Personliga egenskaper

Att personliga egenskaper kan ingå i bedömningen av om en arbetstagare har tillräckliga kvalifikationer har särskilt framhållits av domstolen. I AD 1996 nr 39 uttrycktes förhållandet som att en tillämpning av lagens regler inte utesluter att man beaktar personliga egenskaper.

a/ Ledarskap och resultatinriktning m.m. Vid prövningen av vad som skulle anses vara tillräckliga kvalifikationer för en befattning som verkstadschef,

ansågs en arbetstagare av bolaget vara alltför passiv och sakna probleminsikt.

Arbetsgivaren ansåg att han under vikariat på befattningen inte hade levt upp till sin arbetsgivarroll. Domstolen menade att de krav på ledarskap och resultatinriktning, som företaget hade ställt upp, inte var obefogade eller överdrivna. Utredningen gav inte stöd för att arbetstagaren nått upp till sådana ledaregenskaper och sådant kunnande som bolaget kunde kräva av den nye verkstadschefen (AD 1992 nr 1). Passivitet och initiativlöshet hos en arbetsledare, när det gällde att avhjälpa fel, ansågs emellertid inte göra att denne saknade tillräckliga kvalifikationer för arbete som objektledare.

Bristerna hade inte visat sig förekomma ofta eller på annat sätt vara anmärkningsvärda och skulle dessutom ha kunnat elimineras om företagsledningen hade påtalat dem (AD 1995 nr 59).

bl Lämpligt uppträdande och stresstålighet m.m., har i rättspraxis accepterats som kvalifikationskrav i några mycket olikartade yrken. För arbete som receptionist ansågs det motiverat att ställa krav på snabbhet, utåtriktad läggning och förmåga att arbeta under stress, eftersom arbetet var ett serviceinriktat yrke och innehavaren skulle företräda företaget utåt mot kunder och uppdragsgivare. En arbetstagare som var nervös och osäker och hade svårt att lära sig vad de olika befattningshavarna hette eller befann sig, ansågs sakna tillräckliga kvalifikationer för de arbetsuppgifterna.

Arbetstagarens nervösa och inbundna sätt gjorde att hon inte ansågs ha tillräckliga kvalifikationer för befattningen (AD 1984 nr 133). En verktygskonstruktör, som inte hade levt upp till företagets krav på förmåga att arbeta under stark tidspress, ansågs sakna tillräckliga kvalifikationer (AD 1993 nr 27). En pilot hade visat prov på dåligt omdöme, aggressivitet och dåligt uppträdande. Han ansågs av domstolen sakna tillräckliga kvalifikationer för sitt arbete "till följd av sin under årens lopp vid flera tillfällen ådagalagda brist på omdöme." Pilotens brister i personligt avseende ansågs väga tungt i kvalifikationsfrågan på grund av de höga säkerhetskrav som rådde i flygverksamheten. Domstolen framhöll att ingenting i utredningen tydde på att man genom utbildningsinsatser skulle ha kunnat komma till rätta med de brister, som förelåg hos arbetstagaren i fråga om omdöme och liknande (AD 1994 nr 88).

cl Lämplighet för arbete med människor i beroende ställning har prövats vad gäller arbete i såväl skolan som vården. En lärare ansågs visa sådana brister i sin tjänstgöring som lärare, att han måste anses sakna tillräckliga kvalifikationer för yrket. Domstolen konstaterade att läraren under flera års tid vid återkommande tillfällen hade visat bristande omdöme i undervisningen och också givit exempel på klandervärt uppförande, i vissa fall

av mycket allvarligt slag (AD 1995 nr 2).387 Ett vårdbiträde ansågs inte ha tillräckliga kvalifikationer för arbetet, eftersom han under flera års tid hade visat prov på dåligt omdöme och på ett labilt humör, som svårligen kunde förenas med rollen som vårdbiträde. Arbetet som vårdbiträde och vad detta innebar vad gällde vård av sjuka och åldringar ansågs ställa höga krav såvitt avsåg service och respekt för vårdtagarna (AD 1996 nr 5).

dl Ett krav av en speciell art är att arbetstagaren skall åtnjuta arbetsgivarens förtroende. I denna fråga är rättspraxis skiftande beroende på vilka arbetsuppgifter det är fråga om. I ett fall som gällde kvalifikationer som butiksbiträde hade arbetsgivaren förlorat förtroendet för en arbetstagare efter det att denne en gång hade lagt skulden för en bilolycka, som han själv hade orsakat, på arbetsgivarens utvecklingsstörde son. Arbetsdomstolen ansåg inte att detta kunde tillmätas någon avgörande betydelse för ställningstagandet till om arbetstagaren hade tillräckliga kvalifikationer för arbetet som butiksbiträde (AD 1978 nr 162).

