Från revisionsbransch till MDP-bransch

I spåren av ”avpersonaliseringen” av revisionen har vi kunnat iaktta en branschglidning. Denna har analyserats mer i detalj i kapitel sex och sju och ska bara sammanfattas här. Bakom branschglidning finns främst två orsaker, dels en kommersialisering av branschen, dels en internationalisering och diversifiering av revisorsföretagen. Kommersialiseringsprocessen har skett inom ramarna för lagar och regleringar och alltså haft en motpol i en utveckling av regleringen på området. Internationaliseringen och diversifieringen inom revisionsföretagen har inneburit att de företag som FARs medlemmar är knutna till har förändrat inriktning vilket i sin tur har haft effekt på medlemskapet i och den organisatoriska utvecklingen av FAR.

För att sätta utvecklingen till MDP i ett sammanhang bör man relatera den svenska revisionsbranschen till jämförbara branscher i andra länder. I Sverige har licensieringen traditionellt gjorts av revisorer och exklusivitet har uppnåtts genom affärsverksamhetsförbud

med bas i reglering av revisorsrollen i början av 1900-talet. Licensiering av revisorer växte också fram tidigt i våra nordiska grannländer och i en del av den kontinentala Europa. När det gäller den anglosaxiska världen, dvs. USA och England m. fl. har licensiering däremot gällt ”Chartered Public Accountants” slarvigt översatt till licensierade redovisningsexperter. Licensieringen är alltså bredare och har lett till att de organisationer som byggts för

professionen innehåller såväl revisorer, som ekonomichefer, som redovisningsexperter etc. Verksamhetsområdena inom de företag som de professionella tillhör har också tidigare blivit bredare än inom den traditionella svenska revisionsbyrån. När svenska revisionsföretag fusionerade med internationella partners så hamnade man således i en kontext där profession och verksamhet hade en annan bredd än i Sverige och när FAR började samarbeta

internationellt inom t ex IFAC, som i mycket har en anglosaxisk grund, så var medlemskapet i dessa organisationer bredare än det var inom FAR.

MDP-byråer har växt fram ur de globala revisionsföretag som formerades under 1980-talet. Ursprungligen talade man om ”the Big Eight”, dvs. åtta globala jätteföretag inom revision med kontor i flertalet länder. Med tiden reducerades dessa genom fusioner till ”the Big Six” (1989) som sedan blev ”the Big Five” under 1990-talet. Efter redovisningsföretaget Andersens kollaps i samband med Enron-skandalen (2002) krympte antalet till dagens ”the Big Four”99. De globala revisionsföretagen var strukturerade så att de hade partnerföretag100 över hela världen. I slutet av 1980-talet och början på 1990-talet ökade konkurrensen på revisionsmarknaden och det började bli svårt att upprätthålla de lönsamhets- och tillväxtsiffror som företagen haft tidigare. Enligt Greenwood och Suddaby (2006: 37) skapade omsorgen om lönsamhet och tillväxt en dynamisk motivation inom företagen för en utvidgning av

produktutbudet till Multiprofessionella tjänster (se kapitel 10.3).

Multiprofessionella tjänster dök dock inte upp som en blixt från klar himmel i slutet av 1980-talet. Greenwood och Suddaby (2006:35) daterar introduktionen av

multiprofessionella tjänster i globala redovisningsföretag till mitten av 1980-talet. Som vi beskrev i kapitel 10.3 så låg bland annat klientrelationer och klientbehov hos de

multinationella storföretag som the Big Five reviderade bakom utvecklingen. Enligt Greenwood och Suddanby avslutas denna första expansiva period 1997 då ett av företagen expanderade in på marknaden för juridiska tjänster genom att etablera en advokatfirma.

99 _{För en beskrivning av hur företagen kommit in på den svenska marknaden och påverkat strukturen på} branschen, se Wallerstedt, 2002.

100 _{Att det var ”partnerföretag” och inte dotterföretag beror dels på traditionen att organisera företag för} professionell verksamhet i form av kollegialt samägande; dels på nationella lagar kring revision som ofta, t ex i Sverige, innebar begränsningar i vem som får äga företagen. Ännu i dag är stora MDP-byråer ofta organiserade som partnerföretag även om hierarkin inom dessa företag liknar den i andra företagsformer.

