• No results found

Sofias bägge föräldrar kommer från socialt sett mycket problematiska uppväxt­ förhållanden. Mamma, Tove, rymde som elvaåring från ett barnhem i Finland och kom till Sverige tillsammans med en narkotikamissbrukande sjöman. Se­ dan fjortonårsåldern har hon missbrukat amfetamin, var sprutnarkoman och "levde på gatan"283. Hon träffade Peter, Sofias pappa, när hon var tjugotvå år. Han i sin tur hade, tillsammans med sin bror, tillbringat stor del av uppväxten på fosterhem och ungdomsvårdsskola. Kriminalitet och missbruk ingick också i hans vardagsliv. Föräldrarna träffades efter det att Tove genomgått behandling på ett missbrukskollektiv. Bägge släktgrenarna hade lång "tradition" av att växa upp på institution. Båda föräldrarna samt deras syskon delar dessa erfarenhe­ ter. Sofia ser sig själv som den som ska bryta detta mönster med sina barn.

Man ska ta lärdom av livet och ta allt som erfarenheter.

Sofia är född 1980. Föräldrarna flyttade från Göteborg till Örebro när hon var tre år. Därefter separerade föräldrarna och Sofia flyttade med sin mamma till Skara för att sedan bosätta sig i Karlstad. Mamman var under denna tiden fort­ farande narkotikamissbrukare och fick, när Sofia var sex år, en akut psykos och omhändertogs akut på en låst psykiatrisk institution. Sofia blev omhändertagen enligt LVU och bodde under sitt sjätte år på barnhem. Vid ett tillfälle rymde Tove under dramatiska förhållanden med sin dotter till Finland. Efter påtryck­ ningar från Sofias mormor återvände mamman åter till Sverige med sin dotter och omhändertogs vid färjeläget av polis.

Efter detta skrevs vårdnaden om Sofia över på pappan som hon kom att bo med fram till familjehemsplaceringarna i tonåren. Under dessa år har det före­ kommit en rad olika anmälningar till socialtjänsten om att Sofia farit illa i 283 Enligt intervju med Tove i socialutredningen.

hemmet på grund av bråk och föräldrarnas alkoholkonsumtion. Anmälningar­ na har lett fram till åtgärder i form av kontaktfamilj samt BUP-samtal284. Det har varit flera "sambomammor", varav tre mer stadigvarande, i Sofias liv. Enligt henne har relationerna till dessa pendlat mellan hatobjekt och kompisrelatio­ ner.

När Sofia var åtta år blev hon sexuellt utnyttjad av en manlig bekant till pappan som ibland tog på sig att vara barnvakt. Övergreppet skedde vid ett ensldlt tillfälle medan hon vid andra tillfällen klarade sig genom att låsa in sig på toaletten eller hålla sig ute tills pappan kom hem. Sofia berättade inte för pappan om övergreppet förrän långt senare, när hon var tretton år och när hon hade det som rörigast runt omkring sig.

Tove hade ingen kontakt med Sofia de tre första åren efter barnhemsvistel-sen. Hon vårdades på olika behandlingshem och vägrade acceptera Peter som vårdnadshavare. När kontakten återupptogs hade Tove flyttat till Göteborg. Hon hade fått ytterligare två barn men levde inte ihop med någon av deras fä­ der. Vid ett kaotiskt feriebesök hos mamman när Sofia var tolv år, hamnade Tove i ett psykotiskt tillstånd och omhändertogs för psykiatrisk vård. Sofias småsyskon placerades tillfälligt på barnhem och Sofia på jourhem för att kort därefter flyttas tillbaka till sin pappa.

När Sofia kom in i tonårstiden började hon söka sig utåt mot jämnåriga kam­ rater. I familjens bostadsområde förekom gängbildningar där ungdomar sniffa­ de och var kriminella. Flera av hennes tidiga barndomskamrater är idag om­ händertagna enligt LVU och placerade på behandlingshem. De första rappor­ terna om att Sofia varit berusad kom redan 1990, när hon var tio år285. Hon hade då, som det står i akterna, blivit bjuden av "närstående vuxna" 286.

