Turordning för varje driftsenhet

Enligt uttalanden i propositionen till 1974 års anställningsskyddslag måste omplaceringarna vid en driftsinskränkning av naturliga skäl begränsas, när det var fråga om ett större företag. Om ett företag drev helt olika slag av rörelser och driftsinskränkningen bara skulle äga rum i en av dem, borde det normalt bara vara arbetstagarna inom den rörelsen som berördes av driftsinskränkningen. Samma sak gällde för en personalinskränkning inom en viss statlig eller kommunal myndighets verksamhetsområde.

Turordningskretsen hade därför bestämts till driftsenheten, d.v.s. en sådan del av ett företag som var belägen inom en och samma byggnad eller inom ett och samma inhägnade område, d.v.s. fabrik, butik, restaurang o.s.v.265

Begreppet driftsenhet som turordningskrets har preciserats i rättstillämpningen. En av de frågor som har ställts, är om en och samma driftsenhet kan sträcka sig över flera orter.

I AD 1988 nr 100 tolkades begreppet driftsenhet i samband med uppsägningar vid en dagstidning mea två redaktioner på olika orter, Skellefteå och Umeå. Arbetsdomstolen fann att de två redaktionerna skulle anses vara två skilda driftsenheter. Som princip angav domst olen att det inte borde anses vara fråga om en och samma driftsenhet, om man med ett naturligt betraktelsesätt kunde säga sig att arbetsgivarens verksamhet var förlagd till de olika orterna och att de enskilda arbetstagarna helt eller åtmin stone till väsentlig del hade sin arbetsplats förlagd till någon av orterna. Driftsenhetsbegreppet var av närmast geografisk karaktär och lagstiftaren hade inte tänkt sig att en driftsenhet

263 Bylund, Anställningsskyddslagen, 1995, s. 211.

264 Formuleringen i 22 § 2 st. 2 p. anställningsskyddslagen är "om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal (min kursivering).

265 Prop. 1973:129 s. 260.

skulle kunna vara förlagd till flera orter. Lagstiftaren hade fäst stort avseende vid vilken avgränsning av turordningskretsarna som för de berörda arbetstagarna framstod som den mest naturliga och rättvisa. Det var möjligt att en sådan tillämpning av reglerna som i fallet i fråga inte alltid kunde tillgodose denna synpunkt. Den lösning som lagstiftaren då hade anvisat var att parterna ingick kollektivavtal om avsteg från lagen.

I AD 1993 nr 99 var tvistigt o m sex angivna bussterminaler utgjorde självständiga driftsenheter eller om de skulle ingå i driftsenheterna Norrtälje, waxholm respektive Björknäs. Domstolen fann att de olika ställena var att anse som självständiga driftsenheter. Att en arbetsplats var liten och saknade utbyggd adm inistration hindrade inte att den kunde betraktas som en egen drifts enhet. De geografiska förhållandena var av större vikt. Det hade varit lagstiftarens utgångspunkt att turordningskretsarna inte skulle kunna utsträckas till att omfatta mer än en ort.

Domstolen lade i dessa domar om avgränsning av driftsenheten större vikt vid de geografiska förhållandena än vid vad som för arbetstagarna framstod som det mest naturliga och rättvisa, trots att förarbetena gav visst stöd för att låta arbetstagarnas uppfattning vara vägledande vid tolkningen.266 Med tanke på att olika driftsenheter på samma ort skall behandlas som en turordningskrets bara efter särskild begäran från den fackliga organisationen, framstår emellertid begränsningen till orten som rimlig.267 Domstolen har också uttryckt förhållandet som att skilda orter utgör en indikation på att det rör sig om skilda driftsenheter (AD 1996 nr 56). Av formuleringarna att döma är det emellertid inte helt uteslutet att en driftsenhet skulle kunna anses sträcka sig över flera orter.

I vissa fall k an det vara oklart, till vilken av flera definierade driftsenheter som en enskild arbetstagare skall anses höra. Lunning har menat att det kan ligga närmast till hands att se arbetstagare vilkas arbete inte är fast förlagt till en driftsenhet, som t.ex. handelsresande och resemontörer, som knutna till den enhet som uppdragen utgår ifrån eller där administrationen sker.268 Om en arbetstagare har varit "utlånad" på ett stadigvarande sätt, skall arbetstagaren anses tillhöra den driftsenhet där arbetstagaren faktiskt har arbetat (AD 1983 nr 33). I AD 1988 nr 32 slog Arbetsdomstolen fast att ett geografiskt synsätt skulle tillämpas vad gäller avgränsningen av driftsenheten:

En serviceingenjör i databranschen hade tillhört arbetsgivarens Göteborgskontor i organisatoriskt avseende men haft ett kontor i Jönköping som fast utgångspunkt för sitt arbete. Arbetsdomstolen menade att arbetstagaren skulle anses tillhöra driftsenheten i Jönköping I prop. 1973:129 s. 157, framhölls att det var av stor betydelse a tt på denna punkt ha en regel som så långt som möjligt kunde accepteras av alla arbetstagarkategorier.

