avfallshanteringen mot ekologisk hållbarhet
10. Avfallsplanering på lokal, regional och central nivå
10.4 Analys av övriga frågor
10.4.1 Hur kan avfallsplanering kopplas till regional uppföljning av miljömålen och insamling av statistik m. m. ?
En förutsättning för avfallsplanering är ett tillförlitligt underlag i form av uppgifter om av- fallsproducenter, kategorier, mängder, behandling m.m. De juridiska förutsättningarna för att i samband med planering begära in dessa uppgifter Þ nns. Något system för periodisk rapportering Þ nns inte. Uppgiftsskyldigheten enligt 36 § renhållningsförordningen syftar till att ge en fungerande rapportering för avfall till förbränning och deponering. Förutom att skyldigheten att lämna uppgifter är begränsad till dessa två behandlingsmetoder så är det vår erfarenhet att sådan rapportering inte kommit igång. Troligen beroende på att föreskrifter saknas om hur rapporteringen skall göras.
De uppgifter som begärs in för avfallsplaneringen bör också samordnas med insamling av uppgifter för andra ändamål, exempelvis uppföljning av regionala och nationella miljömål och internationell rapportering. Stor betydelse för vilka uppgifter som skall samlas in kommer EU:s förordning om avfallsstatistik att ha. Naturvårdsverket håller för närvarande på att se över vilka avfallsdata som Þ nns tillgängliga i samhället idag och vilka möjligheter det Þ nns att använda olika administrativa källor till avfallsstatistik, se vidare kapitel 11 Avfallsstatistik.
I detta arbete är det viktigt att systemet för att samla in underlag till statistik samordnas med insamlingen av uppgifter för avfallsplaneringen.
10.4.2 Avfallsplaneringens roll för att bevaka att det fi nns tillräcklig kapacitet för omhändertagande
Vi anser det så viktigt att behandlingskapacitet Þ nns för att omhänderta avfall att ansvaret för att säkerställa detta inte helt kan lämnas till marknaden. I kapitel 9 som behandlar
ansvarsförhållandena för verksamhetsavfall har behovet av att övervaka tillgänglig be- handlingskapacitet kommenterats.
Där föreslås att den kommunala avfallsplaneringen skulle kunna få en ändrad uppgift. Från att ha varit ett instrument för planering av omhändertagande och be- handling bör avfallsplaneringen kunna bli ett verktyg för att följa miljömål och bevaka/ samordna behandlingskapacitet (undantaget hushållsavfall där kommunen ansvarar för behandling).
I dagsläget krävs dock regionala lösningar för omhändertagande av avfall. En möjlighet skulle därför vara att komplettera den kommunala avfallsplaneringen med att länsstyrel- serna ges en tydligare roll i att följa utvecklingen mot miljökvalitetsmålen men även att följa upp kapacitet för omhändertagande av avfall i länet.
10.5 Diskussion och slutsatser
Avfallsplanering på nationell, regional och lokal nivå har olika uppgifter och delvis olika syften. Mycket är dock gemensamt varför det är viktigt att de olika nivåerna kan fungera i en sammanlänkad kedja.
Efter ha tagit del av intervjusvaren och diskuterat frågan med några utvalda aköter i en särskild utredningsgrupp drar vi följande sammanfattande slutsatser:
1. Nationell Planering
En nationell avfallsplan bör ha som huvuduppgift att ”översätta” de nationella miljö- kvalitetsmålen och andra nationella eller internationella mål till avfallsområdet. Över- gripande strategier, långsiktiga styrmedel och ansvarsfördelning bör anges för hur de olika målen skall nås. Det bör redovisas hur målen skall följas upp. Planen bör utvärderas och revideras förslagsvis vart femte år. Uppföljning av utvalda nyckeltal bör göras vartannat år. Uppföljning och utvärdering av beslutade styrmedel bör genomföras löpande.
Den nationella avfallsplanen kan förslagsvis vara en del av strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp som av regeringen föreslagits vara en form för fortsatt arbete med de nationella miljökvalitetsmålen.
2. Regional planering
Regional avfallsplanering i form av samarbetande kommuner bör uppmuntras men inte lagregleras. Det bör vara Renhållningsverksföreningen/Kommunförbundet som har ansvar för att på olika sätt stödja och driva på regional planering.
