1. Bakgrund och syfte
Föreliggande bilaga syftar till att föreslå rimliga och lämpliga mål för återvinningen av några typer av biologiskt nedbrytbart avfall genom biologisk behandling. Långsiktiga mål diskuteras översiktligt. Förslag till konkreta kortsiktiga mål för år 2010 samt de styrmedel som bedöms nödvändiga för att nå dessa mål utvecklas. Som underlag till förslag om mål och styrmedel analyseras motiv för återvinning, nuvarande återvinning, marknader för avsättning av återvunnet material, rimlig utbyggnadstakt, acceptabla hanteringsmetoder, kostnadsaspekter samt konsekvenser för berörda aktörer.
I två separata delprojekt om insamling respektive behandling och avsättning har konsul- ter på uppdrag av Naturvårdsverket analyserat förutsättningar för en acceptabel återvin- ning och vilken utbyggnadstakt som är rimlig. I samma delprojekt har även krav på meto- der utifrån miljöbalkens hänsynsregler (2 kap) samt utvecklings- och förändringsbehov lyfts fram. I denna bilaga refereras därför ß itigt till rapporterna från dessa båda projekt. (Norin 2001, Jorild m.ß . 2001)
2. Förutsättningar och avgränsningar
Bilagan begränsas i efterföljande avsnitt till att formulera och föreslå återvinningsmål för insamlad mängd källsorterat bioavfall från hushåll, restauranger, storkök, butiker, verksamheter (exkl. industri) samt parker och trädgårdar. Målen avgränsas i nuläget till att endast omfatta källsorterat avfall vilket bedöms vara en viktig förutsättning för att uppnå kvalitet och förtroende i återvinningen.
Mål för hemkompostering av hushållsavfall kan vara önskvärt på sikt men bedöms med nuvarande kunskapsunderlag inte kunna formuleras eller följas upp. Å ena sidan minskar avfallsmängderna samtidigt som lokala kretslopp etableras och synliggörs, vilket troligen medför ökat miljömedvetande även i andra avseenden. Å andra sidan Þ nns viss risk att hemkompostering kan leda till oönskade miljö- och hälsoeffekter genom att uppfölj- ning och kontroll sällan förekommer. Forskningsresultat indikerar att vissa utsläpp i praktiken kan vara betydande (Eklind 2000). Innan mål för hemkompostering föreslås bör därför att bland annat utsorteringsgrad, materialkvalitet samt miljö- och hälsoeffekter utvärderas närmare. Det bör även analyseras närmare i vilka fall och i vilken utsträckning hemkompostering lämpligen kompletterar storskalig återvinning. Mål för hemkomposte- ring bör således övervägas i ett senare skede när mer underlag föreligger. Detta hindrar dock inte att mål för källsortering och storskalig biologisk behandling lyfts fram i ett första skede eftersom hemkompostering huvudsakligen utgör ett komplement.
Andra avfallsß öden med betydande potential för ökad återvinning av växtnäring och humus är bland annat slam från kommunala reningsverk, slam från biologisk och kemisk
avloppsrening inom massa- och pappersindustrin, hästgödsel samt i viss mån avfall från livsmedelsindustrier (Naturvårdsverkets rapport 4611).
Av uppkommen mängd slam från kommunala reningsverk fördes år 2000 enligt preli- minära uppgifter från SCB ca 19% till åkermark, ca 32% till övrig markanvändning, ca 26% till deponi och ca 22% till mellanlagring och övrigt (SCB 2001 in prep.). Avloppsslam eller avloppsvatten berörs inte i detta arbete eftersom ett parallellt projekt har i uppdrag att formulera mål och handlingsplan gällande fosforåterföring till åkermark från avlopp. Uppdraget ska redovisas i oktober 2002. (Regeringsbeslut M1999/1487/Na)
Slam från biologisk och kemisk avloppsrening inom massa- och pappersindustri de- poneras eller torkas och blandas med annat avfall för att därefter förbrännas med en- ergiutvinning. Eftersom mängderna växtnäring i detta slam kan vara betydande (av samma storleksordning som för matavfallet) och bedöms öka avsevärt på sikt Þ nns det behov av att utreda förutsättningar till även materialåtervinning till skogsmark. Dessutom råder i dagsläget osäkerhet i vad mån nya avfallsförbränningskrav kommer att motverka nuvarande förbränning i enklare anläggningar. (pers. medd. Erik Nyström)
En ytterligare stor mängd organiskt avfall där potential för ökad återvinning kan vara betydande är hästgödsel. Uppskattningar indikerar att det uppstår drygt 2 Mton/år, motsvarande knappt 0,7 Mton organiskt material. Normalt är dock näringsinnehållet relativt måttligt. Fortsatta utredningar om potential och eventuella återvinningsmål är önskvärda inom detta område.
