Den tematiserade intervjun

Ungdomarna tog del av de livshistoriska textutskrifterna före träffen. De flesta utskrifter visade tecken på att vara ordentligt genomlästa, t ex tummade hörn, korrigeringar, anteckningar och tillägg, medan några av pojkarna inte alls brytt sig om att läsa dem. Även "hemuppgiften" löstes på varierande sätt. Några var ambitiösa medan andra glömde eller inte förstod poängen med uppgiften.

Utifrån bearbetningen av det livshistoriska materialet fördjupades frågorna om vad som varit centrala rörelsemönster i deras agerande. Fokus sattes på eg­ na beskrivningar och tolkningar, de "praktiska sanningar" varmed de band ihop sin berättelse131. Frågeområdena var individuellt utformade men de fick ändå en viss gemensam struktur då de berörde det elementära i varje människas liv:

Erfarenheterna av relationer

Synen på mening och sammanhang132 i livet

Centrala händelser133 och situationer som påverkat olika val

130 Ehn & Klein 1994 s 32.

131 Olofsson & Sjöström 1993, Giddens 1984. Tonvikterna de gav sina berättelser belyste den sociala ordning, typifieringarna, de upprättade för att ge trygghet och säkerhet, stärka självet och ge mening åt det man gjorde. Ordningen är också en "receptbok" för vidare orientering i det sociala rummet. Förutom Schutz och Giddens finns liknande tankegångar i Shibutani 1955 i form av organiserande perspektiv.

132 I mer övergripande mening, hur man typifierar klass, kön eller etnicitet som individuellt upplevd ordning.

133 Giddens 1991 s 202-203 fateful moments. Centrala händelser kan vara av både negativ art, behäftade med skamkänslor och positiva erfarenheter som inneburit bekräftelse och stärkt

Den syn man har på sig själv134, sina svårigheter och möjligheter samt de motiv man har för att agera och orientera sig.

Behov av hjälpspråk: Att berätta vem man är kräver ofta omvägar där man kan

visa vem man är på ett mer indirekt sätt. Individer kommunicerar ständigt med omvärlden och använder alla uttrycksmedel som finns till buds. Ungdomar visar genom bl a stil, handlingar, kläder, prylar, musik och språkspel vem de är och var de hör hemma. Uttryckssätten varierar stort mellan individer och det är därför viktigt att vara känslig för individuella inslag och låta dem själva påver­ ka utformningen och sätta sin individuella karaktär på samtalen.

Viktiga led i berättandet är också att utnyttja de ramar och det bildspråk som de "kulturligt" omger sig med135. Då menar jag fotoalbum, dagböcker, brev, bilder, bokhylla, kläder, musik, idrott, idoler, intressen, värderingar, åsikter etc. Anslagstavlan, som de flesta ungdomar har på sina rum är ofta en dynamisk kommunikationscentral.

Musik och musikstil är kanske det generellt sett vanligaste och mest lättåt­ komliga sättet för ungdomarna att uttrycka sig på. De får i intervjuerna möjlig­ het att utveckla resonemang om texter, musik, kläder, mode och stil som är och varit väsentliga för dem. Att lyssna på musik tillsammans är också en brygga för att kommunicera om sånt man inte har ord för. Musiksmak är förbundet med personliga ställningstaganden där även känslomässiga uttryck kommer till tals. Gemensamt musiklyssnande är en interaktion med ett fungerande "hjälp­ språk". Utvecklingen av musiksmak följer ofta vindlingarna i den övriga iden­ titetsutvecklingen och ger därför alternativa möjligheter att utveckla tids- och identitetsresonemang om "hur man var, hur man kände och hur man tänkte -då".

Motsvarande tankegångar finns bakom hur vi tillsammans arbetade med film- och TV-upplevelser. Ungdomarna berättade om favoritfilmer och centrala scener i filmer som varit viktiga och berört dem på speciella sätt. Vissa filmer såg vi tillsammans. Att tillsammans se en film, där ungdomarna agerar exper­ ter, är att få en guidad resa i vad de ser i filmen. Mina förutfattade meningar om vissa filmer ställdes ofta på kant när filmerna gavs annat innehåll och fick and­ ra betydelser när jag fick se den genom deras ögon136.

Action och kärlek: Henrik är uppvuxen i kretsar där etnicitet spelar stor roll

och där våld och kriminalitet länge funnits med i hans vardag. Han guidade mig genom en lång actionfilm, Blood i n- blood ou t. Storyn i korthet handlar om tre bröder med mexikanskt påbrå som gör olika karriärer i USA. En av dem blir självkänsla. Typiska exempel är separationer av olika slag, akut utsatthet, övergrepp men ock­ så inträdet i gänggemenskap, ett fast förhållande, egen lägenhet, arbete etc.

134 I mer individuell tappning, hur man typifierar personliga drag, blyghet, aggressivitet etc som individuellt upplevd ordning.

