Professionell identitet

Fokus för denna rapport är dock hur professionella föreningar har valt att förmedla en bild av professionen under tiden 1989-2011. Det är alltså inte detsamma som den identitet som varje enskild revisor har, eller den image som kåren har i samhället, utan snarare den representation som förmedlas i den professionella föreningens texter (här Balans). Det är dock troligt att den har sin bas i en uppfattning om revisorns identitet och också åtminstone delvis syftar till att påverka identiteten hos revisorer och imagen av revisorn hos allmänheten. Att förstå den professionella identiteten blir därför viktigt för att förstå de representationer av denna som skapas. Processer för att skapa professionella identiteter pågår ständigt på såväl mikro-, meso- som makronivå. Den professionella identitet eller självbild som konstrueras i ett givet skede, är skapat och formerat av olika krafter och i samspel med olika aktörer. Eftersom vi valt att studera den kollektiva bilden/identiteten diskuteras den individuella professionella identiteten endast kortfattat.

Skapandet av en individuell professionell identitet påbörjas ofta via socialiseringsprocesser redan under utbildningstiden för att sedan vidareutvecklas under yrkesutövandet En viktig aspekt i identitetsskapande processer är speglingen i likheter och

skillnader, dvs. om vilka vi själva tror att vi är och hur vi tror att andra ser oss. Jenkins (2008) beskriver i sin identifikationsmodell hur individuella och kollektiva identiteter skapas och återskapas mellan intern och extern identifikation. Till den professionella identiteten hör bilden av att vara professionell inom sitt område, uppfattningen om vem man är som yrkesperson samt förväntningar på yrkesrollen (se ex. Svensson, Johnsson & Laanemets 2008; Wall 2008). Personliga karaktärsdrag och familjebakgrund spelar också roll i valet av yrket (Börjeson 2008; Cree 2003). För vissa yrkesgrupper som exempelvis sjuksköterskor, lärare och socionomer finns ofta en stark personlig koppling till yrkesvalet (Börjesson 2008; Cree 2003).

Även när det gäller revisorers individuella professionsidentitet spelar personlighet och utbildning22 (Collin et al 2007) en roll. Det har dock ifrågasatts om revisorsarbetet bygger på en vetenskaplig kunskapsbas av traditionellt snitt (Mautz & Sharaf, 1961). Snarare bygger revisionsprofessionen på ett antal praktiker, procedurer, metoder och tekniker. Detta kan naturligtvis också ses som en kunskapsbas, men då av annan karaktär än den som andra traditionella professioner har (för en utvidgad diskussion, se Broberg 2013, kap 3). Praktikerna och procedurerna blir ett viktigt inslag i den kunskap som revisorerna skaffar sig under sin praktiktid innan legitimering och det bli viktigt att lära sig uppträda som en revisor med en unik kunskap (Hines 1989; Anderson-Gough et al 1998; 2005). Den ”verkliga” socialiseringen in i yrket och därmed de identitetsskapande processerna börjar dock när man anställs på ett redovisning- eller revisionsföretag som revisorsassistent med ambition att efter lärlingstiden bli godkänd eller auktoriserad revisor. Särskilt de globala företagen inom området är kända för en omfattande insocialisering som innehåller allt från hur man klär sig, umgås med klienter till hur arbetet genomförs (se t ex Anderson-Gough et al 1998; 2001; 2005; Covaleski et al 1998; Grey, 1998; Mueller et al 2011). Insocialiseringen sker snarast in i företaget (man blir KPMG-are, Deloitte-man etc.) och därmed även till de övriga roller och arbetsuppgifter förutom revision som den nyanställda utför. Det medför också att insocialiseringen troligen ser annorlunda ut i de mindre revisionsföretagen än i de globala redovisningsföretagen.