Övriga branschspeciÞ ka bioavfall från framför allt jordbruket och livsmedelsindustrin återvinns redan i hög grad (Naturvårdsverkets rapport 4611). Återvinningspotential kan dock Þ nnas för bland annat den del avfall som förs till kommunal avloppsrening. Det är även osäkert i vad mån dagens återvinning representerar bästa teknik eller är kretsloppsan- passad. Det är därför önskvärt att närmare inventera hantering, mängd och typ gällande avfall från i första hand livsmedelsproduktion.
3. Motiv för återvinning – en översikt
Viktiga skäl till återvinning är att växtnäring och humus återförs i samband med odling eller jordförbättring och på så vis ersätter främst konstgödsel, matjord och torv. Detta är en förutsättning för att upprätthålla markens långsiktiga produktionsförmåga. I den mån biogas utvinns vid behandling, alternativt värme eller koldioxid nyttiggörs, kan även fossila energislag ersättas vilket bland annat minskar klimatpåverkan.
Av kapitel 3 och 4 framgår grunderna för vad som utifrån EU:s miljöhandlingsprogram, nationella miljökvalitetsmål och speciÞ ka systemanalyser generellt kan anses vara önsk- värd hantering av bland annat matavfall och trädgårdsavfall. I det följande sammanfattas och preciseras ett antal olika motiv och förutsättningar gällande återvinning av källsorterat matavfall och trädgårdsavfall genom biologisk behandling.
Generella mål och principer
Återvinning av växtnäring och humus är i linje med resurshushållningsprinciperna i EU:s 6:e miljöhandlingsprogram samt i miljöbalken och miljömålen. Avfallshierarkin enligt EU:s övergripande strategi förordar en utveckling mot ökad materialåtervinning. Som ett led i omställningen till en långsiktigt hållbar utveckling har regeringen tidigare angett att slutna kretslopp mellan samhälle och jordbruk bör skapas för närings- och humusämnen,
i första hand för fosfor (prop. 1997/98:145). I samma proposition angavs, liksom i Naturvårdsverkets Aktionsplan Avfall 1996, att i princip allt organiskt avfall på sikt bör behandlas biologiskt när det är miljö- och resursmässigt motiverat. Av miljömålsproposi- tionen 2000/2001:130 framgår speciÞ kt att fosfor från organiskt avfall och avloppsslam bör ingå i kretsloppet mellan stad och land och återföras till jordbruksmark eller annan produktiv mark utan risk för hälsa och miljö. I EG-direktivet om deponering anges även att medlemsländerna ska uppmuntra separat insamling av biologiskt nedbrytbart avfall. Ett initiativ från EG-kommissionens miljödirektorat indikerar en vilja att stödja ökad källsortering av bioavfall (EG kommissionen 2001).
Miljökvalitetsmålet giftfri miljö samt försiktighetsprincipen i miljöbalken (2 kap.) innebär samtidigt att krav ställs på hög kvalitet vid källsortering, behandling och på produkter. Med källsorterande system bör på sikt mängden föroreningar i huvudsak ha sitt ursprung i livsmedel respektive grönytesektorn. Därutöver bör smittriskerna vara kända och acceptabla.
Ur ett långsiktigt kretsloppsperspektiv bör kompost och rötrest återföras till livs- medelsproduktion (matavfall) respektive grönytor (park- och trädgårdsavfall). Under en uppbyggnadsperiod kan det dock vara rimligt att användning sker i olika odlingssam- manhang. Användning för exempelvis deponitäckning kan även som övergångslösning vara olämplig i fall där risken är stor att systemförtroendet skadas och viljan att källsortera försvinner.
Synergieffekter
I ett bredare samhällsperspektiv kan det Þ nnas betydande ekonomiska, miljömässiga och arbetsmarknadspolitiska synergieffekter vid ökad återvinning av källsorterat matavfall. Exempelvis kan jordbruksgrödor, gödsel och avfall från livsmedelsindustri sambehandlas med källsorterat matavfall. Därigenom kan exempelvis biogas till fordon, växtnäringsut- nyttjande och ökat antal arbetstillfällen ge ytterligare samhällsekonomiska vinster.
