Ungdomar som avviker eller är "struliga"258 får ett speciellt bemötande av fa milj, omgivning, skola, socialtjänst, vård och behandling vilket påverkar ut rymmet för att handla annorlunda eller bryta mot könsförväntningar. Att vara i en utsatt situation påverkar förutsättningarna för att konstruera sin sociala identitet och sitt sociala kön, samtidigt som utsattheten kan vara en följd av identitets- och könsproblematik.
Kan flickornas agerande ses som en reaktion mot samhällets normer för hur flickor ska dricka, uppföra sig, hantera relationer och sin sexualitet? Är avvi kande flickor rebeller mot eller är de offer för könsförtryck? Frågan är relevant men omöjlig att besvara. De flickor jag intervjuat har på många sätt brutit mot vad som är brukligt för "fina flickor". Ofta har de själva uttryckt sig som rebeller eller använt "kvinnosaksargument" för att motivera och försvara vissa hand lingar. Handlingarna har vid en närmare granskning, enligt mitt förmenande, andra bottnar. Min erfarenhet av de flickor jag mött i undersökningen visar mer på osjälvständiga, osäkra flickor som försöker, ibland desperat, leva utifrån gängse könsideal där överkvinnligt, eller överdrivet pojkaktigt agerande varit sätt att handskas med svårigheter och problem. Flickorna skulle vilja - men kla rar inte lätt att ta steget in i "det vanliga livet".
Precis som Jonsson259 och Andersson260 konstaterar, kompliceras processen ytterligare av att flickorna tar på sig skuld för att "det vanliga" inte fungerar. Det finns en uppenbar risk för att flickor, i högre grad än pojkar, skuldbelastar sig och intuitivt söker felen hos sig själva. Detta skulle kunna leda till skör självkänsla som domineras av skamkänslor261. Inom skolvärlden har Da vies262
visat att tonårsflickor tar lärares tillrättavisningar väldigt personligt medan poj kar tenderar att se tillrättavisningar som en del av systemet.
Upplevelser av att inte klara det vanliga livet ger skamkänslor i det sociala samspelet. Skamkänslor som sätter sin prägel på vardagslivet där ansiktet räd das genom att "i något annat hänseende" skaffa sig säkerhet och självförtroen de. Asociala livsstilar kan ses som alternativa vägar att temporärt hantera situ 257 Messerschmidt 1993 s 87 ff samt 1997 s 3 ff. En gestalt som dessutom är avhängig etniska, klassmässiga och kulturella förhållanden.
258 En vag beteckning som Andersson använder för avvikande beteende som inte nödvändigt vis behöver vara kriminellt.
259 1980. 260 1990 s 37.
261 Se tidigare avsnitt, kapitel 2 om Scheffs begrepp skam. 262 Davies 1984 Pupil Power.
ationer av osynlighet eller känslor av att vara misslyckad och värdelös i det vanliga. Scheff263 använder begreppet "feeling trap" för att beskriva spiralpro cesser där skamkänslor gör att "det vanliga" gör ont och åstadkommer ett spi ralagerande där situationer av förväntade misslyckanden ska undvikas "till varje pris". En process som successivt byggs in i självbilden och gör att olika val upplevs som "fria" men i själva verket är regisserade av känslorna och erfaren heternas historia.
Han berör också en annan typ av social skamkänsla som har med status och social ställning i samhället att göra. När det gäller de mest utsatta flickorna finns det kanske fog att, med Haavinds termer, tala om dubbel underord ning264, dels som flicka och kvinna mot den manliga världen, dels som status mässigt socialt utsatt, stigmatiserad flicka och kvinna gentemot den vanliga kvinnligheten. Scheff265 fortsätter:
Faced with both internally generated shame, and externally generated shame low-status persons may be particularly susceplible to sham-rage feeling traps.
Det är lätt att med dessa teoretiska ramar tro att det handlar om anpassning till "ordningen" - men icke - många av flickorna vrider, bänder, utmanar, ifråga sätter, penetrerar och experimenterar med de köns- och klassmönster de för väntas utföra. "Det vanliga" är inget mål i sig utan en tillfällig ordning, en fixe ringsbild, gjord för att inge en känsla av trygghet. Precis som för "vanliga" flickor är "doing gender and class" ett framtidsinriktat skapande av kvinnlighet och tillhörighet - som aldrig tar slut!
