I Sverige omhändertogs 1998 drygt 10 Mton avfall vid anläggningar med av- fallsbehandling som huvudverksamhet. Av denna mängd deponerades ca 4,6 Mton, förbrändes ca 2,2 Mton, ca 0,4 Mton behandlades biologiskt och övrig mängd lagrades eller materialåtervanns.
Inom tillverkningsindustrin uppkom 1998 knappt 19 Mton icke farligt avfall. Ca 2,6 Mton deponerades, ca 6,4 Mton förbrändes, ca 0,3 Mton behandlades biologiskt, ca 7,6 Mton materialåtervanns och ca 0,9 Mton lagrades. Inom ut- vinningsindustrin uppkom 1998 ca 64 Mton avfall varav nästan allt deponerades. Mängden avfall som förs till materialåtervinning är inte fullständigt känd. Sådant avfall som till större delen omfattas av producentansvar uppgick dock 2000 till drygt 1,3 Mton medan uppskattningsvis ca 2 Mton metall återvanns. Därutöver återvanns åtminstone ca 0,7 Mton år 2000 genom biologisk behandling. Mängd avfall till förbränning med energiutvinning uppgick år 1998 till totalt ca 7,8 Mton. Ca 0,8 Mton förbrändes inom tillverkningsindustrin utan energiutvinning. Totala mängder icke farligt avfall som deponerades 1998 var knappt 6 Mton. Under senare år har främst deponerad mängd hushållsavfall samt slam från avloppsrening minskat medan deponeringen av övriga avfallsslag varit relativt konstant.
15 Profu 2001 ”Avfallsmängder i framtiden” 16 Profu 2001 ”Avfallsmängder i framtiden”
2.4.1 Översikt
SCB har tagit fram omfattande statistik över mängder och omhändertagande av avfall generellt för 1998. Av följande två tabeller framgår dels omhändertagande på avfallsbe- handlingsanläggningar, dels mängder och omhändertagande av avfall uppkommet inom tillverkningsindustrin. Tabellerna är för visst avfall från tillverkningsindustrin överlap- pande vad gäller omhändertagande.
Tabell 2. Omhändertagande av icke farligt avfall 1998 på avfallsbehandlings anläggningar (exkl. återvinningsanläggningar) i kton (SCB MI28SM0002).
Deponering Förbränning Biologisk Övrigt1 Total mängd
behandling
Hushållsavfall 1 079 1 426 108 886 3 497
Trädgårds- och parkavfall 116 0 184 49 349
Industrins förbruknings-avfall2 760 16 14 261 1 051
Industrins produktionsavfall3 441 221 24 30 715
Bygg- och rivningsavfall 824 228 0 1 042 2 093
Avfall från sjukvård etc. 1 3 0 0 4
Avfall från avfallsbehandling,
avloppsrening etc.4 818 0 26 818 1 662
Ospecifi cerat ej farligt avfall 549 355 37 114 1 056
Totalt 4 588 2 249 392 3 200 10 429
1) Återvinning av metaller, övrig återvinning, mellanlagring för bl.a. förbränning. Dubbelräkning kan ske, varför de totala mängderna kan vara överskattade. Det går inte att dra några slutsatser om mängderna som gick till materialåtervinning. 2) SCB skattar att av de 1 700 kton som enligt den offi ciella statistiken är ospecifi cerade är en stor del blandat industriavfall,
vissa mängder bygg- och rivningsavfall, samt en liten del hushållsavfall. Minst hälften torde vara förbrukningsavfall från industrin. Till de 60 kton förbrukningsavfall som uppges deponeras borde då läggas minst 700 kton av det ospecifi cerade. I tabellen har en omräkning utifrån detta antagande gjorts.
3) Det är inte klart hur mycket av det ospecifi cerade avfallet som är produktionsavfall, men siffrorna över produktionsavfall underskattar den verkliga mängden.
4) De 1 600 kton ej farliga avfallet från avfallsbehandlingar etc. består av slam etc. från avloppsreningsverk (ca 600 kton), lakvatten från deponier (ca 610 kton) och bottenaska/slagg från förbränning (ca 440 kton).
Totala mängden avfall som omfattas i tabellen ovan uppgår till ca 10,4 miljoner ton. Utöver dessa mängder uppkommer avfall som omhändertas utanför anläggningar för avfallsbehandling, bland annat:
– slam från avloppsrening till markanvändning, – biologiskt nedbrytbart avfall till lokal kompostering,
– bygg- och rivningsavfall till schaktmassedeponier, markanvändning, konstruktioner, – industriavfall till schaktmassedeponier, markanvändning, konstruktioner,
– avfall som omhändertas inom tillverkningsindustri (se tabell nedan), – farligt avfall.
