Gustav Jonssons begrepp socialt arv 336 har fått stort inflytande på synen på problemungdomar och deras familjer. Hans avhandling berörde en flergenera-tionsproblematik där barn "ärver" fattigdom, utsatthet, vanmakt och myndig hetshat och hur de strukturella utstötningsprocesserna sorterar människor efter klasstillhörighet och gör att "arvet" förs vidare.
Jonssons utmanande begrepp har tolkats onyanserat, menar Claezon337. Arvsbegreppet användes i provokativt syfte för att utmana den tidens tanke gångar om biologiska arv. Problemet var att många jämställde arvens karaktär och drog slutsatser om det sociala arvet som "predestinerande" för utsatthet och sociala problem, vilket inte var Jonssons egen utgångspunkt. Jonsson menade att det sociala arvet bestod av generationers arv av fattigdom, trångboddhet, brist på utbildning, psykisk ohälsa, sprit och kriminalitet men att det inte var det enda utfallet för barn som växer upp under sådana förhållanden338. Även om Jonsson, något oförtjänt, fick klä skott för fixeringsbilden att sociala pro blem ackumuleras och ärvs inom en viss subgrupp ligger det mycket i Eva Jo hanssons kritik339 av hans avhandling och hans slutsatser. Hon menar att om man väljer ut den "värste" (Skå-pojken) och följer hans familjeträd bakåt, är det inte överraskande att finna att det blivit "värre" med åren! Om han istället valt att undersöka vad som hände Skå-pojkens välartade syskon i alla släktled och följt deras utveckling framåt skulle kanske slutsatserna om det sociala arvet blivit annorlunda. En amerikansk undersökning om barn från multiproblem-familjer använde detta senare förfarande och kom fram till helt motsatta slut
335 Bl a Anthony 1974, Clarke & Clarke 1976, Rutter 1981,1990,1994 och Werner & Smith 1992, Werner 1995; översikt i Vinnerljung 1996. Se även Claezon 1995, Sundelin Wahlsten 1991. 336 1967,1969.
337 1996 s 158.
338 1969 s 43 och 271-272.
339 Se Vinnerljung 1996 där han diskuterar polemiken mellan Johansson och Jonsson angående den senares avhandling, se tidigare fotnot.
satser. I ett längre perspektiv (40-50 år) blev barn från problemfamiljer omöjliga att skilja från barn som växt upp i stabila arbetarhem340.
Sarnecki drar intressanta slutsatser av ett uppföjningsmaterial om ungdomar inom paragraf 12-vård. Han menar att karaktären av avvikelse inte varierar nämnvärt med föräldrars problembild 341. De unga tar inte över föräldrarnas problemprofil när det gäller t ex missbruk eller kriminalitet. Däremot tycks det faktum att föräldrarna har problem vara av stor betydelse för att ungdomarna också får problem342. Det finns ett starkt samband som tyder på att föräldrars och ungdomars problem är relaterade till varandra, däremot inte till vilken typ av avvikande problematik ungdomarna utvecklar343 i de fall de utvecklar pro blematik.
Social problematik hos föräldrarna kan sägas innebära en förhöjd risk för so cialt "arv". Däremot är föräldrars asociala livsstil inte "ett arvegods" på samma sätt. Valet av livsstil påverkas även av annat och söker sig vägar som inte direkt går att härleda från de livsstilsval föräldrarna representerar. I likhet med Rutter m fl 344 menar jag att det är miljön och livsstilen i sin helhet som på avgörande sätt påverkar barnen snarare än enskilda egenskaper i den. Det föreligger defi nitivt en ökad risk (på gruppnivå) för ogynnsam utveckling hos barn som växer upp under svåra sociala hemförhållanden men majoriteten undgår ändå denna "predestination". Till syvende och sist handlar det om hur individen hanterar både svårigheter och möjligheter.
Garmezy345 sammanfattar 20 års studier av personlighetsdrag hos "mot ståndsduktiga" barn som trots svåra uppväxtförhållanden verkar klara sig bra:
Barnen beskrivs som aktiva, självständiga, utåtriktade, begåvade, fantasifulla, samar betsvilliga med god självkänsla. De har en lugn läggning med positivt stämningsläge. De visade också förmåga att välja ut och vända sig till jämnåriga och vuxna för stöd när de behövde det samt som rollmodeller och förebilder.
