Syftet med denna avhandling är att undersöka turordningsreglerna för uppsägning på grund av arbetsbrist och deras funktion som skyddslagstiftning. Undersökningens övergripande fråga är i vilken mån reglerna skyddar anställningen för de grupper som de har som uttalat syfte att skydda. Det huvudsakliga intresset koncentreras kring de allmänna turordningsreglerna till skydd för lång anställningstid och hög ålder i 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, anställningsskyddslagen, men även de särskilda turordningsreglerna i 23 § anställningsskyddslagen och i 8 § lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, förtroendemannalagen, behandlas.
Avhandlingen består av dels en undersökning av rättsreglerna och dels en empirisk undersökning av hur reglerna tillämpats på ett antal arbetsplatser.
Avsikten med undersökningen av rättsreglerna är att skapa en grundval för en diskussion om lagreglernas effekter. Såväl reglerna i 22 § anställningsskyddslagen som de särskilda turordningsreglerna bygger - liksom anställningsskyddslagens regler överhuvudtaget - på att det skall göras en avvägning av olika intressen mot varandra. Intresset av anställningsskydd skall vägas mot intresset av en effektiv och på sikt lönsam produktion. Denna intresseavvägning är central och ett genomgående tema i undersökningen.
Syftet med undersökningen av rättsreglerna är därmed inte det vedertagna rättsdogmatiska, nämligen att klarlägga hur domstolarna skall, bör eller får avgöra rättsliga frågor, d.v.s. att bygga upp eller rekonstruera de normer som domstolarna bör använda, utan framställningen är inriktad på utfallet av intresseavvägningen och på det utrymme som rättsreglerna ger för att tillvarata olika intressen.
Syftet med den empiriska undersökningen är att exemplifiera hur arbetsgivare och fackliga organisationer i praktiken använder reglerna för att tillgodose skyddsintresset respektive intresset av en effektiv och lönsam produktion eller andra intressen som de kan tänkas ha. Arbetsgivaren kan välja att fatta olika arbetsledningsbeslut som påverkar utgången av turordningsförhandlingarna och fatta beslut om vilka kvalifikationskrav som skall ställas för de arbetsuppgifter som finns kvar efter en rationalisering.
Arbetsgivaren kan även försöka förmå den fackliga organisationen att ingå avtal om en turordning som avviker från lagens regler. De fackliga
organisationerna befinner sig även de i en valsituation, där de kan påverka turordningen mellan arbetstagarna. De kan välja mellan att låta uppsägningarna begränsas till en driftsenhet och att utvidga turordningskretsarna till alla driftsenheter på samma ort enligt 22 § 2 st. 3 p.
anställningsskyddslagen. De fackliga organisationerna kan även välja mellan att använda sig av 8 § förtroendemannalagen eller att inte göra det. De kan, sist men inte minst, fatta beslut om att tillsammans med arbetsgivaren upprätta en så kallad avtalsturlista eller att avstå från detta.
Arbetsplatsundersökningen skall illustrera hur skyddsprincipens genomslagskraft kan minskas eller ökas genom dessa olika beslut och vilka överväganden arbetsgivaren och den fackliga organisationen gör inför besluten. Den empiriska undersökningen skall också i grova drag visa på utfallet av användningen av reglerna för de undersökta grupperna på arbetsplatserna.
Olika delar av reglerna om turordning står i ett komplicerat samspel med varandra. 1992 års arbetsrättskommitté beskrev i sitt betänkande reglerna som följer:
"Turordningsreglerna vilar på tre grundpelare. Den första är principen om att de arbetstagare som har längst anställningstid skall sägas upp i sista ha nd. Den andra utgörs av regler som bestämmer hur de anställda skall delas in i olika turordnin^skretsar. Dessa regler blir helt avgörande för hur en regel om företräde pa grund av lång anställningstid skall verka i olika situationer. Den tredje avser reglerna om omplacering." (...)
"Turordningsreglerna kan aktualisera olika typer av problemställningar och dessutom komma att kritiseras utifrån väsendigen skilda utgångspunkter. En arbetsgivare med ett driftsställe och ett fåtal anställda ser kanske överhuvudtaget inte några problem med anknytning till frågan om indelning i turordningskretsar. Inom småföretagen är det ofta behovet av att i en driftsinskränkningssituation kunna behålla vissa särskilda nyckelpersoner som träder i förgrunden. Hos större privata arbetsgivare men framför allt inom den offendiga sektorn är det däremot sättet att indela arbetstagarna i olika turordningskretsar som varit mest omdebatterat. Det sagda antyder att en analys4(av reglerna måste ske på flera olika plan vilket vållar särskilda problem."
Till reglernas komplicerade uppbyggnad kommer att lagstiftningen är dispositiv på kollektivavtalsnivå, d.v.s. lagens regler om turordning får ersättas av kollektivavtal mellan en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation.47 I kollektivavtal kan de skilda intressena ytterligare hävdas på olika vägar. Detta kan ske främst genom en mer långtgående indelning i turordningskretsar än
46 SOU 1993:32 s. 472.
47 Detta gäller för 22 § anställningsskyddslagen och 8 § förtroendemannalagen men ej för 23 § anställningsskyddslagen.
den som är föreskriven i lagen eller genom att de lokala parterna upprättar en avtalsturlista. Både i lag och i kollektivavtal kan i sin tur finnas bestämmelser om under vilka förutsättningar ett kollektivavtal om turordningen är giltigt.