Förbränning med energiutvinning utgör komplement
Det bedöms i kapitel 2 under kommande 5-10 år råda stor brist på förbränningskapacitet. Förbränningskapacitet behövs främst för sådant förorenat brännbart avfall vilket saknar förutsättningar att materialåtervinnas och där alternativet annars skulle vara deponering. Källsortering av bioavfall, med relativt sett lågt värmevärde, kan således frigöra förbrän- ningskapacitet åt avfall med högre värmevärde och där alternativ återvinning saknas. En nackdel med att i ett första skede förbränna även sådant bioavfall som på kort sikt kan materialåtervinnas är att utvecklingen för biologisk behandling riskerar avstanna. Detta som en följd av delägarskap i förbränningsanläggningar med långa avskrivningstider eller långa kontraktstider för anslutna kommuner. För närvarande Þ nns tendenser att avtalstiderna blir allt längre (pers. medd. Åke Eriksson).
4. Nuläge
I tabell 1 och 2 nedan redovisas dels tillgänglig mängd bioavfall samt dess innehåll av organiskt material och växtnäring, dels återvunnen mängd år 2000. Av tabellerna framgår även vilka källor som ligger till grund för redovisningen.
Tabell 1. Återvunnen och tillgänglig mängd bioavfall från hushåll m.m.
Källsorterat bioavfall från Återvunnen mängd Tillgänglig mängd Tillgänglig mängd i
år 2000 i kton i kton per år kg/invånare och år
(8.845.000 inv.)
Hushåll1 902 ca 10% åv-grad 8204–9205 90–100
Hushåll hemkompostering (ca 360 000 hushåll,
motsv. ca 50 kton)
Restauranger, storkök och handel1 (inkluderat i angivna 1804 20
90 kton ovan)
Parker och trädgårdar1 2003 ca 30% åv-grad 6506 75
Summa1 290 1650–1750 185–195
1 Exklusive lokal kompostering; 2 Svensk avfallshantering 2001;
3 Uppskattad utveckling baserad på SCB statistik gällande 1998; 4 AFR-report 197;
5 Reforsk 2001 in prep.; 6se beräkning nedan
Tabell 2. Tillgänglig mängd organiskt material och näringsämnen från hushåll etc (tabell 1, AFR-rapport 197, JTI-rapport 14 1998).
Källsorterat bioavfall från Torrsubstans Organisk substans Kväve Fosfor Kalium
% % av TS % av TS % av TS % av TS
Hushåll Ca 35 Ca 85 Ca 2,4 Ca 0,3 Ca 1,5
300 kton 250 kton 7,2 kton 0,98 kton 4,6 kton
Restauranger, storkök Ca 25 Ca 85* Ca 2,4* Ca 0,5 Ca 1,5*
och handel 45 kton 38 kton 1,1 kton 0,23 kton 0,67 kton
Parker och trädgårdar Ca 60 Ca 60 Ca 0,6 Ca 0,12 Ca 0,34
390 kton 230 kton 2,3 kton 0,47 kton 1,3 kton
Summa Ca 740 kton Ca 520 kton Ca 11 kton Ca 1,7 kton Ca 6,6 kton
* Antagande motsv. hushållens matavfall
Hushåll, restauranger, storkök, butiker, verksamheter
Återvinningen av källsorterat bioavfall från hushåll, restauranger, storkök, butiker och verksamheter uppgick år 2000 till omkring 90 kton, motsvarande ca10 kg/invånare (Svensk avfallshantering 2001). Därutöver hemkomposterades 1999 enligt beräkning nedan upp till ca 50 kton matavfall och lättare trädgårdsavfall.
Tillgänglig mängd bioavfall från hushållsavfall antas uppgå till ca 1,0–1,1 Mton, mot- svarande 110–125 kg/invånare. Som en delmängd av detta uppskattas mängden matavfall från restaurang, storkök och butiker uppgå till 0,18 Mton. (AFR-report 197, Retzner 2001) Som en jämförelse framgår att man i Danmark bedömer tillgänglig mängd biologiskt nedbrytbart avfall från hushåll vara ca 700 kton per år, vilket med ca 5,29 miljoner invånare motsvarar ca 130 kg/invånare. (Miljöstyrelsen 2001)
Enligt en enkätundersökning utförd år 2000 hemkomposterar ca 360 000 hushåll (9% av landets hushåll). I samma undersökning görs en prognos till 2005 baserad på att försäljningen av kompostorer 1997–99 till nya hushåll fortsätter i samma takt. Med detta antagande bedöms ytterligare ca 80 000 hushåll (2%) vara anslutna år 2005, d.v.s.
