Att rekonstruera berättelser innebär att pressa dem på nya betydelser, vrida och vända sammanhang och som en spårhund196 leta andra, dolda berättelser i dem.
...essenser som..."spretter opp som gnister fra teks ten".19^
Jag lyssnar, sammanställer och försöker återskapa essenser som den enskilda flickan eller pojken inte själva har full kontroll över eller kan sätta ord på. Det är en analytisk balansprocess som ständigt riskerar att styra upp, förenkla och "lägga livet tillrätta"198 för att lättare begripa dem man forskar "på".
Av dessa skäl har min ambition varit att låta ungdomamas egna berättelser, så länge som möjligt, stå oanfrätta av de förutfattade tankebanor som jag bär med mig in i interaktionerna. Att däremot komma helt ren till intervjuerna är förstås en omöjlighet och har aldrig varit ett specifikt mål för mig199. För min del finns det goda skäl, utifrån mina teoretiska och metodologiska förhållning-sätt, att ligga lågt med strukturering och styrning av materialet men däremot inte att förneka förtjänsterna med erfarenhet på området. Analyserna skedde därför i etapper som hade olika målsättningar200. Den sista slutgiltiga, som rör
194 Jfr Andersson 1991, Svensson 1996 för liknande resonemang. 195 Eriksson 1997 s 7.
196 Blumer 1954 använder begreppet sensitizing concepts i den kvalitativa sökandeprocessen. Starrin, Larsson & Willebrand 1984 översätter deitta begrepp med spårhundsbegreppet som för slag på uppslag, ideér och riktningar det fortsatta analysarbetet kan söka sig. Se även Starrin, Dahlgren m fl 1991 s 20.
197 Eriksson 1997 s 10-11.
198 Ehn & Klein 1994 utvecklar tankar om kulturvetenskaplig reflexivitet och hur forskare tenderar att ständigt "lägga livet tillrätta".
199 En ambition som bruka förknippas med Grounded Theory-metoder.
200 De två första intervjutyperna, den livshistoriska och den tematiserade, byggde på ett fritt berättande där informanten själv i hög grad bestämde vad som var viktigt att ta upp. Den analys som görs mellan dessa intervjuer går därför inte ut på att hitta generella frågeställningar utan på att hitta individuella teman som kan fördjupas i den fortsatta intervjuprocessen.
generella aspekter, manliga och kvinnliga rörelsemönster påbörjades efter att alla individuella berättelser sammanställts som individuella "lifestories201" och därmed tillsammans fått ett samlat värde. Då var de inte längre bara enskilda biografier eller individuella människoöden utan hade mer att säga som grupp.
Teorier som behandlar konstruktionen av identitet i stort och i synnerhet könsidentitet visade sig ha störst bärighet för förståelsen202. Även om mitt ma terial är litet finns även ett påtagligt klasspår som jag beskrivit som scenari oskillnader, ett spår som tidigare forskning203 entydigt kan bekräfta. Min an sats har i högre grad inriktats på att "komplicera och fördjupa" essenser och förstå hur de hanterar verklighet, precis som den är och som den upplevs.
I och med att könsfrågorna tidigt kom i centrum fanns det skäl att vara var sam i forskningsprocessen. Jag valde att prioritera flickornas berättelser och göra dem färdiga först för att undvika två vanliga, centrala felkällor. En stor del av kunskapskapitalet om avvikande ungdomar bygger på "ungdom" i mening en pojkars sätt att avvika. Behandlings- och missbruksforskning och forskning om ungdomars kriminalitet är oftast forskning om pojkar och avvikande poj kars världar204. Det finns relevant forskning om flickor men den är svårare och mer otillgänglig. Den andra fällan jag försökt undvika är att gå igenom den "stora gruppen" dvs pojkarna och sedan utveckla "på vad sätt flickorna är an norlunda". I min undersökning prioriterades flickorna och de fick bli sin egen måttstock.
