Realtyper som länk mellan text och kontext

Den offentliga politikens tolkningsramar formas inte i ett vakuum utan präg-las av tankegångar från den tid och den vidare kontext där den formuleras.

Att använda realtyper snarare än idealtyper eller induktiva sökmetoder är ett försök att hantera ett därmed sammanhängande knivigt metodologiskt pro-blem beträffande texttolkning. Egentligen är det två potentiella propro-blem som ställer till det: textens beroende och dess oberoende av kontexten: En utsaga kan uttrycka en socialt betingad anpassning, men kan också vara ett uttryck för individuellt betingat nytänkande i relation till normen. Forskaren har att välja en väg som tar hänsyn till spänningen mellan det sociala/kontextuella och det konventionssprängande individuella, vilket innebär att forskaren behöver en strategi för att skilja det ena från det andra. Tabell 6.1 är avsedd att illustrera svårigheten att avgöra om det som sägs är en upprepning av konventioner eller ej, såväl som svårigheten att avgöra om det som inte sägs är underförstått eller otänkbart. Jag börjar med att beskriva realtypernas roll för att hantera kontextberoende, för att gå vidare med en diskussion om hur kontextoberoende kan hanteras inom ramen för en sådan ansats.

Kontextberoende

Tanken om kontextberoende, som bland annat formulerats i forskning som belyser idéhistorisk utveckling genom att följa olika begrepps betydelseför-ändring över tid, är inte alls krånglig, men den skapar en del krångliga me-todproblem.

Utgångspunkten är att ord skiftar betydelse (mer eller mindre⁴⁷) över tid och mellan olika sociala och kulturella sammanhang. Vi är alltså – ofta – beroende av kontexten för att kunna utröna ordens fulla betydelse.⁴⁸ Quentin Skinner talar om i tid och rum ”tillgängliga meningar”.⁴⁹ Men därtill beror en texts betydelse ibland av det som inte sägs. Texter kan ”tassa runt” vissa tabun, vars existens ändå i högsta grad laddar texten med betydelse.⁵⁰ En text är dessutom en kommunikativ språkhandling, där människor liksom på andra områden försöker bespara sig onödig möda. I många sammanhang kan olika premisser vara underförstådda, och uppfattas som onödiga att skriva ut. De-lar av resonemang som upprepas ofta kan falla bort eftersom det helt enkelt tas för givet att den som lyssnar ändå vet vad det handlar om. Vad som är underförstått och onödigt är på samma sätt som termernas mening kontext-beroende: Vi skulle kunna tala om i tid och rum tillgängliga språkliga gen-vägar.

47 En text om basal geometri kan till exempel tänkas färdas enklare i tid och rum än en text om ”familjen”.

48 Skinner (1988, s 30ff).

49 ”Available meanings” (Skinner, 1988, s 33).

50 Kerstin Jacobsson med hänvisning till Bourdieu, (Jacobsson, 1997, s 16).

Tabell 6.1 Social anpassning och individuella uttryck

individuellt betingat socialt betingat Det som sägs: det originella

det konventionella

Det som inte sägs: det individuellt självklara det socialt självklara Kontexten det individuellt tabubelagda det socialt tabubelagda

det individuellt otänkbara det socialt otänkbara⁵¹

Det betyder att varje text mer eller mindre uttrycker existerande konventio-ner, det vill säga socialt etablerade förföreställningar om termers, referensers och begrepps relationer till varandra. Utifrån det här diskuterade teoriper-spektivet kan man lägga till ytterligare en nivå, och föreställa sig att begrepp tillsamman bildar sammanhängande berättelser som kopplar ihop olika be-grepp på ett meningsfullt och begripliggörande sätt. Det kan sammankopplas med Kosellecks tanke att ord har ”bagage”: ord kan vara kopplade till/ asso-cierade med sådana berättelser.⁵² Det betyder i sin tur att i det konkreta tolk-ningsarbetet behöver vi en strategi för att känna igen språkliga genvägar till sådana ofullständigt presenterade betydelser och berättelser. Skinner talar om att vi bör använda kontexten som en court of appeal, när vi diskuterar tolkningar.⁵³

Begreppshistoria kan innebära studier av idéers – begrepps – utveckling över hundratals år, eller uttryck i en helt annan tidsålder. Om resonemanget om kontextberoende tillämpas på kortare tidsperioder och på ett begränsat material snarare än ett begrepp så torde det innebära en förskjutning i vilken slags metodproblem kontextberoendet ger upphov till. Ju kortare tidsperiod, desto mindre risk att ord och uttryck byter språkliga betydelser och bagage.