totalt ca 440 000 hushåll eller motsvarande ca 11% av samtliga hushåll (RVF-rapport 01:05). Dansk statistik uppskattar utbytet vid hemkompostering av avfall (vegetabiliskt avfall samt lättare trädgårdsavfall) till ca 160 kg/hushåll samt att ca 85% av de som anmält hemkompostering utnyttjar möjligheten (Kompoststatistik 1997). Överförs dessa uppskattningar erhålls en total hemkompostering i Sverige år 2000 på ca 50 kton. Efter- som potentialen i Danmark bedöms vara högre och en del avfall till hemkompostering antogs utgöra lättare trädgårdsavfall kan 50 kton matavfall antas vara i överkant.
Parker och trädgårdar
Återvinningen av park- och trädgårdsavfall uppgick under år 1998 till ca 184 kton (SCB MI28SM0002). Eftersom betydande utbyggnad av inte minst återvinningsstationer gjorts mellan 1998 och 2000 bedöms mängden år 2000 ha ökat till minst ca 200 kton. I AFR- rapport 197 antogs att uppkommen mängd park-trädgårdsavfall motsvarade ca 60 kg/inv och år. Statistik för 1997 i Danmark redovisar dock en faktisk insamling av ca 500 kton eller ca 95 kg/invånare (Kompoststatistik 1997, 5,29 milj. inv. 1998). I sydvästra Skåne insamlades 1999 ca 39 kton i en region med ca 518 000 invånare, vilket motsvarar ca 75 kg/invånare (Sysav 2000). Resultaten från Danmark, Skåne och Mellansverige (se kortsiktiga mål nedan) indikerar att tillgänglig mängd park-trädgårdsavfall i landet rimligtvis bör vara i nivå med vad som insamlades i Skåne, d.v.s. ca 75 kg/invånare eller ca 650 kton totalt.
5. Långsiktigt mål
Inom ramen för miljömålsarbetet bör övervägas ett mer heltäckande mål för en hållbar odling än endast återföring av fosfor. Främst kväve, fosfor, svavel och kalium återförs med konstgödsel. Fosfor men även i viss mån kalium och svavel är dock väsentliga ur ett resurshushållningsperspektiv medan kväve idag framställs med fossil energi. Förlusten av övrig växtnäring samt humus kompenseras mindre ofta. I skogsbruket sker sällan någon kompensation alls. Även torv är att betrakta som en fossil resurs som bör ersättas i möjligaste mån vid odling. För bibehållen markbördighet behövs på lång sikt sannolikt återföring av ett ß ertal element (inkl. humus) som bortförs odlingsmarken.
Ett tänkbart mål kunde formuleras som att huvuddelen av växtnäringsämnen och humus som bortförs odlingsmarken och hamnar i tätorter, skall med ett minimum av föroreningar återföras till odlingsmark senast år 2025, d.v.s. inom en generation. Ett sådant mål är i linje med LRF:s mål om att 95% av växtnäringsämnena från tätorten ska återföras till åkermarken år 2025 (Miljöredovisning för svenskt jordbruk 2000, SCB/LRF). En konsekvens kan i så fall bli att även huvuddelen av den näring och humus som Þ nns i organiskt avfall med ursprung i odlingsledet bör återföras 2025. Här måste hänsyn tas till samtliga avfallsß öden som innehåller växtnäring. Ökad återföring av växtnäring och humus från matavfall kan endast ersätta relativt liten andel av vad som bortförs odlingsmarken.
Det kan av miljö- och resursskäl vara önskvärt att i ett längre tidsperspektiv eftersträva behandling genom rötning med utnyttjande av biogas. Ett sådant ställningstagande kan dock i vissa fall visa sig felaktigt om förutsättningar kring emissioner, resursutnyttjande, resursvärdering, avsättning och metodutveckling förändras över tiden. Därför bör ingen prioritering göras mellan rötning och kompostering.
6. Kortsiktiga mål år 2010
Eftersom viss osäkerhet råder beträffande exempelvis kvantiÞ erbara miljö- och resurs- fördelar vid materialåtervinning samt funktion och ekonomi kring hanteringsmetoder för återvinningen, Þ nns anledning att överväga kortsiktiga mål som innebär en relativt måttligt ökad återvinning. Lärdomar från annan materialåtervinning är möjligen även att man bör prioritera kvalitativ återvinning framför kvantitativ, åtminstone fram tills acceptabel kvalitetssäkring och avsättning har etablerats. För att uppnå ett minimum av föroreningar krävs enligt nuvarande bedömning tillämpning av källsortering samt behandlingsprocesser som medför acceptabel hygienisering. Formulering av lämpliga mål bör alltså grundas på hur stora mängder källsorterat bioavfall som är praktiskt och ekonomiskt rimligt att insamla, behandla och avsätta.