Övriga mål, där det har ifrågasatts huruvida arbetstagaren måste ha arbetsgivarens förtroende för att anses ha tillräckliga kvalifikationer för en tjänst, har gällt chefsbefattningar. I AD 1983 nr 51 saknade arbetsgivaren förtroende för en försäljare, som han menade hade handlat illojalt mot bolaget. Arbetsgivarens förtroende för arbetstagaren ansågs emellertid inte avgörande, eftersom det inte hade gjorts gällande att den befattning som försäljningschef som tvisten gällde, tillhörde den kategori som undantas från anställningsskyddslagens tillämpningsområde av hänsyn bland annat just till förtroendeaspekten. Av detta uttalande förefaller det att gå att dra slutsatsen att arbetsgivarens förtroende inte kan vara avgörande i fråga om befattningar som omfattas av anställningsskyddslagen, d.v.s. inte kan ingå i bedömningen av vad som skall vara tillräckliga kvalifikationer enligt 22 § anställningsskyddslagen. Domstolen preciserade emellertid sitt uttalande så till vida att den menade att 22 § anställningsskyddslagen inte tillåter att en arbetsgivare vid en tvist om en arbetstagares kvalifikationer "blott och bart"

hänvisar till att arbetstagaren inte har arbetsgivarens förtroende. Det fanns inte något objektivt stöd för att arbetsuppgifterna inte även utan det förtroendet skulle kunna fullgöras av arbetstagaren, om han i övrigt hade de kunskaper och den erfarenhet som krävdes. En förändring i domstolens inställning i frågan förefaller emellertid att ha inträtt därefter. I AD 1993 nr 61 ansågs nämligen ett antal tekniker inte ha tillräckliga kvalifikationer för befattningen som chefstekniker, eftersom en chefstekniker intog en

Detta är ett av några rättsfall om krav på tillräckliga kvalifikationer, där det förefaller ty dligt att arbetsgivaren borde ha gjort en uppsägning av personliga skäl. Jag finner det också anmärkningsvärt att den faclaiga organisationen nar åtagit sig att föra arbetstagarens talan.

arbetsledande ställning och för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter måste åtnjuta arbetsgivarens särskilda förtroende. Det kunde inte förutsättas att de tekniker, som inte hade kommit ifråga för en chefsteknikerbefattning, hade denna relation till arbetsgivaren.388 Arbetsdomstolen ställde i målet inte krav på att arbetsgivaren skulle visa att arbetstagarna saknade kvalifikationer för arbetsuppgifterna i fråga, utan nöjde sig med att konstatera att arbetstagarna tydligen saknade arbetsgivarens förtroende. Det kan ifrågasättas om argumentationen stämmer överens med principen att prövningen skall gälla det arbete som är i fråga. Domstolens resonemang får den konsekvensen att en arbetstagare inte har rätt till befordran till arbetsledarbefattningar vid omplaceringar enligt 22 § anställningsskyddslagen.

Ett särskilt förtroende ansågs arbetsgivarsidan otvivelaktigt ha fog för att kräva gentemot innehavaren av en befattning, som innebar ansvar över en hel koncern och innefattade såväl ekonomiska som tekniska frågor, objektivt sett en kvalificerad chefsbefattning (AD 1995 nr 107). Domstolen konstaterade summariskt att arbetsgivaren inte ens hade övervägt att placera arbetstagaren på befattningen i fråga och kom bland annat av det skälet till slutsatsen att arbetstagaren saknade tillräckliga kvalifikationer.389

Sammanfattningsvis är arbetsgivaren inte skyldig att acceptera större brister i fråga om personliga egenskaper som till exempel förmåga att bemöta kunder eller lämplighet för arbete med personer i beroende ställning. Då detta varit en möjlighet har det krävts av arbetsgivaren att han försökt avhjälpa bristerna genom att påtala dem och därigenom ge arbetstagaren en chans att avhjälpa dem. Arbetsgivarens rätt att ställa kravet att han skall kunna känna förtroende för arbetstagaren är begränsad vad gäller lägre befattningar. På chefsnivå har domstolen givit förtroendet betydelse, men det är oklart hur långt detta sträcker sig.