Vad är en balanserad användning av metoder för återvinning av avfall?

Naturvårdsverket skall enligt uppdraget ”redovisa om det Þ nns behov av en förändring av styrmedel för att uppnå de övergripande målen för avfallshanteringen”. Regeringen

45 _{Sundqvist m.ß . 1999, Ljunggren Söderman, Sundberg m. ß . 2000, Finnveden m. ß . 2000} 46 _{IVL, fms, CTH 2001, Syntes av systemanalyser av avfallshantering - miljöaspekter, 2001-10-19} 47 _{Deponering kan dock, sett i ett kort tidsperspektiv och för vissa avfallsslag, ses som en utsläpps-}

sänka jämfört med återvinning.

menade att det var av särskilt intresse att studera styrmedel som stimulerar en balanserad användning av metoder för materialåtervinning, biologisk behandling och energiutvin- ning.

Systemanalyser ger en grund för att avgöra vad som kan anses som en balanserad an- vändning av metoder för återvinning men vid avvägning mellan olika återvinningsmetoder behöver hänsyn även tas till andra faktorer än de som ingår i systemanalyserna och till de osäkerheter som Þ nns i dessa analyser.

Materialåtervinning och förbränning är bättre än deponering

Deponering faller ut som den ur miljösynpunkt sämsta metoden för omhändertagande av avfall som kan materialåtervinnas eller förbrännas. Oavsett om förbränning med ener- giutvinning eller materialåtervinning väljs minskas miljöpåverkan från avfallshanteringen jämfört med deponering. Återvinning innebär framförallt ett bättre utnyttjande av den resurs som avfallet utgör i form av energi eller råvara och leder också till minskade utsläpp av växthusgaser m. m. Deponering kommer dock under överskådlig tid vara en nödvändig metod för avfall som av olika anledningar inte är lämpligt för återvinning.

När är det miljömässigt motiverat att materialåtervinna?

Enligt EU:s avfallshierarki är materialåtervinning (inklusive biologisk behandling) att föredra framför förbränning under förutsättning att det är miljömässigt motiverat. De utförda systemanalyserna visar att materialåtervinning ofta innebär en mindre miljöpåver- kan än förbränning. Miljövinsten varierar dock och är störst för metaller och plast och mer otydlig för avfall från varor som härrör från förnybara råvaror som kartong och matavfall.

Som redovisas i föregående avsnitt så ger inte systemanalyser en heltäckande och lättolkad bild av de olika behandlingsmetodernas sammanvägda miljöpåverkan.

Det är framförallt frågan om diffus spridning av farliga ämnen som inte kan behandlas tillfredsställande på grund av kunskapsluckor både avseende utsläpp och effekter. Vi anser dock att såväl förbränning, biologisk behandling som andra typer av materialåtervinning är ur miljösynpunkt acceptabla metoder förutsatt att krav ställs på avfallets kvalitet och på ständigt förbättrade försiktighetsåtgärder i form av väl fungerande reningsutrustning m.m. Kunskapen behöver dock ökas om diffus spridning av farliga ämnen så att ytterligare åtgärder om nödvändigt kan vidtas.

En fördel för materialåtervinning framför förbränning är att materialåtervinning ger möjlighet till att, för de material som återvinns, skapa en avfallshantering i det närmaste helt utan deponering där material och näringsämnen ingår i ett kretslopp. Detta leder ofta till minskad energiförbrukning och minskad miljöpåverkan.

Materialåtervinning har också fördelen att kunna ge en värdefull koppling till produkt- utveckling så att kunskap om miljöeffekter återförs till den som tillverkar produkten. Detta till skillnad från förbränning där förutsättningarna för att uppmärksamma miljömäs- sigt tveksamma produkter är betydligt sämre.

Ytterligare styrmedel för att öka materialåtervinningen

En ökad materialåtervinning kan ha stor betydelse för att ersätta deponering och i framti- den utgöra den dominerande behandlingsmetoden för många typer av avfall. Eftersom

återvinningskapacitet saknas under närmsta åren bör förbränning ske i första hand av sådant avfall som saknar andra möjligheter till återvinning.

Materialåtervinning är med nuvarande kostnader ofta dyrare och kräver en större arbetsinsats än förbränning. För att nå en balanserad och ur miljösynpunkt väl avvägd kombination av förbränning och materialåtervinning så anser vi att det är nödvändigt med ytterligare styrmedel som säkerställer att materialåtervinning utnyttjas när det är miljömässigt motiverat.

Avvägningen mellan förbränning och materialåtervinning är dock inte enkel att göra. Vissa typer av avfall har egenskaper som gör dem ur miljösynpunkt olämpliga att mate- rialåtervinna alternativt att de kräver arbetsinsatser eller kostnader som inte motsvarar miljönyttan. Materialåtervinning kan i vissa fall vara energimässigt sämre och ha större miljöpåverkan än förbränning. Dåligt fungerande materialåtervinning kan leda till en diffus spridning av farliga ämnen till nya produkter eller åkermark i form av kompost– eller rötrest.

Vi anser därför att en generell riktlinje om att materialåtervinning är att föredra framför förbränning bör tillämpas med hänsyn till avfallets egenskaper, praktiska och lokala förutsättningar som ekonomi, marknad, teknik och inte minst allmänhetens acceptans.

Vilka styrmedel bör användas?

Att stor hänsyn behöver tas till vad som är bäst i det enskilda fallet innebär att styrmedel som förbud eller sorteringskrav generellt inte är att lämpliga för att styra mellan förbrän- ning och materialåtervinning.

Istället bör det eftersträvas att försöka etablera verktyg och metoder som anger vilket arbetssätt som krävs av det enskilda företaget och den enskilda kommunen. Exempel på detta är tillämpning av miljöbalkens hänsynsregler och krav på systematik och planering. Dessa styrmedel bör kombineras med mål och ekonomiska styrmedel som tydliggör och ger incitament för önskad utveckling.

För att avfallshanteringen skall utvecklas krävs förutom direkta åtgärder i form av sortering, tekniska skyddsåtgärder, kunskap m. m. även genomtänkt planering, tydliga ansvarsförhållanden, fungerande uppföljning och tillförlitlig statistik.

De följande kapitlen 5–11 innehåller våra överväganden och förslag för att styra och ge förutsättningar för att avfallshanteringen skall fortsätta utvecklas mot ekologisk hållbarhet.