Splittrade familjer nämns ofta som orsak till barn och ungdomars problematik. Bevisligen löper de som vuxit upp med båda sina biologiska föräldrar statistiskt mindre risk att bli tex missbrukare. De som vuxit upp med i huvudsak den ena av föräldrarna, eller andra än biologiska föräldrar löper tre gånger så stor risk att bli missbrukare363. I Sarneckis uppföljningsmaterial364 framträder starkt splittrade familjemönster hos §-12 ungdomar. Endast var sjätte ungdom har där levt med bägge sina biologiska föräldrar under uppväxten och mindre än hälf ten hade en bra relation till någon av föräldrarna vid undersökningstillfället. Många av dem kommer från familjer där föräldrarna har allvarliga sociala eller psykiska problem. Uppfostringsmönstret i familjerna bedömdes oftast som "slappt och lynnigt" vilket enligt många forskare365 ger de sämsta förutsätt ningar att klara svårigheter.
I Sarneckis material366 kommer hela 76 procent367 av ungdomarna från splittrade familjer. 73 procent har under en del eller under hela uppväxten varit separerade från sin biologiska far och 38 procent från sin mor.
Liknande siffror visar även Lövstaundersökningen368 där 75 procent av poj karna hade skilda föräldrar, samt Forsling där 72 procent av pojkarna och flick orna inte hade vuxit upp med båda sina biologiska föräldrar369. I Forslings material var det mycket få, bara 6 procent, som upplevde en kontakt med den biologiske fadern som bedömdes vara bra. Hela 41 procent av ungdomarna hade ingen kontakt med sin far. Speciellt flickorna hade dålig kontakt med sina fäder. Forslings material visar alltså på överraskande stora könsskillnader.
363 Solarz 1990 s 52, Andersson 1991 s 95, Ramström 1983 s 128-129. Men å andra sidan kan man jämföra detta med med förhöjd risk med att bli missbrukare om man "vantrivs hemma", Solarz 1990 s 54, Ramström 1983 s 129.
364 Sedan 1983 har kontinuerliga och systematiska uppföljningar gjorts på ungdomar som passerat Stockholms läns akut- och utredningsenheter. Resultaten har redovisats i "444 Stock
holmsungdomar i kris" (Forsling 1987), Har värstingen blivit värre (Forsling 1991), samt fyra del rapporter från projektet Uppföljning av §-12 vården" (Sarnecki 1991-92). Ett av delmålen är att beskriva problembilden hos de ungdomar som är aktuella för utredning. Studierna är kvantita tiva och bygger på personaluppgifter samt en mindre del på strukturerade intervjuer med ungdomarna där det tyvärr fanns ett betydande bortfall.
365 Sarnecki 1987, Olofsson SOU 1973:25. Faktorn "mycket sträng uppfostran" har starkast samband med användning av narkotika men även kroppslig bestraffning visar på starka sam band, Solarz 1990 s 49-50.
366 Uppföljningsmatyerialet bygger på 814 ungdomar som passerat §-12 hem i Stockholms län mellan åren 1990-94.
367 En siffra som han själv bedömer vara i underkant. 368 Dalteg 1990.
Flickorna hade djupare grad av relationsstörning med sina familjer370 vilket gjorde att kontakten med en redan splittrad familj där relationerna med det som finns kvar av kontinuitet, modern, blev ännu tunnare än hos pojkarna. Mer än var tredje flicka hade en mor som inte ville veta av sin dotter och väldigt få hade bra relationer med sina mödrar371. Detta har rimligtvis stor betydelse för att förstå varför omhändertagna flickors behandlingsplaner spricker dubbelt så ofta som pojkarnas och varför flickorna är en eftersatt grupp inom vård och behandling. Med detta vill jag inte ställa mig i kön som ropar "blame the mot her"! Tvärtom är det mammorna som håller ställningarna. Det jag menar är att mamman ofta, konkret, är det sista fästet i ett redan svagt nätverk och därför oerhört viktig, ibland avgörande, för om de kan återvända och börja om på nytt i hemmiljön.
Mer än dubbelt så många av pojkarna hade bra kontakt med sina mödrar och "bara" var sjätte hade en mor som avvisat dem och inte vill ha kontakt372. Papporna var i hög grad frånvarande i relationerna med sina söner och i ännu högre grad frånvarande i relationen med sina döttrar. I uppföljningsstudien hade nästan hälften av ungdomarna en far som antingen var "helt borta ur bil den" eller ansågs som "perifer". Endast var fjärde uppgav sig ha "bra kontakt" med sin far373. Pojkarna hade även i denna undersökning bättre kontakt med sina mödrar än vad flickorna hade. Bland flickorna förekommer också oftare missbrukande fäder samt mödrar med psykiska problem374.