Stor kraft har även lagts på att hålla den psykoanalytiska teoribildningen stången både i intention, tanke och text. Den har varit och är ett dominerande tankeraster som påverkar nästan all kunskapsproduktion om barn och ungdo mars identitetsutveckling och i synnerhet om den är problematisk. Det är inte heller orimligt att tankespår omedvetet, naturligt och självklart smyger sig in i intervjuer och analyser, även i mina. Med det "spårhundskoncept" jag använder lever jag ständigt med risken att "tycka mig känna igen lukterna"! I och med att "dofterna" sedan 70-talet så starkt dominerats av teorier om attachment och ti dig-jag-utveckling är det lätt att utgå från den "bild vilket pusslet ska läggas"205. Därmed inte sagt att teoriområdet inte kan vara fruktbart att använda. Min av sikt har mera varit att ha kontroll och förhindra smygande teoriimperialism, i möjligaste mån försöka låta texternas intentioner tala så fritt som möjligt och inte "lägga livet tillrätta" alltför mycket206.
201 Varav Marcos och Sofias presenteras i sin helhet och Mattias och Lottas som tematiserade varianter.
202 Materialet överraskade mig som tidigare påpekats. Teoriområden som jag i början trodde skulle bli betydelsefulla var mest "kosmetika" för vad det egentligen handlade om - det elemen tära i socialt samspel - knyta sociala band och passera som man eller kvinna. "Livet på och bak om scenen" skulle Goffman sagt.
203 Se kapitel 8 i synnerhet delen om socialt arv. 204 Andersson 1990.
205 Jfr Anderssons resonemang 1991 s 28.
206 Ehn & Klein 1994.1 många frågor är jag mycket influerad av traditionella synsätt, förhåll ningssätt och metoder som funnits inom forskning i etnologi och antropologi. De har mycket att tillföra psykologi, sociologi och socialt arbete och kan berika en välbehövlig mångsidighet.
Givetvis har min utbildning, yrkeserfarenhet, erfarenhet som förälder och ungdomsledare osv påverkat mitt sätt att fråga, tolka och skriva. Samtidigt är det självklart att allt detta är en förutsättning för den interaktion som var nöd vändig för att samtalen blev som de blev. Min presentation som "en som vill ha deras version", min "kravlöshet" och deras anonymitet angav de ramar som gällde för interaktionen. De berättelser ungdomarna presenterade var det jag fick - både på gott och ont.
Intervjuerna innehöll både "tragiska historier"207, och "standardhistorier"208
men min poäng är att detta faktum inte behöver vara hotfullt. Det finns två starka skäl för detta. De upprepade intervjuerna försvårar och avslöjar scha blonhistorier. Gången att pendla mellan berättelser och utskrifter gör att saker och ting lyfts upp flera gånger och utifrån flera aspekter. Detta gör motsägelser, omtolkningar, alternativa versioner etc synliga209. Det andra skälet är att an vändandet av schabloner också är sätt att uttrycka sig och i sig en källa till en kunskap som säger en hel del om människan bakom.
Ungdomarna har precis som alla andra när de berättar en tendens att ordna saker och ting på ett rationellt sätt (för att vidga förståelsen av sig själv). De vill gärna framstå som om de var rationella och hade kontroll på det som "hela ti den händer dem". Ett faktum som jag mer ser som en utmaning, ett socialt spel som kräver uppmärksamhet210, än som en fallgrop.
Jag har nu argumenterat för olika överväganden i min ansats och i mitt till vägagångssätt. Det är enligt mitt förmenande kunskaper som inte kan fås på annat sätt än genom närkontakt och empatisk förståelse för "den andres" sätt att se världen. Detta innebär inte att resultaten okritiskt ska accepteras som "sätt att se på saker och ting" utan de ska självklart också underställas en kritisk pröv ning enligt de vedertagna kriterier som gäller inom den kvalitativa forsk ningstraditionen.
