Multiprofessionell samverkan

Vi har tidigare i kapitlet sett hur branschens gränser förändras genom utveckling av nya tjänster och marknader. En del i denna utveckling har varit att integrera olika experter på byråerna för samverkan med andra professioner. Detta tycks ha gått relativt smärtfritt när det t ex gäller redovisningsexperter, men i det här avsnittet ska vi spegla diskussionen om samverkan mellan revisorer och en profession med en status som är minst lika hög som revisorn, nämligen advokaten. Influensen kom bland annat från Australien där kombinerade advokat och revisionsföretag började bli vanliga (Balans 1992 nr 3, se kapitel 6.3). Denna bild bekräftas i Balans 1994 nr 4 av Björn Edgren, bankdirektör och före detta advokat. Han tror på en växelverkan mellan ökat samarbete och växande konkurrens är bra för yrkesrollerna revisor och advokat. Samarbetet mellan dessa yrkesgrupper har ökat, samtidigt som konkurrensen skärpts framför allt inom skatteområdet där de olika professionerna gått in på varandras områden. I samma nummer säger Marcus Näslund, bolagsjurist på Ernst & Young revisionsbyrå, att han inte upplever någon konkurrens i sin roll som rådgivare vid de juridiska problem som kan uppstå i det dagliga revisorsarbetet och Rolf Åbjörnsson, känd advokat och konkursförvaltare menar att han inte skulle klara sina uppdrag utan hjälp av revisorer. Han menar att en effektiv och professionell konkursförvaltning innebär att jurister och ekonomer möts och arbetar tillsammans, men han vill inte gå så långt som att låta revisorer vara konkursförvaltare, då det är mindre lämpligt:

Revisorn är granskaren och utredaren. Men han eller hon ska inte ta affärsmässiga hänsyn. Dessutom påpekar han sakligt att konkursförvaltning är en ”härdsmälta av juridiska och mänskliga konflikter”.

Oklara gränser mellan revisor och advokat tycks alltså finnas när det gäller företagsrekonstruktioner. 1996 kommer den så kallade Insolvensutredningen. Utredningen uteslöt inte att revisorer kan anlitas som rekonstruktörer, men sa också att av kostnadsskäl bör

man hellre välja en jurist som köper ekonomikompetens än tvärt om. FAR hade svarat på remissen och påtalat att man inte kunde förstå (Balans 1996 nr 2):

… varför det a priori skulle vara dyrare för en ekonom att anlita en jurist än för en jurist att anlita en auktoriserad revisor eller annan ekonom.

Man ansåg att rekonstruktörsfunktionen regelmässigt skulle medföra minst lika stora, och sannolikt ofta större, krav på ekonomiska som juridiska kunskaper […] Revisorer behärskar både ekonomiska och juridiska frågor…”

Man påpekar att förslaget om företagsrekonstruktion har en allmän formulering om vem som ska vara rekonstruktör: ”… En rekonstruktör skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, ha borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget… ” Det gäller enligt FAR såväl jurister som ekonomer.

Förutom önskan att få genomföra vissa arbetsuppgifter som tidigare legat på advokaterna bord, finns en diskussion om så kallat ”One-stop shopping”, dvs. möjligheten att erbjuda kunden full service vid en och samma byrå (Balans 1998 nr 11). KPMG Bohlin, ett av de större redovisningsföretagen, hade initierat ett avtal om samarbete med Wahlin Advokatbyrå. Advokatsamfundet hade dock lagt ett veto mot samarbetsavtalet med motiveringen att advokaternas oberoende var hotat. ”Samfundet fann att advokatbyrån försatt sig i ett beroendeförhållande gentemot KPMG Bohlins som är ’oförenligt med vedertagna

principer för utövande av advokatverksamhet’. Därmed blev samarbetet omöjligt och avtalet

sades upp”.

I en annan artikel i samma nummer av Balans uttalar sig Marcus Näslund, chefsjurist på Ernst & Young. Han förstår att advokatsamfundet vill värna advokatens oberoende, men menar att en sådan inställning i längden kan innebära att yrket blir isolerat. Han menar att advokatförbudet istället för att tvinga advokater som arbetar på revisionsbyrå att avsäga sig advokattiteln, borde bidra till att finna former för ett samarbete. Näslund ställer några retoriska frågor: ”Vem ska egentligen bestämma våra yrkesroller? Ska det vara våra egna organisationer/tillsynsmyndigheter eller den allmänhet vi säger oss tjäna? Finns det behov av stenhårda regler som på sikt kanske hindrar utvecklingen? Vi försvarar våra regler men glömmer kanske kunden. Det kunden vill och vad som är till mest nytta för kunden måste vara utgångspunkten. ”

Behovet av en öppen dialog om vems nytta advokaterna ska bevaka och bevara sitt oberoende stöds också av Tryggve Wahlin och Magdalena Persson på Magnusson Ahlin Advokatbyrå. De menar att problemet är att advokatyrket skiljer sig åt för t ex brottsadvokater och advokater som sysslar med affärsjuridik.

Det är inte samma sak att företräda en åtalad för ett brott och att företräda en företagare som ska köpa ett företag. Oberoendet ska finnas där, men det har olika karaktär. Det har samfundet inte tagit hänsyn till.

Samtidigt påpekar de att det är viktigt för en jurist att behålla advokattiteln, då den garanterar kvalitet, oberoende, fastställda etiska regler och kontroll eftersom den advokat som inte uppfyller detta riskerar att förlora sin titel.