Genom den nationella avfallsplanen ges underlag för länsstyrelserna att göra avfallspla- neringen till en del av uppföljningen av de regionala miljömålen. Länsstyrelsens roll i avfallsarbetet med avseende på miljömål och behandlingskapacitet bör förtydligas i regleringsbrevet och genom anvisningar från Naturvårdsverket. Länsstyrelsen bör ges i uppgift att vara sammankallande i en regional grupp som träffas om det skulle visa sig att miljömål på avfallsområdet inte kan uppfyllas eller om det risk för brist på behandlingskapacitet för avfall.
3. Kommunal planering
Den kommunala avfallsplaneringen har troligen haft stor del i att många kommuner har kommit mycket långt med åtgärder inom avfallsområdet. Föreskrifter och råd om kommunal avfallsplanering behöver revideras och uppdateras med avseende på bland annat avfallskategorier (EWC-koder). I samband med en revidering bör även det kom- munala planeringansvaret för verksamhetsavfall ses över. För verksamhetsavfallet bör starkare betonas uppföljning av miljömål och behandlingskapacitet. Krav på planering av omhändertagande för verksamhetsavfall bör kunna sänkas eller tas bort.
Om möjligt bör reglerna ändras så att ett enklare förfarande är möjligt för de som har regional planering. Regional plan bör kunna ersätta kommunal plan om den är beslutad av samtliga deltagande kommuner.
10.6 Förslag
1. Regering eller Riksdag fattar beslut om nationell avfallsplan En nationell avfallsplan föreslås innehålla följande
– De nationella miljökvalitetsmålen som berör avfallshanteringen samt mål utifrån strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp och EU:s 6:e miljöhandlingsprogram. – Övergripande strategier, långsiktiga styrmedel och ansvarfördelning för hur de olika
målen skall uppnås
– Redovisning av mängder av olika kategorier av avfall och hur dessa behandlas. – Miljöpåverkan från avfallshantering
Planen bör revideras vart femte år. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att ge underlag till revidering.
2. Ökat regionalt samarbete
Kommunförbundet alternativt Renhållningsverkföreningen ansvarar för ett frivilligt åtagande om att arbeta för och underlätta regionalt samarbete mellan kommuner med avseende på avfallshantering.
3. Länsstyrelsen uppgifter enligt avfallsförordningen att sammanställa kommunal avfalls- planering förtydligas och utökas till att gälla kapacitet för avfallsbehandling.
11 §
Varje kommun skall skicka en kopia av sin avfallsplan till länsstyrelsen. När avfallsplanen ändras skall kommunen genast underrätta länsstyrelsen om ändringen.
Varje länsstyrelse skall sammanställa de Varje länsstyrelse skall sammanställa de kommunala kommunala avfallsplanerna inom sitt område. avfallsplanerna inom sitt område, tillsammans med Sammanställningen skall överlämnas till uppgifter om miljöpåverkan från avfallshanteringen
Naturvårdsverket. och kapacitet för avfallsbehandlingen i länet.
Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall ingå i sammanställningen och
12a §
Om länsstyrelsens uppföljning av de kommunala avfallsplanerna visar att brist på behandlingskapacitet kan uppstå eller att regionala miljömål inte kan uppnås skall länsstyrelsen samråda med berörda kommuner, avfallsentreprenörer och representanter för övrigt näringsliv om vilka åtgärder som bör vidtas.
4. De kommunala avfallsplanerna anpassas till rådande ansvarförhållandena m.m. Avfallsplaneringen för verksamhetsavfall ändras från att avse behandling avfall till
att avse uppföljning av miljömål och bevaka lokal kapacitet för behandling. Na- turvårdsverket reviderar gällande föreskrifter utifrån 12 § renhållningsförordningen.
11. Avfallsstatistik
Förslag:
Naturvårdsverket arbetar med att förbättra formerna för insamling och redovisning av avfallsstatistik och har bl. a för avsikt att ta fram förslag till författningsändringar som kan krävas för att ett mer heltäckande administrativt system för att säkerställa försörjningen med avfallsdata ska kunna byggas upp.
Krav på uppföljning av avfallsmängderna i Sverige
Naturvårdsverket är ansvarig statistikmyndighet för avfall och ansvarar för Sveriges inter- nationella rapportering på området. Verket är skyldigt att se till att det Þ nns dataunderlag över avfallsmängderna i Sverige både för nationell uppföljning och för internationella jämförelser. Genom ett antal EG-direktiv och frivilliga åtaganden som medlemmar i konventioner har Sverige åtagit sig att följa avfallsß ödena i Sverige och rapportera om uppkomna mängder avfall och farligt avfall samt hur de omhändertas.
