Minnet är selektivt, ännu mer selektivt om lång tid förflutit mellan händelser. De fragment Marcos mindes av vardagen på gården, dagis och de första klas serna är från situationer där det hände nåt speciellt. Det han berättade om från gården, handlade om svårigheter att tillhöra en kamratgrupp. Ofta måste han "göra nåt" för att kvalificera sig och platsa i någon grupp.
Sen kommer jag ihåg att jag blev mycket retad av turkar. Dom är såna. Ja inte var det li te fridfullt precis, det bodde ungefär 100 språk där. Fattar inte hur vi kunde prata med varandra. Jag kunde ju bara finska. De var många, ett helt gäng och var äldre än mig. Jag kom ihåg en gång liksom, det var väl ett gäng turkar. Inte vet jag varför jag drogs till dem. Då somnade jag och då hade dom spottat i min käft så när jag vaknade hade jag fullt med spott i käften. En annan gång drog de ner brallorna för mig. Det var rätt mycket bråk på gården. Jag kommer ihåg när det var knivslagsmål och polisen kom. Han hade en bästis, Sammy, som bodde på gården bredvid med vilken han byggde kojor, sprang i skogen och klättrade i berg. Ofta var de tillsammans ef ter skolan och hemma hos Sammy på kvällarna. Sammys föräldrar var de enda vuxna, förutom familjen och släkten, som Marcos ritade in på relationskartan från den tidiga barndomen. Ändå är det troligt att deras relation var ganska grund då han inte minns deras namn eller något som de sagt eller gjort. Det fanns antagligen mycket få vuxna av betydelse runt Marcos. Varken förskollä rarna eller lärarna har lämnat några bestående intryck. Han nämnde inte heller några kamrater från skolan som fick betydelse utanför skolans värld.
Marcos började svensk klass i ettan men hade problem med språket och flyttades över till en finsk hemspråksklass. I årskurs tre flyttades han tillbaka till en svensk klass igen. Den segregation det innebar att gå i finsk klass gav antag ligen till följd att eleverna var utspridda på ett geografiskt stort upptagnings område som gjorde att de av det skälet inte umgicks naturligt på kvällar och fritid.
Hemma på kvällar och helger var de oftast tre som såg TV, om inte Mark hade någon kompis som hälsade på. Marcos tog däremot sällan in sina kamra ter. De lekte oftast på gården eller i den närmaste omgivningen.
Sirpa började städjobbet tidigt på morgonen och ringde sedan hem för att väcka Marcos. Då hade hon redan lämnat Mark på dagis. Han dukade själv fram frukost, åt mackor och gick till skolan. Ofta kom han för sent och när de
andra redan hade gått in. Han brukade inte be om ursäkt eller säga något för lärarna var vana. Ibland kommenterade de surt hans sena ankomster, men var sällan arga eller ställde till bråk. Det hände ibland, speciellt i början att de ring de hem och klagade över honom för Sirpa, dels över tiderna men också över hans bråkighet. I samband med dessa klagomål fick han olika typer av fysiska bestraffningar av Sirpa.
Lillebror Mark har litet utrymme i hans berättelser. Pojkarna gjorde inte mycket tillsammans förutom att de sov i samma rum på nätterna. Vid två till fällen nämner han att Mark inte fanns i hans tankevärld. Trots detta ritade han i relationskartorna Mark som den person som stod honom närmast under den tiden. Detta tyder på två saker. Antingen var deras relation var så självklar att den inte behöver nämnas eller så var det en fingervisning om den relationsfat tigdom Marcos i praktiken levde i.
Min brorsa gick på dagis men jag brydde mig inte om han ... o m man tänker efter så fanns inte han...
När det gäller Sirpa har han inga minnen av sagoläsning, kvällsfika, godnatt kramar och sånt som man ofta förknippar med varmt föräldra-barnförhållande. Pojkarna på gården började tidigt dela upp sig i skötsamma och icke sköt samma. Marcos tillhörde de senare. Redan i trean tog han sin första fylla, bör jade smygröka och snatta i affärer. För att göra vardagen lite mer spännande snattade de serietidningar, godis och ganska snart kläder. De ville unna sig lite lyx, menade han. Dessutom upptäckte han att han hade fallenhet, att han var skicklig att räkna ut, genomföra aktioner och var duktig på att snacka sig ur situationer när det kört ihop sig. Det gav också ett erkännande och en position bland kompisar. Marcos vill gärna framställa sig som ledarfigur, gärna över äldre ungdomar, men vid en närmare granskning visar det sig att han oftast var med jämnåriga eller yngre.
Mmmmmm ... det var bara killar i gänget. Jag kommer ihåg att jag bråkade med en hel klass när jag gick i trean. De gick i sexan. En lillunge som gick och sparkade på mig och då vart jag förbannad och klappa till han. Han gick och hämtade sin fadder, som var äldre liksom, hämtade hela klassen. Då tog jag upp en stor pinne, så här tjock (1 dm i diameter) ungefär och började slå runt.
