Presentation
I denna första kontakt med undersökningens ungdomar ges en ytlig resume' av deras liv. Den påminner om en enkel hälsningscermoni där man försiktigt kän ner på varandra, ramar in på vad sätt man ska börja lära känna varandra lite mer. Det är en brokig samling personligheter som kommer från skilda miljöer och deras livsstilsorienteringar har egentligen bara en garanterad gemensam erfarenhet - de har alla passerat utredningshemmen och där hamnat i mitt garn. Presentationen är tänkt att ge en överskådlig bild av uppväxt och livsstilsori enteringar och sträcker sig fram till februari 1997 då de hade utredningstiden och vårt första möte nästan tre år bakom sig.
Pojkarna
Marcos 19 år, har asiatisk pappa och finländsk mamma som separerade tidigt.
Han växte upp med sin mamma och en yngre bror i en s k problemförort. Där gjorde han sig känd som bråkmakare redan i förskolan och har sedan dess fun gerat på liknande sätt genom grundskoleåren. Efter flera anmälningar om barnmisshandel placerades han på barnhem och senare hos pappan i tolvårsål dern. Marcos har förutom mamman haft få vuxenkontakter under sin barndom och tidigt levt kamrat- och gängliv med jämnåriga pojkar, en gemenskap som också innebar tidig kriminell orientering, sniffning och senare under tonårsti den, bilstölder och flera fall av misshandel. Han har både tillhört rasistiska grupper och invandrardominerade gäng. Förutom pappa har ett familjehem funnits med i nätverket sedan Marcos omhändertogs som femtonåring. Efter utredningstiden placerades han på behandlingshem under ett drygt år för att därefter flytta tillbaka till familjehemmet. Efter behandlingstiden var han i en brytpunkt i livet där han först valde den kriminella livsstilen för att sedan på olika sätt försöka ta sig ur den. I denna förändringsprocess spelar kockutbild ning, snowboard, boxning, grafitti och flickvänner stor roll. Marcos har en för måga att ge maximalt med kraft i det han gör för att sedan tappa lusten och byta till ett annat intresse. Han balanserar på områden där kriminalitet ingår i livsstilen och riskerar hela tiden att åka fast. Grafitti, snatterier och småstölder är sådana områden. Under det senaste året har han även avtjänat fängelsestraff för rån och gjort samhällstjänst för våldsbrott. Relationerna inom familjehem met är både djupa och starka och hemmet är sedan fem år tillbaka hans fasta
punkt i tillvaron. Fyra år efter utredningen anser sig Marcos ha mognat men söker fortfarande nya nischer i det vanliga livet, vissa av dem är på gränsen till det lagliga.
Henrik 18 år, tillhör en etnisk minoritetsgrupp med stark familje- och
släktsammanhållning samt speciella kulturtraditioner. Familjen har flyttat många gånger. Pappan har under hela Henriks uppväxt haft missbruksproblem och tung kriminalitet varför Henrik i tonåren fick ta över det manliga ansvaret i familjen. Efter årskurs tre avbröt Henrik grundskolan för att ägna sig åt krimi nalitet. Han bedömdes av polis som femtonåring vara inne på en mycket farlig karriär i våld och brott. Hela familjen har i perioder vistats på olika på behand lingshem samt under en längre period bott i Finland. Från tolvårsåldern har Henrik varit inskriven på §12-hem eller HVB och bara varit hemma under per missioner och långvariga rymningar. Under årens lopp har han förutom snatte rier och stölder begått bilstölder, rån och våldsbrott. Han rökte hasch under tonårstiden och har ofta använt rökheroin. Henrik var femton år vid utred ningstillfället och placerades därefter inom låst §12-vård för att 1,5 år senare placeras på HVB med etnicitetsinriktning. Det senaste året på behandlingshem har fungerat hyggligt och han praktiserar idag på en fordonsteknisk utbildning. 2,5 år efter utredningen säger sig Henrik vara på rätt spår i livet, men det vanli ga livet försiggår fortfarande inom institutionsvärlden.