Den totala mängden avfall samt den andel avfall som går till deponi har föreslagits som grönt nyckeltal för att regeringen ska kunna följa och redovisa den nationella utvecklingen på avfallsområdet. Samma indikator används även för uppföljning av miljömålen God bebyggd miljö och Begränsad klimatpåverkan. För att följa upp även andra miljömål och delmål som rör avfall behövs dessutom ytterligare statistikuppgifter.
En ny EG-förordning (KOM (2001)137 slutlig) om avfallsstatistik är att vänta inom kort. Förordningen kommer att innehålla krav på rapportering av avfallsmängder från olika samhällssektorer samt hur avfallet omhändertas. Dessutom skall även import och export av avfall redovisas. Förordningen träder med all sannolikhet i kraft i början av nästa år vilket innebär att Sverige kommer att vara skyldigt att leverera avfallsdata till EU-kommissionen, i vissa fall årligen, med början från år 2004.
Dagens krav på avfallsstatistik/data både nationellt och internationellt uppfylls inte
Den Europeiska miljöbyrån, EEA, gör uppföljningar med jämna mellanrum för att se hur bra medlemsländerna är på att rapportera in data till EU. I detta sammanhang har det vid ß era tillfällen framkommit att vi behöver kunna leverera uppdaterad och mer omfattande statistik på avfallsområdet.
EEA har också utvecklat tillståndsindikatorer för uppföljning vilket ställer ytterligare krav på tillgång till tillförlitlig avfallsstatistik.
Arbete pågår för att förbättra avfallsstatistiken
Ett av de prioriterade områdena inom Naturvårdsverket är arbetet med att ta fram aktuell och kvalitetssäkrad avfallsstatistik. Ansvar för databaser för avfallsstatistik och dataß öden skall förläggas på en extern utförare, Svenska Miljö Emissions Data (SMED). SMED bildades i början av 2001 genom ett konsortieavtal mellan IVL, SCB och SMHI. Detta
skedde bl.a. för att möta Naturvårdverkets behov när det gäller att ta fram underlag till den internationella rapporteringen inom emissionsområdet genom att upprätta nationella datavärdar för emissioner till luft och vatten samt avfallsstatistik. Målet är att avfallsdata ska Þ nnas tillgängliga för såväl beslutsfattare som allmänheten.
För närvarande inriktas insatserna på avfallsområdet mot att se över tillgången på admi- nistrativa datakällor som kan användas för statistiksammanställning. Under 2002 planeras en genomgång av föreslagna förordningsändringar för att ta fram nya författningsförslag för att underlätta för statistikinsamling. Andra mer speciÞ ka områden som är prioriterade under nästa år är avfallsß öden från bygg- och rivningssektorn, samordning med energista- tistik angående avfall som går till förbränning och samarbete med branschorganisationer angående uppkomst av avfall från hushållen samt deponering av avfall.
12. Konsekvensbeskrivning
12.1 Inledning
De kommande årens utveckling av avfallshanteringen kommer till stor del bero av redan fattade beslut som exempelvis skatt på deponering av avfall, deponeringsförbuden för brännbart och organiskt avfall, förordningen om deponering av avfall och ett kommande införlivande av avfallsförbränningsdirektivet. Dessa förändringar kommenteras på olika sätt i föregående kapitel. Konsekvensbeskrivningen omfattar, förutom en sammanfattande beskrivning av konsekvenser för genomförandet av deponeringsförbudet för brännbart avfall, endast förslag som läggs i denna utredning.
Konsekvensbedömningen tar i övrigt upp förslagen om höjd skatt på deponering av avfall som omfattas av dispens från förbudet för deponering av brännbart avfall, nationellt mål för ökad biologisk behandling av matavfall, krav på insamling av hushållens farliga avfall och förslagen om ändrad avfallsplanering.
Förslag som avser vägledning med syfte att tydliggöra gällande krav enligt miljöbalken omfattas av rimlighetsbedömningar enligt 2 kapitlet 7 § miljöbalken. Sådana bedömningar bör göras i samband med att vägledningen formuleras.
Flera förslag tar upp olika former av fortsatt strategiskt arbete från främst Naturvårds- verkets sida och bedöms inte innebära kostnader eller väsentligt ändrade förhållanden för aktörerna. Dessa förslag har inte konsekvensbedömts.