Basen för en professionell identifikation är dock mer komplex för en revisor än bara det företag hon är anställd vid. Warren och Alzola (2009) lyfter fram att en revisors professionella identitet kan domineras av identifikation med antingen revisorsrollen, det

22 _{För att bli revisor krävs en ekonomutbildning (dvs. en utbildning som leder till en ekonomexamen), och} dessutom minst tre års praktik och att man genomgår revisorsexamen. Ett omfattande utbildningsprogram genomförs av såväl revisionsföretag som den professionella föreningen under den tid man går som adept.

företag hon är anställd på, eller det företag som hon har som klient. I det första fallet får vi en renodlad ”revisorsidentitet” där professionella normer och praktik står i centrum, i det andra fallet är det snarare en ”karriärsidentitet” där de strategier och belöningssystem som revision- eller redovisningsföretaget har är en bas för agerandet. I det sista fallet, när revisorn identifierar sig med klienten, får vi en situation där gränsen för det professionella suddats ut och för revision väsentliga normer som oberoende och integritet förlorat sin mening. Enligt Warren och Alzola (2009) har kommersialiseringen av revisionsbranschen inneburit att de två senare identifieringarna blivit allt vanligare till förfång för individuella revisorers professionalism. Denna hypotes motsägs dock åtminstone delvis av empiriska studier. Suddaby et al (2009) gör en genomgång av forskningen om normer hos redovisningsexperter och revisorer. Utifrån detta hypotiserar de en motsättning mellan professionella värden och kommersiella (i deras begreppsanvändning ”managerial logic”). De värden som bildar basen för de två övergripande grupperna av normer är organisatoriskt engagemang (organizational committment), professionellt engagemang (professional committment), klientengagemang (client committment), efterlydnad av oberoendereglerna (rigor and enforcement of independence requirements) och värdet av legitimeringen för karriären (value of the CA designation).

Suddaby et al (2009) testar sina hypoteser på kanadensiska redovisningsexperter och revisorer. Ett resultat av studien är att det inte tycks finnas någon motsättning mellan det organisatoriska och professionella engagemanget. Däremot var de anställda i redovisnings- och revisionsföretag mindre engagerade i oberoendefrågan än redovisningsexperter anställda inom industri och offentlig sektor. Suddaby et al drar slutsatsen (2009 s 421)

While accountants in traditional work contexts retain high commitment to their profession, they tend to see their professional designation more in utilitarian or commercial terms, and are less committed to traditional notions of the enforcement of independence by professional institutions than accountants who work in n non-traditional contexts

Vidare fann man ett allt starkare organisatoriskt engagemang och en mer instrumentell inställning till professionen ju högre position man innehar. Organisationsformen och organisationens position inom fältet spelar också roll och man avslutar med att konstatera (op cit s 424-425)

Finally, and perhaps most importantly, the results also confirm that the accounting professionals employed by the elite members of the profession, the Big Four, operate under different value assumptions and patterns of commitment than all other accounting professionals. Members of the Big Four are remarkable by their lower commitment to any of the variables studied. Their attitudes are particularly contradictory regarding their commitment to the client and to the core value of independence. The results indeed suggest that while they are the least committed to their clients, Big Four accountants are the least engaged towards the notion of independence enforcement.

Suddaby et als (2009) studie har upprepats på en population av svenska legitimerade revisorer (Carrington et al 2013). Här finner man inget stöd för Suddaby et al (2009) hypotes om motsättning mellan professionella och kommersiella logiker. Dessa övergripande begrepp tycks helt enkelt inte finnas bland svenska revisorer utan övriga värden som undersöks tycks finnas utan att individerna gör en övergripande gruppering i professionell/kommersiell. Istället finner man en korrelation mellan professionellt och organisatoriskt engagemang, vilket man förklarar med att båda är grundade i socialiseringsprocessen (jfr. ovan). Att vara oberoende och att ha klientengagemang tycks vara två av varandra oberoende värderingar bland svenska revisorer och därmed snarare kompletterande än konkurrerande. De är helt enkelt en del av att vara revisor. Till skillnad från Suddaby et al (2009) fann Carrington et al (2013) att revisor i de stora redovisningsföretagen var mer inställda på efterlydnad till oberoende än andra revisorer. Dessutom fann man att revisorer som arbetar med börsföretag värderar oberoende mer och är mindre engagerade i klienten än andra revisorer. Ett resultat som reflekterar att det trots allt finns en spänning mellan professionalism och kommersialism, möjligen beroende av att dessa revisorer har kapitalmarknadens aktörers ögon på sig. Tidigare forskning om den svenska branschen visar att det finns skillnader i perceptioner av arbetssituation och organisationstillhörighet beroende på om man arbetar i mindre revisionsföretag eller stora redovisningsföretag (Elg & Jonnergård 2011; Elg, Jonnergård & Månsson 2006). Det är alltså troligt att den professionella identiteten varierar inom olika delar av den svenska revisorskåren.