Mål för hemkompostering och förslag till eventuella styrmedel bör övervägas under 2003 när mer underlag om bland annat utbyte och miljöaspekter framkommit i pågående studier. Hemkompostering utgör under tiden ett naturligt komplement till mer storskalig återvinning genom biologisk behandling.
Tiden för att stegvis bygga upp en fungerande källsortering bedöms vara ca 5–10 år (Jorild m.ß . 2001). År 2010 anses därför vara lämpligt årtal för kortsiktiga mål. Då bör även motiv, förutsättningar och mål följas upp och omprövas. Under perioden fram till 2010 bedöms även Þ nnas behov av att frigöra förbränningskapacitet åt avfallsbränslen som saknar förutsättningar att materialåtervinnas. Fram till dess bör även användning av kompost och rötrest kunna godtas i ß era olika typer av odlingssammanhang, inte endast sådana som innebär optimala kretslopp.
Lämpliga målnivåer
Av Jorild 2001 framgår att det är praktiskt möjligt att beroende på lokala förutsättningar återvinna 50–90 % av tillgänglig mängd bioavfall i ett hushåll (exkl. park- trädgårdsav- fall). Antas ca 70% genomsnittligt utbyte kan ca 63–70 kg/invånare (70% av 90–100 kg/inv.) återvinnas i de hushåll där källsortering tillhandahålls (Naturvårdsverkets rapport 4865, Vafab plockanalyser 1998/2000). Ventilerade insamlingssystem medför viss vat- tenavgång varför nettoutbytet i dessa fall blir något lägre. Denna vattenavgång betraktas som en del i återvinningssystemet. I tabell 3 nedan sammanfattas de överväganden och förslag som utvecklas för bioavfall från hushåll, restauranger, storkök och butiker samt för park- och trädgårdsavfall.
I en tidigare bedömning (AFR-report 197) antogs att omkring 50% av landets hushåll skulle kunna vara anslutna till källsortering år 2005. Antas här att ca 45% av landets kommuner (på basis av invånarantal) kan erbjuda källsortering och i genomsnitt ansluta ca 80% av hushållen betyder det att ca 35% (0,8x0,45=0,36) av hushållen källsorterar. Då skulle år 2010 ca 25%, d.v.s. ca 35% av hushållen (totalt ca 1,4 miljoner hushåll) återvinner 70% av deras uppkomna bioavfall, av potentiell mängd på 820–920 Mton kunna återvinnas. Detta motsvarar att ca 200–230 kton eller ca 23–26 kg/invånare, skulle kunna källsorteras och återvinnas.
Till detta kommer mängden hemkomposterat avfall, som för år 2005 utifrån samma modell som ovan, kan beräknas till ca 60 kton, d.v.s. ca 7 kg/invånare. Detta baseras på prognosen att ca 440 000 hushåll hemkomposterar år 2005 (RVF-rapport 01:05). Baseras återvinningsgraden för hushåll på ca 25% av potentiell mängd efter hemkompostering
(870–60), vilket är rimligt då hemkompostering formellt är att betrakta som avfallsmini- mimering, motsvarar detta ca 200 kton (0,25x(870–60)) eller ca 23 kg/invånare.
För restaurang-, storköks- och butiksavfall Þ nns skäl att anta högre återvinningsgrad. Samhällsekonomiskt blir speciÞ ka kostnaden avsevärt lägre eftersom det krävs färre hämtningar per ton avfall. Antalet källor är även färre vilket underlättar kvalitetssäkring. Dessutom är vattenhalten för detta avfall generellt ännu högre än för hushållens matavfall vilket gör det än mer lämpligt att i förbränning ersätta med mer energirika avfallsbränslen. Med tanke på ovanstående bör varje kommun rimligen på längre sikt kunna erbjuda insamling av detta avfall. Utifrån lokala förutsättningar och rimlig återvinningsgrad för hushåll bör ca 60% av verksamheterna (på mängdbasis) kunna delta i återvinningen. Med utsorteringsgrad på ca 80% blir utbytet totalt ca 50% (0,6x0,8) av tillgänglig mängd. Detta motsvarande ca 90 kton eller 10 kg/invånare.