Bosse 18 år bodde de sex första åren med sina biologiska föräldrar som skilde
sig när han var sex år mest beroende på pappans missbruk. Barndomen prägla des av olika sociala problem och Bosse säger sig alltid ha varit bråkig och be svärlig. "Sociala" upptäckte att föräldrarna inte klarade av honom, varvid han familjehemsplacerades första gången som sexåring. Han har sedan bott på olika familjehem och på institution sedan han var tio. Sammanlagt rör det sig om tre familjehem, tre HVB-hem och fem §12-hem. På en av de senare institutionerna bodde han drygt två år, den övervägande delen på tvångsavdelning. Skolgång en har skett inom §12-vård. I samband med rymningar har Bosse gjort inbrott, stölder, missbrukat hasch och amfetamin men har först på senare år haft miss bruksproblem, främst hasch. Han har varit inblandad i misshandel och på sena re tid misstänkt för en våldtäkt. Efter utredningstiden blev han religiöst om vänd vilket höll ett halvår. Han säger sig ha svårt att stå emot kompisar. Under det senaste året har han fungerat hyggligt på tre olika behandlingshem men skrivits ut på grund av olika typer av bråk. Bosse är djup och filosofiskt lagd, funderar mycket över ensamhet, kärlek och livet. Han pendlar ibland mellan att citera ödmjukheten i Matteus evangelium och Ebba Gröns aggressiva punka-rilska. Han är fortfarande, tre år efter utredningen, placerad på §12-hem, men har varit drog- och brottsfri senaste halvåret.
Leif 19 år, är uppvuxen i ett litet samhälle. Han har flera bröder och familjen
har inte haft några sociala problem. Föräldrarna skilde sig när han var 11 år och han har sedan i huvudsak bott med mamman men med bibehållen kontakt med sin pappa. Leif h ar haft en vanlig uppväxt och inga stora problem med kamra
ter eller föräldrar. Sen trettonårsåldern tillhörde han ett gäng som började "fes ta" allt mer. Tre år senare kunde drickandet utsträckas till dagar i sträck. Han hade stor frånvaro i skolan och fick rykte om sig att vara en slagskämpe. Leif var inte inblandad i brott i någon nämnvärd utsträckning och hade flickvän under en längre period. I samband med att flickvännen gjorde slut söp han fyra veckor i sträck varefter han omhändertogs och placerades på U-hemmet. Efter utredningstiden bodde han på ett litet HVB-hem för ungdomar med drogproblem. Missbruket på kvällar och nätter bland ungdomarna på behand lingshemmet gjorde emellertid hans situation ohållbar. Tillsammans med soci alsekreteraren avslutades placeringen och han flyttade ihop med sin flickvän på hemorten. Där fick han ALU-anställning inom kommunen och fungerade oklanderligt första året. Tanken var att han skulle söka in på fritidsledarutbild ning och framtiden såg ljus ut. Förhållandet med flickvännen sprack och Leif söp därefter under kort tid bort både arbete och lägenhet samt gjorde sig skyl dig till inbrott, stölder, olaga hot och skadegörelse. Det senaste året har han bott på kollektiv för missbrukare och vill tre år efter utredningen inte sätta upp någ ra mål med sitt liv.