Den frånvarande fadern som begrepp utgick från Walter Millers375 studier av gängkultur och togs upp av svenska forskare som Ulf Hannerz376 och Rita Liljeström377. De äger sin giltighet både när det gäller pojkar och flickor men i synnerhet glöms flickorna bort i den allmänna debatten378. En frånvarande far betyder olika för flickor och pojkar. För pojkarnas del innebär det som Börjeson & Håkansson379 uttrycker det:
Närvaron av den frånvarande innebär för pojkens del ständiga försök att bekräfta en manlig identitet.
För flickorna handlar det om avsaknad av en relaterande motpart, ett kärleks objekt i symbolisk och praktisk bemärkelse. En relation som antagligen är mycket central i deras frigörelseprocess och för skapandet av kvinnlig identitet.
370 aas 53.
371 a a s 51 ff, att jämföra med var femte i hela materialet. 372 aas 33. 373 Sarnecki 1996 s 138-139. 374 a a 1996. 375 1975. 376 1969. 377 1979.
378 Vilket är symtomatiskt för debatter i sig! Jfr deb atten runt Fryshusets tankar om att ge manliga förebilder till pojkar i farozonen. Vem talar om kvinnliga förebilder?
Det inbördes förhållande de bägge föräldrarna har till varandra och avsak naden av den ene av föräldrarna påverkar också givetvis familjeklimatet och uppväxtvillkoren. Rutter, som argumenterar mot överdrifter när det gäller se parationernas inverkan, menar att det snarare är kroniska tillstånd av konflikter och bråk inom familjen som utgör de största riskerna380. Det är rimligtvis erfa renheterna av problemhantering innan separationen och förmågan att hantera problem efter separationen som är avgörande och inte separationen i sig. Man kan också anta att föräldrarnas livsstilar är starkt sammanflätade och att de till sammans utgör, på gott och ont, en klimat-påverkan på barnen i familjen381.
Forskningssammanställningar visar på viktiga könsskillnader i barns och ungdomars sätt att reagera på familjeproblematik. Pojkar är i allmänhet mer känsliga för problematiskt familjeklimat i de tidiga åldrarna382 medan flickor är mer sårbara under tonårstiden383. Det är logiskt att pojkarnas tidiga men korta intimitetsperiod sätter stor prägel på fortsättningen i livet. På gott och ont gör de sig tidigt "osårbara" för beroenden till andra, vilket också gör den tidigaste "beroendetiden" än mer vägledande för "det relationella sättet att vara"384. Ti diga relationsproblem får större genomslag medan de senare i uppväxten skaf far sig ett "självständighetsskal" som skydd för relationella kränkningar. Det är utifrån samma tankespår rimligt att flickornas längre intimitetsperiod ger fler möjligheter att reparera och hitta alternativa former i "det relationella sättet att vara" och att de under tonårstiden i högre grad än pojkarna har tunnare skal i relationerna med familjen385.
Den sociokulturella kontext vi lever i påverkar ständigt det som sker. Den ger ramar för en "generell ordning" som på alla plan får återverkningar i det man brukar hänföra som sin personlighet, smak och läggning386. Omvänt kan man därför också utgå från "det individuella exemplet" för att se hur bemötan de och kontext hanteras i konstruktionen av bl a socialt kön. De är två sidor av samma sak som uppenbart både styr, begränsar och ger alternativa utvägar, 380 Rutter 1981 s 170 ff.
381 Se även Andersson 1995.
382 Vissa forskare pekar på att pojkar har större sårbarhet i tidig barndom rent biologiskt-genetiskt. De dör oftare i tidig spädbarnsdöd, olycksfall eller sjukdomar som små. Genomgång i Sundelin Wahlsten 1992, 1993. Själv koncentrerar jag mig på de socialpsykologiska samban den och lämnar de bio-genetiska resonemangen.
383 Werner & Smith 1989, 1992, Werner 1995, Claezon 1996, Andersson 1995. Slutsatser som bygger på att flickor först under tonårstiden får sina problem exponerade och definierade som avvikelse. De kan mycket väl upplevt problem tidigare men inte haft figurer för dem.
