Från person till produkt

I artikeln ”The future of occupation and expertise in the age of organization” diskuterar den amerikanska sociologen Abbott (1991) framtiden för professionell kunskap när organiserandet av professionella går från enskilt yrkesutövande till organisationsbaserad verksamhet. Enligt Abbott innebär utvecklingen att den professionella kunskap som tidigare primärt varit kopplad till yrkesutövaren, nu kan innefattas i tre former: internaliserad hos yrkesutövaren; som

strukturellt intellektuellt kapital materialiserat i olika expertsystem; och som inbyggd i produkten i sig. Ofta, säger Abbott (1991, s 23ff) så har produktifieringen ursprungligen kontrollerats av professionen, men som alla andra produkter blir produkter byggda på professionell kunskap utsatta för kommersiella krafter och ”… potentially at the disposal of lay entrepreneurs…”. Vad gäller kunskap som materialiseras i expertsystem så sker detta ofta inom organisationer där de professionella arbetar och på så sätt är de inte lika ”öppna” för kommersialisering av personer utanför professionen. Dock, enligt Abbott (1991) så innebär de ofta en fördelning av expertkunskapen vilket innebär att den kunskap som systemen bygger på är ”mixed”, kopplade till olika professioner, snarare än en. Abbott (1991, s 25) skriver:

Even where such mixed DOELs [division of expert labour] originate in internal [organizational] ones, however, their control often passes from the originating profession, a process long evident in hospitals and startlingly evident today in the fission between accountants and consultants in the great accounting firms.

Var kunskap lokaliseras påverkar således möjligheterna att behålla makten över kunskapen och därmed innebär förskjutningar i bärare av kunskap också förändringar i den traditionella synen på vad en profession gör och hur denna kan legitimera sig själv.

Förskjutningar i var kunskapen finns är också kopplad till hur den yrkesverksamma skiljer på sin personliga identitet, sin professionella identitet (dvs. hur den yrkesverksamma ser på sig själv) och professionsidentiteten (dvs. professionens kollektiva identitet, jfr. Heggen 2008). Abbotts (1991) slutsats är att professionella går alltmer från att vara primärt kopplade till professioner och professionella normer till att bli expertpersonal under dominans av stora organisationer. När det gäller revisorerna i Sverige hävdar Larsson (2007) att revisorns identitet och legitimitet varit nära kopplad till revisorn som professionell person. I slutet av 1800-talet var det främst revisorns personliga omdöme, karaktär och trovärdighet som var

basen för revisorns legitimitet. Det privata och det professionella flöt alltså samman till ett. Över tiden skedde dock en institutionalisering av revisorsrollen vilket innebar en frikoppling mellan person och roll. Enligt Larsson skedde detta genom att vissa värden som oberoende, kompetens och tystandsplikt, artikulerades och antingen preciserades som del av en

rollbeskrivning för en revisor (yrkesman ej privatperson) eller blev del av ett program, dvs. standardiseras i övergripande handlingsprogram för verksamheten. Exempel på artikulering av revisorsrollen är utvecklingen av utbildning och kompetenskrav och exempel på

artikuleringen av program t ex den utveckling av revisionsstandards som vi beskrivit i kapitel 9. Larsson visar att utvecklingen mot roll och program inneburit en stabilisering av revision som förtroendeskapande på kapitalmarknaden. Mycket av det vi sett i våra analyser är en spegling av Larssons (2007) beskrivning av utvecklingen av svensk bolagsrevision. Tillägget är dock att avpersonaliseringen fortsatt ännu ett steg, dvs. yrkesrollen har alltmer gått över till att bli det som Larsson kallar program och att revision i än högre grad blivit en programmerad aktivitet. Genom detta har revisionen fått en mindre dominerande roll i den professionella identiteten, likväl som i professionsidentiteten. Åtminstone om man ska lita på Balans.

Det finns framför allt två områden som stöder denna tes. Det första är utvecklingen av oberoendebegreppet. Av analysen i kapitel fyra framkommer att i och med analysmodellen släpper man kopplingen mellan revisor som yrkesman och oberoendet. Istället öppnar man upp för en koppling mellan revisionssituationen och oberoendet. Genom dokumentationen i analysmodellen programmeras analysen och görs transparent och standardiserad i fall där oberoendet ifrågasätts av utomstående. Samtidigt skapas här en frihet för yrkesutövaren. Är oberoende situationsberoende, tillåter man samma aktör att vara både oberoende och beroende avhängande av situation.

Det andra området är utvecklingen av revisionsrekommendationer som över tiden går från RP till RS till ”nya” ISA. En utveckling som också lett till att flera

bedömningssituationer har artikulerats och blivit till regler. Som beskrivits i analysen till kapitel 9 så har detta inneburet en allt ökande standardisering och en utveckling mot mer stängda regler. Programmeringen av revisionsmetodiken är alltså stark. Detta har sannolikt stötts av den utveckling av datoriserat stöd och expertsystem som har skett inom

revisionsföretagen (men inte diskuterats i Balans i högre utsträckning). I Abbotts (1991) termer kan man dra slutsatsen att den professionella kunskapen i hög utsträckning nu finns lagrat i expertsystem. Lägger man därtill att de stora revisionsföretagen byggt upp

imponerande expertavdelningar (”helpdisks in London”) för att kunna stödja revisorn när besvärliga redovisnings- och revisionsproblem dyker upp, så stärks intrycket av revisorn som

en utförare av den professionella kompetens som finns inbyggd i olika revisionsstandards och expertsystem inom de större företagen.

Denna utveckling överensstämmer i stort med hur en produktifiering av kunskapsintensiva tjänster går till. Enligt Greenwood och Suddaby (2001) krävs för en produktifiering av kunskapsintensiva tjänster först en kodifiering, dvs. att den individuella erfarenheten kan konverteras till något som kan lagras, förflyttas och återanvändas.

Kodifiering måste i ett andra steg abstraheras till relativt enkla ikoner eller mönster, t ex checklistor, som gör det möjligt för juniora medarbetare att genomföra tjänsten. Det krävs också att produkten (tjänsten) ska kunna översättas till olika organisatoriska kontexter för att en kommersialisering ska kunna ske. I fallet revision kan standardiseringen av

arbetsprocesserna ses som en teknik som möjliggör denna översättning.

Programmeringen av revision är naturligtvis inte total, det finns fortfarande situationer där revisorns bedömningar är väsentliga. Dessutom varierar tillgången till

expertavdelningar mellan revisionsföretag. Slutsatsen av diskussionerna i Balans blir dock att bilden av revisionen i allt högre grad kopplats från revisorn som person och därmed har dels revisorn fått möjlighet att agera i fler yrkessituationer än tidigare och dels har den

professionella kunskapen i hög utsträckning flyttat från revisor till expertsystem och produktifierats. Evetts (2010:136ff) kommenterar denna utveckling:

An emphasis on internal as well as external markets, on enterprise and economic contracting, are changing professionalism. In tendering, accounting and audit management, professionalism requires practitioners to codify their competence for contracts and evaluation […] ’Professional work is defined as service products to be marketed, price-tagged and individually evaluated and remunerated; it is, in that sense commodified’.