Avhandlingen är disponerad på följande sätt:
Denna inledning fortsätter med en översikt över hur reglerna om uppsägning på grund av arbetsbrist och om turordning vid sådan uppsägning vuxit fram och utformats på 1900-talet. Den historiska översikten har som syfte att teckna en bakgrund till dagens regler i tidigare sedvänja, kollektivavtal och rättstillämpning, att utforska hur intresseavvägningen gjordes i dessa regler samt att beskriva något av de lagstiftningsdiskussioner som förekommit i turordningsfrågan.48
Framställningen därefter består av tre delar.
Del I behandlar de regler om turordning efter anställningstid och ålder som finns i 22 § anställningsskyddslagen. Den inleds med en kort redogörelse för dessa b estämmelsers tillämpningsområde, där främst begreppet arbetsbrist diskuteras (kapitel 3).
Undersökningen av innehållet i 22 § anställningsskyddslagen inleds med en genomgång av lagens senioritetsprincip, den princip som har som syfte att ge skydd för de äldsta anställda. Liksom lagtexten börjar undersökningen med en beskrivning av hur indelningen i turordningskretsar skall gå till, d.v.s. hur den grupp av arbetstagare skall avgränsas inom vilken turordningen efter anställningstid och ålder skall upprättas (kapitel 4 och 5).
Efter redogörelsen för hur skyddsintresset tillvaratas, undersöks det undantag i själva lagregeln från turordningen efter anställningstid och ålder, som är avsett att tillgodose intresset av en effektiv och lönsam produktion.
Det är det stadgande som föreskriver att en förutsättning för att en arbetstagare skall ha rätt till företräde till fortsatt arbete är, att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet (kapitel 6).
En annan regel har också haft till syfte att tillgodose verksamhetens behov av kvalificerad personal. Den regel som i denna avhandling benämns frikvotsregeln innebar under år 1994 att arbetsgivaren på egen hand och oavsett arbetstagarnas anställningstid hade rätt att undanta två arbetstagare från uppsägning. Trots att regeln inte är gällande, när detta skrivs, behandlas denna bestämmelse i avhandlingen (kapitel 7). Ett skäl att inbegripa
För intresserade läsare finns utförliga redogörelser för anställningsskyddets historia i Ge ijer, Rätten t ill arbetsplatsen, 1956, och Geijer & Schmidt, Arbetsgivare och fackfö reningsledare i domarsäte, 1958, samt i Henning, tidsbegränsad anställning. Historiskt material finns dessutom i SOU 1973:7, Trygghet i anställningen. En mycket utförlig historisk redogörelse, som fokuserar på framväxten och tolkningen av begreppet arbetsbrist finns hos Glavå, Arbetsbrist och kravet på saklig grund, 1999.
bestämmelsen i undersökningen är att den förväntas återinföras i lagstiftningen.49
I del II undersöks hur skyddet för lång anställningstid och för de äldre arbetstagarna tillgodoses i kollektivavtal om turordningen. Ett inledande kapitel beskriver förutsättningarna för ett giltigt avtal om turordningen samt innehållet i vissa förb undsavtal om turordning med stort tillämpningsområde (kapitel 8).
På arbetsmarknaden förekommer i grova drag två typer av kollektivavtal om turordning. Den ena är avtal om en avvikande indelning i turordningskretsar och den andra är överenskommelser om turordningen för ett enskilt fall, avtalsturlistor.50
I kapitel 9 behandlas hur en avvikande indelning i turordningskretsar görs i kollektivavtal och vilka konsekvenser detta får för anställningsskyddet.
Genom att upprätta så kallade avtalsturlistor kan arbetsgivaren och den lokala fackliga organisationen sätta lagens regler ur spel. När en avtalsturlista ingås, träder kollektivavtalsrättsliga regler i lagreglernas ställe. I kapitel 10 undersöks vad detta innebär för anställningsskyddet. I kapitlet diskuteras även bakgrunden till och konsekvenserna av att avtalsturlistor upprättas.
Efter behandlingen av turordningsreglerna till skydd för lång anställningstid och hög ålder följer i del III två kortare kapitel om de särskilda reglerna om företräde till fortsatt arbete för arbetshandikappade arbetstagare i 23 § anställningsskyddslagen (kapitel 11) respektive för fackliga förtroendemän i 8 § förtroendemannalagen (kapitel 12). Också dessa regler bygger på att skyddsintresset skall vägas mot arbetsgivarens behov av en effektiv produktion, men de är annorlunda konstruerade än 22 § och även sinsemellan olika. Även dessa regler undersöks i egenskap av skyddslagstiftning.
Vart och ett av kapitlen består av dels en undersökning av rättsreglerna och dels en redogörelse för hur reglerna har använts på de arbetsplatser som ingår i den empiriska undersökningen.
Se arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU8.
Alla kollektivavtalsbestämmelser om turordning i förbundsavtal rör antingen indelning i turordningskretsar eller avtalsturlistor eller en kombination av båda företeelserna. Se kapitlet 8.3 om turordningsbestämmelser i centrala kollektivavtal.