Även pojkarnas agerande kretsar kring sådant som rör samhällets normer av förväntat manligt beteende. De vill ge sken av att kontrollera händelserna och att de är oberoende av familjer, flickvänner och kamrater. Processen att passe ra266 som man, görs i ett begränsat handlingsutrymme267. Ett utrymme som ramar in "det tillåtna" i manliga livsstilar och som samtidigt också ger möjlig heter att utveckla och konstruera det individuella i maskulinitet. Andersson och Hilte268 menar att man kan se missbruk: som en manlig initieringsrit liksom Messerschmidt ser kriminalitet som variant av manlig könssocialisation. Den senare betonar starkt det könsliga uttrycksbehovet som grundläggande för ska pandet av en kriminell "figur"269.
263 1993 med hänvisning till Lewis 1971 s 18,171-172,199-200.
264 Hudson s 209 - 210 i Cain 1989 tar upp liknande resonemang som Scheff. En "känslofälla" där problemen stigmatiseras och känns som om allt var deras eget fel.
265 Scheff 1993 s 122.
266 I meningen att duga. Garfinkel 1967 s 166, använder begreppet "passing" för att beskriva den konstruktionsprocess man ständigt är inbegripen i för att fungera i sociala sammanhang. Till skillnad från Goffman ser han inte det som ett "spel" eller som "rollagerande".
267 Messerschmidt 1993. 268 1993 Förändringens väg.
269 Figur i den mening som Goffman 1969 s 68 menar med att...display role distance. Personal
front and social setting provide precisely the field an individual needs to cut a figure that romps, sulks, glides or is different.
Avvikande, asociala livsstilsorienteringar kan ses som variationer på ele mentära berättarambitioner270, vars avsikt är att kommunicera med omgiv ningen. I livsstilsval och orienteringar försöker man utveckla centrala identitet saspekter såsom manlighet och kvinnlighet samt knyta tillhörigheter till grup per där man tycker sig eller vill höra hemma271.
Den stämpling som påbörjas redan i förskoleåldern påskyndar och förstärker behoven att visa upp "figurer" och att till varje pris vara "något" och "någon". Likväl som det i flickornas val av livsstilar finns nedåtgående spiraler, finns det i pojkarnas värld destruktiva handlingsval där det ena leder till det andra och slutligen till situationer som det inte var meningen att de skulle hamna i från början. I aningslösheten finns en rädsla för den brännheta konkreta frågan -duger jag?
Även om pojkarna inte lika påtagligt som flickorna tar på sig skulden för att det vanliga inte fungerar och inte blir lika själv destruktiva i sitt beteende finns det anledning att fundera över om det inte handlar om två sidor av samma mynt! Handlar deras desperata agerande, deras sara/zÄZ/sdestruktiva beteende, deras våldsamhet och farlighet om att undvika skamkänslor och ständigt vara på jakt efter dess motsats bekräftelse, stolthet och respekt? De två sista orden finns nästan alltid närvarande i pojkarnas och ofta i flickornas beskrivningar av sig själva och sina val.
I den begränsade genomgång jag gjort av ungdomars utvecklingsprocesser har betoningen lagts på skapandet av könsidentitet. Jag har också i viss mån betonat betydelsen av tillhörighet, där köns- och klasstillhörighet spelar stor roll för val och livsstilar. Jag ser dessa två spår som de mest centrala både i poj karnas och flickornas rörelsemönster och det sociala samspelet i stort.
Människans väsen är en aldrig stillastående rörelse där behov av gemenskap och uttrycksmöjligheter ständigt konstruerar nya figurer. Jag vill mena att detta
är människans väsen. Att agera "könsligt" är det genomgripande sättet att maka till sig en plats i den mänskliga gemenskapen. När man konstruerar sina manli ga respektive kvinnliga uttrycksformer uttrycker man samtidigt sin subjektivi tet och det som upplevs som "jag". Det är ingen könsroll att passivt växa in i eller en slapp anpassning utan en möjlighet att utveckla personlighet och hand lingsutrymme. Känslan av könsidentitet är inget man försöker "ge intryck av" utan något man helt och fullt är vilket avspeglas i kapitlets rubrik Bli den man
är.
270 Se tidigare resonemang om metaforen "människan som en berättelse".
271 "Tillhörigheter" är att se som en flexibel och lösare benämning som griper om klass- och gängtillhörighet, etnicitet och könstillhörighet etc.