Däremot handlar det inte om ett antingen-eller-scenario. Självklart påverkar svåra uppväxtförhållanden även de barn som så småningom, trots allt, blir so cialt väl fungerande. Flera forskare tar upp, ibland osynliga, problemområden som fysisk och psykisk ohälsa, emotionella problem, skolproblem hos
ungdo-340 Vaillant & Vaillant 1981, Long & Vaillant 1984; refererade i Vinnerljung 1996 s 221. Jfr McCords, 1989, longitudiella studier om vad som påverkar kriminalitet och gängbrottslighet. Inte ens intensivt socialt arbete verkar på lång sikt få någon inverkan på utfallet.
341 Sarnecki 1996, samt delrapport 6.
342 Många undersökningar bl a Rutter 1985, Werner & Smith 1989; översikt i Vinnerljung 1996, har visat på en ökad risk, på gruppnivå. Barn som växer upp under problematiska villkor löper större risk att få problem men majoriteten av dessa barn blir för den skull inte avvikare. Där med inte sagt att de är utan emotionella, psykiska eller sociala problem som vuxna.
343 Sarnecki 1996, s 151. Malmström 1993 menar att föräldrars sociala problematik inte räcker för att förklara barns sociala utveckling. Majoriteten av barn till missbrukare och kriminella blir inte själva, varken missbrukare eller kriminella.
344 Rutter & Quinton 1987.
marna som inte blir avvikare i någon mening346. När det gäller kvalitativa as pekter av "lycka och tillfredsställelse i livet" är det svårt att jämföra och objek tivt mäta, dels för dess subjektiva karaktär, dels för att livsprocesser är långa, oberäkneliga och ständigt stadda i förändring.
Familjeklimat
Föräldrarnas och familjernas problembild varierar i olika undersökningar347. Ofta presenteras kända uppgifter från myndigheter angående arbete, kontakt med psykiatri, sjukvård, kriminalvård socialtjänst etc för att vederlägga vilken "typ" av familj det handlar om. I Sarneckis uppföljningsstudie348 var det vanli gaste mönstret alkoholmissbruk hos fadern, arbetslöshet hos bägge föräldrarna och socialhjälpsberoende.
Många av §-12 ungdomarna kommer alltså från hem där minst den ene av föräldrarna har missbruk349. Om den ena föräldern är missbrukare är det även troligt att den andre föräldern har liknande problematik350. Detta kan påverka ungdomarna på två sätt, som rollinlärning eller som klimatpåverkan. Rollinlär ning, där ungdomarna tar efter föräldrarnas missbruksmönster motsägs av Sarnecki351 och Rutter352 som ser svaga sådana samband. Det är mer rimligt att utgå från att föräldrars olika problem t ex missbruk påverkar familjeklimat och familjerelationer, och att detta föranleder stress och oro i de uppväxtvillkor353
barnen har att leva med.
Forskning om problemungdomar domineras av enkät- och aktstudier och som alltid när det gäller den typen av studier finns betydande svårigheter att tränga bakom schabloner och ytliga faktauppgifter. Föräldraskap är alltid mer än en variabel, både på gott och på ont. De uppgifter som finns att tillgå tar inte hänsyn till dolda missbruksproblem eller relationsproblematik och sådant som inte blivit synliggjort för offentlighetens ögon. Å andra sidan kan föräldrar ha 346 Se ref i Vinnerljung 1996 s 209 ff. Vinnerljung refererar även till motbilder. Cederblad m fl 1988, Hellgren m fl 1992 ser oväntat svaga samband mellan barnpsykiatriska riskfaktorer och psykisk ohälsa i vuxen ålder.
347 Werner & Smith 1982, samt 1992 i deras banbrytande longitudiella studier av barn och deras problemfamiljer på Hawaii. Ref i Sundelin Walsten 1991 s 26. Se även andra variabellis tor t ex Tonry m fl 1991 i Daleflod 1993 s 7.