Vilka argument finns som talar för att denna process, på ett vetenskapligt godtagbart sätt gått rätt till och att resultaten går att lita på? Jag har utgått från Denzins och Merriams kriterier för prövning av validitet och reliabilitet med avsikt att kritiskt granska process och material211.
Reliabilitet i biografiska ansatser
Alla försök att förstå och rekonstruera människors hela handlande över tid eller hur begripa hur världen ter sig för en annan människa är svårt. Det är dock en ambition när det gäller all form av människokunskap att så trovärdigt som möjligt komma mänsklig mening och mänskliga sammanhang nära. En biogra fisk ansats söker inte i första hand förklara utsatthet utan försöker förstå sam 207 Andersson 1991 pratar om tragiska historier som ska ursäkta och förklara varför de är i just denna situation. Se även Goffman 1961 s 150 och Svedberg 1994.
208 Andersson 1991.
209 Jfr Denzins 1970 s 242 ff resonemang om intern (inre) validitet och Merriam 1994 s 177 ff. 210 Vilket poängteras i Sunesson 1992 s 13 och Svedberg 1994.
211 Denzin 1970 The Research Act: A Theoretical Introduction to Sociological Methods och Merriam 1994 Fallstudien som forskningsmetod.
manhang och mening. Asplund212 menar att vi ska undvika motivförklaringar som låser tänkandet till modeller och koncentrera oss på förklaringar till motiv som är ett sökande med mer öppna utgångspunkter.
Livshistorier talar till både professionell och icke-professionell nyfikenhet. De introspektiva och empatiska processerna går igång automatiskt utan att frå ga varför. Materialet finns där, lättillgängligt och lockande och bjuder in läsaren som medtolkare. Många vetenskapliga texter om ungdomsproblematik är skrivna för en smal publik och svårtillgängligt för den som inte är tillräckligt påläst redan innan. Även om mina texter säkert också har brister är fallberättel serna ändå lättillgängliga för de flesta och möjliggör för olika läsarkategorier att följa tråden mellan fallbeskrivningar och teoretiska delmoment. Arbetsproces sen, som letar "spår" i berättandet ska trovärdigt grundas av sammanflätade teoretiska och empiriska "data". Kanske skulle en annan forskare se andra spår i mitt material? Javisst, men jag vill ändå hävda att tätheten i beskrivningarna, min strategi att hantera materialet, mitt förhållningssätt att härbärgera ungdo marnas ord hela vägen borgar för att det är deras verklighet som verkligen kommer fram.
Reliabilitet handlar om i vilken utsträckning metoden är tillförlitlig för att re sultatet vid en förnyad undersökning skulle upprepas. En fråga som i den här typen av projekt mer handlar om trovärdighet och konsistens. Sammanfatt ningsvis ser jag tre huvudargument som talar för mitt sätt att lösa problemet213:
Position, förhållningssätt, målgruppsbeskrivning har öppet deklarerats. Flera källor och metoder har använts och materialet har triangulerats. Strategier och forskningsprocess har på ett detaljerat sätt väl redovisats.
Sanningsvärde - validitet
Den inre validiteten är kanske den mest centrala säkerhetsfrågan i biografiska ansatser214. Fångar materialet den verklighet man avsett att studera?
Min uppgift har varit att tolka "tolkningar av verkligheten" vilket är att dra slutsatser i andra hand. Ungdomarnas "praktiska sanningar" är målet för mina tolkningar. Merriam215 anger ett antal grundläggande strategier som utifrån praktisk forskning och kvalitativa metoder används för att säkerställa den inre validiteten eller sanningsvärdet. Hon tar upp frågor om triangulering, åter koppling, perspektivering, försök att kontrollera eventuell skevhet i materialet samt horisontell granskning. Jag har handskats med dem enligt följande:
212 Asplund 1980. menar att man ska undvika kausala samband och söka holistiskt tänkande och öppenhet.
213 Merriam 1994 s 177 och sl83. 214 Guba & Lincoln 1981 i Merriam 1994. 215 1994 s 179-180. Även i Svensson 1996.
Materialet är triangulerat216 för att ge en allsidig och trovärdig bild av det studerade. I mitt fall har jag inte i första skedet triangulerat tolkningar och sammanställningar med kolleger utan sett ungdomarna som den mest naturliga diskussionspartnern. Materialet har genomgått sedvanlig seminariebehandling och handledning. Ju längre i arbetetsprocessen jag kommit, framförallt efter det att fallbeskrivningarna blivit klara, har samarbetet med kolleger inom samma arbetsområden intensifierats.