Men ju mer begränsat material vi undersöker, ju större är risken att det finns ett sammanhang – en ”berättelse” – som organiserar framställningen, men

51 Det originella, konventionssprängande, finns i denna kategori!

52 Se (Kurunmäki, 2005, s 211). (Kraftfulla och spridda exempel är ord associerade med nazitiden). När några ungdomar kommenterar overallklädda skolkamrater med ”Vilka är ni då, Hitlerjugend eller?!” i en dokumentär om nollningsriter, illusterar det hur enstaka ord kan bära betydelser kopplade till berättelser.

53 Skinner (1988, s 64).

som utanför sin kontext inte syns tydligt därför att det uppfattas som onödigt att vara explicit i alla delar – just där, igen.

Vad som är nytt/originellt och vad som är socialt/konventionellt i den för-da politiken sades ovan vara en fråga om det finns mönster i och mellan oli-ka politisoli-ka beslut men detta mönster måste oli-kanske i så fall rekonstrueras för att synas. Då kan det underlätta att föreställa sig den text man vill analysera som en del av dels ett flöde av samma typ av texter över tid, men också i

”samspråk” med andra texter i samtiden.⁵⁴ En text kan, utan att det utsägs, antingen anpassa sig till eller ta spjärn emot andra texter. Möjligheterna att se meningsfulla mönster ökar alltså om vi har tydliga referenspunkter både bakåt i den offentliga politikens närhistoria, och i samhället.⁵⁵ Rein och Schön, som sysslar med analys av hur politiska tolkningsramar används (framing) har dessutom skilt mellan de mer utvecklade och tydligt koherenta retoriska tolkningsramar (rethorical frames) som finns i den allmänna poli-tiska debatten, och den polipoli-tiska praktikens mer handlingsinriktade tolk-ningsramar (action frames), där mer pressande produktionsomständigheter tenderar att göra idéstrukturerna knapphändigare och mer fragmenterade.⁵⁶ För att inte missa några dimensioner av en handlingsinriktad tolkningsram, som är uttydbara för den som är bekant med den vidare intellektuella miljö där texten produceras och används, och därmed med de språkliga genvägar som finns i denna kontext, kan man alltså spegla dessa i mer retoriskt ut-vecklade tolkningsramar som kan uttydas ur ett studium av sammanhanget runt omkring den studerade texten.

Ett mer principiellt argument för realtyper som analysinstrument är alltså att det är ett sätt att göra kontexten till en del av analysinstrumentet.⁵⁷ Real-typerna fungerar som de efterfrågade referenspunkterna för att hitta me-ningsgrundade mönster. Med hjälp av tidigare forskning (det vill säga en

”förstudie” så omfattande att den inte ryms i ett enskilt avhandlingsprojekt) kan vi både få en uppfattning om konventioner och sådant som är så själv-klart att det sägs mer sällan än det impliceras. Jag menar att det också är lättare att få syn på kontinuitet över tid om vi kan utgå från en tydlig berät-telse för att se om den ändrats.⁵⁸

54 Intertextualitet igen, jfr (Ajagán-Lester et al., 2003). En liknande poäng, fast med en mer aktörsinriktad infallsvinkel, är att vi måste beakta vilken slags handling en text är, i så måtto att språkhandlingar ofta just är reaktioner på andra texter, inom en viss genre, (Kurunmäki, 2005, s 189) jfr (Robertson, 2005, s 236, 243f).

55 Intertextualitet kan sägas ha två dimensioner, en som handlar om hur texter bygger på tidigare texter, och blir ett avstamp för senare texter, och en dimension som handlar om hur en text förhåller sig till andra texter i samtiden (Ajagán-Lester et al., 2003, s 207). Jfr synkron respektive diakron begreppsanalys (Kurunmäki, 2005, s 187).

56 (Rein & Schön, 1996 ,s 91f), jfr (Fisher, 2003, s 63f) om fragmenterad policy, t.ex. som ett sätt att dölja oenighet eller skapa allianser.

57 En större kontext än den som hela det här undersökta materialet utgör i relation till varje enskild text.

58 Jfr Algotsson (1996) som söker ordning med utgångspunkten att det bör finnas en explicit externt fastställbar logik som knyter de politiska resonemangen på olika nivåer samman.