Som en utgångspunkt för ett återvinningsmål för park-trädgårdsavfall skulle resultat från kommuner i mellansverige kunna vara representativa för landet i sin helhet. År 2000 uppgick i dessa kommuner mängden insamlat avfall till motsvarande ca 55 kg/invånare. Överfört på hela landet motsvarar detta ca 500 kton insamlat park-trädgårdsavfall. Kon- sekvenserna av detta antagande bör inte bli stora eftersom insamling och behandling sker med konventionella kostnadseffektiva metoder. Samma metoder börjar slå igenom i ß ertalet kommuner redan idag och bör utan större problem kunna vara genomförda till år 2010. Vad som kan behöva tid till år 2010 kan vara kvalitetssäkring och utveckling av marknader för olika produkter. (Vafab 2001)
Tabell 3. Möjliga kortsiktiga återvinningsmål för matavfall och trädgårdsavfall
Biologiskt nedbrytbart Återvunnen Återvunnen Möjliga Andel källsorterande
avfall från mängd år 2000) mängd år 2010 återvinningsmål hushåll och
i kton (kg/inv i kton (kg/inv) år 2010 verksamheter år 2010
Hushåll1 (TS 35%) 90 (10) 200 (23) 25% 35%, motsv. ca
14000002
Restauranger, storkök (inkluderat ovan) 90 (10) 50% 60%2
och butiker1 (TS 25%)
Parker och trädgårdar1
(TS 60%) 200 (23) 500 (55) 75%
Totalt1 290 (33) 800 (88)
Hushåll hemkompostering ca 50 (5) Ca 60 (7) 2 (år 2005) ca 4400002 (år 2005)
1 Återvinningsgrader anges exklusive lokal kompostering/rötning, enligt EU-statistik räknas lokal behandling
som avfallsminimering;
2 Detta utgör inga mål utan indikerar endast utbyggnadens omfattning
Målen kan dels uttryckas som % av uppkommen mängd vilket inte påverkas av eventuell avfallsminskning, dels som kg/invånare och år för att underlättar uppföljning och utvär- dering. En svårighet i sammanhanget är att införandet av ventilerade system medför be- tydande viktminskning genom vattenavgång. Utifrån beÞ ntliga studier om vattenavdunst- ning vid ventilerande system och genomsnittliga TS-halter i insamlat avfall kan dock normering till viss TS-halt göras för de kommuner som tillämpar ventilerade system. Det bör noteras att även bedömningar för potentialen utgår från oventilerade insamlings- system.
Exempel på faktiska målnivåer
Av exempel på kommuner med fullt utbyggd källsortering (Borlänge, Borås) framgår att mängden återvunnet matavfall (exklusive park-trädgårdsavfall) uppgår till omkring 80 kg/invånare. I storstadskommuner som Stockholm, Göteborg och Malmö är förutsätt- ningarna att uppnå en hög återvinning sannolikt sämre. I Göteborg pågår utbyggnad av källsortering och år 2000 återvanns där ca 15–20 kg/invånare. Detta indikerar att ett nationellt mål 2010 på ca 33 kg/invånare (23+10) inte bör vara orimligt. Återvunnen mängd per invånare och år utgör även ett intressant nyckeltal för jämförelser mellan kommuner.
Målnivåerna ligger även i linje med kommunernas preliminära planer enligt den kart- läggning som gjordes år 2000. Studien visade att avfallsleveranser till biologisk behand- ling kan komma att öka från ca 300 kton 1998 till ca 700 kton år 2005. Av enkätsvaren framgår dock inte vilka avfallsslag som avses behandlas år 2005. (RVF-rapport 00:13)
Ett nationellt mål bör vidare speglas mot vad några andra länder inom EU har uppnått hittills. Återvinningen av bioavfall (motsv. hushåll, verksamheter, parker, trädgårdar) i Holland uppgick år 2000 till ca 92 kg/invånare, i Österrike år 1998 till ca 74 kg/invånare samt i Tyskland år 1998 till ca 87 kg/invånare. I Holland och Tyskland har man oftast ingen källsortering i stadskärnor, bland annat av kvalitetsskäl. I Danmark insamlades 1997 som nämnts ovan motsvarande ca 95 kg park- och trädgårdsavfall per invånare. Danmark har i sin nationella avfallsplan ”Affald 21” dessutom som mål att 250 kton bioavfall (exkl. park-trädgård), motsvarande ca 47 kg/invånare, skall återvinnas år 2008. Det Þ nns ett