Kalle 21 år, h ar haft en väldigt svår uppväxt. Hans far var alkoholiserad och
föräldrarna separerade tidigt. När mamman fick cancer valde Kalle att stanna hemma av rädsla att hon skulle dö medan han var i skolan. Under mellanstadi et hade han mindre än 25 procent närvaro och fick efter mammans död, i års kurs 6, även ta över ansvaret för pappan som var gravt alkoholiserad och med uttalad självmordsproblematik. Det var en kaotisk värld med lite utrymme för Kalles egna behov. Ett år efter mammans död familjehemsplacerades Kalle hos sin halvsyster. Han "föddes på nytt" och gick igenom högstadium, gymnasiet och stora delar av tonårstiden på ett hyggligt och vanligt sätt. I artonårsåldern inträffade två situationer som förändrade hans situation. Systern separerade från sin man och bildade ny familj, i vilken det inte fanns plats för Kalle. Han blev tvungen, av praktiska skäl, att bo kvar hos hennes f d man och hans nya familj. Han otrivdes och agerade ut bl a genom tafatta suicidförsök. Under denna besvärliga tid blev han myndig, ärvde en del pengar efter mamman och fick möjlighet att förändra sin livsstil. Han bytte bekantskapskrets, avbröt sko lan, använde droger i större omfattning. Efter utredningen flyttade han ihop med sin flickvän, hade ett praktikjobb och fungerade bra i nästan ett år. I sam band med arbetslöshet och penningbrist påbörjades ett halvår med organisera de stölder och missbruk av sprit och amfetamin. När han sedan åkte fast för ändrades allt återigen och följande halvår var rent både från brott och droger. Kalle beskriver sig som svag för kompistryck och identifierar sig alltid med en person som skall hålla honom uppe. Sedan utredningstiden är det flickvännen och deras gemensamma husdjur som gett honom stadga. Han sökte aktivt hjälp för sina missbruksproblem men avvisades av socialtjänsten som menade att han bevisligen kunde avhålla sig. Det sista året har han suttit av ett kortare fängelsestraff för stölderna. Nästan tre år efter utredningen stänger han in sig i lägenheten med sin flickvän och sina husdjur för att kunna stå emot trycket från livet utanför.
Daniel, 18 år bodde de första 8 åren med sina biologiska föräldrar. Efter att de
separerat har han ibland pendlat mellan dem men i huvudsak bott med pappan och hans sambo. Hans pappa har varit mycket sträng och hårdhänt i sin upp fostran som innehållit våld, knytnävsslag och sparkar. När han var 16 år och skulle börja gymnasiet flyttade han till sin mamma. Han gjorde en mängd in brott och stölder och vandaliserade för stora belopp. Två korta HVB-placeringar fick avbrytas då Daniel var aggressiv och fick våldsamma utbrott. Under detta halvår av kaos var han även på semester i Thailand med en homo sexuell kamrat. Det ena behandlingshemmet menade att Daniels problematik bottnade i könsidentitetsfrågor, vilket gjorde att de hamnade i kollisionskurs med honom och han "straffade ut sig" genom att vara mycket destruktiv och utåtagerande. Efter utredningstiden bodde han ett drygt år på ett litet HVB-hem där han "härdade ut", skötte sig för att kunna flytta HVB-hem. Vid en rymning blev han inblandad i en bilstöld vilket är det enda brottsliga han varit inblan dad i under de senaste åren. Droger har aldrig varit aktuella. Under det senaste året har han haft olika praoanställningar och bor numera i en egen lägenhet. Han har få kontakter med jämnåriga och tillbringar fritiden med sin kontakt man, datorer och ensamheten. Daniel har för avsikt att bli "Svensson" och skaffa sig utbildning och arbete men trivs inte på den ort han bor. Så fort LVU upphör kommer han att flytta. Tre år efter utredningen ser han positivt på sina möjlig heter.
Mattias, 20 år har vuxit upp med sin mamma och sin syster. Föräldrarna sepa
rerade innan Mattias föddes och han träffade sin far första gången som tolv åring. Det föreligger fortfarande en stark konflikt mellan Mattias mamma och hans pappa. Familjen har bott i samma stad under hans uppväxt men flyttat mycket ofta mellan olika stadsdelar vilket medfört sju olika skolbyten. Skolan fungerade ändå bra fram till årskurs åtta. Då inträffade hastiga förändringar på många plan. Mattias började skolka, sniffade dagligen och gjorde stölder samt vantrivdes med relationerna hemma och med mamma. Han "höll på att tappa kontrollen över sig själv", sökte själv hjälp och familjehemsplacerades i två om gångar i olika familjer. Han sökte sig till en livsstil med spänning, kriminalitet och ett tätt förhållande med en yngre kamrat som han "lärde upp". Vid ett till fälle gjorde de inbrott i en vårdcentral, prövade piller som de kom över samt somnade med bevisen på sig. Mattias har även gjort beställningsjobb på stölder av videoapparater och stereoanläggningar. Ibland sökte han sig till A-lagare på stan för social samvaro. Efter utredningen härdade han ut ett år i fosterhem innan han fick egen lägenhet och började på Komvux. Mattias har dåligt själv förtroende och svårt med relationer. När han är full tycker han att han fungerar bättre och har även positiva erfarenheter av hasch och amfetamin. Han är nyfi ken på risker och möjligheter med amfetamin men litar på ödet och låter livet rulla på. De senaste åren har han gjort ett begränsat antal bilstölder och "kört bil i fyllan", använt amfetamin på helger, men i stort har studierna och det dagliga fungerat hyggligt. Han lever parallellt med livet utanför och vet inte hur han ska ta sig in.