Debatten fortsätter i Balans 2000 nr 1 under rubriken: ”FAR-dagen 1999: Ska

revisorer och advokater få rätt att samarbeta?” där frågan om samarbete som revisionsbolag

och advokatbyråer har försökt etablera togs upp. Förutom det svenska fallet som beskrevs ovan har det nederländska advokatsamfundet underkänt ett samarbete mellan en advokatbyrå och PriceWaterhouseCooper i Nederländerna. Detta fall befann sig nu i EG-domstolen för ett förhandsavgörande om advokatsamfundets regler kan anses strida mot Romfördraget förbud mot konkurrensbegränsning eller vara ett missbruk av dominerande ställning.

Frågan är om EG-domstolen kommer att förändra det svenska synsättet. Advokatsamfundet tänker inte ändra ståndpunkt, det har de nyligen förklarat. Advokat Claes Sjölin, medlem i FAR, menar att det kanske vore klokt av advokatsamfundet att besluta om lämpligt utformade dispensvillkor i stället för att passivt avvakta utvecklingen.

I Balans 2001 nr 11 får advokatsamfundets ordförande Axel Calissendorff lägga sin syn på saken. Bakgrunden är regeln att advokater enligt rättegångsbalken inte får ha bolag med andra än advokater. En regel som enligt Calissendorff är till för klienterna, inte advokaterna. Han säger:

Normsystemet och vår syn på mulitidisciplinära partnerskap60 är internationellt sett inte alls unika även om skillnader finns. Våra klienter har ett antal privilegier som de inte har på en revisionsbyrå.

Calissendorff har dock positiva erfarenheter av samarbete mellan advokatbyråer och revisionsbyråer i många sammanhang, t ex i fall då revisorerna i första hand varit konsulter, men menar dock att klienters privilegier inte kan skyddas med kinesiska murar inuti revisionsbyråerna. Advokatfirman och revisionsfirman har olika roller:

Från trovärdighetssynpunkt är det osunt att revisionsbyråns ena ben, revisionsverksamheten, reviderar räkningar och råd från det andra benet, en konsultverksamhet – med eller utan advokater.

Det är också, menar han stor skillnad mellan normsystemen, en advokat ska uteslutande beakta klientens intresse, revisorers skyldigheter är vidare. Calissendorff tror inte

60 _{Det kan vara värt att notera skillnaden mellan Multidisciplinary practice, dvs. att olika specialister samlas} under ett tak och Multidiciplinary partnership som också innebär att specialister från olika områden äger företaget ihop.

att det kommer att bli något strömhopp av advokater till revisionsbyråer. Advokatbyråernas kultur är attraktiv för juristerna och än så länge tror han att det är roligare att vara en framstående jurist bland advokater än att vara en jurist på en revisionsbyrå. Advokaterna har också så här långt klarat konkurrensen om klienter bra, dvs. de etablerade advokatfirmorna har hitintills inte sett revisionsbyråernas juridiska enheter som något allvarligt hot. De kvalificerade juridiska råden ligger i stor utsträckning kvar hos advokaterna:

Typiskt hos den lite mer sofistikerade köparen bland svenska och utländska företag som köper affärsjuridiska tjänster i Sverige är att de inte ser någon särskild fördel med att byrån ingår i en stor kedja. De ser inte one-stop-shopping som någon fördel. De ser nackdelar med att anlita revisionsbyråns jurister. De vill plocka ut huvudansvariga personer på advokatbyrån och på revisionsbyrån för respektive område.

Skillnaden mellan advokater och revisorer fortsätter man att diskutera. I Balans 2005 nr 6-7 finns rubriken ”Debatt: Replik till Lars Träff – Även advokater kan vara oberoende

skattekonsulter”. I Balans 2005 nr 5 har FARs ordförande Lars Träff utvecklat argument för

att skattespecialister är viktiga för revisionsbranschen. Där påstår Träff bland annat att behovet av helhetssyn och sambandet mellan skatter och bl.a. redovisning ger skattespecialister i revisionsbyråbranschen stora konkurrensfördelar. I Balans nr 6-7 2005går advokat Peter Utterström som är Senior Partner på Delphi & Co i replik. Ett problem som han lyfter fram är att revisorsfunktionens krav på oberoende inte fungerar med många av de skattefrågor som uppkommer löpande:

Den verkligt kvalificerade rådgivningen i stora företag hör inte ihop med revisorsrollen. Följden av denna verklighet är att revisionsbyråernas skatteavdelningar riskerar att urholkas kompetensmässigt - kanske särskilt på inkomstskattespecialister. […] Möjligen har advokatbyråerna en särskild fördel genom tillhörighet till ett skrå som i varje fall enligt sina statuter bygger verksamheten på självständighet och oberoende. Vidare har många advokatbyråer ett etablerat internationellt samarbete vilket gör att de kan – lika snabbt som t.ex. Ernst & Young – sätta samman internationella projektgrupper när behov finns

Här möter vi således en gräns som i mitten av 2000-talet är svårare att överbrygga. Även om verksamma jurister finns på de större revisionsbyråerna, tycks professionen

”advokat” värna om sin särställning relativt andra professionella grupper. Det visar sig alltså vara svårare att integrera en statusmässigt jämlik profession in i revisionsbranschen. Här finns fortfarande professionella barriärer och skiljelinjer som ännu inte gått att helt rå på. Delar av den ”legala marknaden” förblir därmed stängd för redovisnings- och revisionsföretagen.