135 Se tidigare resonemang om Goffmans "framing"- ett sätt att rama in vem man är.

136 Intressant forskning om ungdom och mediakultur se FUS-rapporterna 1-4, Fornäs, Boethi-us m fl 1990, 1990, 1991, 1993 samt "drömserien" från projektet "Ungdom och mainstream-culture" antologier av unga sociologer, Chaib red 1993,1995.

missbrukare, den andre får hög status som "blodsbroder" via en lång fängelse­ karriär och den tredje blir en framgångsrik amerikansk polis. På olika sätt kor­ sas deras livsbanor. Henrik pekade hela tiden på situationer där familjen, sam­ manhållningen och de etniska banden framträdde. Han kallade dem "Amerikas zigenare" och gav de inblandade uppdelningar i tydliga "vi- och de-roller". Alla scener med action, våld och blod följdes utan speciella kommentarer men när brödernas rötter, blodsband och sammanhållning hamnade i fokus och visade sig starkare än lagar, principer och karriärer, viskade han:

Lyssna nu...snart kommer det...hör vad han säger ... -han lämnar honom inte!...man lämnar inte en bror...det är en man det..så gör en riktig man...när det gäller, då håller man ihop...blod är tjockare än vatten, förstår du..

Henriks kommentarer kretsade kring etnicitet och manlig, kamratlig samman­ hållning. För honom var det en kärleksfilm mellan män och ett tonårsaktigt sö­ kande efter ramar för vilka som är "vi" och vilka som är "de andra". I den mer än två timmar långa handlingen fanns inga kvinnor som kunde förmörka de manliga frågorna. Filmen var en "kärleksfilm" även om Henrik inte höll med mig om den beskrivningen.

Tematiserad delanalys: De tematiska intervjuerna, textmassan, skrevs ut och

skickades för respons. Därefter tog ett fortlöpande fördjupat analysarbete vid. Utgångspunkten för kvalitativ analys137 och spårsökning är att hitta inbäddade dolda budskap som både helheten och olika sekvenser av intervjuerna för­ medlar. Vissa laddade passager, i texten eller i den konkreta intervjusituatio­ nen138 - där det "sägs"139 - exponerade viktiga budskap och meningar "mellan raderna" som kunde blottläggas, vridas, vändas och konkretiseras till något de "egentligen" sagt. Analysen går längre än att återge och mäta orden som sas.

Delmomenten140 i korthet: Temaanalys där individuella, mer generella, grundteman definieras. Poängen med dessa är att se det typiska i den regi ung­ domar ger sina livsstilsval, ett "fågelperspektiv" som letar typiska rörelse­ mönster141 som direkt eller symboliskt återkommer i berättandet. Sekvensanalys där materialet analyseras utifrån vilken typ av utsagor sekvenserna innehåller. När dominerar känslofulla utsagor och när dominerar deskriptiva utsagor? Vil­ 137 Under en sommarvecka i augusti 1995 hade jag möjlighet gå en internationell kurs i kvali­ tativ analys av livshistoriska intervjuer. Den leddes av makarna Gabriele Rosental och Wol­ fram Fischer-Rosenthal verksamma på Ben Gurion University i Israel. För uppdelning och be­ arbetning av tema-, sekvens- och mikroanalys se Rosenthal 1993 Reconstruction of Lifestories i The Narrative Studie of Lives 1/1 s 59-91.

138 Ofta utifrån de reflektioner jag läst in på band efter varje intervju, vilket visade sig vara ett mycket värdefullt material.

139 "Lär dig se de talande och höra dem som tiger ... och se rösten". Rådström i Moderna tider 3/91, menar att iakttagelsen aldrig är utbytbar och att den är en viktig källa för att se rösten bakom orden.

140 Utifrån Rosenthal 1993 Reconstruction of Lifestorie s i The Narrative Studie of Lives 1/1 s 59-91. Jag har i första hand använt mig av tema- och mikroanalys.

ka tänkbara bakomliggande motiv lyser igenom den utformning berättelserna får och hur de berättas? I berättandet finns alltid olika moment av val inbädda­ de. Berättaren väljer förutom tema, sitt "sätt" att berätta, sina egna ord, den klä­ dedräkt142 berättelserna ges143. Allt berättande är att se som interaktioner mellan minst två parter. Min del är inte bara ett mekaniskt lyssnande utan även att tillhandahålla ett klimat som öppnar för många olika språk. Jag har an­ strängt mig för att lyssna med mer än hjärnan och örat. Kroppsspråk, tystnader, minspel har i nära anslutning till intervjusituationerna skrivits ner i form av reflektioner. Detta material är en viktig beståndsdel för att förstå det som sägs144 men som inte alltid fastnar på band. Mikroanalys ger möjlighet att för­ djupa och analysera vissa kärnfulla, laddade passager. Kan en mening, en fel-sägning, ett ordval, en tystnad, ett kroppsuttryck, en stämning, en vibration mellan två, uttrycka något väsentligt bakom orden? I efterhand har denna sista analystyp, som enligt mig kröp närmast det Geertz och Denzin menar med täta beskrivningar, framstått som ett mycket meningsfullt hjälpmedel i mitt analy-sarbetete.

Alla tre sätten att bearbeta materialet på är tänkta att komplettera varandra och har som målsättning att rikta strålkastaren från olika håll och därmed beri­ ka djupseende. Den praktiska kodningen skiljer sig också. I temaanalysen sam­ las viktiga uttalanden in i kodgrupper, först i tre stora livsrum familj-, skol-, kamratvärlden och typiska rörelsemönster och orienteringar. Sen kodas varje ungdom enskilt utifrån individuella upplevelser och en biografisk "lifestory" konstrueras. Kodningen när det gäller mikronivån koncentrerar sig på få text­ ställen där jag upplever att det händer mycket. Enstaka ord, tystnader, kropps­ språk vägs in, kodas, vrids, vänds och kläms på mening och budskap.