Den professionella identiteten hos den enskilda revisorn tycks således vara nära kopplad till socialiseringsprocessen, vilket redovisnings- och revisionsföretag man arbetar på och mot vilka klienter. Frågan blir då hur denna är kopplad till identiteten för professionen som kollektiv.

3.2 Professionsidentitet

Den norske professionsforskaren Heggen (2008) skiljer mellan professionell identitet på individuell nivå och på kollektiv nivå. Den kollektiva identiteten definierar han som en

professionsidentitet. Professionsidentiteten är sammansatt av två typer av kollektiv identitet;

a) intern gruppidentitet som handlar om (grupp)medlemmarnas känsla av tillhörighet till gruppen och b) den kollektiva externa gruppidentiteten som betecknar gruppen som social kategori, dvs. något skilt från andra grupper i samhället. Heggen (2008:323f) skriver:

Profesjonar kan i ulik grad evne å skape sterk profesjonsidentitet blant medlemerne sine. Ein profesjon som kjempar hardt for formell aksept av kompetanse, arbeidsoppgåver (jurisdiktion) og løn i forhold til andre profesjonar, kan medverke til sterk oppslutning om profesjonsidentiteten.

Det här medför att de som är aktiva för att skapa och bibehålla en professionsidentitet får arbeta på två fronter: Gentemot andra medlemmar i professionen och gentemot olika grupper utanför professionen. En första fråga man kan ställa sig blir därmed vad som gör det värt att sträva efter en professionsidentitet. Svaret inom den del av professionsforskningen som betecknats som den ”cyniska traditionen” är helt enkelt att man genom att skapa en professionsidentitet kan stänga ute andra grupper från den egna arbetsmarknaden och därmed kan skaffa de som ingår i professionen fördelar och förhöjd status (Brante 1988; Abbott 1981; 1988, Larson-Sarfetti 1978). Att visa en gemensam bild utåt liksom att skapa en legitimitet för sin verksamhet blir därmed viktig. Detta i sin tur kräver dels att man kan hävda sin särart, dvs. att den verksamhet man genomför är samhällsnyttig och inte kan genomföras av någon annan. Fournier (1999) betecknar detta som professionens ”legitimitetskriteria” eller ”sanningsanspråk”. I de allra flesta fall bygger sanningsanspråket på att professionen innehar en kunskap som är nödvändig för samhället och exklusiv för professionen. För att få de fördelar som följer med att vara en profession måste man således visa upp professionell kompetens. Den professionella kompetensen består enligt Fournier (1999: 289) av vilken professionell kunskap man har, hur man genomför sina uppgifter i praktiken och hur kontrollen över den professionella verksamheten är organiserad. Eftersom professionens möjligheter att göra sanningsanspråk är beroende av hur de enskilda utövarna agerar så medför de sanningsanspråk en profession har samtidigt ett mellanberoende mellan de professionella och ett behov av kollektivt ansvarstagande och disciplin.

Behovet av kollektivt ansvarstagande och disciplin kan förutsättas vara betydande även hos revisorerna som profession. För det första och som indikerades ovan är kunskapsbasen för revisorer relativt svag jämfört med andra professioner. Till skillnad från t ex läkare har man ingen traditionell vetenskaplig bas för sitt arbete och den akademiska bas som revisorer har delar man med andra ekonomer. Det medför att den ”specifika kunskap” som professionen bygger på skapas inom professionen och bygger då framförallt på standardiserade processer och erfarenhet om hur revision bör utföras. Det ger incitament att på kollektiv nivå kodifiera dessa processer (jfr. Erlingsdottir & Jonnergård 2012). För det andra och som vi diskuterade i kapitel ett så bygger revisorernas sanningsanspråk på att de skapar förtroende mellan parter på kapitalmarknaden. Till skillnad från t ex ingenjörernas byggnadsverk ger detta inga materiella resultat förutom revisionsberättelsen. Som

utomstående kan man alltså inte se eller bedöma resultaten av en revision, utan måste lita på de processer som till största del sker i interna processer i samverkan mellan företag och revisor23. Även detta talar för att det är väsentligt för revisionsprofessionen att bygga upp en professionsidentitet både för att skapa en legitimitet mot klienter, andra professionella grupper och intressenter och för att skapa professionellt beteende bland revisorer som ger intryck av en professionell kompetens som motsvarar professionens sanningsanspråk (jfr. Fournier 1999).