Det var väl grupptryck. Skinheads och VAM och sånt. Det var jätteballt, tufft, tycker man. De flesta av mina kompisar var skinheads. Tänkte Gud vad ballt, tänkte faan lik­ som det är klart jag hänger på där. Så vart jag rasist då. Hemma bråkade vi mycket och de brydde sig inte så mycket men om jag går med där, då liksom syns jag och då hörs jag. Jag tror det var därför som jag gick med.iör att utmana... Egentligen finns det två skäl. Dels för att utmana dem där hemma och att vara häftig i gänget och bli nånting där.

Sofia ville bli någon och försöka få reaktioner hemifrån. Hon pendlade mellan mamman som också bosatt sig i Örebro och pappans nya familj. Hemma hos mamma var det ett tillåtande klimat med få regler och hos pappan hårdare regler och konflikter. Familjen hade hela tiden kontakter med sociala myndig­ heter där det ingick olika insatser och samtal.

Sociala var där varje dag, hjälpte till och kollade.

284 Från LVU-utredningen. 285 Från sociala akter.

286 Även andra informanter har gett mig god lokal kännedom och insyn i den värld hon rörde sig i.

Pappans treårige son omhändertogs och placerades i familjehem. När Sofia var tretton år placerades hon i familjehem i en närbelägen stad där hon kom att stanna ett halvår. Hon fortsatte med utespring, prövade narkotika och rymde ofta och länge till kamraterna i Örebro. Hon kunde vara på rymmen i dagar och veckor. Ibland gömde hon sig hos mamma, kompisar eller hos äldre killar med tillgång till lägenhet. Vid en av rymningarna hämtades hon akut av polis och placerades på U-hemmet för utredning.

Efter utredningstiden, under våren -95, kom hon till HVB-hemmet i Skär-plinge. Där anpassade hon sig snabbt till den livsstil som präglade samhället och de andra ungdomarna på hemmet. Hon fick arbeta med hästar och under hösten gå om årskurs åtta i grundskolan. Samma sommar träffade hon Anders, den pojkvän som hon fortfarande är tillsammans med. Kontakterna med Öre­ bro blev färre trots att det inte är långt mellan orterna. Hon bytte stil och "det rasistiska ramlade av". Hon hade "inga argument att stå emot de andra" och försvara sin inställning, säger hon.

Roger och Gun som står för HVB-hemmet har personligen haft stor betydelse för henne. De "håller på med terapi" säger Sofia och förtydligar att hon "fått kontakt med barnet inom sig ... och allting".

Den terapi hon syftar på består av avslappnings- och andningsövningar med en terapeut en timma varje vecka. Hon pratar också om den terapi som sker vid middagsbordet eller i soffan på kvällarna, där hon, de andra ungdomarna och de vuxna på HVB-hemmet, framförallt Gun, pratar om personliga problem och vardagsfrågor. Den nya miljön spelar en avgörande roll för hennes förändring, menar hon.

Nån av ungdomarna här är lite kriminell men de andra ungdomarna här sköter sig hyggligt och därför har jag också blivit snäll och hederlig. Man blir lite som omgiv­ ningen. Sen barnen som bor här. Det är ingen som hållit på med sånt där. Här handlar det om stulna moppar, cyklar och sånt.

Sofia bodde fortfarande kvar i Skärplinge vid sista intervjutillfället. Då hade hon bott där nästan två år, LVU hade upphört men hade ändå inga planer på att flytta tillbaka till Örebro. En viss kontakt fanns mellan far och dotter, men nästan ingen med hennes mamma. Det fanns inga planer på att flytta hem till någon av dem igen. Hon tänker flytta till Karlstad när hon börjar gymnasie­ skolan.