Tabell 3. Omhändertagande av icke farligt avfall uppkommet inom tillverkningsindustrin 1998 i kton (SCB MI28SM0001)
Total Deponering Förbränning Biologisk Övrig Annat*
mängd behandling återvinning
Med energi- Utan energi- utnyttande utnyttande Livsmedel-, dryckes- och
tobaksindustrin 1 797 89 67 3 179 719 20
Textil- och beklädnads-
och pälsindustri, garverier 31 19 4 0 1 4 0
Trä- och trävaruindustri,
möbler 7 649 147 3 142 728 13 2 729 476
Massa-, pappers- och
grafi sk industri 4 015 1 012 2 234 30 30 595 120
Kemisk, gummi- och
plastvaruindustri 441 179 72 2 58 121 10
Jord- och stenvaruindustri 570 205 2 0 0 238 18
Stål- och metallverk 3 392 604 6 0 1 2 616 174
Verkstadsindustri 1 060 316 68 1 4 561 38
Övrig tillverkning 25
Totalt 18 980 2 571 5 595 764 286 7 583 856
*) Tillfällig lagring, borttransport och export
Utöver mängderna i tabellen ovan uppkom 1998 även ca 63 800 kton avfall från utvinning av mineral. Detta avfall omhändertogs dock i princip helt inom industrin. Förutom ca 1 500 kton till återvinning deponerades allt avfall från utvinning av mineral.
2.4.2 Materialåtervinning
Uppgifter om materialåtervinning vid återvinningsanläggningar enligt tabellen ovan är bristfälliga. SCB uppskattar att återvinningen av skrot och avfall av metall uppgick till ca 2 Mton 1998. Till stor del saknas dock underlag för att bedöma totala mängder som återvanns. I det följande redovisas återvinning av den begränsade mängd avfall som omfattas av producentansvar.
För returpapper ligger återvinningsnivån över vad som krävs i lagstiftningen år 2000. Det är vår bedömning att siffran ligger i övre kanten av vad som går att åstadkomma inom nuvarande system.
Vad däck beträffar så gäller målet 80% annat omhändertagande än deponering. Slutsat- sen är att inget skrotdäck idag går till deponering. För bilar så Þ nns det ett mål, 85%, som ska uppnås år 2002. Siffran 81% för 1999 är mycket preliminär och baserar endast på 24% av skrotbilarna. Systemet är fortfarande under uppbyggnad. Skrotade bilar hamnar förr eller senare hos fragmenterare.
Sverige överträffar redan idag de krav på återvinning av förpackningar som gäller enligt EU:s förpackningsdirektiv 2001. Den svenska lagstiftningen ställer ännu högre krav, vilka uppfylls med några få undantag. Återvinningen är således mycket hög, internationellt sett. 73% av de förpackningar som sätts på marknaden återvinns.
Tabell 4. Utvecklingen av materialåtervinningen av avfall (ton/år) som omfattas av pro- ducentansvar 1994–2000 (”Har producenterna nått målen? – Uppföljning av producentansvaret för 2000”, NV-rapport 5156). 1994 1997 2000 Elavfall – – Ca 40 000 Returpapper 374 000 425 000 454 000 Kontorspapper 138 000 157 000 191 000 Bilar – – – Däck (1996) Ca 15 000 Ca 30 000 Ca 37 000 Förpackningar 240 000 535 000 615 000 TOTALT 770 000 1 150 000 1 340 000
År 2001 omfattar producentansvaret även elektriskt och elektroniskt avfall. Mängden elektriskt avfall som gick till återvinning 1998 var 130 000 ton och elektroniskt avfall 13 000 ton. Mängderna beräknas öka till ca 190 000 ton år 2005. Det bör noteras att det idag inte Þ nns någon nationell statistik över hur mycket elavfall som källsorteras och återvinns. Siffrorna som anges här är uppskattningar.
Nya mål för förpackningar trädde i kraft 2001. Arten av omhändertagande ändras från dagens återanvändning/materialutnyttjande till återvinning, vilket innebär att även energiutnyttjande kan ingå i beräkningsunderlaget. Det är troligt att en större mängd plast- samt papp- och kartongförpackningar då kommer att energiutnyttjas. Graden av materialutnyttjande kommer genom lagkonstruktionen dock inte att minska.
2.4.3 Biologisk behandling
Det saknas till stor del underlag för att bedöma utvecklingen av olika avfallstyper som återvunnits genom biologisk behandling. Först från år 2000 fanns underlag att sär- redovisa mängderna källsorterat hushållsavfall respektive blandat hushållsavfall som förts till separerings- och komposteringsanläggningar Den mängd park- och trädgårdsavfall som komposterats i anslutning till deponier får anses väl kartlagda i och med RVF:s statistikinsamling. Uppgift om total mängd komposterat park- och trädgårdsavfall Þ nns endast från 199817.