Sven 21 år, växte upp i en stor familj med många syskon i ett mindre samhälle.
Han var yngst i syskonskaran. Föräldrarna skilde sig när han var tio men kon takten med pappan bibehölls. Han har gått en omärklig väg från idérika och finurliga bus i en byskola via mer och mer skolk i högstadiet, snatterier till bil stölder, rattfylla och bråk. Mamman orkade inte med gränssättning under ton årstiden varför det blev ständiga bråk hemma. Syskonrelationerna har alltid varit goda och Sven har tagit mycket intryck av äldre bröder och systrar. De har i sin tur alltid funnits till hands och hjälpt honom. Sven var ute efter att ha ro ligt, göra spännande saker, umgås i häftiga gäng. De brott han gjorde var typis ka gängbrott som efter ett biltillgrepp, en smitning, gjorde att han omhänder togs och placerades på utredningshem. Efter utredningstiden bodde han ett år på §12-hem, öppen avdelning. I början hade han svårt att anpassa sig men efter hot om tvångsavdelning bestämde han sig för att sköta sig. Ett år senare flytta de han hem och fick hjälp av bröderna till lägenhet och arbete. Det mesta blev sig likt och han festade på helgerna, körde bil ibland men såg till att inte åka fast eller att hamna i alltför mycket bråk. Han umgås med "vanliga" ungdomar, tränar boxning på kvällarna och har flickvän sedan två år tillbaka. Sven är praktiskt lagd, gillar att arbeta och har bra kontakter för att få snickarjobb. Han har också ett starkt nätverk i form av familj och vänner som stöttar och hjälper honom. Tre år efter utredningen är han till stor del integrerad i det vanliga li vet.
Flickorna
Andrea 21 år, har flyttat många gånger under sin uppväxt. Föräldrarna hade ett
stormigt äktenskap med missbruk, våld och flera separationer. De hade båda alkoholproblem och splittringen blev definitiv när Andrea var åtta år. Några år senare placerades hon i samma familjehem som sin yngre syster. Även om Andrea inte kände sig fullt ut accepterad av familjen fungerade hon hyggligt under högstadietiden. Hon har alltid haft svårt att få kamrater men hennes ri-dintresse knöt henne närmare två flickkamrater. De var hos dessa hon sökte stöd när hon bröt upp med familjehemmet och flyttade helt sonika hem till mamma. Hon var sjutton år och "en förvirrad skummis som ville vara lite an norlunda" - en sökare. Frisyren och stilen blev punkinfluerad och hon sökte sin identitet bland ungdomar som socialtjänsten ansåg vara i riskzonen. Efter ett år i gymnasiet prövade hon flera praktikjobb utan att passa in. Därefter gick hon frivilligt med på en placering på utredningshem. Efter utredningstiden bodde hon ett drygt år på ett tonårshem som hon senare menade var "det enda riktiga hem hon haft". Aren efter denna institutionstid bestod av ett kontrollerat, till bakadraget liv med få kontakter utåt och allt svårare att få jobb. Hon hade en stödkontakt med ett familjehem på helger och lov, samt veckoträffar med en kontaktman från HVB-hemmet. Den egna lägenheten och telefonen är en viktig och en central angelägenhet för självständighet och oberoende. Andrea har ald rig haft drogproblem eller gjort brott, hon har lätt att uttrycka sig i skrift eller i målande beskrivningar. Däremot har hon svårt att leva i varaktiga och långa
relationer vilket också försvåras av att hon inte kunde rota sig någonstans. Tre år efter utredningen lever Andrea i en skyddande "kokong" avskild från det vanliga livet.
