Uppgiften att hitta sådana strukturer i materialet kräver, förutom en bra idé om var det är lämpligt att börja leta, också någon slags verktyg för att avgöra när en idé faktiskt kan antas hänga ihop med en annan. I vilken metodtradi-tion ska vi börja leta efter sådana?
I många texttolkande ansatser ”mäts” innehållet mot en norm eller kanske en teoretiskt motiverad idealtyp.35 De slutsatser om textens struktur – eller brist på struktur – som kan dras av en sådan undersökning bygger då på en jämförelse med en i relation till materialet externt etablerad och motiverad logik. Här handlar det istället om att undersöka materialets inre logik. Det betyder att en policyteori hänger samman om det i det aktuella samman-hanget, av dem som använder teorin som argument, framställs som följdrik-tigt att en viss lösning följer av en viss sorts problem. Den struktur som ef-tersöks är då en fråga om ett empiriskt konstaterbart argumentationsmönster.
För i den grad idéstrukturen antas vara en existerande social konstruktion snarare än en logisk dito ökar förstås kraven på att visa att denna idéstruktur faktiskt syns i det aktuella sociala sammanhanget. På så vis är metoduppgif-ten i den här avhandlingen mer besläktad med olika sorters diskursanalys än till exempel idékritik.
Uppgiften att söka mönster kan sägas ha två sidor: för det första att se och förmedla en förståelse av materialets inneboende logik, och för det andra att systematiskt belägga det.36 Att upptäcka mönster handlar då om att upptäcka mening och upprepning av denna mening. Inte heller nu är vi emellertid framme vid något självklart svar på hur det går till.37 Ovan påtalades ett släktskap med diskursanalytiska forskningsuppgifter. Detsamma kan sägas gälla narrativanalys.38 Men många diskursanalytiskt inspirerade och narrativa metodförslag går ut på att hitta ytterligare meningsnivåer i texten, under den dominerande diskursens mer okomplicerade betydelse, till exempel genom att fokusera på hur ett budskap framförs.39 I en sådan ansats ligger ett mer eller mindre uttalat antagande att det också finns en ytlig betydelse (tolk-ning) av texten som är självklar och därmed mindre intressant. Antagandet i den här undersökningen är tvärt om att budskapet – och för den delen makt-spelet kring budskapets ”ytliga” dimensioner – inte är okomplicerat heller på en sådan nivå. Uppgiften är i detta avseende snarare besläktad med mer tra-ditionell beskrivande idéanalys i så måtto att det handlar om att hitta struktur i, organisera, en texts primära och avsedda budskap, snarare än om att pro-blematisera detta ”ytbudskap” för att hitta underliggande dolda
35 Beckman (2005, s 49ff).
36 I den med diskursanalys besläktade narrativforskningen talar man om två kvalitetskrav relaterade till materialbehandling, dels kravet att visa på inre koherens och dels kravet på upprepade belägg, se Robertson (2005, s 255f, jfr även s 234, 253).
37 Robertson (2005, s 261) säger att vi bör vara ”tydliga med vad man menar med narrativ och hur man kommer att känna igen en narrativ”.
38 Det finns narrativanalys som mer bokstavligt och ibland mycket formaliserat försöker urskilja historiers olika komponenter i ett material (scen, roller, en händelse som innebär någon slags utmaning, därav följande interaktion, upplösning och utvärdering), (Czarniawska, 2004, s 76-83).
39 Se t.ex. (Fairclough, 2000). Jfr (Czarniawska, 2004, s 60-75 & 88-101). Sådana metoder blir mycket textnära, och är därför svåra att tillämpa på stora material.
rer.40 Därmed är heller inte den diskursanalytiska verktygslådan given: dess metodarsenal skjuter helt enkelt oftast över målet för en sådan här undersök-nings syften.
Det följer alltså en speciell metodologisk utmaning med en teoretisk posi-tion som i kontrast till både diskursanalytiska policystudier och raposi-tionalistisk policyprocessanalys kombinerar konstruktivism med ett intresse för manifes-ta idéer och funktionen hos emanifes-tablerade politiska institutioner.41 Men denna position uppmärksammas sällan som en egen metodtradition, med egna pro-blem, eller en egen metodologi och analysteknik, och tenderar att komma i bakgrunden i teoriperspektiv som sysslar både med dolda och mindre dolda idéstrukturer.42 I undersökningar av analysobjekt som liknar idéstrukturper-spektivets, resulterar det ofta i inte helt problemfria lån från dessa andra traditioner. Varken diskursanalytiska tekniker med fokus på språkanvänd-ning, eller traditionell idéanalys med hjälp av teoretiska begrepp och idealty-per förefaller mig dock avpassade för den förelagda uppgiften. Sålunda utan-för idé- och diskursanalysens huvudfåror tycks den enskilde utan-författaren mer än vanligt utelämnad åt att själv konstruera sig en fungerande länk mellan forskningsfråga, metodologi och analysteknik.43 Det kräver i sin tur en tydlig redovisning av de metodologiska överväganden som gjorts vid utformandet av analysverktyg.
40 Om man kunde använda producenterna som facit för uttolkningsarbetet så är målet här att avtäcka en struktur som de som producerat texten skulle känna igen och kännas vid, om än som en alltför långt driven förenkling, vilket är långt ifrån självklart när underliggande bety-delser och dolda maktstrukturer tolkas fram.
41 Kanske kunde man använda Evert Vedungs benämning analys av idéers funktionella aspekt (”funktionell analys”), från tiden före diskursanalysens massiva genomslag på forsknings-agendan, (Vedung, 1977, s 118ff), även (Beckman, 2005, s 14f). Det finns åtminstone skäl både att formulera detta forskningsintresse på egna villkor, och att vara en smula vaksam inför den metaforiskt blommande demarkationslinjen mellan analys av diskurser respektive mani-festa idéer. Diskursanalys kan handla om att med samhällskritisk blick framvaska ”djupa”,
”dolda” eller ”underliggande” innebörder, strukturer och processer, utan att vi behöver be-skriva det idéstrukturperspektivet intresserar sig för i termer av ytliga, uppenbara innebörder, vars effekter är intressanta bara för dem som inte är samhällskritiska, jfr (Fisher, 2003, s 75).
42 Det gäller t.ex. frame analysis, analysen av politiska tolkningsramar, som ibland handlar om ganska explicita snarare än underliggande ramar. Ansatsen tycks emellertid inte ha givit upphov till en egen uppsättning praktiska metoder att tillämpa, se Koenig (2006, s 61), som försöker råda bot på det, dock genom att undersöka det underförstådda i diskursanalytisk anda. Se även (Kitzinger, 2007, s 134-161).
43 Jag menar med (Beckman, 2005, s 10) och i kontrast till (Jörgensen & Phillips, 2000, s 10) att metodlån i sig är helt legitima, men bara om denna länk inte brister. Bristen på sådan länk i analyser av policy med den beskrivna utgångspunkten manifesteras inte sällan i långa teore-tiskt orienterade metodavsnitt med avstamp i Foucault, medan de praktiska strategier som ska länka dessa utgångspunkter med materialet är underutvecklade, gissningsvis eftersom diskursanalystraditionens verktyg inte fungerar optimalt för de frågor om politikens någorlun-da manifesta innehåll i stora material som forskaren vill ställa.