miljöpåverkan
3.3 God bebyggd miljö (resursanvändning)
God bebyggd miljö: Preciseringar
Den totala mängden avfall och avfallets farlighet minskar
Avfall och restprodukter sorteras så att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel mellan bebyggelsen och dess omgivning
Delmål 5. Mängden deponerat avfall exklusive gruvavavfall har minskat med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå samtidigt som den totala mängden avfall inte ökar.
Delmål 6. Samtliga avfallsdeponier har senast år 2008 uppnått enhetlig standard och uppfyller högt uppställda miljökrav enligt EU:s beslutade direktiv om deponering av avfall
Regeringens bedömning: ” fosfor från organiskt avfall och avloppsslam bör ingå i kretsloppet mellan stad och lan och återföras till jordbruksmark utan risk för hälsa och miljö. Regeringen avser återkomma med förslag till delmål senast år 2006”.
25 Miljökvalitetsmålen är formulerade utifrån olika utgångspunkter, några av målen är formulerade på natur-
vetenskaplig grund andra är inte det. Detta beror antingen på frågans natur eller på grund av att tillräcklig kunskap saknas.
26 Glöm inte att omhändertagande av avfall är en miljöåtgärd som reducerar miljöproblem som annars skulle
Under målet God bebyggd miljö har en rad miljöfrågor förts samman, bl.a. avfallsfrågor och traÞ kfrågor, som också har koppling till ß era av de övriga miljökvalitetsmålen. Globala resurshushållningsfrågor ligger också delvis under detta mål. God bebyggd miljö blir på detta sätt ett snävt samlingsnamn med tanke på de frågor som ingår under målet.
För att hantera problemet med frågor som är av betydelse för ß era miljömål har även tre samlande strategier introducerats.
Avfallsfrågorna ingår främst i strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp. De pre- ciseringar och delmål som formulerats för avfallsområdet under God bebyggd miljö behandlar främst avfallet som en resurshushållningsfråga men också som en förorenings- källa genom utsläpp från deponier.
Under miljökvalitetsmålet om Ett rikt odlingslandskap gör regeringen dessutom be- dömningen att målet i ett generationsperspektiv bl.a. innebär att: ”Åkermarken har ett välbalanserat näringstillstånd, bra markstruktur och mullhalt samt så låg föroreningshalt att ekosystemets funktioner och människors hälsa inte hotas”. Denna bedömning har betydelse för de målsättningar som sätts upp rörande återföring av biologiskt behandlat organiskt avfall och slam till jordbruksmark.
Problembilden
Resurser tas inte tillvara
I vårt samhälle Þ nns i dag en stor mängd varor och fasta konstruktioner i användning eller som avfall i deponi. Den ackumulerade mängden i användning har uppskattats till 2000 miljoner ton och i deponi till över 1000 miljoner ton27. För att framställa dessa varor
och produkter har stora mängder naturresurser tagits i anspråk. Genom att stora mängder avfall går till deponi utnyttjas inte innehållet av material-, näringsämnen och energi i avfallet. Vid avfallsförbränning kommer energiinnehållet i avfallet till användning för el- och värmeproduktion medan t.ex. näringsämnen i t.ex. matavfall förs bort ur kretsloppet om sådant avfall förbränns.
Energianvändningen, material- och avfallsß ödena ökar i samhället
Enligt resurseffektivitetsutredningens28 beräkningar kan den totala energianvändningen i
Sverige komma att öka med 35% och råvaruanvändningen med mellan 20–40% till år 2030 med oförändrad miljöpolitik. Enligt kalkylen antas BNP öka med 80% under samma period. Även om en väsentlig effektivitetsökning kan väntas framgent så kan den alltså komma att ätas upp av volymökningar. Så har även utvecklingen sett ut hittills. Med en ökad konsumtion av material- och energi kommer även avfallsmängderna att öka om utvecklingen följer tidigare mönster, se kapitel 2.3. Värt att observera är dock att hushållsavfallsmängderna har stagnerat i Sverige under de senaste åren29.
Miljöpåverkan från användning av resurser är det största problemet
Det centrala problemet med de ökade material- och energiß ödena (inklusive avfalls- mängderna) är den ökade miljö- och hälsopåverkan som detta medför (med oförändrad
27 Naturvårdsverket och KemI 1999 ”Att Þ nna farliga ß öden”, NV rapport 5036 28 Effektiv användning av naturresurser, SOU 2001:2
miljöpolitik). Den största vinsten med en ökad resurshushållning när det gäller de avfalls- slag som vi studerar i detta uppdrag består i minskade utsläpp av växthusgaser.
Miljöpåverkan skiljer sig dock åt för olika former av resursanvändning. Möjligheterna att reducera miljöpåverkan skiljer sig också åt. Det krävs ett livscykelperspektiv för att få en överblick över hur miljöpåverkan ser ut. Materialß ödenas och varornas sam-
mansättning är därför i många fall avgörande för miljöpåverkan och påverkan på resurs-
situationen och därmed av betydelse för vilken effekt åtgärder i avfallsledet kan ge. EU-kommissionen har identiÞ erat denna problembild och ska därför utarbeta en särskild strategi för hållbar användning och förvaltning av resurser samtidigt som man ska utarbeta och genomföra åtgärder för avfallsförebyggande och avfallshantering.
Risken för att resurser tar slut är störst vid överut-nyttjande av förnybara resurser inte lagerresurser
Resurseffektivitetsutredningen m.ß . menar att risken för att naturresurser tar slut till följd av en ökad resursanvändning är störst p.g.a. att mark och vatten utnyttjas så att
förnybara resurser inte förmår återskapas. Den biologiska mångfalden hotas. När det
gäller uttaget av icke-förnybara resurser (lagerresurser) menar samma utredning att riskerna kan bedömas som små att en plötsligt uppkommande brist på mineraler och andra lagerresurser skulle kunna uppstå. Det är, enligt utredningen, miljökonsekvenserna som sätter gränser för användningen av ß ertalet naturresurser snarare än resursbrist.
Ett långsiktigt hållbart jordbruk ställer krav på att resurser återförs
Behovet av en minskad användning av de icke-förnybara naturresurserna naturgrus och fosfor har dock lyfts fram särskilt i den svenska miljöpolitiken, just för att tillgångarna är begränsade och inte kan ersättas. I dag har ca 70% av den fosfor som tillförs som göd- selmedel utvunnits från jungfrulig råvara. För att uppnå ett långsiktigt hållbart jordbruk med bibehållen markbördighet behöver huvuddelen av de växtnäringsämnen (inte enbart fosfor) och den humus som bortförs från odlingsmarken återföras med ett minimum av föroreningar. Den årliga humusförlusten är stor i svenska jordar men samtidigt betecknas endast 5% av jordarna i dag som humusfattiga.
Som en konsekvens av detta är det av betydelse att den näring och humus som Þ nns i organiskt avfall som har sitt ursprung från odling återförs till marken, inklusive bioavfall från hushåll, restauranger, storkök och handel (tätorternas bioavfall). Tätorternas bioavfall, exklusive avloppsslam, kan dock bara ersätta en mindre del av användningen av fosfor från konstgödsel.
Ytterligare en aspekt på resurshushållning är att avfallshanteringen tar markområden i anspråk. Markanvändningen kan komma i konß ikt med andra intressen, konß ikterna är ß er i tättbebyggda regioner. Konß ikterna blir också ß er om avfallsmängderna fortsätter att öka.