348 Sarnecki 1996, samt delrapport 6.
349 Var tredje far och var femte mor hade dokumenterade missbruksproblem Sarnecki 1996 s 136, samt delrapport 6.1 Daltegs 1990 Lövstaundersökning (pojkar) bedömdes ungefär hälften av de biologiska föräldrarna vara psykosocialt missanpassade (47% av mammorna, 65 % av papporna) dvs behandlade för psykiska sjukdomar, dömda för kriminalitet eller registrerade för akoholism. Mindre än hälften av papporna hade arbete och 25% var pensionerade p ga missbruk.
350 Sarnecki 1996, samt delrapport 6. 351 Sarnecki i Armelius m fl 1996 s 137. 352 Rutter 1994 s 170 ff.
återhämtat sig eller fungerat som goda föräldrar trots avsevärd problematik354
vilket inte heller gör sig synligt i framställningarna.
Det finns ett starkt samband mellan familjeförhållanden och kriminalitet355, vilket är centrala avvikelseområden för pojkarna. Detta visar inte minst 1956-års klientelundersökning356. Sarnecki357 utgick från män registrerade som sprutnarkomaner och fann uppväxtfamiljer präglade av:
• Fäder var kända för alkoholmissbruk
• Det emotionella klimatet i familjen bedömdes som dåligt • Föräldrarnas tillsyn över pojken bedömdes som dåligt • Familjen bedömdes ha dålig kulturell standard • Pojkarna hade otrygga uppväxtvillkor • Familjen hade dålig ekonomisk standard • Familjen tillhör socialgrupp tre
En liten grupp pojkar uppvisade på lång sikt mycket större risk för att utveckla grovt narkotikamissbruk om ovanstående förhållanden rådde i deras uppväxt familjer. Sarnecki fann också att avvikelsen kom till uttryck tidigt i pojkarnas liv. Redan i den tidiga grundskolan kan skolk, brottsdebut samt val av krimi nella kamrater förutsäga en markant ökad risk för framtida brottslighet och missbruk358.
Flera forskare359har påvisat speciella interaktionsmönster hos familjer till kriminella ungdomar. Föräldrarna tenderar att bråka inbördes och att prata förbi varandra. Det påvisas också att barnens agerande tycks få stort inflytande och ge en maktposition i dessa familjer360.
I en kanadensisk undersökning fann man en intressant skillnad mellan poj kars och flickors förhållande till uppfostringsmönster. I familjer med auktoritä ra uppfostringsmetoder (svagt stöd, hård kontroll) hade flickorna betydligt läg re brottslighet (t ex snatteri) medan pojkarna hade högre brottslighet jämfört med familjer med auktoritativa metoder (bra stöd, varierad kontroll)361. Pojkar har tydligen andra förhållningssätt än flickorna till uppfostringsklimat vilket också givetvis grundar sig på att de blir olika bemötta. Kontrollen, stödet lik som förväntningarna och toleransen ser olika ut, beroende på kön.
Martens362 visar i en forskningsgenomgång att barn från "eftergivande" (starkt stöd, svag kontroll) eller "försumliga" familjer (svagt stöd, svag kontroll) har högre kriminalitet än andra ungdomar. Familjer med antingen för svag eller
354 Vilket beskrivs i t ex Claezon 1996.
355 SOU 1993:35 Ungdomsbrottslighetens omfattning, karaktär och orsaker.
356 SOU 1971:49, Carlsson 1972, Olofsson, 1973, Ahnsjö 1973, Humble & Settergren-Carlsson 1974, Sarnecki1985,1991.
357 SOU 1993:35 s 34 samt Sarnecki 1983,1985,1987,1991. Se även Martens 1992. 358 Sarnecki 1985,1991.
359 Reiss 1971, Singer 1974, Minuchin m fl 1964,1967 etc. 360 Sammanställning i Cederblad m fl i FRN 1993 s 51-52. 361 Hagen 1988 ref i Lindström 1995.
för stark kontroll har negativ påverkan på pojkar medan svag kontroll inte är bra för flickor.