Avfallsmängder som hemkomposterats är betydligt mer osäkra eftersom det saknas säkra uppgifter om utbredning samt utvärderingar av sorteringsutbyte. År 2000 bedömdes utifrån enkätundersökningar till landets kommuner, att antal hushåll anslutna till hem- kompostering var ca 360 000, motsvarande ca 9% av landets hushåll. Utifrån danska uppskattningar av utbytet motsvarar denna anslutning komposterade mängder matavfall på högst 50 kton. Enligt samma studie bedömdes anslutningsgraden öka till 440 000 hushåll år 200518.
17 SCB MI28SM0002
Tabell 5. Mängder till biologisk behandling i kton/år. Återvinningsgrad och potential fram- går av bilaga 2. (RVF – Svensk Avfallshantering 1999–2001)
Avfallsslag 1998 1999 2000
1. Källsorterat bioavfall från hushåll1 Ingår i 5. Ingår i 5. 902 (inkl. 3.)
2. Hushåll hemkompostering Ca 402 Ca 402 Ca 50 (ca 360 000 hh)
3. Källsorterat bioavfall från restauranger,
storkök och handel1 Ingår i 5. Ingår i 5. Ingår i 1.
4. Parker och trädgårdar1 1843 1904 2004
5. Blandat hushållsavfall till separering –
kompostering 1042 (inkl. 1+3) 1152 (inkl. 1+3) 402
Summa 330 345 380
1 Exklusive lokal kompostering;
2 Svensk avfallshantering 1999–2001, RVF ;
3 SCB MI28SM0002 1998;
4 Uppskattningar utifrån SCB 1998
Enligt SCB19 framgår att utöver vad som anges i tabellen ovan behandlades 1998 ca
300 kton avfall från tillverkningsindustrier biologiskt. Det saknas dock underlag för att bedöma trender eller planer för avfall inom exempelvis livsmedelsindustrin och pappers- och massaindustrin. Möjligen kan sambehandling med avfall från jordbruk, hushåll och verksamheter antas öka på sikt. Se även bilaga 3.
Kommunernas preliminära planer på framtida utbyggnad skulle innebära en ökning från drygt 300 kton 1998 till ca 700 kton år 2005 enligt en kartläggning som gjordes år 200020. Av enkätsvaren framgick dock inte vilka avfallsslag som avses behandlas år 2005.
Naturvårdsverket bedömer att processen att införa källsortering och biologisk behandling tar ca 5–10 år (se bilaga 3). Sannolikheten är stor att planerna inte kan förverkligas fullt ut förrän 2005–2010.
2.4.4 Förbränning med energiutvinning
Av Þ guren nedan framgår att mängden avfall till förbränning har ökat relativt konstant mellan åren 1994 och 2000. Totalt förbrändes ca 2,35 Mton år 2000. Andelen hushållsav- fall utgjorde då drygt 60% (1,46 Mton) medan andelen ej branschspeciÞ kt industriavfall utgjorde knappt 40% (0,89 Mton). Mängden industriavfall till förbränning har sedan 1994 ökat relativt sett kraftigt medan mängden hushållsavfall varit i stort sett konstant.
Av Þ guren framgår även möjlig kapacitetsutbyggnad fram till 2006 förutsatt att samt- liga planer (beslutade eller under diskussion) i landet förverkligas. Av dagens 23 anlägg- ningar planerar ca 16 att utöka kapaciteten. Upp till 23 nyetablerade anläggningar kan enligt planerna tänkas tillkomma fram till 2006. Eftersom några planer från förra året redan skjutits framåt i tiden eller skrinlagts, är det rimligt att anta att ß er planer kan komma att förskjutas eller läggas ned. Figuren redovisar därför en mycket optimistisk utbyggnadstakt.
19 SCB MI28SM0001
Att öka förbränningskapaciteten innebär en lång process med planering, beslut, till- ståndsprövning, byggnation och idrifttagande.