Se 22 § 2 st. 3 p. anställningsskyddslagen och nedan.

268 Lunning, Anställningsskydd, 1989, s. 364.

och inte kunde kräva att bli omplacerad till G öteborg med motiveringen att han tillhörde den turordningskretsen. Begreppet driftsenhet var av närmast geografisk karaktär och in te ett begrepp som hänförde sig till en teoretisk struktur. Att utgå ifrån den organisatoriska enheten skulle utgöra en principiell förängpng av begreppet driftsenhet, som inte hade något stöd i lagförarbetena (AD 1988 nr 32).

Mycket aktuell är frågan om till vilken turordningskrets en arbetstagare skall anses höra vid så kallat distansarbete. Distansarbete kan sägas karakteriseras av dels att arbetet utförs på avstånd från någon form av huvudarbetsplats och dels att informationsteknik används.270 Här blir principerna för indelning i turordningskretsar ställda på sin spets, eftersom ett geografiskt synsätt kan leda till att en distansarbetande blir placerad i en egen turordningskrets. Det finns då inget rättsligt skydd mot att en arbetsgivare bestämmer arbetsbristen till en misshaglig distansarbetande arbetstagare.

Arbetsdomstolen nyanserade i domen AD 1988 nr 100 något sitt geografiska synsätt när det var fråga om distansarbete:

"Man kan t.ex. fråga sig hur man skall bedöma fall i vilka arbetstagarna inte har någon Tast arbetsplats, som fallet kan vara t.ex. med resemontörer och handelsresande, eller när arbetet är organiserat som s.k . distansarbete. Likväl finns det enligt Arbetsdomstolens mening inte utrymme för att gå så långt i riktning mot vad som skulle kunna kallas ett organisatoriskt synsätt som SJF vill göra med sikte på sitt eget verksamhetsområde. Om man på det sättet låter sådana omständigheter som graden av central led ning av arbetet, integrationen av olika led i en produktionsprocess och uppläggningen av personaladministrationen bli avgörande, nar man enligt domstolens uppfattning avlägsnat sig från det driftsenhetsbegrepp som åsyftades av lagstiftaren och försatt sig i en situation där man i realiteten inte längre har några fasta kriterier för bestämmande av begreppets innebörd."

I direktiven till distansarbetsutredningen ingick att klarlägga de hinder för distansarbete som fanns i lagstiftningen och att skapa ett ändamålsenligt rättsligt skydd för den enskilde vid sådant arbete.271 I sitt betänkande framhöll utredningen att turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen tycktes ha utformats med konventionellt organiserade och större arbetsplatser för ögonen och att begreppet driftsenhet inte var helt anpassat till de förhållanden som kunde uppstå vid distansarbete. Det geografiska synsättet borde inte gälla i dessa fall.272 I sina förslag till åtgärder diskuterade utredningen möjligheten att upprätta avtalsturlistor för situationen, men menade att detta inte skulle

269 I AD 1993 nr 197 ställdes på ett liknande sätt frågan om Arboga eller Eskilstuna skulle räknas som driftsenhet för ett par serviceingenjörer. Arbetsdomstolen avdömde emellertid målet utan att ta ställning till fragan om rätt driftsenhet.

270 Dir. 1997:83, s. 448.

271 Dir. 1997:83, s. 446.

272 SOU 1998:115 s. 90 ff.

lösa problemen, eftersom en avtalsturlista dels förutsatte att arbetsgivaren var bunden av kollektivavtal och dels att svårigheter kunde möta om fackföreningarna försökte få till stånd avtalsturlistor som utvidgade turordningskretsarna, eftersom arbetsgivarsidan normalt inte hade något att vinna på en sådan överenskommelse.273 En annan möjlighet skulle vara att ingå kollektivavtal om att distansarbetande arbetstagare skulle anses tillhöra huvudarbetsplatsen. Utredningens förslag var emellertid att lagtexten skulle tillföras en ny mening som angav att enbart den omständigheten att en arbetstagare hade sin arbetsplats förlagd till sin egen bostad inte skulle medföra att den arbetsplatsen utgjorde en egen driftsenhet. Det föreslagna tillägget till lagtexten skulle innebära ett förtydligande av fall där det skulle vara befogat att göra undantag från det geografiska synsättet.

4.1.3 Gemensam turordning för flera driftsenheter