När det gäller den metodmässiga trianguleringen har jag varierat metoderna för att ge sökarljus från flera håll. Vi har förutom berättandet ritat släktkartor, relationskartor, livskartor, sett videofilme]:, lyssnat på deras musik, gått igenom fotoalbum etc. Jag har också skrivit ner observationer av samspelet i ungdoms gruppen på institutionerna samt mina egna reflektioner i samband med inter vjuerna. Ungdomarna har "återkopplats" och granskat intervjuutskrifter och sammanställningar217, skrivit egna reflektioner, "hemläxor" eller kommentarer. De har också pratat om "samma saker" vid flera tillfällen vilket ger en dubbel kontroll för påhittade historier och skarvningar. Praktiska detaljer och övergri pande skeenden har kontrollerats med hjälp av utredningarna och ungdomar nas sociala akter från socialtjänsten. Jag har också andra informanter som beri kat helhetsbilden och gett mig initierad information om ungdomarnas upp växtmiljöer218.
När det gäller eventuella skevheter vill jag hänvisa till det jag tidigare sagt om mina strategier att förhålla mig till och uppmärksamma psykoanalytiska tankefällor och de mest uppenbara fällorna för könsmakt och manlig (över)ordning.
Den horisontella granskningen bygger på tanken att materialet löpande ska få kritik och söka sig nya infallsvinklar. I och med att intervjutiden var så ut dragen och det hände så mycket i ungdomarnas liv överraskade verkligheten ständigt mig. Under resans gång har många uppslag och idéer förkastats och fått ge vika för det mest elementära i människors liv. Kanske är det just att det blev så elementära, odramatiska och opretentiösa slutsatser som ska borga för sanningsvärdet i materialet. Igenkännandet hos mina informanter och "det vanliga" i alltihop är rimligtvis ett bra tecken på att jag är det mänskliga på spå ren.
Frågor som rör den yttre validiteten handlar om generaliserbarheten i mate rialet. Är min grupp representativ för ungdomar i utsatta situationer? Natur ligtvis inte, de är varken mer eller mindre än "de fjorton" som befann sig på två utredningsinstitutionerna under året 1994! Däremot vill jag framhålla det fak tum att vi människor i de elementära livsprocesserna har stora likheter och att det antagligen finns många ungdomar, omhändertagna eller inte, som bär på samma frågor som mina informanter. Om beskrivningarna är så "täta", berättel serna så stringent och ödmjukt behandlade att de blir trovärdiga och kan kän 216 Man använder andra forskare, informanter eller flera informationskanaler och metoder för att få alternativa perspektiv.
217 Däremot inte analysdelarna och de teoretiska slutsatserna. 218 Informanter som jag inte kan röja av sekretesskäl.
nas igen, kan man generalisera på en teoretisk och begreppslig nivå219. Då blir individuella berättelser mer än bara exempel på "hur det kan vara" i omhän dertagna, socialt utsatta och problemdefinierade pojkars och flickors liv. Då beskriver de "hur det är" i mer generell bemärkelse.
Att känna igen sig är en utmaning att söka vidare, tills man gör det. Tills man förstår. Vi måste fortsätta analysen förbi den subjektiva gestaltningen...22^.
219 Jfr Merriam 1994 s 183-189, Svensson 1996 s 409-415, Svedberg 1994 s 149-151, Denzin 1970 241-246 och Andersson 1991 s 42-43 .