Figur 1. Utveckling av förbränd mängd avfall 1994–2000 samt planerad kapacitet 2001–2006 (RVF – Svensk Avfallshantering 2001, Profu 2001”Kapacitet för att ta hand om brännbart och organiskt avfall”)
4 680 3 740 3 310 2 830 2 530 2 390 2 347 2 140 2 160 1 840 1 860 1 810 1 670 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000 4500 5000 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 M ‰ n g d e r ti l l f ˆ r b r ‰ n n i n g 1 9 9 4 ñ 20 0 0 (rvf ) P l a n e r a d e a n l ‰ g g n i n g a r ( P r o f u ) [kton] 4 680 3 740 3 310 2 830 2 530 2 390 2 347 2 140 2 160 1 840 1 860 1 810 1 670 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000 4500 5000 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 [kton]
Mängder till förbränning 1994–2000 (rvf) Planerade anläggningar (Profu)
2.4.5 Deponering
Deponier kan indelas i två huvudgrupper. Den första gruppen utgörs av anläggningar med avfallsbehandling som huvudverksamhet. Anläggningarna, ca 250 totalt, ägs och drivs vanligtvis av kommuner eller kommunala bolag även om några större deponier ägs och drivs av privata företag. I anslutning till denna grupp deponerades år 2000 ca 4.5 miljoner ton avfall. 150 deponier kan betraktas som små (tar emot <10 kton/år) och deponerar endast ca 10% av avfallet. Fördelning mellan olika avfallstyper och utvecklingen mellan åren 1994 och 2000 framgår av tabellen nedan.
Tabell 6. Deponerade mängder (kton/år) vid anläggningar med avfallsbehandling som huvudverksamhet. (RVF rapport 2001:11 ”Avfallsanläggningar med deponering. Statistik 2000”, RVF – Svensk avfallshantering 2001)
Avfallsslag 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Hushållsavfall 1380 1200 1110 1150 1065 960 865
Park- och trädgårdsavfall 80 60 70 50 45 45 53
Bygg- och rivningsavfall 900 950 885 700 740 800 740
Från energiutvinning 660 680 700 675 710 670 525 Från beh. av kommunalt avloppsvatten 610 540 470 455 490 490 345 Från beh av industriellt avloppsvatten 190 190 205 210 210 200 180 Från utvinning av mineraliska produkter 0 10 1 2 2 2 2 Branschspecifi kt industriavfall 490 470 435 405 425 445 445 Ej branschspecifi kt industriavfall 1060 1120 1050 970 1010 1185 1130 Specialavfall 90 120 130 133 203 208 255 Övrigt 620 SUMMA 6080 5340 5056 4750 4900 5005 4540
Generellt kan noteras att mängderna hushållsavfall till deponering i stort sett minskat kontinuerligt under perioden medan övriga avfallstyper legat på en mer konstant nivå. Orsaker till minskningen av hushållsavfall är kommuners och producenters insatser för ökad materialåtervinning. I samband med deponiskattens införande 2000 märks en kraftig minskning av främst deponerade mängder avloppsslam samt aska och slagg från avfalls- förbränning. I Þ guren nedan illustreras utvecklingen för några avfallsslag enligt tabellen ovan.
Bygg- och rivningsavfall till deponi omfattas inte helt av tabellen och Þ guren. Uppgif- terna indikerar möjligen ett visst trendbrott år 2000 då mängderna till deponi minskade något trots fortsatt hög tillväxt. Eftersom statistik för övrig deponering (bl.a. schaktmas- sedeponier) saknas kan dock inga säkra slutsatser dras.
Figur 2. Förändrade mängder deponerat avfall 1994–2000 vid anläggningar med avfalls- behandling som huvudverksamhet. (RVF rapport 2001:11 ”Avfallsanläggningar med deponering. Statistik 2000”, RVF Svensk avfallshantering)
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 År kton Hushållsavfall Ej branschspecifikt industriavfall Branschspecifikt industriavfall Bygg- och rivningsavfall
Utöver deponering vid anläggningar med avfallsbehandling som huvudverksamhet Þ nns även en grupp deponier där avfallsbehandling är en biverksamhet vid tillverkningsindustrin (industrideponier). Detta innebär att deponierna ligger i anslutning till en speciÞ k industri och tar emot avfall från främst denna industri. Antalet deponier är osäkert men enligt Riksskatteverket var 77 industriföretag registrerade som skattskyldiga enligt lagen om skatt på avfall år 2000. Tidigare uppskattades antalet industrideponier till omkring 300.
Mängderna som deponerades uppgick 1998 till mellan 1,2 och 2,6 miljoner ton om man bortser från avfall från utvinning av mineral. Den lägre nivån motsvarar avfall som deponeras ”inom arbetsstället” och den högre deponering även ”utanför arbetsstäl- let”. Osäkerheten består i att begreppet ”utanför arbetsstället” kan avse deponering på annan anläggning inom samma företag, hos en annan industri eller på en anläggning där avfallsbehandling är huvudverksamhet. Inom arbetsstället lagrades även ca 0,3 miljoner ton avfall. Vid kommunala och privata avfallsanläggningar deponerades dock ca 1,2 Mton industriavfall år 1998. En förenklad uppskattning är då att ca 1,4 Mton (2,6–1,2 Mton) deponerades inom industrin.