap om typiskt kvinnligt och manligt. Jfr Schutz begrepp kollektiva typifieringar.

233 1982. 234 1986.

Pojkar söker sig till andra strategier. De vill utmärka sig, visa sig självständi­ ga och ha identitetsbekräftelse som mer utgår från vad de åstadkommer och vad de representerar235.

Det är viktigt att påpeka att både pojkar och flickor är relationsorienterade och behöver bli bekräftade som människor och känna ett egenvärde236. Skill­ naden som Gilligan åsyftar ligger inbäddat i tänkandet om vad som söks i bekräf­

telserna. Flickor söker med andra återskapa den intimitet de är väl hemmastad­ da i och pojkarna vill bekräfta sin särskildhet, ett rörelsemönster som de är väl hemmastadda i237.

Förhållandet till papporna sker utifrån andra förutsättningar. Relationens början har inte samma beroendekaraktär som relationen med mammorna, även om papporna redan tidigt har möjlighet att ingå i intimsfären. Fäder har i kraft av sina könsspecifika relationserfarenheter en "fallenhet" för andra roller gen­ temot det lilla barnet238. De förespeglar spänningen, äventyret och manar till orienteringar utåt och inbjuder till självständighetsprocesser. De representerar tydliga objektrelationer239 men är också en sinnebild för ordningen mellan kö­ nen. Makten att definiera de könsmässiga relationernas villkor förespeglas i hur papporna låter sig uppvaktas av flickorna (så de får bekräftelse) och hur de som förebilder hjälper pojkarna att bli bra på något (så de får bekräftelse).

Verkligheten är betydligt mer mångfacetterad än vad ovanstående principre­ sonemang om könsskillnader kan fånga. Men det finns en poäng i att förstora skillnaderna i denna teoretiska del för ätit senare kunna bena upp de könsliga dragen i ungdomarnas rörelsemönster. Verkligheten däremot följer sällan ma­ nualen. När man trär in sin tråd i "de mänskliga relationernas väv"240 finns många faktorer som påverkar den sociala konstruktion man upplever som sitt själv och som bär ens namn. Alla dessa faktorer tillsammans gör att det ibland skiljer mer mellan olika individer än det gör mellan kön. Poängen med ovan­ stående könsresonemang är att peka på det oändliga i gradskillnader (inte art­ skillnader) mellan flickor och pojkar som grupp betraktat.

Jag utgår ifrån ett vitt perspektiv som inte fångar in individers personlighet eller identitet utan fokuserar rörelsemönster i individers relaterande. Betydelsen av dessa rörelsemönster återspeglas senare konkret i flickors respektive pojkars individuella mix av värderingar, livsstilsval och kontextuellt handlingsutrym­ me.

Pojkar och flickor, trots att de lever i samma yttre verklighet, tolkar situatio­ ner olika och vill olika saker med sitt agerande. Denna skillnad är sociokultu-rellt betingad och medför att sönerna och döttrarna i sin tur för den vidare i sitt 235 Jfr Sörensen 1982 som använder begreppet "ansvarsrationalitet" för flickors större intresse för relationskvaliteér och Dahlgrens, 1977, "individorientering" och "processorientering" för pojkarna.

236 Bjerrum Nielsen & Rudberg 1990.

237 Cwejman i Fornäs m.fl 1991 Kön och identitet i förändring FUS-rapport nr 3. 238 Chodorow 1988.

239 Inom psykoanalytisk teoribildning används begreppet "idealisering av fadern" som en psykisk grundstruktur att våga skilja ut sig, som person, från modern.

sätt att relatera som mor och far till sina egna barn och i agerandet som man och kvinna.