384 Se Berger i Kvinnovetenskaplig tidskrift temanummer om mansforskning 1/93.
385 Resonemanget innehåller känsliga ordval som antyder vad som är "bra" och "dåligt" ifråga om "tunt "och "tjockt" skal. Det jag här syftar på är svåra relationsproblem i problematiska fa miljesituationer där jag tror att pojkar, efter den första intimitetsperiden, har lättare att hålla ifrån sig "sjuka" fam iljeband och söka sig till alternativa mer självständiga livsstilar medan flickorna, om man ser den positiva sidan, har längre tid på sig att skapa distans och lära sig hantera "det sjuka i familjebanden". Generellt sett är det däremot "friskt" at t inte ha alltför tjockt skal då beroenden och sårbarhet gentemot andra människor är en nödvändighet för att hålla sig "frisk" och där både kvinnliga och manliga rörelsemönster har sina för- och nackdelar. 386 Se kapitel 2 om livsprocesser i stort.
möjligheter till det man upplever som handlingsutrymme och identitet. Utifrån det ungdomarna lagt tonvikt på i berättelserna har jag alltmer fäst blicken och prioriterat tankespår som rör socialt kön och därmed i högre grad prioriterar samband och referenter som belyser detta. Det innebär t ex att sociala samband och sociokulturella processer i pojkars respektive flickors rörelsemönster prio riterats på bekostnad av t ex rön från attachementforskning och teorier om ti-dig-jag-utveckling.
Det finns många samband som visar på tydliga könsskillnader. I spännings fältet individ - familj - samhälle har flickor större förmåga att hänga kvar i fa miljevärlden, mer sällan avvika i skolvärlden och sällan bli varken kriminella eller våldsamma. Däremot händer det mer drastiska saker i familjelivet när de väl faller igenom. Flickor får mer nedkörda och oftare helt förlorade föräldra-relationer i samband med avvikande beteende387. Rimligtvis borde flickor leva i familjeklimat som har stora likheter med pojkarnas vilket gör att skillnaderna rimligtvis säger mycket om både konstruktionen av kön och det könsmässiga bemötandet, samspelet man har med omgivningen.
Har flickor ett rörelsemönster av anpassning och underordning som gör att de härdar ut även mycket svåra familjesituationer och därför får senare avvi kelseprocesser än pojkarna? Har föräldrar och samhälle större tolerans för poj kars beteende och lättare att behålla familjebanden medan de lättare ger upp inför flickors beteende? Eller kan det vara så att flickors agerande är av sådant slag att det tar hårdare på familjesammanhållningen, är mer utmanande för samhället och lättare leder till konflikter och sammanbrott?
Andersson388 ser flera skäl till att flickor har svårare familjesituationer än pojkarna och oftare är i långvariga konflikter med sina föräldrar i ett avvikars-kede. Flickor har större känslighet för relationskonflikter och reagerar starkare på brister i familjeomsorgen. De är också i högre grad utsatta för kontroll och mer utstötning från sina familjer. Flickor behandlas annorlunda tidigt och får kämpa mer för sin självständighet och sitt oberoende från familjen vilket ofta upplevs av pojkarna som en självklar rättighet. Att allt för mycket bryta mot kvinnligt beteende är en uppenbar risk för utstötning389.
Jag ser det som viktigt att inte halka förbi skillnaderna som via socialisation sätter så stark prägel på identitetsupplevelsen, agerandet och samspelet. Flickor och pojkar upplever och värderar saker olika, de väljer olika vägar att uttrycka sig och de lever under olika förutsättningar. Man kan se tre nivåer där det uppträder stora könsskillnader:
Värderingar Det man upplever som sina behov och det som känns viktigt för en. Agerande De val av handlingar individen gör för att uttrycka sig.
387 Se Anderssons genomgång 1990 s 23 ff, Forsling 1987. Flickor är också mindre utåtageran-de och avvikanutåtageran-de i skolvärlutåtageran-den menar Wernersson 1977,1989 och 1991.
388 1995 s 136 ff. 389 Andersson 1995.
Bemötande Det kontextuella bemötande ungdomarna får i samspelet med andra och med det omgivande samhällets värderingar och rollförväntning ar.
Marcos och Sofias livsflöden präglas i stor omfattning av konstruktioner av det manliga och konstruktioner av det kvinnliga. Det handlar ofta om att hantera livssituationer och lösa vardagproblem på ett sådant sätt att de inte "tappar an siktet" och på ett hedervärt sätt "passerar" som man eller kvinna inför sig själv och inför de människor de har runtomkring sig.
Även om mitt fokus ligger på den mellersta nivån, där berättelsernas hand ling utspelar sig, för detta med sig trådar från och till de andra nivåerna. Ingen väljer utan att reflektera och ingen lever i ett tomrum! Teoretiskt rör jag mig mellan alla tre nivåerna även om min empiri och min bas ligger i mitten.