Härigenom blev man inte bara multiprofessionell när det gällde tjänster utan även när det gällde etablerade professioner (jfr. kap 7.4). Det kan tilläggas att MDP visat sig skapa en mycket expansiv marknad. Medan såväl revision (något mer än 6 miljarder) och

skatterådgivning (något mer än 2 miljarder) låg mer eller mindre stilla vad gäller omsättning i USA mellan 1990 och 1997, så ökar konsultverksamheten från cirka 2 miljarder till något mer än 5 miljarder under tidsperioden (Antle, 1999: 67). Utvecklingen av MDP-byråer leddes alltså av de stora företagen i branschen och mycket talar för att de nationella professionella organisationerna för revisorerna och revisionsföretagen helt enkelt hakade på (se 10.3.1).

Mot denna bakgrund kan man se utvecklingen av revisorsrollen i kapitel 6. När ny teknologi och nya trender krävde ny expertis av revisorerna finns i början valet att

vidareutbilda revisorerna (se kap 5) eller att anställa experter till stöd i revisionsprocessen. Som beskrivits ovan så åtminstone i de större företagen fanns de internationella kopplingarna den senare lösningen (experter) redan prövad och accepterad. Genom inkluderande av andra experter inom revisionsföretaget blev dock diversifiering, dvs. rådgivning på andra område än de kopplade till revisionen, möjlig och önskvärd. Det innebär såväl en demografisk som kompetensmässsig förändring av strukturen inom företagen. Man måste ju dessutom motivera experterna genom att ge dem intressanta utmaningar. De nya arbetsuppgifterna som därmed skapades krävde inte bara en utveckling av en ny praktik utan också att de nya tjänsterna såldes. Försäljning av de nya tjänsterna blev därför allt viktigare. En statusförändring skedde inom de stora redovisningsföretagens ramar.

Det kan vara viktigt att notera att inkluderingen av andra experter än revisorer i de stora redovisningsföretagen inte framstår som konfliktfull i Balans. Snarare är det en lösning på problem. Skeptisk blir man först när revision förlorar i status relativt andra tjänster (se nästa avsnitt). När man i Balans talar om vidareutbildning för seniorer (se kapitel 5) eller revisorn som specialist (se kapitel 6) så är det inte en direkt kritik mot branschutvidgningen. Det framstår som rimligt att utbildningen av seniorer är ett sätt att hantera FARs uppgift som stöd och identitetsskapare av sina medlemmar. 1999 är visserligen majoriteten av revisorerna anställda vid stora eller medelstora företag, men 95% av revisionsföretagen (23% av alla auktoriserade revisorer) hade fortfarande inte fler än fem revisorer anställda (Wallerstedt 2001). Den heterogenitet som fanns inom branschen motiverade således både lösningen utbildning av enskilda revisorer från mindre revisionsföretag inom t ex IT och uppbyggnad av stora expertavdelningar på de stora revisionsföretagen.

När FAR 2001 ombildades till FAR, Föreningen för Revisionsbranschen, så följer man däremot, helt i enlighet med vad Greenwood och Suddaby (2006) föreslår i citatet ovan,

utvecklingen inom MDP-byråerna. Det är alltså en branschlogik, snarare än en

professionslogik som ligger bakom att man öppnar sin organisation även för andra experter än revisorer. Branschlogiken har i sig två rötter: dels en kommersiell logik, utvidgad rådgivning har visat sig vara lönsam; dels en verksamhets- eller kompetenslogik. Om utvidgningen av rådgivning som Greenwood och Suddaby indikerar (2006: 38) beror på att revisorer genom sitt arbete kan identifiera behov av tjänster hos klientföretag som andra grupper kan ha svårt att identifiera är det logiskt att man söker utveckla denna verksamhet och skaffa kompetensen inom de ramar man traditionellt befunnit sig inom. Att inkludera de nya ”experterna” blir därmed naturligt, även om det gör att den (revisions-) professionella profilen blir mindre framträdande.

Naturligtvis tar de nya grupperna av experter rum inom FAR, skam vore det annars. Vi har löpande (se särskilt kapitel sju och åtta) sett hur FAR på olika sätt utvecklar sin verksamhet för att stödja kompetensutveckling och legitimitet hos de nya experterna. Genom samgåendet med SRS 2006 blir också inslaget av medlemmar som arbetar med revision och redovisning i mindre företag större och kräver uppmärksamhet. Detta sammanfaller i tiden med de första diskussionerna om avskaffandet av revisionsplikt för mindre företag och redan 2007 börjar FAR SRS att diskutera hur man kan stödja sina medlemmar när/om detta sker. Som vi följde i analysen av kapitel sju så innebar detta att man först preciserade ”revisorns verktygslåda” till ett antal skilda tjänster, dvs. man skapade ”multiprofessionella” tjänster av en ”professionell” tjänst genom att ”strippa” den och därefter utvecklade man ett antal tjänster och sätt att se på tjänster som gjorde att den gamla medlemskåren av småföretagsrevisorers kompetens kunde ompaketeras och marknadsföras under de nya marknadsvillkoren. Det framstår som rimligt att den ”produktutveckling” som skedde under senare delen av 2000- talet underlättades av att FAR tidigare släppt in de stora företagens experter. MDP var inget främmande utan kunde utnyttjas för att stödja såväl gamla som nya medlemsgrupper.