Kontextoberoende

En svårighet när texten sålunda ska speglas i kontexten är emellertid att varje språkhandling, så som tidigare diskuterades, är både individuell och social samtidigt. Visserligen är vi alla beroende av språkliga konventioner och vi måste beakta vad man brukar mena med ett visst ordbruk för att det vi säger ska bli begripligt för andra. Men Skinner varnar för att i allt för hög ut-sträckning se texter och språkhandlingar som uttryck för kontexten, vid stu-diet av idéers utveckling. Risken är att uttolkaren är alltför snar att se ett spår av en berättelse som ett fullfjädrat uttryck för berättelsens sätt att beskriva världen.⁵⁹ Vi måste förstå individuella eller enskilda uttryck via sociala kon-ventioner, men får inte glömma att de förra kan överskrida de senare. Det individuellt betingade står alltså för möjligheten till nytänkande, medan det socialt betingade står för kontinuitet och reproduktion. Här är inte författa-rens eller pennföraförfatta-rens föreställningar av särskilt intresse, men risken att göra för mycket av kontextuella kopplingar kvarstår.⁶⁰

För att undvika detta är det väsentligt att säkerställa att det meningsska-pande mönstret är mer än sporadiskt urskiljbart i materialet. För att det ska vara trovärdigt att påstå att en viss berättelse faktiskt organiserar materialet, bör det också systematiskt gå att urskilja spår av en viss realtyp i en policy-texts olika beståndsdelar. Eftersom vi antar att en viss problemsyn gör en viss användning av medel begriplig och meningsfull, bör där finnas tydliga spår av berättelsen i både beskrivningen av problem, mål och medel: Det är i relationen mellan dessa komponenter som policyteorin kommer till uttryck.

Här gäller det alltså inte nödvändigtvis att få med en tolkningsrams alla nyanser och detaljer, tvärt om.⁶¹ Däremot måste det synliggöras hur en policy sammanbinder ett politiskt problem (och en tanke om dess lösning) med ett styrsystem.⁶² För att synliggöra den samhällsreglerande dimensionen av poli-tiken, vid sidan av tekniska och naturvetenskapliga argument, är det inte minst viktigt att lyfta fram hur argumentationen från problem till lösning löper via de samhällsaktörer som ska påverkas och organiseras för att

59 Skinner (1988, s 33f)

60 Hajer är den enda som nuddar vid denna problematik när han diskuterar frågan om överlap-pande och fragmentariska tolkningsramar. Han menar att det kan finnas en ytlig och diffus metaforisk logik som inrymmer olika mer konkreta diskurser. Policy kan därför vara mer fragmenterad än vad första intrycket ger sken av. Det avspeglar den kommunikationssituation han utmålar, där ytliga samordnande berättelser gör att policyprocessens aktörer kan enas och bidra med olika bitar i idéproduktionen just för att metaberättelsen är öppen för många olika tolkningar. Olika idéstrukturer kan alltså tänkas existera parallellt, men också så att säga lagras på varandra. Mer konkreta idéstrukturer kan vara underordnad en större och vagare.

Däremot kopplas inte frågan om denna överlappning och fragmentering till metodfrågan: hur man urskiljer och särskiljer olika tolkningsramar.

61 Inte heller behöver jag för mitt syfte särskilt pröva om det stämmer att grundläggande värderingar är ännu mer stabila än empiriska slutledningar, som Sabatier och Jenkins-Smith antar, se (Sabatier & Jenkins-Smith, 1999, s 122).

62 Genom att systematiskt särskilja mellan en problembeskrivande nivå och en åtgärdsnivå skapas bättre möjlighet att få syn på symbolpolitiska reaktioner.

stemet ska åstadkomma lösningen. Jag har löst detta genom att reducera informationsmängden i de miljöpolitiska diskurser som litteraturen beskriver till just hanterbara realtyper, med utgångspunkt i policyteorins mest centrala typer av påståenden. De komponenter som här ska urskiljas i policyrelevanta idéstrukturer och tolkningsramar är således:

• Idéer om problemet i samhälls- och miljötermer

• Idéer om vilka aktörer och vilken kunskap som bör ges auktoritet vid utformandet av problemlösning

• Idéer om vilka aktörer som måste påverkas för åstadkommande av problemlösning

• Idéer om lämplig utformning av styrsystemet⁶³

Figur 6.1 Tre nivåer och fyra komponenter i idéstrukturer

Under samtliga rubriker ryms såväl normativa påståenden som påståenden om hur världen är beskaffad. Under den första rubriken ryms beskrivningar av naturen och miljön, problemens art och allvar, samt de värden som antas stå på spel. De två nästkommande rubrikerna utpekar vilka aktörer som ut-ifrån dessa problembeskrivningar utpekas som politikens subjekt och objekt, det vill säga å ena sidan vilka som antas besitta relevant kunskap och bör ges

