Den specialiserade revisorn

Revisorn som specialist är en fråga som kommer upp när rådgivningsverksamhet inom revisionsbyrån är uppe på tapeten (se också kapitel 4). Den är nära kopplad till var gränserna för rådgivning går. I Balans nr 8-9 1991 säger FARs ordförande Olof Herolf:

Auktoriserade revisorer får inte erbjuda vilka specialisttjänster som helst. En viktig begränsning är det s.k. affärsverksamhetsförbud, som finns i revisorsförordningen. Auktoriserade revisorer får inte driva och delta i ledningen av annan affärsverksamhet än revisionsverksamhet.

Till revisionsverksamhet hör enligt FARs etikregler revision och redovisning samt därmed sammanhängande rådgivning, hjälp med deklarationer och andra skatte- och avgiftsärenden samt rådgivning inom andra revisorsyrket närliggande områden där ledamoten eller byrån har

kompetens.

Att i sin revisionsrörelse ha specialister som gör mer än så är således ett brott mot verksamhetsförbudet.

Det är dock svårt att tydligt precisera vilka specialister en revisionsbyrå får ha. Situationen förändras över tid och därför har FAR inte velat låsa sig till exakta regler. I början av 1990-talet kunde utländska revisionsbyråer t.ex. svenska revisionsbyråers partners, i

princip inrätta kontor i Sverige och erbjuda vilka specialisttjänster som helst (jämför

föregående avsnitt). I den diskussion som förs i Balans i början av 1990-talet står frågor kring verksamhetsförbudet och oberoendet i fokus. Revisorn kan, anser man, vara mer effektiv som konsult än en utomstående specialist eftersom han/hon känner verksamheten, men att risken för problem med oberoendet hela tiden måste vägas mot effektiviteten.

Ett område där man tror att revisorn behöver specialisera sig är ADB. ADB hade fått en stor användning inom i näringslivet och i Balans 1993 nr 5 påpekar auktoriserad revisor Anna Ernestam, Peters & Co i Stockholm att ”Det krävs god kännedom om datorstödda system och dess risker för att kunna utföra revision enligt god sed”.

Utvecklingen talar således för denna och andra specialiseringar och i Balans 1993 nr 12 skriver FARs ordförande Staffan Gavel att ”specialistprofilen”43 i form av etiketter som ADB-revisor, skattekonsult, specialist på bank/försäkringar mm. kommer att öka. Något som kan leda till ökad marknad för konsulter. Gavel får medhåll av Göran Tidström i samma nummer av Balans. Tidström säger:

Den som vill bli en framgångsrik auktoriserad revisor kommer att få det allt svårare att ta sig fram enbart som generalist. För att skapa en profil åt sig själv och åt byrån måste man framstå som duktigare än genomsnittet. Det är lättare att klara genom specialisering än genom att bara vara trevlig och ”allmänduktig”.

Man kan specialisera sig på mycket: vissa branscher, ADB, prospekt, finansiella instrument osv. – När man sedan blivit känd som en duktig specialist så kan det ryktet smitta av sig på

”allmänprofilen” och det är ju bara bra.

En väg att profilera sig har traditionellt varit att arbeta i olika kommittéer inom FAR. Detta har blivit svårare nu när antalet revisorer ökat, medan FARs kommittéer är mer eller mindre oförändrade till antal. Att komma med i en kommitté tar därför tid. Att byta till näringslivet och satsa på t ex att bli ekonomidirektör i börsföretag kan locka om yngre revisorer upplever att det tar för lång tid att göra karriär. Utmaningen för revisorskåren blir att se till att duktiga människor kan göra snabb karriär oavsett att det finns många äldre, t ex genom att ge utrymme för yngre i FAR-arbetet och specialiseringar av olika slag. Tidström menar också att det är synd att personfokuseringen på revisorn är så stor i Sverige, så är det inte internationellt. ”Det hade varit enklare och bättre om själva byrån i högre grad hade fått stå som bärare av ’kvalitetsstämpeln’”

Diskussionen om den specialiserade revisorn tonar bort. Något av en sammanfattning av perioden görs dock av Bengt Skough, godkänd revisor och SME/SMP-ansvarig inom FAR

43 _{Traditionellt har FARS ledamöter i sin kompetens haft vad som i dagligt tal kallas ”allmänprofil” (Balans} 1993 nr 12).

SRS, i Balans 2006 nr 11. Han skriver att han började sin karriär som ”siffergranskare”; det var det räknemaskin, penna och papper som gällde:

Risk och väsentlighet var nästan helt okända begrepp, likaså ordet "redovisningsjäv". Kunderna fick vad kunderna begärde, revisionsbyrån levererade "helhetslösningar" och alla var glada och nöjda. Under 1980-talet "datoriserades" branschen och under 1990-talet fokuserade branschen på ökad kvalité och ökat oberoende, vilket bl.a. fick till följd att byråerna organiserades för att särskilja på revision och redovisning. Revisorns roll förändrades under denna period från att vara "allmänpraktiserande" till att bli alltmer specialiserad.

Specialiseringen har således fortsatt inom branschen och perioden avslutas med att denna specialisering tycks ta materiella former. I Balans 2008 nr 10 finns rubriken: ”FAR SRS

ska licensiera revisorer – börjar med revisorer i finansiella bolag”. På grund av att kraven

på specialistkompetens ökat beslutade FAR SRS att införa en särskild licensiering av revisorer som arbetar med finansiella företag. Enligt FAR SRS generalsekreterare Dan Brännström var detta organisationens sätt att ta ansvar för kvalitetsfrågorna, och han kunde tänka sig att detta kan bli aktuellt för fler områden t ex inom miljörevision och revision av fastighetsbolag, tjänsteföretag m.m.

Utanför professionen är man dock inte lika positiv inställda till en privat licensiering av revisorer utöver den statliga auktorisationen. Bland annat är Göran Raspe på Revisorsnämnden tveksam (Balans 2008 nr 11 och 12). Han får svar på tal av Susanne Sundvall, ordförande i FAR SRS referensgrupp för finansiella företag och själv licensierad revisor för finansiella företag. Hon menar att revisionen i grunden handlar om att skapa och säkerställa förtroende i näringsliv och samhälle:

Det krävs därför gedigen grundutbildning, fortbildning och specialisering hos oss revisorer för att vi ska kunna leva upp till samhällets förväntningar. Licensiering av revisorer som arbetar med finansiella företag är ett viktigt initiativ från självregleringens sida att säkerställa att revisorer som granskar hur vanliga människors sparande tas om hand har specialistkunskap.

Slutligen meddelar hon: ”Jag kommer att ”flasha” med mitt visitkort!

Projektet för en licensiering av revisorer går vidare (se Balans 2011 nr 2; Balans 2011 nr 6-7). Far har haft diskussioner med Finansinspektionen (FI) angående revisorers lagstadgade rapportering till FI och startat en projektgrupp för att ta fram en vägledning för revision i finansiella företag. Projektgruppen har också diskuterat de framtida villkoren för licensiering av revisorer i finansiella företag. Det framstår således som om en specialisering av revisorer skett över tiden vad gäller branscher att revidera, men kanske också vad gäller områden som miljörevision. Idén med en licensiering, dvs. en legitimering utöver godkänd/auktoriserad revisorer kan ses som en materialisering av denna utveckling och ett

sätt att återta ”makten över legitimering” inom professionen. Samtidigt är det ett tydligt tecken på stratifiering av professionen.