Sammanfattningsvis kan sägas att FAR under tidsperioden gått från den professionella organisationen FAR till branschorganisationen Far, motiverad av de

ekonomiska intressena hos sina medlemmar, med den regulativa utvecklingen såväl som en gräns som en drivkraft för förändringarna i sin framträdelseform. Det skulle dock vara missvisande att helt se Fars utveckling som en spegling av de stora redovisningsföretagen. Snarare initierade de stora redovisningsföretagen MDP inom FAR, men när detta väl etablerats användes MDP som en lösning på de problem som de medlemmar

11.1. 3 Från personprofession till organisationsprofession

På samma sätt som det finns olika bärare av professionell kunskap (Abbott 1991) har organiseringen av den professionella verksamheten varierat. Traditionellt och då speciellt i den Anglosaxiska kontexten har professionella varit egenanställda. Deras identitet har varit nära kopplad till yrkesutövandet, dvs. professionen, snarare än till någon organisation. När det gäller revisorerna i Sverige var detta vanligt under tidigt 1900-tal och istället för att organisera sig i byråer hände det att olika revisorer hyrde lokaler tillsammans för att få ekonomi i sin verksamhet (FAR 75 år; Wallerstedt 2009). När revisorerna började organisera sig i företagsform liknade detta var Greenwood et al (1990) kallat för P2 organisationer där de professionella gemensamt ägde företaget, kollegialt fattade beslut och ofta jobbade självständigt gentemot klienter. En ökande konkurrens tillsammans med avregleringar, teknologiförändringar och globalisering medförde dock krav på nya former för organisering (Brock 2006). Enligt Brock (2006) har detta lett till ”the Global Professional Network”- organisationen (GPN) som karaktäriseras av en ökad betoning på företagsamhet och

managerialism, ökad utnyttjande av formella nätverk och organisationsstrukturer, individuella belönings- och uppföljningssystem, ökad styrning från toppnivåerna i företaget, ökad

globalisering och MDP. Enligt Brock är inte de professionella företagens utveckling homogen, utan fortfarande finns P2 firmor, särskilt bland professionella med en lokal förankring och marknad. Det finns också så kallade ”Managed Professional Business” där man behållit kollegialiteten men med ett ökat inslag av företagets styrsystem och

belöningssystem (Cooper et al 1996). Här anser Brock (2006) att flera av de medelstora professionella företagen befinner sig. GPN reserverar Brock (2006) till de allra största företagen. Denna bild bekräftas av Mueller et al (2011) som identifiera de stora redovisningsföretagen (the Big 4) som Professional Service Firm (PSF) företag där management tagit över definitionen av verksamhet och karriärvägar.

När det gäller de bilder av professionen som visas i Balans under tidsperioden 1989- 2011 kan man säga att den alltmer går ifrån revisorn som person till revisorn som del av en företagsorganisation. Detta är en naturlig följd av den diskussion som vi hade i förra avsnittet om branschglidning. En profession består av individer, en bransch av affärsverksamhet. Det är också en naturlig följd av utvidgningen av FAR till ”all expertpersonal på revisionsföretagen”. Redan tidigt har dessutom (se kapitel 6) ledande personer inom FAR konstaterat att det hade varit enklare om revisionsuppdragen var kopplade till revisionsföretag snarare än revisor.

Att revisorn blir organisationsmedlem ses dock inte bara som positivt. Det finns en oro dels för professionens status, dels för att andra arbetsuppgifter (främst försäljning) ska skymma sikten för de professionella. Evetts (2010: 137) skriver generellt om detta fenomen:

Professional service work organizations are converting into enterprises in terms of identity, hierarchy and rationality. Possible solutions to client problems and difficulties are defined by the organization (rather than the ethical codes of the professional institution) and limited by financial constraints.

The commodification of professional service work entails changes in professional work relation. When practitioners become organizational employees then the traditional relationship of employer/professional trust is changed to one necessitating supervision, assessment and audit.

Mot slutet av perioden tycks dock revisionens och revisorns dominans minska i artiklarna i Balans. Nu diskuteras att rådgivning, inte revision ska öppna dörrarna för nya affärsmöjligheter och även om revisorn är högst upp i ”Förtroendehuset” (se kapitel 7) ska klienten in genom dörren och upp genom trappan innan de når dit. Revisorn har blivit en ”organizational man”.