Lotta, 19 år, har vuxit upp med sin mamma i en liten bruksort. Föräldrarna se
parerade tidigt och hon har träffat pappan två gånger de senaste tio åren. "Alla pappor är alkoholister och slår sina barn", menar hon och säger sig inte behöva någon pappa. Hennes mamma har levt i två långa förhållanden vilket medfört att Lotta har många halv- och styvsyskon. Relationen med mamman är kompli cerad och Lotta upplever att de periodvis varit väldigt långt ifrån varandra. Sambopapporna har hon varken accepterat eller knutit an till. Skolan har aldrig varit någon positiv upplevelse för henne. I unga år var hon mobbad, i högstadi et revolterade hon för att i stort vara frånvarande sista året. I tidiga tonåren ha de hon starka självständighetssträvanden och spelade ut olika "föräldrar" mot varandra. Hon levde ett vilt gängliv och hade egen lägenhet redan som tretton-åring, frånkopplad familjeregler och familjeliv. Hon ingick i en grupp ungdo mar, väl avgränsade på orten, där flickorna var yngre och pojkarna i gränstrakterna till missbruk och kriminalitet. Alla flickorna i gruppen gjorde likartade sociala "problemkarriärer". I samband med en fest blev hon som tolv åring nerdrogad och våldtagen under en hel helg, en händelse som hon först som sjuttonåring kan se vidden av. En kort HVB-placering föregick utredning en. Efter utredningstiden placerades hon på ett behandlingshem men fortsatte leva samma livsstil som tidigare. Efter ett år kom en serie vändpunkter för hen ne. Hon upplevde en personlig sorg, försonades med mamma, kände av dro gernas baksida samt fick en djupare relation med en man. Detta i kombination med en praktisk yrkesidentitet, ett jobb, gav henne en ny orientering i livet. Drygt två år efter utredningen lever hon i ett varaktigt förhållande och arbetar i en klädaffär. Hon är antagligen på väg in i det vanliga livet.
Sofia, 17 år har föräldrar som själva haft det svårt i uppväxten. De har bägge
missbruksproblematik bakom sig och hennes mamma har i flera perioder haft psykiska problem. Föräldrarna separerade när hon var liten. Som sexåring bodde hon ett år på barnhem för att sedan flytta hem till pappa. Redan som tioåring gjorde hon drogdebut och började tidigt leva "gängliv" med sniffning, småkriminalitet och öl. Hon sökte sig till skinheadskretsar och mot en karriär i halvkriminella grupper. Som fjortonåring blev hon placerad i ett familjehem, en placering som misslyckades och som ledde till ett kaos med rymningar och laglöst liv och sedermera en placering på utredningshem. Efter utredningstiden placerades hon på ett HVB där en stor förändring skedde med henne. Hon lämnade den gamla stilen för att anpassa sig till de nya kraven och har under de efterföljande två åren utvecklats i samma riktning. Sen ett drygt år tillbaka har hon pojkvän och läser på gymnasiet. Nästan tre år efter utredningen är So fia på god väg in i det vanliga livet.
Lina, 19 år är uppvuxen i ett litet villasamhälle. Föräldrarna skilde sig när hon
föräldrarna bildade nya familjer som Lina i början pendlade mellan utan att kunna rota sig i någon av dem. Droger och gängliv kom in i hennes liv några år efter skilsmässan, hon började ljuga och spela ut föräldrarna mot varandra. Som trettonåring levde hon ett självständigt liv utanför föräldrarnas kontroll. Hon kunde disponera pappans gamla lägenhet och var ibland hem till mamma "för att hämta pengar". Skolgången har fungerat hyggligt fram till högstadiet då Lina hade mycket hög frånvaro och ofta hamnade i bråk med lärare. Avgångs betyget dominerades av streck. Som trettonåring drack hon regelbundet flera