Kanske är det historier ur ett barns perspektiv där världen blir förvriden och inte svarar mot det som objektivt hände. Kanske gör han dem större, äldre och fler till antalet i de efterhandskonstruerade minnesbilderna. Man kan ändå skönja ett mönster i berättelserna där Marcos desperat, ibland till varje pris, försökte hitta olika sätt att hävda sig. De vuxna, mamma, lärare, fritidsledare och kvarterspoliser hade perifera roller i sammanhanget. Det som var över skuggande viktigast var relationerna gentemot andra pojkar och behovet att skaffa sig ett utrymme där han kunde visa vem han var. Målet var som han ut trycker det själv, "att bli erkänd".
Det fanns också inslag av pojkaktig äventyrslusta och en spännande värld att utforska. Hur långt kan man gå? Vilka gränser fanns det för mod och försla genhet? Hur mycket kan man göra innan de stoppar en?
En äventyrslusta som sökte vägar där vuxenvärlden fick allt svårare att på verka förloppet. Att sno grejer blev en sport. Tider på kvällar och i skolan flöt omkring. Pojkarna försökte lära sig kampsportsteknik genom Ninja- och karate filmer, men ingen hade varken lust eller ork att träna.
Man kan säga att Marcos tidigt fick en tillhörighet i en s k etniskt avgränsad, halvkriminell gängkultur. De sociala världar han rörde sig i, eller ville röra sig i, dominerades av speciella spelregler och statushierarkier där bekräftelserna in ifrån pojkgruppen hade stor betydelse för hans identitetsbild. Ibland beskriver Marcos sin situation som utsatthet med uppenbar ensamhetsproblematik vilket man också vid andra tillfällen kan läsa mellan raderna i det han säger. Man kan ana att gängkulturen i själva verket var lös och flyktig i sina konturer och efter-handskonstruerad för att ge legitimitet åt honom själv och hans handlande. Det finns ändå skäl att ta fasta på den starka längtan han hade att "magiskt" kon struera något att tillhöra och viljan att inrätta sig själv i ett sammanhang där han potent påverkar det som sker. Denna längtan återkommer ofta och spetsar till berättelserna där vill framställa sig som populär, självständig och viktig. Gängkulturen är i det hänseendet verklighet för honom, trots att den i prakti ken, antagligen var och är, en blandning mellan verkliga händelser, tillfällig heter, önskedrömmar och fantasier.
Jag tyckte inte om kläder som var trånga. Sådana hatade jag. Kalsonger som var trånga dom rev jag sönder. Tyckte inte om trånga grejor, nån gång i fyran så visade en kompis mig hur man kan sno jeans och då snodde jag jeans. Man tog bara bort larmet. Det var sådana lite vidare jeans. Jag kom inte ihåg vilka kläder jag hade men vida grejer var bra. Jag hade egentligen ingen speciell stil ville bara ha lösa kläder.
- Vad lyssnade du på för sorts musik ?
Ja lite olika, det beror på ålder. Vid tio-tolv lyssnade jag på hiphop och då hade jag vi da brallor men jag är inte hiphopare nu heller. Sen efter en stund tyckte jag hårdrock var bra, sedan deathmetal. När jag var fjorton tyckte jag att punk var bra och techno. Nu är det lite olika. Nu tycker jag om rätt så mycket. Jag brukar lyssna på vad kompi sar lyssnar på också. Så man lyssnar ju inte bara på nånting utan man brukar ju lyssna på vad kompisarna lyssnar på.
En av mina förutfattade föreställningar om "sådana som Marcos" var att etnici-tet skulle ge tydliga spår i valet av ungdomskultur. Jag trodde att hans upp växtmiljö, sociala situation, etniska tillhörighet, utseende och stil med nödvän dighet skulle få stort genomslag i hans identitetskonstruktion. Marcos visar på, vilket tydligare avspeglar sig senare i hans liv, en stor och ibland häpnadsväck ande rörlighet i musik, stil och kamratval.
Han bar hiphoparnas lösa kläder som tidig tonåring för att snabbt avlösas av hårdrock och punkstil, vilka i sig är motpoler. Som femtonåring hade han till och med rakad skalle, lyssnade på Ultima Thüle och tillhörde ett rasistiskt skinheadsgäng som brände kors och visade rasistiska tendenser.
Är etniciteten en stark drivkraft för val av livsstil? Ja antagligen, men när det gäller Marcos finns det starkare drivkrafter. Han säger sig lyssna på det kompi
sarna lyssnar på. Den sociala tillhörigheten framstår för honom som den vikti gaste drivkraften när det gäller orienteringen i ungdomskulturer, vilket tyder på att han pragmatiskt anpassar sig till de grupper och de sociala världar som står till buds och är möjliga för honom att ta sig in i.