63 Jämför (Hedrén, 1994, s 92) som skiljer mellan miljön som problem, moraliska imperativ och organisationsprinciper.

1 Problemet i samhälls- och miljötermer: Hotade värden samt tillstånd i miljön som kräver åtgärd

2 Aktörer och kunskap som ges auktoritet i kraft av sin problemlösarkompe-tens

3 Lämplig utformning av det offentliga styrsystemet

2 Aktörer som problemet placeras hos (som måste påverkas för att proble-met ska lösas) Samhälleliga

aktörsrelationer

auktoritet, och å andra sidan vilka som är ”miljöbovar”, eller som åtminstone måste påverkas för att problemet ska lösas.⁶⁴ Förutom vilka aktörerna är, ska skillnader noteras i beskrivningen av vilka omständigheter som förklarar aktörers problematiska beteende. Den fjärde rubriken avser att fånga in på-ståenden om de styrsystem som antas kunna åstadkomma en sådan politisk intervention.

De svarta pilarna mellan figurens tre nivåer illustrerar en tänkt argumenta-tionsstruktur i idéstrukturen. Att denna tolkningsram ordnas så att styrsyste-met blir en slutsats dragen utifrån mer grundläggande föreställningar om samhället och miljön säger inte nödvändigtvis något om hur idésystemen kommit till i praktiken. De streckade pilarna illustrerar hur i styrsystemet institutionaliserade idéstrukturer tänks bidra till en social konstruktion av makt (nivå två), samt den sociala konstruktionen av gemensamma värden och verklighet (nivå tre).⁶⁵ Detta avspeglar den i kapitel 2 och 3 beskrivna teoretiska föreställningen att idéer inte bara gör avtryck i politikens organisa-tion, utan att politikens organisation genom att ”placera” problemet och dess lösning på ett visst sätt bland statens och samhällets aktörer bidrar till att reproducera och legitimera vissa idéer, medan andra marginaliseras eller till och med stigmatiseras.⁶⁶

För att det ska verka rimligt att idéstrukturerna faktiskt utgör politiska orienteringskartor som strukturerar politiken, bör det gå att utläsa en intern logik, med vars hjälp de olika kategorierna binds samman och politiska slut-satser dras, oavsett om denna logik för en utomstående eventuellt ter sig baserad på lösa, vaga eller till och med felaktiga antaganden. Jag antar alltså att relationen mellan dessa komponenter bör beskrivas som relativt konstant i det undersökta materialet, för att en idéstruktur ska betraktas som en stabil politisk tolkningsram byggd på en förståelse av miljöproblemet och dess möjliga politiska lösningar. Förändring behöver för den skull inte innebära simultan omvändelse över hela linjen, men vi bör kunna förvänta oss att det

64 Jfr (Linder, 1995), se Fisher (2003, s 55) som fokuserar på skillnader i legitimitetsgrunder och vetenskaplig auktoritet, och (Ingram et al., 2007) som analyserar konstruktionen av ”tar-get groups”.

65 Jämför (Hermansson, 2002 ,s 17): att ha en ideologi handlar både om den trosföreställning om verkligheten man håller sig med, och vilka dominansförhållanden som därmed upprätt-hålls (i teorin och ibland i praktiken).

66 Tankegången kan ses som en slags organisatorisk parallell till psykologiska teorier om kognitiv dissonans och konsonans. Teorins förväntning är att människor anpassar den infor-mation man tar till sig efter sina redan etablerade trosföreställningar, eftersom man har ett mentalt behov av kognitiv ordning och reda. Dessa reaktioner kommer i sin tur att förstärka och vidareutveckla färdigheter och uppfattningar, och göra människan mer lyhörd och upp-märksam för den typen av information, se (Festinger, 1962 /1957, kap 1). På liknande sätt kan samhällsorganisationen (tex genom att utpeka vissa aktörer som auktoriteter) präglas av en viss förföreställning om problem och lösningar, som styr vilken informations som hämtas in.

Valet av auktoriteter innebär ett val av perspektiv som gör att vissa problem synliggörs och därmed ”finns”.

etableras en ny logik som begripliggör de förändrade relationerna mellan kategorierna.

Innan jag fortsätter med arbetet att utifrån den ovan beskrivna grundstruk-turen och med hjälp av tidigare forskning beskriva tillgängliga tolkningsra-mar i den miljöpolitiska diskursen, kan det vara läge att återkoppla till idé-strukturperspektivet.